EU, Pirater, Frankrike och svensk tystnad
Visst är det lite konstifikt att vi ser så lite i svenska media om hur andra länder debatterar vår politiska kartbild. Piratpartiet och dess, åtminstone hittills, framgångsrika kampanj har verkligen lyckats i gamla Sverige och debattens vågor går – om inte höga – så åtminstone skvalpar det på rätt rejält.
Lite exempel: Aftonbladet släpper fram Falkvinge i debatten, Expressen uppmärksammar framgångarna, SvD är lika flitiga att uppmärksamma piraterna och ser också att en ur kultureliten, Lars Gustafsson, kan bli en "svartlapp", DN fyller på och så vidare...
Allt detta är glädjande för det händer något spännande just nu som kan bli något stort. Men, säger vän av det modesta, det är nog en storm i ett vattenglas. Men si!, det tror inte jag (och jag hoppas jag har rätt). På den alldeles utmärkta bloggen Anais (markera den!) får man en glimrande insyn i hur fransmännen dels hanterar integritetsfrågorna (burr!), dels hur franska medier rapporterar runt de svenska piraterna.
Här talar vi inte om en "svensk ankdammsdebatt", här får insyn i hur det ser ut därute i den värld som är en del av Europa. Och det, go vänner, är viktiga saker just i dessa dagar. Här får vi lära oss att presidenten i Frankrike är en tämligen rabiat man som tänker förbjuda det mesta och inte minst inom cyberspacen.
Men det finns motkrafter och stora tidningar rapporterar flitigt, rapporterar Anais. Se bara:Le Figaro och Le Point (här finns till och med ett Youtube-klipp på svenska!). Åtminstone den förstnämnda är ju ingen dussintidning precis. Piratpartiet och de svenska protesterna är synliga – i Frankrike!
Vem i detta land har någonsin brytt sig om vad vi svenskar säger och gör? Vilka svenskar eller svenska fenomen är kända i detta högt kulturellt stående land förutom Ingmar Bergman, Björn Borg och den svenska synden (en gång för länge sedan för de unga!)?
Jag tycker faktiskt det är så pass uppseendeväckande att de svenska medierna borde lyfta fram detta faktum!
Och varför lägga örat till den franska marken och lyssna noga? Jo, det är enkelt: mycket stort inflytande på EU:s politik och – trots Sarkozy – ett land med stor kulturell resning och fantastisk mat och dryck.
Slutligen: mycket av det som den gode Sarkozy vill genomföra är faktiskt riktigt smakfullt, men han tar i som om varande en ny Napoleon. Det är han INTE!
Lite exempel: Aftonbladet släpper fram Falkvinge i debatten, Expressen uppmärksammar framgångarna, SvD är lika flitiga att uppmärksamma piraterna och ser också att en ur kultureliten, Lars Gustafsson, kan bli en "svartlapp", DN fyller på och så vidare...
Allt detta är glädjande för det händer något spännande just nu som kan bli något stort. Men, säger vän av det modesta, det är nog en storm i ett vattenglas. Men si!, det tror inte jag (och jag hoppas jag har rätt). På den alldeles utmärkta bloggen Anais (markera den!) får man en glimrande insyn i hur fransmännen dels hanterar integritetsfrågorna (burr!), dels hur franska medier rapporterar runt de svenska piraterna.
Här talar vi inte om en "svensk ankdammsdebatt", här får insyn i hur det ser ut därute i den värld som är en del av Europa. Och det, go vänner, är viktiga saker just i dessa dagar. Här får vi lära oss att presidenten i Frankrike är en tämligen rabiat man som tänker förbjuda det mesta och inte minst inom cyberspacen.
Men det finns motkrafter och stora tidningar rapporterar flitigt, rapporterar Anais. Se bara:Le Figaro och Le Point (här finns till och med ett Youtube-klipp på svenska!). Åtminstone den förstnämnda är ju ingen dussintidning precis. Piratpartiet och de svenska protesterna är synliga – i Frankrike!
Vem i detta land har någonsin brytt sig om vad vi svenskar säger och gör? Vilka svenskar eller svenska fenomen är kända i detta högt kulturellt stående land förutom Ingmar Bergman, Björn Borg och den svenska synden (en gång för länge sedan för de unga!)?
Jag tycker faktiskt det är så pass uppseendeväckande att de svenska medierna borde lyfta fram detta faktum!
Och varför lägga örat till den franska marken och lyssna noga? Jo, det är enkelt: mycket stort inflytande på EU:s politik och – trots Sarkozy – ett land med stor kulturell resning och fantastisk mat och dryck.
Slutligen: mycket av det som den gode Sarkozy vill genomföra är faktiskt riktigt smakfullt, men han tar i som om varande en ny Napoleon. Det är han INTE!
Kommentarer
Trackback
