En timme och sju minuter...
Ibland behövs inte mycket för att "göra ens dag" i både positiv och halvnegativ riktning.
Skulle till tandläkaren. Tandhygienisten hade lyckats ta såväl tandsten som plomb. Hon är förlåten. Det ingår en hissfärd till min tandläkare. Hissetik är något okänt i vårt land. Alltså, man låter de som är i hissen gå av först, sen går man själv in. Inte tvärtom eller både och med en träff i mitten. Irriterande!
Väl hos tandläkaren så får jag reda på att det blir en krona. Billigt? Nej för tusan, en krona kostar hos tandläkaren runt 5.000 kronor. Men det är klart man behöver gaddarna dagligen så det får jag stå ut med. "Var det inte lite saftigt", sa jag till borrkillen. "Jo men det utgår ingen ersättning från det offentliga för de innersta kindtänderna", sa tandis. Va’ f..n!? Jo, så är det. Vem kom på den lysande idéen? Ekonom så klart. Troligen rik. Troligen ung. Troligen med hästsvans.
Sen låg datasystemet till försäkringskassan nere. Det gör väl inget tänker du – man behandlar väl inte tänder med datasystemet. Korrekt, men om du påbörjar behandlingen utan att ha haft kontakt med kassan så riskerar du som tandläkare att inte få ersättning! Suck. Och till på köpet var det försäkringskassans system som krånglade men – regler är regler!
Regler skall bara finnas där det är absolut nödvändigt. Det blir aldrig bra att överreglera. De enda som gillar snåriga regler är de som sitter på ett kontor och ställer till djävulskap för oss som finns där ute, i fronten, med kunder och som försöker jobba in en hacka för att kunna leva och betala tandläkaren femtusen pix!
Väl klar hos tandis, med lite ny bildning i skallen, återtar jag hemfärden i karetan. Nästan hemma ser jag två killar i 8-9-årsåldern på väg mot ett övergångsställe. Väluppfostrad som jag är stannar jag till och visar med en gest och ett leende att det är fritt fram att knalla över. Och då händer det; killarna snabbar på stegen (respekt!) och båda(!) vänder ett snällt och leende face mot mig och vinkar ett: tack! (hyfs på gränsen till ren och skär artighet). Dessa killar kommer att värma många hjärtan genom livet.
Allt detta: bildning, retfaktorer och glädje, på en timme och sju minuter!
Skulle till tandläkaren. Tandhygienisten hade lyckats ta såväl tandsten som plomb. Hon är förlåten. Det ingår en hissfärd till min tandläkare. Hissetik är något okänt i vårt land. Alltså, man låter de som är i hissen gå av först, sen går man själv in. Inte tvärtom eller både och med en träff i mitten. Irriterande!
Väl hos tandläkaren så får jag reda på att det blir en krona. Billigt? Nej för tusan, en krona kostar hos tandläkaren runt 5.000 kronor. Men det är klart man behöver gaddarna dagligen så det får jag stå ut med. "Var det inte lite saftigt", sa jag till borrkillen. "Jo men det utgår ingen ersättning från det offentliga för de innersta kindtänderna", sa tandis. Va’ f..n!? Jo, så är det. Vem kom på den lysande idéen? Ekonom så klart. Troligen rik. Troligen ung. Troligen med hästsvans.
Sen låg datasystemet till försäkringskassan nere. Det gör väl inget tänker du – man behandlar väl inte tänder med datasystemet. Korrekt, men om du påbörjar behandlingen utan att ha haft kontakt med kassan så riskerar du som tandläkare att inte få ersättning! Suck. Och till på köpet var det försäkringskassans system som krånglade men – regler är regler!
Regler skall bara finnas där det är absolut nödvändigt. Det blir aldrig bra att överreglera. De enda som gillar snåriga regler är de som sitter på ett kontor och ställer till djävulskap för oss som finns där ute, i fronten, med kunder och som försöker jobba in en hacka för att kunna leva och betala tandläkaren femtusen pix!
Väl klar hos tandis, med lite ny bildning i skallen, återtar jag hemfärden i karetan. Nästan hemma ser jag två killar i 8-9-årsåldern på väg mot ett övergångsställe. Väluppfostrad som jag är stannar jag till och visar med en gest och ett leende att det är fritt fram att knalla över. Och då händer det; killarna snabbar på stegen (respekt!) och båda(!) vänder ett snällt och leende face mot mig och vinkar ett: tack! (hyfs på gränsen till ren och skär artighet). Dessa killar kommer att värma många hjärtan genom livet.
Allt detta: bildning, retfaktorer och glädje, på en timme och sju minuter!
Kommentarer
Trackback
