Ipse Cogita!

Visst är det lite konstifikt att vi ser så lite i svenska media om hur andra länder debatterar vår politiska kartbild. Piratpartiet och dess, åtminstone hittills, framgångsrika kampanj har verkligen lyckats i gamla Sverige och debattens vågor går – om inte höga – så åtminstone skvalpar det på rätt rejält.

Lite exempel: Aftonbladet släpper fram Falkvinge i debatten, Expressen uppmärksammar framgångarna, SvD är lika flitiga att uppmärksamma piraterna och ser också att en ur kultureliten, Lars Gustafsson, kan bli en "svartlapp", DN fyller på och så vidare...

Allt detta är glädjande för det händer något spännande just nu som kan bli något stort. Men, säger vän av det modesta, det är nog en storm i ett vattenglas. Men si!, det tror inte jag (och jag hoppas jag har rätt). På den alldeles utmärkta bloggen Anais (markera den!) får man en glimrande insyn i hur fransmännen dels hanterar integritetsfrågorna (burr!), dels hur franska medier rapporterar runt de svenska piraterna.

Här talar vi inte om en "svensk ankdammsdebatt", här får insyn i hur det ser ut därute i den värld som är en del av Europa. Och det, go vänner, är viktiga saker just i dessa dagar. Här får vi lära oss att presidenten i Frankrike är en tämligen rabiat man som tänker förbjuda det mesta och inte minst inom cyberspacen.

Men det finns motkrafter och stora tidningar rapporterar flitigt, rapporterar Anais. Se bara:Le Figaro och Le Point (här finns till och med ett Youtube-klipp på svenska!).  Åtminstone den förstnämnda är ju ingen dussintidning precis. Piratpartiet och de svenska protesterna är synliga – i Frankrike!

Vem i detta land har någonsin brytt sig om vad vi svenskar säger och gör? Vilka svenskar eller svenska fenomen är kända i detta  högt kulturellt stående land förutom Ingmar Bergman, Björn Borg och den svenska synden (en gång för länge sedan för de unga!)?

Jag tycker faktiskt det är så pass uppseendeväckande att de svenska medierna borde lyfta fram detta faktum!

Och varför lägga örat till den franska marken och lyssna noga? Jo, det är enkelt: mycket stort inflytande på EU:s politik och – trots Sarkozy – ett land med stor kulturell resning och fantastisk mat och dryck.

Slutligen: mycket av det som den gode Sarkozy vill genomföra är faktiskt riktigt smakfullt, men han tar i som om varande en ny Napoleon. Det är han INTE!

Jag tycker det är tröttande att påståenden som detta i Aftonbladet  – och på en för övrigt skön dag – skall behöva komma i dagen. Nu ställer sig Kofi Annan bakom något som ingen vet något om. 300.000 dör, hävdas det, av utsläpp av CO2 och av den anledningen påstås: "För att undvika att temperaturen stiger ytterligare bör 50 procent av alla koldioxidutsläpp försvinna innan år 2050."

Ingenting om att: 2.000.000 barn dör på grund av vattenbrist (årligen), mångdubbelt den siffran i malaria; ingenting om hur det skulle vara om det blev kallare (långt värre). Inga förslag, om att fixa vatten till alla och utrota malarian, som skulle kunna påbörjas redan i morgon och ge enorma effekter mot mänskligt lidande.

Ingenting om: solens inverkan, ingenting om jordaxelns lutning, ingenting om kosmisk strålning, ingenting om molnens inverkan; ingenting om vår placering i, och universums påverkan på, vår lilla jord; ingenting om taskigt placerade mätstationer, ingenting om kostnad kontra effekten av insatt kapital, ingenting om att CO2 är en livets gas (vissa barn på mitt barnbarns skola talar om "giftigt!"), ingenting om olikheter och olika åsikter  i debatten... och allt rullar på i invanda spår och min trötthet gällande vissa  klimatförståsigpåarna blir större och större.

Läs på, och läs på mycket, innan alltför tvärsäkra yttranden framförs om klimatet och dess utveckling. Ointresserad? Var inte det och det är lätt att följa. Gå gärna in på The Climate Scam (svensk sida) som är är en bra start för att sammanfatta pågående debatt och som också  bevakar det mesta. Sen finns några bra till som förtjänas att följas: 1, 2, 3, 4, 5 och inte minst denna 6. Alla utländska men inte "mainstream"!

Vill du sen följa med vad "alla" tycker, vad "alla" är "överens om", vad som tycks gälla utan att du behöver tänka själv eller undersöka själv, då får du det lätt:

Lyssna bara på vad: våra illa insatta politiker och våra illa pålästa medier och alla företag som hänger på klimattrenden (som försöker inbilla dig att vindsnurror löser problemen!) och  våra självutnämnda så kallade experter, har att säga.

De tror de vet, är förvånansvärt dåligt insatta i problematiken, saknar ödmjukhet inför ett problem som kan vara stort eller – faktiskt – obefintligt.

Dock, som Björn Lomborg säger  (bland annat i Cool it): hellre varmt än kallt!

Och kolla nu här (Aftonbladets "enkät" på nätet):

"Oroar du dig över klimatförändringarna?
Ställningen just nu:
Ja, jag tror det kommer att förkorta mitt liv (17.0 %) (Hur många år och på vilket sätt skulle det kunna ske?)  
Ja, fast jag tror inte det drabbar mig utan framtida generationer (52.2 %) (är inte det lite typiskt svenskt?)  
Nej, jag tror inte på klimathotet (30.8 %)"  (här vet vi intet!) Jag har kursiverat.

Det handlar inte om om klimatet förändras –  för det gör det – det handlar om vad som åstadkommer förändringen och om det vet vi INGENTING! Universum är stort och dess krafter går ej att beskriva i av människor konstruerade ord.

CO2 och dess inverkan på klimatutvecklingen är ingalunda klarlagd. Den vetenskapliga hedern kräver att vi – ödmjukt – inser att så är fallet!

Min gode vän Håkan: "Global UppvärmningsDoktrin borde det heta. Då får vi GUD."  Och då är vi där vi är; alarmisterna sysslar med religionsliknande verksamhet med mycken tro och inte mycket fakta.

Halleluja!

Expressen just nu, Fredrick Federley på G!

Vänta nu lite! Var det inte Fredrick Federley som – till synes – tog strid i FRA-frågan? Jomenvisst! Och sen blev det partipiska och gråt och tandagnisslan och...

Nu verkar det i alla fall som förfallet närmar sig botten. Så här sägs det i Expressen:

"Han är känd som en del av Stureplanscentern. Nu ska Fredrick Federley göra vodkareklam på en nattklubb i centrala Stockholm." Och sen fortsätter det:

"Du känner inte att du borde avstå som riksdagsledamot?
– Nej, definitivt inte. Jag skulle gärna ha en snusfest också, säger Fredrick Federley."

Detta innebär att jag betalar för en kille som: gillar att rumla runt på patetiska Stureplan, gillar vodka, vill ha snusfest och viker sig i FRA-frågan bara för att "the going get’s tough".

Han är riksdagsman. Han skall föra Sverige in i framtiden. Han skall ta sitt jobb på allvar. Han skall vara ansvarsfull. Han är ingen privatperson. Han ansvarar för mina barnbarns framtid. Men nu är han också en pajas. Han hånar mig som medborgare och väljare.

Jag vill ha tillbaks mina skattepengar, tack! Varenda krona!

Ibland behövs inte mycket för att "göra ens dag" i både positiv och halvnegativ riktning.

Skulle till tandläkaren. Tandhygienisten hade lyckats ta såväl tandsten som plomb. Hon är förlåten. Det ingår en hissfärd till min tandläkare. Hissetik är något okänt i vårt land. Alltså, man låter de som är i hissen gå av först, sen går man själv in. Inte tvärtom eller både och med en träff i mitten. Irriterande!

Väl hos tandläkaren så får jag reda på att det blir en krona. Billigt? Nej för tusan, en krona kostar hos tandläkaren runt 5.000 kronor. Men det är klart man behöver gaddarna dagligen så det får jag stå ut med. "Var det inte lite saftigt", sa jag till borrkillen. "Jo men det utgår ingen ersättning från det offentliga för de innersta kindtänderna", sa tandis. Va’ f..n!? Jo, så är det. Vem kom på den lysande idéen? Ekonom så klart. Troligen rik. Troligen ung. Troligen med hästsvans.

Sen låg datasystemet till försäkringskassan nere. Det gör väl inget tänker du – man behandlar väl inte tänder  med datasystemet. Korrekt, men om du påbörjar behandlingen utan att ha haft kontakt med kassan så riskerar du som tandläkare att inte få ersättning! Suck. Och till på köpet var det försäkringskassans system som krånglade men – regler är regler!

Regler skall bara finnas där det är absolut nödvändigt. Det blir aldrig bra att överreglera. De enda som gillar snåriga regler är de som sitter på ett kontor och ställer till djävulskap för oss som finns där ute, i fronten, med kunder och som försöker jobba in en hacka för att kunna leva och betala tandläkaren femtusen pix!

Väl klar hos tandis, med lite ny bildning i skallen, återtar jag hemfärden i karetan. Nästan hemma ser jag två killar i 8-9-årsåldern på väg mot ett övergångsställe. Väluppfostrad som jag är stannar jag till och visar med en gest och ett leende att det är fritt fram att knalla över. Och då händer det; killarna snabbar på stegen (respekt!) och båda(!) vänder ett snällt och leende face mot mig och vinkar ett: tack! (hyfs på gränsen till ren och skär artighet). Dessa killar kommer att värma många hjärtan genom livet.

Allt detta: bildning, retfaktorer och glädje, på en timme och sju minuter!

Så fortsätter vansinnet och den svenska flatheten. Nu går det under beteckningen "Ghostrider" (SvD). Och jag som trodde spöken var ett relativt lugnt och tyst släkte. Här är det vare sig lugnt eller tyst. Den enda likheten dessa "förare" har med spöken är avsaknandet av en hjärna (så hjälm är ett onödigt attribut vilket också skulle främja identifieringen vid förbifart av fartkamera).

Att köra ihjäl sig själv må vara hänt, men ansvarsmässigt så är det inte speciellt snällt mot sina anhöriga och eventuella kompisar. För övrigt lever vi andra – med vett och hjärna intakta – farligt när dessa marodörer far fram, och det är farligt att köra utan att ha hjärna! Det är liksom den som styr det hela, lite som en kommandocentral.

Om inget annat hjälper (och det gör det ju inte eftersom hjärnan saknas) så förbjud racervarianten av MC. Ingen skulle tillåta att vi for omkring i en bil med formula 1-egenskaper och riskerade liv och lem på både djur och människor, men tydligen gäller andra regler om man tar bort två hjul. Rationellt?

Och polisen småflinar och säger att det går så fort så vi är maktlösa. Registreringsnumret då? säger vän av sunt förnuft. Sorry, ler polisen, vi måste veta vem som kör. Ja, det resonemanget köper jag när vi pratar normala bilar som kan lånas lite hur som helst av familj och vänner. Men nu pratar vi om extrema maskiner och dessa lånar man inte lika lättvindigt: detta beroende på att vi här talar om maskiner som – översatt till en bils vikt – har över tusen hästkrafter. En sådan bil lånar man inte ut till vare sig frugan eller någon annan!

Och lagstiftarna då? Ja, de verkar ju inte kunna sköta speciellt mycket för närvarande förutom att jaga "fildelare" med stor energi. Sila mygg och svälja kameler var det väl det hette.

Nej, de som sysslar med det här skall dömas enligt brottsbalkens paragraf: "resande" av livsfarligt vapen!

Det gäller att börja i tid och ligga i framkanten. EU-valet står för dörren och för mig står det också mycket på spel. Soffliggaren sen många år skall masa sig till vallokal (val förrättas i vallokal, så det så!). Piratpartiet gäller. Anledning? Hellre ett parti som koncentrerar sig på viktiga frågor än partier som skall vara oss väljare till lags i alla tänkbara frågor. Enfrågeparti? Nej, partiet med fokus, fokus på grundläggande demokratifrågor av vikt. Den gamle stridsherren från Kina, Sun Tzu, sa: alla slag vinns med – enighet och fokusering!

Och kolla nu här, Lars Gustafsson i Expressen, en författare  i den tunga klassen röstar pirat. Skälen tänker inte jag upprepa utan det får du läsa själv. Och kolla formuleringsförmågan och argumentationsdito. Det är tårdrypande elegant! Och försök avspisa Gustafsson med; "de som röstar på PP är unga okunniga män/nördar" så skall ni se på f..n!

Min planering så långt:

Idag har jag inhandlat en slips i Piratpartiets färg. Riktigt snyggt faktiskt. Prick en vecka före valet kommer jag att ha denna slips dagligen.

Skall sedan på ett antal tillställningar rent privat. Där tänker jag plåga mina bekanta med politik hela kalasen igenom. De kommer troligen att slänga ut mig efter ett par whisky men det får jag ta. Jag kommer ävenledes att anlända till kalasen iförd svart lapp för ögat.

Valdagens agenda återkommer jag till den 6 juni.

För ett tag sedan gick Anne-Marie Pålsson (M) ut på bland annat Newsmill och tydliggjorde för oss alla att det är meningslöst att sitta i riksdagen i allmänhet och att vara med i Moderaterna i synnerhet. Hon följdes snabbt av en gammal moderat trotjänare Margit Gennser och skälen hon anger är bland andra:

"FRA-LAGEN och TELEDATALAGRINGEN ger staten stora och i ett rättssamhälle
oacceptabla övervakningsmöjligheter.
IPRED ger polisiära befogenheter till privata företag och organisationer."
(...)
"De ”nya” moderaternas politik har blivit allt mer principlös. Att rättsstaten måste
bygga på fasta grundläggande spelregler uppfattas inte längre som viktigt.
Kortsiktighet och ekonomism har blivit politiskt rättesnöre.
Att vara politiskt hemlös är i dag bättre än att vara moderat."

Ord och inga visor!

Mitt påstående i ingressen om maktfullkomlighet och maktberusning håller inte med bara dessa två avhoppare som underlag – det måste mer till. Lugn, det kommer mer och det alldeles strax. Och nu får vi ta till mycket tyngre ord som: pellejönsar och väljarförakt.

Pellejönsen i egen hög person heter Niklas Wykman och är MUF:s ordförande (Aftonbladet) och han vill att:

"En svensk trupp bör gå in i Eritrea och frita Dawit Isaak." Det är till att ha tappat vett och sans men jag ser mönstret.

Och sen har vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), SvD, varit på vårfest och gjort bort sig. Så nätt hon är, så är väl detta ända att likna vid en elefant i en glasbutik:

"Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) var en av de inbjudna gästerna när Föreningen svenska kompositörer av populärmusik (Skap) på måndagskvällen höll vårfest på Nordiska museet i Stockholm." Och så här sa hon:

"Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av dem som gladdes över domen i Pirate Bay-målet, sa kulturministern."

Kära kulturministern, om du med vissa menar mig så har du alldeles rätt. Uppskattas? Jag säger bara "back off" från sådant du inte skall lägga dig i nu när jäven står och väger och överklaganden ligger i pipelinen!

Det börjar bli mycket nu och allt tyder på att politikerna just nu skiter i alla protester mot än det ena än det andra. De kör sitt eget race och i det racet kör de uppenbarligen över även sina egna.

Som gammal soffliggare – bland annat på grund av ovanstående – reser jag mig nu ur soffan och går och röstar (jag har röstat moderat också en gång).

Men nu är det Piratpartiet som gäller, så skall vi se om det inte rör om i grytan lite grand.

Opassande har mer. Och Fridholm har mycket och som vanligt bra.

Det finns mycket i klimatfrågan som inte framkommer i de svenska gammelmedierna. Varför är mig en gåta. Den "tredje statsmakten" skall ju vara så bra på att skildra mer än en sida. I klimatdebatten har de lång väg att vandra. Det fullständigt dröser av oliktänkare – högt kvalificerade sådana – ute på mitt älskade nät.

Men det finns utländska journalister som inte räds frågan. Här kommer en från engelska The Telegraph och Christopher Booker. The Climate Scam har sin vana trogen varit på hugget och redovisat artikeln tidigare.

Men vad är det som gör att politiker och, inte minst,  journalister har så svårt att ta in att hela klimatfrågan är sorgligt behandlad sett ur såväl vetenskaplig som allmänpolitisk synpunkt.

Bara det faktum att man gång på gång basunerar ut att det är vinden som skall rädda oss, och det till gigantiska kostnader, en kostnad som ingen verkar vara villig att presentera för mig.

Sen kan man ju önska att klimatet i debatten skulle kunde vara lite varmare och empatiskt men samtidigt måste väl någon ta i så det knakar så att inte de andra får stå oemotsagda...

Klimatet kan vi ha olika synpunkter på men f...n inte på skyldigheten att både redovisa och ta in olika synpunkter.

I klimatfrågan springer politiker och medlöpande journalister in i framtiden med högst halva kunskapen i frågan i bagaget, och det med en fart som framkallar blindhet. Vissa säger "i flock", jag säger "i skock" – mest för att visa mitt ogillande som gränsar till förakt.

Den journalistiska hedern är solkad. Politikerna? Ja, god vilja finns säkert, hederlighet också, men det kan vara värre med den allmänna bildningen och förmågan att tänka både analytiskt och kritiskt.

Och själv surfar jag vidare och vidgar min horisont, dag för dag, i så många frågor jag hinner och har lust med. Jag får nöja mig med det, men jag begär mer av politiker och de medspringande journalisterna (men det är klart, de senare hinner jaga – och slå på stora trumman – i frågor som att Wanja LO:s man bott på samma hotell som frugan, och fel person på bild som ytterligare bevis på hur proffsiga de är).

Snyggt jobbat!

Nu hoppas jag att det inte är riktigt så som Patricia McKenna skriver idag på Expressen Debatt men det ser djäkligt suspekt ut.

Lite citat får bilda stommen:

"Europeiska kommissionens vice ordförande Margot Wallström är på väg att skriva under ett avtal på 1,6 miljoner euro med PR-firman Edelman, för att sälja "Europa" till det irländska folket."
(...)
"Enligt rapporteringen kretsar Wallströms avtal med PR-firman kring "behovet av att informera allmänheten om angelägenheter som rör EU och hur det påverkar vardagen".
Kan Margot Wallström förklara varför informationskampanjen bara är inriktad mot den irländska befolkningen?
Är vi irländare så okunniga om EU att vi behöver gå i specialklass för att hänga med de andra medlemsländerna?"
(...)
"1995 slog Irlands högsta domstol fast i ett mål som jag initierade - McKenna- domen - att det är olagligt att använda offentliga pengar till att påverka en folkomröstning. Högsta domstolen skrev:
"Användningen av offentliga medel till att finansiera en kampanj som syftar till att påverka väljarna att rösta ja stör den demokratiska processen och inskränker den jämlikhet, som är avgörande betydelse för Irlands demokrati... Medborgarna har rätt till en demokratisk process, enligt konstitutionen, fri från statlig inblandning, även om intentionerna är de bästa. Inga statliga organ har rätt att använda skattebetalarnas pengar till att blanda sig i den demokratiska processen." (min kursiv).

Att här initieras fula tricks under täckmantel av "information" torde stå alldeles klart och det är upprörande. Att det sedan kommer från vår – i Sverige – mest överskattade politiker gör inte det lättare för mig när jag skall besöka farsan på Irland och där behöva förklara dessa osmakliga ränker för mina irländska vänner.

Du som är mitt i smeten Margot, hur tolkar du Irlands högsta domstols skrivning? Gäller på Irland inte i EU?

Nu kan jag bara hoppas att dessa sanslösa försök till indoktrinering bakfyrar (tack för det ordet, Göran Hägg!) och det rejält. Själv kommer jag att dra mitt lilla strå till stacken både via personligt besök på ön och via nätet.

Nu skall jag snart besöka Irland igen och det bär mig emot att jag skall behöva smyga – förklädd och maskerad – in i landet. Sen skall jag, med skammens rodnad på mina kinder, också stå där som en skolpåg och förklara att även vi i Sverige svenska dårar har.

Suck!

Slutligen en favorit än en gång (ni ser att det hänger ihop, att McKenna nog har rätt?)

Nu har region Skåne (Sydsvenskan) beslutat att omskära små försvarslösa barn i religionens namn och på skattebetalarnas bekostnad. Jag har skrivit om det här innan. Argumenten för att ingreppen skall genomföras av det offentliga är tunnare än soppan i ett koncentrationsläger.

Ett av argumenten är att det utförs ändå och barnen kommer till barnakuten efter misslyckade, av dårar utförda, ingrepp. Jaha, och vilket straff har föräldrarna fått för den barnmisshandeln? Inte ens en åthutning skulle jag tro. Och allt är tillåtet i religionens namn. Man kan få slag för mindre. Och vilka andra lagar kan vi ta bort för att: "folk gör det ändå"? Rattfylleri? Aga?

Omskärelse skall förbjudas tills myndig ålder uppnåtts och skulle någon göra det ändå och vi får reda på't, så skall straff enligt brottsbalken för barnmisshandel utdömas. Så lätt var det!

Det är religion, det är små barn utan möjlighet att välja, det är mina pengar, det är ursvaga argument och framför allt är det SKAMLIGT!

Lämna mina barn ifred (och då menar jag ALLA kids)!

Jan Guillou skriver i Aftonbladet att Sverige befinner sig i krig med Afganistan. Jag håller med. Att inte inse att vi faktiskt befinner oss i ett krig är enbart politisk finlir och ful-lir. Påståendet att vi inte deltager i ett krig liknar mediernas påstående – åtminstone allt som oftast, och på vissa håll – att muren Israel bygger, inte är en mur utan en "barriär" eller liknande snömos.

Men det är väl kul för lilla Sverige och gå ut och valsa runt lite med de stora elefanterna kantänka. Nej, det hela handlar om en noga planerad glidning i svensk politik. I detta finns det många komponenter: en successiv nedmontering av svenska försvaret, aktivt deltagande (med tvivelaktig kvalitet på hårdvaror och mjukvaror) i fler och fler internationella uppdrag, lite flygplanslandningar med fånghämtning m.m.

Allt syfter till att så småningom kunna säga: titta nu svenska folk, vi klarar oss inte, vi måste in i NATO (och då menar jag militäralliansen, inte No Action, Talk Only), vi är såååå globala.

Vill man ha en annorlunda syn på Afganistan och mellanöstern än den i svensk press, så kan man med fördel ta del av vad Robert Fisk skriver och det gör han såväl i bokform som i The Independent.

Jag har stor respekt för gamla hederliga medier, men jag tycker nog att alltför många svenska saknar egen resning, eget ställningstagande och analys. Och visst är det en mardröm (som Jan Guillou skriver).

Och: en spade är en spade...!

I denna värld av regleringar, förbud, kontroller etcetera införda i en strid ström – inte minst aktuellt i dessa dagar där politiker, företag och andra "klåfingrare" vill ha koll på oss in absurdum – kom jag att tänka på Drachten (i norra Nederländerna). Nu handlar det om trafik. Här huserar trafikingenjören Hans Mondemann (här finns 10 youtubeklipp) och han kom på en fiffig idé.

Han noterade, under flera år, att antalet trafikskyltar ökade år från år. Olyckorna däremot blev inte färre, snarare tvärtom. Vad kunde nu det bero på? Han klurade ett tag och konstaterade att alla skyltar verkade göra att man slutade tänka själv och inte såg sig för. Det blev helt enkelt för mycket skyltar som tog bort koncentrationen från trafiken.

Han började bearbeta stadsstyrelsen och fick ett ja för sitt projekt. Detta projekt innebar i korthet att; i stort sett alla skyltar och trafiksignaler togs bort; cyklister fick samsas med bussar, bilar och lastbilar; trottoarkanter är inte speciellt tydligt markerade m.m. Med andra ord en fullständig katastrof i antågande!

Men si, han fick rätt. Människor tvingas att samverka i trafiken och dödsolyckor och olyckor med personskador är nu nere på NOLL! Kanske något för Stockholm (SvD idag).

Om man nu inför ett liknande resonemang på övervaknings- , kontroll-, reglerings- och förbudssamhället så kanske det även här blir mer effektivt med "less is more". Det vi letar efter i form av terror och liknande tråkigheter kanske framstår lite tydligare om det övervakas mera begränsat och mera klokt.

Och kolla denna! En riktig rysare. (Tack till Josh som är en vaken man och bloggare av rang!)

 

Du bist Terrorist (You are a Terrorist) english subtitles from lexela on Vimeo.

Nog kan man börja fundera ibland hur det står till med gamla svedala. Valsedelstveksamheter (HAX), följs av Marie Pålsson (M), SvD, som kommer tillbaka till min gamla käpphäst – en vettig maktdelningsstruktur – och sedan har vi frågan om hur vår rättsapparat egentligen fungerar, inte minst när det gäller övervaknings- och kontrollsamhället.

Det liknar ibland lite bananstat men jag är rädd att jag blivit fartblind, att jag glömmer att det mesta faktiskt fungerar väl, mycket väl. Men visst, det finns en hel del att göra och jag tycker att man skall ta Marie Pålssons synpunkter till sig (Newsmill) och börja ett nytt demokratibygge där maktdelningen blir mycket tydligare och hårdare.

Det får aldrig bli så att vi medborgare börjar misstro skötseln av landet. Det leder ofelbart till att en massa ljuskänsliga personer vädrar morgonluft och då är det antingen för sent eller åtminstone svårt att rätta till.

Och se på tusan, Margot Wallström (i SvD), denna i Sverige klart överskattade kvinna, har skrivit ett brev till bossen Barroso där hon ber honom "lägga öret till marken" (det är väl där han haft öronen hela tiden i integritetsdebatten) och lyssna på vad medborgarna har att säga i viktiga frågor. Nu vet jag inte hur mycket allvar hon menar. Hon har ju trots allt varit på TV på Irland och där förklarat hur man måste göra för att få irländarna att rösta rätt.

Det finns mycket att göra – och vi borde göra det också – men någon diktatur eller halvskum stat – det är vi inte!

Jag har, sedan många år, en devis – ett motto – som dels heter "hic et nunc" (här och nu), dels Ipse Cogita! (Tänk Själv!) allt illustrerat med en hjärna databöjd till ett hjärta. Tanken med det senare är att använda hjärnan för kritiskt tänkande, gärna med hjärtat inkopplat. Och jag inser nu, tjugo år eller så senare, att denna min devis blir än viktigare efterhand som åren går. Hjärnsläpp gracerar likt ogräs numera nämligen.

Här kommer ett bevis från säkerhetsbranschen inom flyget. På OBOW (1 bag 1 world) kan du läsa storyn. Det handlar om en 58-årig bankkvinna, Mrs Burgess som blev stoppad i säkerhetskontrollen eftersom hon hade en roman med sig – Robert B Parker , A Triple Shot of Spenser, vars framsida pryddes av en illustration av bland annat en pickadolla (pistol).

Och det får man inte. (Suck!) Det kan verka aggressivt! Det vill säga: en alldaglig kvinna, 58, med en thriller (kan jag tänka) i bokform får inte ta med denna och då undrar jag: varför?

Tror tokstollarna att hon skall skära ut pistolen ur omslaget och hota kaptenen? Eller skall hon använda boken och sopa till någon i skallen? Eller tror de hjärnsläppta säkerhetsmänniskorna att hon skall springa runt i planet och vifta med boken, och på så sett locka fram aggressiva medpassagerare, som i sin tur kommer att att kapa planet?

Nu ordnade det sig till slut – hon fick ta med boken – efter det att hon lovat (troligtvis på knä) att: inte ta fram den, inte läsa den under flygningen!

Så går det när de små människorna stiftar lagar och skickar fram de ännu "småare" till att verkställa dem. Sätt gärna på frontfigurerna en uniform också så blir vansinneskarusellen tydligare och "di smau" pöser över av maktinnehavet.

 Deras hjärnor?  De har säkerligen åkt med tidigare flight till soligare trakter!

Hittade lite länkar på The Climate Scam. Denna gång var det en som fångade mitt intresse lite extra – examiner.com – och anledningen är att frågan som ställs är självklar men förekommer inte speciellt ofta i debatten.

Frågan är: vilken temperatur skall det vara på jorden för att det skall vara optimalt? Detta alldeles oavsett vad som orsakar klimatförändringarna – naturen eller människan eller båda. Det retar mig lite att jag inte haft den frågeställningen lite mer i fokus. Jag vet att frågan diskuterats i både artiklar och böcker men det har liksom gått in genom ena...

I Björn Romborgs bok Cool it så för han ett resonemang utifrån vad som är bra för jorden och dess befolkning och slutsatsen är att det är bättre att det är varmt än kallt. Argumenten finns självfallet redovisade.

Men frågan kvarstår; vilken temperatur vill klimatalarmisterna ha, när blir de så att säga nöjda. Och i samma veva kan de väl också förklara varför de anser att just det temperaturintervallet är lämpligt, alltså redovisa skälen. Jag tror de får det väldigt svårt med den frågan så något svar lär jag väl inte få.

Slutligen från Ove E. L i ett av mina nätverk: Heartland har sin konferens redan 2 juni 2009, i Washington.

Så var det då dags igen. Jakten på piratfolket går vidare (DN). Så här står det bland annat:

"I ansökan står att ”sökanden yrkar vidare att tingsrätten jämlikt 53 b § andra stycket URL – i första hand utan att varken Fredrik Neij, Gottfrid Svartholm Warg, Peter Sunde Kolmisoppi eller Black internet AB ges tillfälle att yttra sig – meddelar förbud enligt 1.1 och 1.2 för tiden intill dess målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.”

Med andra ord att vitesförbudet ska börja gälla innan tingsrätten tagit något beslut i frågan och att de målsägande inte ska få uttala sig om detta."

Jag nyper mig till blåmärken! Är jag vaken eller befinner jag mig i ett juridiskt Kafka-land?

Och detta samtidigt som jävsfrågan ännu inte är juridiskt prövad (Aftonbladet, SvD). Och trots att domen är överklagad så kräver nöjesindustrin in tingsrättens skadestånd (skönt att girigheten och hämndbegäret fått ett ansikte).

Att sedan hela frågan har gått från fildelningens vara eller inte vara till en fråga av betydligt större dignitet (rättssäkerhet, integritet et cetera), måste skiv- och filmindustrin ha missat helt.

Men låt dessa urtidsmänniskor – som uppenbarligen inte vill finna en lösning acceptabel för alla – gå på i ullstrumporna. Om de tror att vi kunder – vi är ju det även om man inte kan tro´t – tycker att deras ofog med stämningar till höger och vänster är värt applåder, så tar de fel.

Jag är numera stolt över min bojkott av dessa sanslöst insnöade bolag och dess representanter (har de andra anställda förutom en massa mediak...ta jurister?).

Jag blir så trött.

Vi har nu sedan många år haft den stora förmånen att kunna kontakta människor – såväl privat som myndigheter och företag – på en mängd olika sätt. Det kan vara: fax, email, sms, telefonsvarare etcetera. Kontaktuppgifterna finns på visitkort, hemsidor, brevpapper you name it! Vissa överbelastar tänkta mottagare med så många kontaktmöjligheter att jag misstänker att dessa personer tycker det är lite tjusigt.

Detta är mycket positivt – men det finns ett litet aber: alldeles för många svarar inte (åtminstone inte inom rimlig tid) eller så väljer man att låta någon annan svara (så gör Reinfeldt till exempel). I det senare fallet så blir det extremt löjlig: jag skall visa väljarna att jag minsann har en mejladress (modernt, folkligt...) men jag skickar en underhuggare att skicka ett – till intet förpliktigande – svar. Det blir inte bara löjligt – det blir ohyfsat!

Jag tycker därför att lite grundregler skulle kunna fastställas:

Personliga kontaktuppgifter skall enbart anges om just den personen har för avsikt att besvara det som besvaras skall. Svaret skall också komma inom rimlig tid – ett vagt begrepp men använd huvudet! Det finns ju ingen vits med att skicka ett meddelande som skall besvaras nästa dag (och det är viktigt) eftersom många av oss är på resande fot. Vid viktiga ting skall för övrigt antingen telefon användas eller krav på bekräftelse av skickat meddelande krävas.

Härom året skickade skattemyndigheterna ut ett tämligen oskyldigt meddelande till mig och jag var tvungen att svara inom 14 dagar. Eventuella frågor var jag välkommen att ringa till handläggaren och reda ut. Det var i juli. Som tur var var jag inte på en månadslång semester så jag ringde upp handläggaren snabbare än en oljad blixt. "Hon är inte här. Hon kommer om tre veckor. Hon har semester".

Denna person – och hennes gelikar – går nu så här i modern tid under benämningen (och ursäkta franskan) – pucko!

EU är ju i grunden en fantastisk idé. Men det är inte utan att jag börjar tröttna. Jag har väldigt svårt att sätta fingret på min "tröttnad" men jag funderar i alla fall i följande banor:

Grundidéen är utmärkt och främst av skäl som krig och fred. Vi lever ju i den del av världen som varit osedvanligt händig på att slåss och härja och ställa till mycken djävlighet. Att bevara freden är den del av EU som står likt en fyrbåk för mig och tanken på att kunna lösa konflikter utan vapenskrammel och ytterst vapeninsats är i sig ett tungt argument. Och det var väl så det var tänkt även av Churchill (och framfört i ett tal Zürich 19 september 1946 och det var elva år innan kol- och stålunionen).

Men sen tycker jag det slirar betänkligt, och mitt yttersta bekymmer är att om vi inte sköter om unionen på ett ansvarsfullt sätt så riskerar vi dess sönderfall (unioner har kraschat förr, och tydligast – och senast –  är väl Sovjetunionen). Var hamnar vi då?

Anledning till att jag hesiterar inför färdriktningen som EU tagit grundar sig på att jag tycker att gränserna för vilka beslut som skall fattas var och av vilka tenderar att bli oklarare och oklarare, och inte minst tycks dragningen till detaljstyrning av småfrågor bli större och större. Detta samtidigt som tunga – och för demokratier avgörande frågor – behandlas som vilken gurkfråga som helst. Sist det hände är NU! Integritetsfrågorna med alla dess vinklar och vrår och hela dess vidd sköts för närvarande av politiker och tjänstemän som tappat målet ur sikte och far runt i demokratins utkanter.

Jag tror inte att sanna statsmän – med stor insikt i väsentliga demokratiska frågeställningar – skulle lägga ribban för EU-frågor där den nu ligger. Tvärtom skulle jag tro att dessa kvinnor och män skulle vara ytterst omsorgsfulla i valet av vilka frågor som skall beslutas var. De kan se var helhetssyn är av godo och behövs. De kan också se inom vilka områden där man inte skall in och tafsa. Men det är klart, då krävs det folk med stor integritet, bred bildning och mod!

Jag kan garantera att kloka människor inte lägger frågor av typen "storlek på gurkor" på en så hög nivå som i en union. Det blir lite som om VD:n för ett stort företag skulle blanda sig i var anställdas cykelställ skall placeras.

Och det är väl här som en skärpning och uppstramning måste till. Om EU skall besluta om fler och fler frågor, främst av detaljkaraktär, så kommer demokratin att svikta eftersom jag som medborgare kommer att uppleva att avståndet till de valda är så långt att det är "skit samma". Och då infinner sig en farlig situation. Då blir det stater i staten och risken är stor att de som tar täten i den utvecklingen är de ljusskygga.

Eftersom vi inte har politiker med förmågan att lägga ribban för EU:s beslutsfattande på en acceptabel nivå, så inträder den situatonen att en massa småpåvar tar tillfället i akt att reglera allt, och det enligt, mer eller mindre, eget huvud. Och det blir inte så lyckat eftersom dessa huvuden ofta är mindre väl möblerade.

EU:s roll och uppgift måste, sakta men säkert, granskas och en ny och mera rimlig maktfördelning måste till. Innan dess är jag skeptisk!

Och sen har vi subsidiaritetsprincipen:

Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna.

Just det! Det här verkar betyda väldigt olika saker för olika politiker. Som det är nu är det småpåvarna som rycker och sliter i allt, ända ner på gemnivå. Det är småpåvarna jag är mest rädd för. Och varför kan ingen se varthän det barkar?

Tills vi fått ett EU som hittat en för de flesta "rätt" nivå, där medborgare och dess företrädare, känner att fördelarna med EU överväger nackdelarna och vi är överens om tagen, så ligger jag lågt och koncentrerar mig på få frågor:

Den personliga integriteten måste värnas, privata företag och religioner skall hållas på minst armlängds avstånd från politiken.

Det är nu det blir så extra intressant. Det finns bara ett parti som är ett renodlat enfrågeparti – Piratpartiet – och det ser jag i nuvarande EU-läge som en stor styrka!

Det är koncentration på viktiga basfrågor vi behöver, inte politiker som skjuter på allt som rör sig och lägger näsan i blöt och tar ton – och beslut – i alla möjliga och omöjliga frågor (vad har EU med mitt snus att göra?).

Så på med stassen den 7 juni, svart lapp för ögat, och rösta Pirat!

Vad har EU med dessa frågor att göra? Aftonbladet, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet etcetera.

Jag höll på och röjde idag och hittade ett litet urklipp i röran där hemma. Det var ett mycket seriöst klipp och mycken tid nedlagd på frågan. Det handlar om en undersökning som visade att en tupp hos hönorna ger väldigt positiva effekter för hönorna (hur det är för tuppen förtäljer inte historien!). Hönorna blir lugnare rent allmänt, aggressiviteten sjunker till ett minimum och ett tydligt tecken på trygghet infinner sig.

En tupp på cirka 150 hönor räcker.

Jag vill inte dra några större växlar på detta, ej heller insinuera någonting, men jag har anat det länge!

Inte bara företag och intresseorganisationer smyger sig in i den politiska beslutsvärlden. Smyger förresten, de stormar in i såväl politiska församlingar som i de lagstiftande! Nej, nu kräver religionen sitt – igen.

Nu gäller det slakt i religionens namn. Halalslakt eller koscherslakt lär det väl heta. I Sydsvenskan idag blir jag medveten om att man nu – på EU-nivå vill att det skall vara okey att skära halsen av djuren utan bedövning. Vi förväntas godkänna att det skall införas metoder vid avlivning av djur som verkar tämligen barbariska. Jag äter kött med stor förtjusning men jag skulle tro att jag skulle sätta köttet i halsen om jag visste att slakten varit grym.

Så här vill man det skall gå till (och jag förväntas tydligen via EU vara tvungen att acceptera det, no way!):

Man tager valfritt djur till slaktbänken, tittar det i ögonen och säger:

"Nu du är det dags. Vi är hungriga. Våran Gud har sagt (har han det?) att när vi nu skall käka upp dig så måste din död ske på ett speciellt sätt. Du måste lida lite först. Så, så här kommer det att gå till, det är enkelt, vi skär halsen av dig och låter dig dö lite lagom fort. Tack för tiden som varit."

Jag frågar mig bara varför vi i vår demokrati skall acceptera sånt här? Varför skall religionen ha en gräddfil i samhället och till på köpet en gräddfil in i  grymheten?

Det är inte en religion som skall sätta spelreglerna i samhället. Då vet vi att det kommer att skäras snoppar av små oskyldiga barn (åtminstone delar av) och halsar skäras av djur och det är väl bara en tidsfråga tills lite stening av otrogna och stympning av tjuvar införs.

Nu kan ju vän av vett och sans säga att: "Nu tar du i. Så blir det inte.". Men si, jag litar inte ett skit på människor som behandlar levande varelser med grymhet. Det säger mig något om dessa männskor och jag gillar er inte, jag tycker tvärtom illa om er och jag tvekar inte att kalla er dårfinkar!

Djur skall aldrig förmänskligas, men de skall behandlas med respekt för att de genom evolutionens årmiljoner blivit vad de blivit. Vi skall inte agera som om vi är "skapelsen krona". Skall vi leva upp till det epitetet så gäller det nog att en kraftfull skärpning sker från oss männskor. Just nu går det på fel håll i den frågan och jag ser framför mig en framtid, där miljarder kackerlackor med ett småleende kilar runt och tänker:

"Hur f...n kunde människorna bränna sitt försprång. De hade ju straffspark."

Så är hon igång igen – "vet-bäst-i-alla-frågor" – Ann-Charlotte Marteus, Expressen. Den här gången tycker hon att vår äldreomsorg (du som jobbat där?, Ann-Charlotte, använde väl den termen och inte äldrevården hoppas jag) är i stort sett okey.

Nu tror jag inte mycket på att hon har jobbat inom äldreomsorgen i "...fjorton år", åtminstone inte på mer än ett ställe, eller att hon tillbringat sina arbetsdagar på boendet i fikarummet. Anledningen till att jag tror så är att jag arbetat med utveckling av äldreomsorgen i tjugo år på olika ställen i vårt avlånga land, och bilden från Uppdrag granskning är närmare verkligheten än Ann-Charlottes erfarenheter.

Om vi sen lägger till den där lite "von oben" attityden som Marteus med flera har, så inser jag att det blir svårt att få någon vettig äldreomsorg under min livstid.

Jag skrev om det här den 6/5 under rubriken "Äldreomsorgen – dit skall jag inte!" Gå gärna dit och gå gärna till den här länken "äldreboendet Lotte i Köpenhamn". Jag ansluter mig mycket hellre till synen på äldreomsorg hos  chefen på det stället, Thyra Frank, än till Ann-Charlotte Marteus och hennes smått äldrefientliga schablonbilder!

Och du Ann-Charlotte, åk dit, jag lovar du får se att man kan få en dj...a kick av sin sista resa!

Och när du är där, be henne berätta om mannen som kom dit som ett kolli, för att dö, men sen hann åka på utlandssemester ett antal gånger (de gör det, årligen!).

Det är en inställningsfråga och därför är jag extra glad att du valt ett nytt jobb, Marteus!

Läste en artikel om "visslare" (whistleblowers") på e24.se. Det är människor med både integritet och resning. De sysslar bland annat med att  avslöja oegentligheter av lite olika kaliber. De motarbetas ofta med full kraft av etablissemanget (låt vara att det börjar bli svårare och svårare för överheten så här i internettider).

Låt mig börja från början. Jag går till SAOL och slår upp:

"Rättshaverist: person som påstridigt hävdar sin rätt."

Under förutsättning att personen faktiskt har rätt så kan man väl aldrig bli en rättshaverist, eller hur? Detta oavsett hur lång tid som förflutit eller hur mycket som förändrats under tidens gång. Då skall rättvisa skipas retroaktivt, utifrån aktuell tidpunkts regelsystem. Att  påstå att "det är andra tider nu", "andra regler/lagar gäller nu" får inte innebära att rätt och rättvisa sopas under mattan under parollen – du är ju en rättshaverist. Skulder skall alltid fördelas och regleras. Det handlar inte om hämnd, det handlar om rättvisa.

Och det vore bra om det började redan på dagis. Hur många gånger har inte jag gått i clinch med dagisfröknar när de sagt: "alla är inblandade, alla är jämlikt skyldiga". Men si det är fel. Den som börjar slå – gärna utan anledning – en annan unge på käften är mer skyldig än den som försvarar sig. Lär vi ut att det kan kvitta så får vi på sikt en konstig rättsuppfattning och ett samhälle som helt missar viktiga begrepp som ansvar och hänsynstagande.

Det gäller att ta ansvar, "vissla" gärna och vi andra skall på alla sätt stötta dessa envetna individer. De står för något viktigt och skall ha all heder av sina gärningar.

Det gäller att kunna se sig i spegeln!

PS Har man sett, från Fjellner (m)!

Det var då själva f...n! Nu går – se Aftonbladet och SvD – universiteten de privata bolagens ärenden och stänger av studenter från internet. Jag hoppas det inte finns någon juridisk fakultet där för då blir mitt: SKÄMS ett SKÄMS era förbannade medlöpare!

Jag talar inte om huruvida det är rätt eller fel att fildela. Jag talar om det alltmer utbredda ofoget att andra än rättsvårdande myndigheter får för sig att dansa de räddhågades dans, bara för att ett antal högljudda amerikanare på något halvtaskigt filmbolag säger dansa.

Var finns vikingatagen och vem har givit filmbolag och universitet rätt att agera rättsapparat?

Skäms och gör det sjufallt!

Och här i DN kan vi se hur rättsväsendet också knallar på,och det i den av privata aktörers fastställda färdriktningen.

Jag blir trött och förbannad och måtte fler nu gå med mig och BOJKOTTA FILM- OCH SKIVBOLAG!

Det har gått troll i hälsodebatten i många år nu. Man skall motionera,äta frukt (nej det blev visst fel – nu i alla fall, eller...), banta (men välj för tusan rätt metod!), inte röka goda cigarrer efter middagen, inte supa (men stoppa gärna i dig ett glas vin, men bara ett och bara rött) och så vidare i all evighet och oftast motsägelsefullt.

Och sen skall man sova i minst 8 timmar, gärna nio och sover du färre så ligger du pyrt till!

Men det är enkelt go vänner! Själv följer jag PISC-an!

P=Promenader. Daglig promenad i lagom takt räcker långt och du blir inte dyngsur av svett, du får inga skador, du får se omgivningen och det ges oändliga möjligheter till sociala kontakter.

I=Intag av diverse mat och dryck. Här gäller gamla enkla regler: ät väl lagad mat, ät varierat, ät vad du vill, att tills du är mätt och ge mellanmål respass. Och på drycksidan: vatten till vardags och vad du vill i andra sammanhang. Mjölk tycker jag du skall glömma: det ger inte kalk till skelettet (vem f...n odlade den myten?), och det  är oftast en katastrof för svaga magar (och vilka andra djur diar i vuxen ålder, tillika ett annat djurs mjölk?). Öl är livsmedel (i alla fall i Tyskland).

S=Sömn. Det är din kropp som skall avgöra hur mycket sömn du behöver. Du märker när det fungerar. Själv oroade jag mig i många år för jag sov bara fem timmar varje natt. Det berodde mest på att jag la mig och tänkte på att nu skall jag sova och då var det, som det heter, kört.
Nu lägger jag mig och oftast går hjärnan igång och håller sömnen borta, men jag bryr mig inte och rätt som det är så har jag somnat. Sen tar jag alltid en tupplur mitt på dagen på 20-30 minuter. Du blir som ny. Slutligen: de första fyra timmarnas sömn står för 80% av ditt sömnbehov, det borde ge alla tröst.

C=Cigarrer eller annat röka. Sluta, men bara om det går lätt som en plätt. Annars dra i dig lite måttligt och inga tjugo om dagen. Och du som tror på hälsofreaksens: "en cigg eller tjugo ger samma skada" skall börja tänka lite själv och samtidigt konfrontera besserwissrarna och kräva bevis på denna alldeles uppenbara och självklara lögn!

Sen kan jag bara konstatera att den enskilt viktigaste faktorn för en fantastisk hälsa och ett långt liv är – generna. Och väljer farsa och morsa – det gör vi inte!

Vad övrigt är är glädje och livsnjuteri! Sök upp de glada, de positiva och spring som om du hade en folkilsken tjur i bakhasorna då du ser en sur, av myrsyra drypande, negativist!

I Expressen idag står det att män faktiskt har det jobbigare med förkylningar än kvinnor. Det skall tydligen vara så att männens immunförsvar är svagare än kvinnors. Någonting om östrogenets positiva påverkan på immunförsvaret.

Helt fel!

Män blir sjukare av en rent taktisk anledning. För att slippa gå upp ur sängen, undvika bråkiga ungar, minimera sina insatser i form av städning med mera, så har vi män kommit på att vi skall lägga oss till med ett extremt svagt beteende och gärna med en touch av gnällighet. Tillika gillar vi att bli ömkade med och ompysslade av det motsatta könet.

Det finns också en sekundär anledning (lite mindre känd men ändå) – vi får, utan kommentarer eller fnysande från vår äkta hälft, hälla konjak i teet!

Så var det med den saken.

Frankrike – detta land som fött fram så mycket kultur och finess – styrs nu av en liten man, Nicolas Sarkozy. Och president är han och inte blir han vare sig längre eller större som statsman för det. Nu skall Frankrikes medborgare förbjudas både det ena och det andra och fildelare skall kunna avstängas från internet (SvD) och han lär inte ge sig, han har maktbehov i blodet. Suck.

Napoleon var också en kort man. Men han åstadkom – bland en hel del elände – mycket gott för mänskligheten, och mycket av hans tankar finns kvar än i dag i det franska samhället (Code Napoléon till exempel). Sarkozys eftermäle lär bli mindre glamoröst.

Tyvärr så har Frankrike stort inflytande i EU så nu bävar jag för vår framtid igen! Och var har det berömda franska motståndet tagit vägen? De brukar ju kunna ta i så det knakar om man från maktens position hittar på alltför stora dumheter. Allt från blockering av motorvägar till gödselspridning i städerna. Har man gått och blivit för bekväma, för inskränkta, för ointresserade eller...

Man kanske skulle ta och lämna EU? Kan man göra det personligen så att säga?

Måste börja kolla det!

I SvD och i DN kan jag läsa – än en gång – hur domaren i TPB-rättegången misstänks för jäv. Misstänks? Om vi bortser från de rent juridiska finterna och finesserna så måste jag som lekman påstå att jäv föreligger!

Från DN klipper jag:

Jag måste ställa frågan: går vissa myndighetspersoner – inklusive vissa chefer – någon form av speciell utbildning, något träningsprogram eller liknande för att lära sig förödmjuka folk, sluta använda huvudet, följa regler som är uppenbart stiftade av mindre välmöblerade politiker? Och det utan att ta ansvar och slå larm till politikerna när det är uppenbarligen fel. Sen när är det förbjudit att tänka själv och se till att handla så att självklara idiotismer kan rättas till? Eller ingår det också i utbildningen eller rekryteringen att hitta personer som uppenbarligen är skadade?

Historien i korthet i Aftonbladet: En kvinna, arbetslös, skall gå på möte – sammankallat av arbetsförmedlingen – och det råkade infalla dagen innan kvinnan skall på begravning, sin mors väl att märka. Mamman bodde i Finland så kvinnan måste självfallet ta sig dit vilket så klart tar lite tid. Alltså meddelar hon arbetsförmedlingen dessa fakta.

Svar: då mister du ditt understöd! Hon stod inte till "arbetsmarknadens förfogande". Nej, det är lite svårt när hon skall ta farväl av den som gav henne liv och som nu skall på sin sista resa!

Sen har de experter också gudbevars. Så här ser det ut:

"Lars-Erik Mellilä, som är expert på arbetslöshetsförsäkring på Arbetsförmedlingen, säger att Arbetsförmedlingen i Nybro fattat rätt beslut.
– Man drar ju gränsen någonstans, skattebetalarna betalar för dem som är aktivt arbetssökande. Om man då gör något annat så är vi inte beredda att betala det. Åker man och besiktigar bilen eller till sin svärmor på ålderdomshemmet så är man inte aktivt arbetssökande, säger han."

Det är jag som betalar denna vrickade ickepersons lön och det gör det till min sak.

Lägg nu väl märke till denna myndighets-icke-persons (och alla andra) helt hjärndöda och empatilösa resonemang (det är alltid likadant):

"Man måste dra gränsen någonstans..." Och vad gav dig rätten att dra den vid kvinnans begravning? Han fortsätter: "Åker man och besiktigar bilen eller till sin svärmor på ålderdomshemmet..." Nu blir jag orolig. Fattade han inte, det var mammans begravning och om det råder det ingen tvivel. Då råder min dumme herre – undantagstillstånd! Och jag hoppas alla ser "...så är vi inte beredda att betala det." Vi, sa svinskiten! Ni betalar inte en spänn, det gör jag! Men jag är övertygad om att alla dessa byråkraaaater (Anderz Harning igen) tror att det är deras alldeles egna lilla pengabörs.

Så här håller de på – tokstollarna – och när de blir trängda av pressen så kommer alla dessa ihåliga, ologiska och sanslösa regelresonemang över deras hopsnörda läppar.

Att regelsystemet är utformat på ett visst sätt innebär inte att man inte skall ta varje fall utifrån sina förutsättningar. Det tjatar ni ju om i alla andra sammanhang. Hur ofta har jag inte hör: "jag kan inte kommentera detta fall, alla fall är unika". Bullshit!

Liknande fall dyker upp stup i kvarten. Vad i vårt samhälle har gått fel, när enkla begrepp som att kunna – tänka själv, ta ansvar så det blir både rätt och rättvis – uppenbarligen försvunnit ur våra sinnen?

Vems är felet? Det är enkelt: först och främst ligger ansvaret, tungt, på handläggare och andra myndighetspersoner och i andra hand på politiker som inte lyckas få till lagar, förordningar och regelsystem som är hanterbara och flexibla.

Det är helt enkelt skamligt!

Man får inte kalla folk för träskallar men jag kan säga till alla er myndighetspersoner som vägrar ta ansvar:

Sätt på er hatten när ni inträder i hackspettskogen!

Nu är hon på gång igen, Marita, valet närmar sig. På Newsmill tycker hon (vem bryr sig? jag tydligen!) att José Manuel Barroso skall avgå (och då åker väl bisittaren Margot Wallström också, Yippi!). Argumenten för detta krav lämnar jag därhän, men vad har Marita att komma med från den svenska politiska ankdammen? Nada!

Oops, fel. Hon har varit på Newsmill förr – hon tycker moderaterna "Stödjer hutlösa mobilräkningar." Det gäller att ta tag i de tunga frågorna!

SUCK!

Det är lite tidigt att mana på trupperna inför EU-valet den 7 juni, men när jag läser SvD idag och ser att Piratpartiet i olika undersökningar i högsta grad är på G, så finner jag ändå anledning att uppmana alla: – Gå och rösta! Boka i almanackorna manuella eller digitala, håll er nyktra, sup,  men rösta! Expressen har också lite klokt att säga, framför allt: mycket kan hända.

I DN påpekar Margot Wallström också vikten av att rösta. Sen tycker jag rent allmänt att hennes: "Rösta på vem ni vill bara ni röstar" är lite halvt oförskämt, det är väl klart att jag skall rösta på den jag vill! (Ibland läser jag in lite väl mycket i sådana uttalanden. Men titta på videon, här oss mig 6/5 Lissabonfördraget..., när hon intervjuas om Irland, så förstår ni vad jag menar!).

Men okey, jag skall inte vara kitslig, jag förstår andemeningen. Just nu ser det ut som om s och m, såklart, kommer etta och tvåa men sen blir det intressant, PP ligger trea!

All den kraft på nätet – oftast postitiv – som jag sett under en tid nu (började inte det på allvar med FRA-frågan?) måste nu omsättas i handling. Och här kan jag bli lite tveksam ibland. Mycket snack och lite verkstad – förutom på nätet.

I förra inlägget redogjorde jag för varför jag kommer att masa mig till valurnorna. Nu funderar jag på om man inte i den här världen skulle kunna trumma på lite, poppa upp den 7 juni ett par snäpp och lansera valdagen som den dag där enbart en sak gäller: AFK.

Vi måste kräva av alla stugsittare att den 7 juni 2009 är: AFK-dagen och vallokaler gäller!

Låt det bli en hejdundrande festlig dag, låt mig få sitta på valvakan och se hur starten på en ny verklighet kryper in i EU-etablissemanget och att – sakta men säkert – demokratiska grundfrågor kommer att bevakas av någon med kontakt med verkligheten. Mellan skål och vägg kan jag meddela att jag hemskt gärna vill ge fingret till... också!

Låt mig få en anledning att knäcka en pava skumpa!

Och finns det inga röstsedlar: bra instruktion finns på Piratpartiets sida. Och för vissa jag känner – AFK är, lite omskrivit, lämna datorn och gör något vettigt!

PS. Jag inser nu att det där med att rösta via internet inte kommer under överskådlig tid. Det är de etablerade alltför rädda för (jag med faktiskt!).

Jag har sedan många år valt att avstå från min rättighet – och enligt vissa stollar skyldighet – att gå till valurnorna. Detta har många orsaker men de kanske främsta är att svensk politik är dels alltför likartad, oavsett parti, dels lämnar nivån på politikernas kunskaper mycket i övrigt att önska.

Jag har därför efterlyst att kunna rösta, men på ett sådant sätt att jag: röstar (pliktskyldigast!), men också att det skall synas att jag är missnöjd. Då blir det till att rösta blankt säger någon. Jo pyttsan, säger jag. Visst, det går utmärkt att rösta blankt men våra politiker har bestämt att blankrösterna inte skall redovisas bland de andra partierna till exempel: m x%, v x%, s x% ... blanka x%.

Jag förstår att alla partier inte vill ha en siffra på "de blanka", för det skulle ju kunna tyda på missnöje, en protest. Och det är ju exakt vad det är, så varför inte visa det!? Svagt.

Jag är en man, inte helt ung, ej heller lastgammal som även i valet nu i juni tänkte sussa gott och så småningom vakna till en europaverklighet som ser exakt likadan ut som innan jag lade mig på sofflocket och tog en lur. Men så dyker Piratpartiet upp och nu blir det lite stuns i debatten.

Och till på köpet i frågor som kanske är de mest  grundläggande i en demokrati. I alla dessa frågor har "gammelpolitikerna": inte haft kunskap om konsekvenser av FRA, IPRED, ACTA etc., inte insett att det är frågor som är viktiga och definitivt inte insett att frågorna engagerar folk. Men nu börjar de väl kvickna till, men jag vet inte.

Så nu skall jag rösta: på Piratpartiet trots att det är ett enfrågeparti men frågorna i detta "en" är viktiga för mig och ingen annan verkar ta ansvar.

Till detta skall läggas att jag nu – också – klart kan visa mitt missnöje med de etablerade partierna och detta kommer att redovisas och synas.

Här "gör jag två flugor på smällen": jag röstar på ett parti som kommer att slåss som svettiga vikingar i frågor av avgörande betydelse för vår framtid som medborgare i en demokrati, och det kommer att ge de "gamla" politikerna en tydlig signal  att jag/vi är missnöjda och som en blixt från klar himmel slår det mig – mitt missnöje syns, min blankröst står där väl synlig för alla.

Och hur hade det gått i EU om inte bloggvärlden funnits och arbetat som galärslavar? Tack till alla dessa och de jag följer och nogsamt läser är: HAX, Opassande, Oscar Swartz, Farmor Gun, Anais, Sagor från livbåten, Christopher Kullenberg, Marcin med flera. Sen skall en viktig blogg läggas till, speciellt som nästa fråga som kommer att ruinera oss svenskar är alla klimatnissar (och nissor) som verkar extremt dåligt pålästa, The Climate Scam.

Jag vidhåller att rätt skött kan bloggvärlden faktiskt bli den fjärde statsmakten, speciellt som den tredje verkar svikta, jobbar för lite. Och sen undrar medierna hur de skall överleva i framtiden! Det blir till att kavla upp ärmarna!

Aftonbladet idag. Nu gäller det att verkligen lämna alla soffor och stolar som finns och röra på påkarna!

Man behöver inte vara ung och arg för att bli pirat, man kan halvgammal och ännu argare!

På DN idag kan man läsa att Scania erbjudit sina anställda att gå ner 20% i arbetstid och en 10%-ig lönesänkning. Verkar vara en ganska fair deal tycker jag.

Nej säger facket, här skall inte reduceras något hos våra medlemmar. Ta det på aktieägarna! Det har man gjort – innan var utdelningen 12:- nu är den 2:50. Det var väl en rejäl sänkning. Vad vill facket ha? 0:-?

Alltså, vem vill satsa pengar i Scania om utdelningen är noll. Aktieägarna är inga välgörare, de satsar pengar i det bolag IF Metalls medlemmar jobbar i. Men det är klart, vill medlemmarna att Scania skall gå i kaputten så skulle det väl gå att köra på fackets linje. Jag skulle inte satsa en spänn!

Aktieägarna riskerar med andra ord sina pengar och för det skall de ha betalt. Punkt. Vem vill satsa pengar och inte veta om det blir någon utdelning, ingen "ränta" på insatt kapital? Troligen folk med viss fallenhet för egentortyr eller idioter.

Tur det finns ansvarsfulla företagsledare.

Och visst är det konstigt att alla skall vara med och dela kakan när det går bra men aldrig bidraga när det går dåligt.

Det finns mycket att förundra sig över. Somt är viktigt somt oviktigt. Till det absolut oviktiga hör hur randningen på randiga slipsar löper över mannens bringa.

Så här är det (till nästan 100%):

I Europa går ränderna på slipsen från vänster axel och snett över bröstet mot höger höft. I USA är det tvärtom.

Det är inte viktigt men jag undrar ändå: varför?

"Vi föds som original men skall dö som kopior" säger Thyra Frank på äldreboendet Lotte i Köpenhamn (länk en bit ner) med avsky. Ett nog så sant konstaterande gällande dagens äldreomsorg. Äldreomsorg verkar för övrigt vara fel ord – äldreförvaring eller äldrelagring passar bättre.

Idag på Uppdrag granskning handlade det om att bli gammal. Att vissa lagar gällande djurens behandling är mer långtgående än för oss människor är konstigt och stötande. Transporter är hårt reglerade på djurfronten men en gamling av märket homo sapiens får utstå de mest förnedrande resor till sjukhus och andra inrättningar. Det kallas "färdtjänst" men det är ta mig tusan inte mycket till "tjänst". Långa väntetider, godtyckligt bemötande m.m. talar sitt tydliga språk (jag har nära och kära som utsatts för denna tjänst, och det tar mig dagar att jaga de skyldiga och inte blir det bättre. Och de taskiga ursäkterna jag får mig till livs, kan jag skriva en bok om – nej en triologi!).

Vissa får dö ensamma, vissa som levt ihop i 60 år får helt plötsligt inte bo ihop eftersom den ena partnern är för frisk. Man baxnar. Och varför ser äldreboenden ut som sjukhus? Det skall väl vara ett hem. Det går, det vet jag eftersom jag sett det själv (äldreboendet Lotte i Danmark). Kolla gärna den artikeln!! Och där sker allt till samma kostnad som på de andra anstalterna! Det är inte dyrare!

Och varför skall maten skickas runt tills den blir sunkig? Mat skall lagas på plats eftersom mat och matlagning hör ihop i en totalupplevelse.

"Hästars behov av kontakt skall tillgodoses" lyder det på den fronten. Hundar och katter skall ha "kontakt med människor några gånger per dag". Så står det – annars är det vanvård. Hur många gånger "vallas" en äldre i vår friska luft? En i programmet hade varit ute en gång på ett år!

Hundar får till exempel inte drogas så de blir lugna (olagligt) men det går bra att droga vissa äldre så de håller sig lugna och håller truten.

Och alla dessa planer. Duschning, promenader, socialt umgänge... allt skall skrivas ner – noggrannt och troligen tar det en massa tid – och sen händer inte ett smack! Inga planer får upprättas – någonstans, någonsin – om de inte också genomförs, så enkelt är det.

En gammal klassisk definition av begreppet kvalitet är (formulär 1A): Man skall hålla vad man lovat. Alltså, gör man en plan (=lovar) så skall den hållas. Allt annat är dålig kvalitet. Det behövs inget annat kvalitetssäkringssystem, inget ISO 9001 eller 14001 eller... Däremot behövs det folk, personal, med både hjärna och hjärta och det tycks saknas på alltför många håll.

Och fångarna på våra fängelser här rätt till utevistelse och det trots att de ställt till en massa djävulskap. Rätt? Rättvist?

Nu har halva programmet gått och nu byter jag kanal. Jag orkar inte med dumheterna och orden (värdegrund, flexibilitet, kundinriktning, kvalitetssäkring, personliga planer och andra kräkord).

Nej förresten, jag skall in på nätet och försöka hitta en hagelbössa till försäljning. Den skall jag inhandla emedans jag är frisk, jag skall lägga den under min säng och när tiden kommer, om förhoppningsvis en dj...a massa år, så skall den fram och sen skall ett skott avlossas i pallet för – in i äldreomsorgen skall jag INTE!

Politiker, ansvariga tjänstemän, anställda – jo, faktiskt – SKÄMS (gärna ögonen ur er)!

Idag sa Tjeckien ja till Lissabonfördraget även om Vaclav Klaus, presidenten, tänker förhala det hela så gott han kan.

Nästa land till rakning är Irland. Men efter att ha tittat på ovanstående intervju så inser jag att klockan klämtar och demokratin flämtar. Det är klart att hela middivippen körs igenom, oavsett vad folkomröstningarna ger för resultat. Politikerna talar och talar om vikten av att alla engagerar sig, men de glömmer att tala om att de bara lyssnar och tar hänsyn till sina väljare, om vi tycker som förutbestämt är.

Jag har egentligen ingen synpunkt på själva fördraget – men sättet att idiotförklara oss väljare och människor – är ytterst graverande.

Gällande intervjuen ovan så är det tre saker jag inte gillar med den: inledningen, mitten och slutet (sagt av någon kloking, kan det ha varit G.B. Shaw?).

Och Margot Wallström vad kan jag säga om henne? Höjd till skyarna i gamla svedala men ärligt talat, hon är ingen kvinnlig Churchill precis. Når väl inte ens upp till hans fotknölar. Vad har hon åstadkommit, egentligen? Jag letar och letar men finner inte mycket – om ens något av dignitet.

Men, upplys mig gärna!

Det skall vara ordning och reda och inget slarv i faktabitarna. Ur Fermats gåta av Simon Singh, ISBN 91 1 300304 6, hämtar jag följande lilla anekdot:

En astronom, en fysiker och en matematiker var på semester i Skottland. De satt och tittade ut genom tågfönstret och fick se ett svart får i en hage.

"Så intressant," sa astronomen, "alla skotska får är svarta!". Fysikern inföll: "Nej, nej! En del skotska får är svarta."

Matematikern riktade blicken bönfallande mot skyn och mässade entonigt: "I Skottland existerar minst en hage som innehåller minst ett får som har minst en svart sida."

Som sagt, ordning på torpet och i hagen!

Det skapas ständigt nya affärsmöjligheter och det måste anses som tillfredställande. Men inte trodde jag att livvaktsbranschen skulle skjuta fart i skolan. Expressen och Aftonbladet beskriver idag att en familj skaffat en tränad livvakt för att eskortera sin 11-årige son till skolan och vara på plats i skolan eftersom grabben utsätts för våld och trakasserier.

Rektorn sägs ha en plan men han har uppenbarligen inte verkställt planen – och då lär inget hända.

Sånt här retar mig och gör mig förbannad och min kropp gråter. Det är ännu ett svek från vuxenvärlden. Det är vårt ansvar som vuxna att se till att ungarna får en uppväxt som inte präglas av våld – vare sig fysiskt eller verbalt. Om vi sviker den unga generationen så skall f...n ta oss i framtiden och det finns en chans att vi kan höra meningar som: "Ungdomarna är ouppfostrade...", "ungdomarna missköter sig...", "stryk skall de ha, de unga..." med mera.

Dessa meningar kommer att komma från samma pellejönsar som "uppfostrade" dem.

Det är skolans uppgift att såväl lära ut, som att fostra våra unga. Det finns – jo, faktiskt – de som hävdar att skolan enbart skall lära ut, och att uppfostran skall ske av föräldrarna. De som resonerar så är självfallet de som ALLTID tycker att ansvar ALLTID ligger någon ANNANSTANS!

Hur tusan hakar skall jag kunna fostra mina barn när de är i skolan hela dagen? Att jag som förälder har huvudansvaret för tjonkarna är alldeles självklart, men det innebär inte att resten av vuxenvärlden skall abdikera – vara sig det sker grejer i skolan eller annorstädes.

Barn skall skötas som: "den sista droppen vatten i öknen" (Ranelid) och ansvaret är mitt som vuxen!

Så var det med det!

Uppdatering:
Nu var frågan uppe på radion också. Och jomenvisst, värdegrund kom upp som ett dj...a mantra. Jag tror de jobbar så mycket med det så de glömmer att göra vad som anstår en vanlig, hygglig och tänkande människa. Jag spyr på ordet värdegrund eftersom det blivit till något intet förpliktigande och en pappersprodukt. Släng papperen och kavla upp ärmarna och gå ut och var VUXEN!

När jag läser i medierna om att det kommit "...en nyss genomförd undersökning/studie..." eller liknande då måste jag gå igenom min lilla lista innan jag kan bilda mig en uppfattning om resultatet (det skall alla göra tycker jag). Senast var det studien om våldtäkterna. Listan ser ut så här:

1) Vem beställde undersökningen? Varför?
2) Hur gjordes urvalet, vem deltog? Varför?
3) Vilka frågor ställdes egentligen (ord för ord)? ("Som man ropar får man svar").
4) Hur stor var svarsfrekvensen?
5) Hur har allt detta tolkats, och av vem/vilka?

Med svaren på dessa frågor i min hand kan jag börja bilda mig en uppfattning om resultatet – inte förr. Att bli upprörd eller på annat sätt reagera på vad medierna, bloggsfären med flera säger – är förspilld möda och leder oftast fel.

Det händer mig – tämligen ofta – att jag drabbas av oförklarliga händelser som hör ihop med något jag tänkt, talat med någon om eller liknande. Ibland finns det mycket tydligt en rationell förklaring ibland inte. Men jag tror – när vetenskapen jobbat på i många år – att det finns saker som vi inte har ett hum om idag, men som faktiskt existerar. Jag kallar det energier. Tidigt förra sommaren:

"Visst är det konstigt hustrun, att vi aldrig ser citronfjärilar längre."

"Det har du rätt i. Jag har inte sett någon sen jag var liten och knappast i stan men däremot på landet".

"Synd, för det är en vacker skapelse."

"Du har rätt, det är lite konstigt. Kolfjäril och någon brunsvart variant finns men ej citronfjäril."

Dagen efter sitter vi i trädgården och tar ett glas champagne (vi gör så enär denna dryck måste betraktas som "botande"). In från grannens trädgård flyger en citronfjäril, flyger ett par varv under parasollen – över våra huvuden liksom för att säga "vi finns" – ut över häcken och iväg över vår parkeringsplatta.

Vi gapade stumt tillräckligt länge för att – om de ville – blåmesar skulle hinna sätta bo.

Sedan dess har vi inte sett någon citronfjäril.

Hyfs och artighet kräver att jag nu måste gratulera Danmark och dess kungahus – en prins är född. Fakta:

Far, prins Joachim, mor prinsessan Marie; ännu odöpte prinsen "X" vägde 3.032 gram, var 49 cm lång och han såg dagens ljus 04.57 den 4 maj 2009.

Jag är inte ett smack intresserad av detta men två skäl finns att hälla upp skumpan:

1) Han föds den 4:e maj och det var på kvällen den dagen som frihetsbudskapet lästes upp i radion, från London 1945. 5 maj är officiell befrielsedag.
2) Mycket tyder på att han kommer att heta Alexander (spekulationer dock).

Båda dessa saker är tunga bitar och vad månde bliva?

Här är föräldrarna i begynnelsen!

Nämen, va’ e’ de’ nu?!

Susanna Baltscheffskys artikel i Svd idag och igår gör att jag inser att världen har blivit fullständigt galen. Enligt detta ständiga tjatande om allt vi inte får och allt vi skall och måste göra, så återstår bara att inse att vissa människor är ytterst inskränkta och vad som återstår är kollektivt självmord.

Jaga CO2 när vi faktiskt inte riktigt vet hur klimatförändringarna uppstår och av vad och varför och solen och kosmisk strålning och... Och i spetsen går Gore och räknar stålar.

Men – jag upprepar från tidigare inlägg – det går att med ett (1!) års Koytokostnad – ge alla människor rent vatten: ALLA!

Och för dig som inte visste – det dör 2.000.000 barn på grund av taskigt vatten – varje år. Det vore väl något att ta tag i, men av någon anledning så skall detta dels inte göras, dels, – och det är kanske värst – inte skrivas om, inte diskuteras i  medierna och det tycker jag är ynkligt.

Sen kan vi ta ett års Koytokostnad till, och vips så klarade vi malarian. Hur många miljoner som dör i den vet jag inte, men senast jag kollade så var det miljoner även här.

För kort tid sedan var det den lysande idéen att köra på etanol. Då körde alla det racet och i diket gick det. Bland annat så slog det till mot maten. Nu vill Susanna slå ett slag för ytterligare sanslösa metoder och jag blir bara tröttare och tröttare.

Nu går jag och skitar ner ordentligt: T-bone-stek på grillen toppat med en oekologisk pilsner!

Tittade på tv igår. Hans Rosling, en man med speed och en pedagog av största rang. Så här skall det gå till: klargörande budskap, faktaspäckat, sexans växel och stor humor mitt i allvaret.

Och kolla finalen. Sånt går inte av för hackor!

Det är sånt här som vi inte får se i internetdödarnas värld. Åtminstone inte om politiker och räknenissar får styra vår värld och i alla fall inte om vi inte betalar för det. Till er dö’grävare säger jag bara: kolla filmen och framför allt den del som talar om vad som är målen och vad som är medlen!

Jag är ingen datanörd eller så. Jag använder min dator och mina program efter bästa förmåga och när jag nu – sakta men säkert – har lärt mig vad peer-to-peer betyder och hur det funkar, fattar vikten av internet som ett viktigt demokratiskt instrument, etcetera, så känns det svagt (av mig) att ha missat Wolfram!

Dr. Stephen Wolfram, britt stationerad i staterna har tydligen snickrat ihop något fiffigt för oss amatörer (och alla andra). The Independent har mer. Här kommer utdrag:

"The real innovation, however, is in its ability to work things out "on the fly", according to its British inventor, Dr Stephen Wolfram. If you ask it to compare the height of Mount Everest to the length of the Golden Gate Bridge, it will tell you. Or ask what the weather was like in London on the day John F Kennedy was assassinated, it will cross-check and provide the answer. Ask it about D sharp major, it will play the scale. Type in "10 flips for four heads" and it will guess that you need to know the probability of coin-tossing. If you want to know when the next solar eclipse over Chicago is, or the exact current location of the International Space Station, it can work it out."

Dagslända? Om inte, varför har jag missat detta? Och det skall landa, åtminstone i en första version, i maj! 2009!

Alltså, vá f...n?!

Ibland blir man lite ställd – hamnar i läget "har ej tänkt på det". Så när jag vid samtal med ena barnbarnet (M) blir avkrävd ett svar på livets olika skeenden – gärna i förenklad form – så tar det lite tid att få ordning på hjärncellerna. Men skam den som ger sig och efter diverse avledningsmanövrer kan jag ge M ett klart, vetenskapligt bevisat och enkelt besked:

Människans åldrar består enbart av tre (3) olika faser:

1) 0-6 år är fasen där jag ständigt ställer frågan VARFÖR?
2) 6-12 år, nu börjar jag bli lite klokare, lite mera nyfiken och då handlar det om VARFÖR INTE?
3) 12-≥90 m.a.o. resten av livet kan jag bittert konstatera att det som gäller är: DÄRFÖR!

Men mitt råd till M och alla andra ungar blir: akta dig för tusicken för trean och träna dig – aktivt och hårt – i Ipse Cogita! (=TÄNK SJÄLV!)

Det är problematiskt med information och kommunikation och det har det alltid varit, på alla plan. Det handlar väl i grunden om att upplysta, kunniga, väl pålästa människor blir besvärliga – eftersom de både kan ifrågasätta och käfta emot – och då blir livet för politiker och andra belutsfattare, långt ifrån en färd i en räkmackefylld gräddfil. Så tanken på att begränsa informations- och kommunikationsflödet är icke ny och nu blir det också väldigt svårt att införa begränsningar enär internet är som det är: gränslöst.

Och det är klart, på nätet finns alla djur i vår herres hage representerade, även de sanslösa, onda och de som inte har alla läsken på plats i backen! Jag tycker nog själv att det är ett problem ibland men jag anar också ett stort mått av självsanerande därute i cyberrymden.

Charles Wright Mills, en amerikansk sociolog, skrev 1956 Makteliten. Om jag nu förstått det hela rätt så beskrev han ett system "... hur en tredelad elit, bortom demokratisk kontroll, bestående av militär, regering och näringsliv är de som i praktiken styr landet. Förklaringen till detta är att den moderna demokratin på grund av enkelriktad masskommunikation förvandlat medborgarna till en oupplyst "massa", i stället för en upplyst ’allmänhet’, vilket är en förutsättning för en demokrati enligt den klassiska definitionen...".

Dwight D. Eisenhower var den president som i sitt avskedstal tog upp exakt den tråden och varnade för sammanblandning av regeringsmakten och militären och näringslivet. Demokratin står de facto på spel.

Så sett i ljuset av detta resonemang, så blir internet för maktfolket så klart en nagel i ögat, eller på mera modern svenska: pain in the ass.

Att problemet finns i vår verklighet och att en sammanblandning av olika intressesfärer existerar, finns det hur många exempel som helst på, inte minst nu senast med The Pirate Bay-rättegången. Men frågan är större än fildelning vilket en sån som Hanne Kjöller på DN borde upptäckt vid det här laget (tragisk artikel!).

Vad vi har nu är kanske ett motmedel mot "enkelriktad masskommunikation" och som motverkar att medborgarna blir en "oupplyst ’massa’".

Och det kan väl – handen på hjärtat – inte vara fel.

PS.  Att världen är galen finns det många exempel på, men kreativiteten är det inget fel på!  Tack Le Domaine D´Anais!

Jag har nu förstått att "munskydd på!" så här i influensatider är tämligen värdelöst. Eller varför inte prata klartext: det hjälper inte ett skit! Har läst DN, har lyssnat på radion, sett på tv och snurrat runt på nätet ett par varv – alla är eniga: det gör ingen nytta. Det kan tvärtom förvärra situationen eftersom man – när skyddet halkar på sniskan – tar upp handen för att rätta till skyddet och vips har du händerna där du inte skall ha dem: i fejset.

Än en gång: tvätta tassarna, pilla ej på slemhinnorna i ansiktet och (ett litet tillägg från förra inlägget i frågan) nys i armhålan.

Inte för att jag är vacker utan munskydd men med skrämmer jag både barn, hundar, svin och vissa vuxna, och jag är nu väldigt glad att jag inte ens behöver överväga att spöka ut mig.

Det var ingen general, ej heller kommunfullmäktiges ordförande, än mindre en barsk VD för ett storföretag. (Dessa personer sitter ju trots allt på någon form av makt och har rätt att besluta om – ibland – stora ting. Emellanåt gör de det bra men ibland skenar de iväg i fartblindhetens tecken (se Wanja till exempel)). Nej, det här var något annat och betydligt mer skrämmande.

Det var dummerjönsen som kom fram till mig, där jag satt i gröngräset, njöt av kanske sommarens första allvarliga insteg, och så sa han: "Ser du inte skylten?" Belevad som jag är svarade jag lite mera elegant: "God morgon denna vackra dag!" Jag log och försökte – desperat – få ordning på hjärnan för att förstå. "Skylten," yttrade mannen och något leende stod ej att finna i detta stenansikte (han var förresten ful också!). Hans feta pekfinger (han kan inte ha gjort lumpen enär där lär man sig peka med hela handen, allt annat är kärringaktigt) visade på en liten skylt femtio meter bort.

"Min käre herre," sade jag, "jag skall nu meddela dig att jag inte sett någon skylt och även om jag skulle ha sett den, så hade det hjälpt föga eftersom skylten visar upp sin baksida." "Jag är bostadsrättföreningens ordförande här," fortsatte han, " och det har jag varit i många år. Det är min uppgift att påtala för dig att du sitter på vår gräsmatta och det får du inte. Allt enligt skylten."

Den konversation (lagom utslätande ord) som sedan utspann sig skall jag inte återge här eftersom det skall vara viss hyfs i bloggvärlden.

Min poäng är, att det är dessa människor – utan vare sig självrespekt eller självkänsla – men som i kraft av en liten skitposition, tror att de kan spela allan med folk och leka lillHitler, som skrämmer mig. De kan vara: P-nissar (eller Lapplisor!), biffiga vakter på krogen, handläggaren på en myndigheter, ordningsmannen i skolan, med flera. Vissa av dessa småmänniskor ser genast en möjlighet att djävlas med andra och detta utifrån en ytterst liten maktsfär. De är tröttande och om vi inte håller efter dem och deras fasoner, så kan de få för sig att de faktiskt har något att säga till om. Det har de inte och gällande mig säger jag bara:

Kom igen – jag tar fajten! Och jag tänker ta striden med rak rygg, med stil och finess och skulle dårarna börja slåss så är jag förlorad – men enbart fysiskt.

PS. Jag flyttade mig inte från gräsmattan och självklart hände inget (mer än att bostadsrättföreningens ordförande fick klädsam röd färg i ansiktet och troligen hjärnblödning).