Lite hyfs i kontaktvärlden, tack!
Vi har nu sedan många år haft den stora förmånen att kunna kontakta människor – såväl privat som myndigheter och företag – på en mängd olika sätt. Det kan vara: fax, email, sms, telefonsvarare etcetera. Kontaktuppgifterna finns på visitkort, hemsidor, brevpapper you name it! Vissa överbelastar tänkta mottagare med så många kontaktmöjligheter att jag misstänker att dessa personer tycker det är lite tjusigt.
Detta är mycket positivt – men det finns ett litet aber: alldeles för många svarar inte (åtminstone inte inom rimlig tid) eller så väljer man att låta någon annan svara (så gör Reinfeldt till exempel). I det senare fallet så blir det extremt löjlig: jag skall visa väljarna att jag minsann har en mejladress (modernt, folkligt...) men jag skickar en underhuggare att skicka ett – till intet förpliktigande – svar. Det blir inte bara löjligt – det blir ohyfsat!
Jag tycker därför att lite grundregler skulle kunna fastställas:
Personliga kontaktuppgifter skall enbart anges om just den personen har för avsikt att besvara det som besvaras skall. Svaret skall också komma inom rimlig tid – ett vagt begrepp men använd huvudet! Det finns ju ingen vits med att skicka ett meddelande som skall besvaras nästa dag (och det är viktigt) eftersom många av oss är på resande fot. Vid viktiga ting skall för övrigt antingen telefon användas eller krav på bekräftelse av skickat meddelande krävas.
Härom året skickade skattemyndigheterna ut ett tämligen oskyldigt meddelande till mig och jag var tvungen att svara inom 14 dagar. Eventuella frågor var jag välkommen att ringa till handläggaren och reda ut. Det var i juli. Som tur var var jag inte på en månadslång semester så jag ringde upp handläggaren snabbare än en oljad blixt. "Hon är inte här. Hon kommer om tre veckor. Hon har semester".
Denna person – och hennes gelikar – går nu så här i modern tid under benämningen (och ursäkta franskan) – pucko!
Detta är mycket positivt – men det finns ett litet aber: alldeles för många svarar inte (åtminstone inte inom rimlig tid) eller så väljer man att låta någon annan svara (så gör Reinfeldt till exempel). I det senare fallet så blir det extremt löjlig: jag skall visa väljarna att jag minsann har en mejladress (modernt, folkligt...) men jag skickar en underhuggare att skicka ett – till intet förpliktigande – svar. Det blir inte bara löjligt – det blir ohyfsat!
Jag tycker därför att lite grundregler skulle kunna fastställas:
Personliga kontaktuppgifter skall enbart anges om just den personen har för avsikt att besvara det som besvaras skall. Svaret skall också komma inom rimlig tid – ett vagt begrepp men använd huvudet! Det finns ju ingen vits med att skicka ett meddelande som skall besvaras nästa dag (och det är viktigt) eftersom många av oss är på resande fot. Vid viktiga ting skall för övrigt antingen telefon användas eller krav på bekräftelse av skickat meddelande krävas.
Härom året skickade skattemyndigheterna ut ett tämligen oskyldigt meddelande till mig och jag var tvungen att svara inom 14 dagar. Eventuella frågor var jag välkommen att ringa till handläggaren och reda ut. Det var i juli. Som tur var var jag inte på en månadslång semester så jag ringde upp handläggaren snabbare än en oljad blixt. "Hon är inte här. Hon kommer om tre veckor. Hon har semester".
Denna person – och hennes gelikar – går nu så här i modern tid under benämningen (och ursäkta franskan) – pucko!
Kommentarer
Trackback
