Ipse Cogita!

EU är ju i grunden en fantastisk idé. Men det är inte utan att jag börjar tröttna. Jag har väldigt svårt att sätta fingret på min "tröttnad" men jag funderar i alla fall i följande banor:

Grundidéen är utmärkt och främst av skäl som krig och fred. Vi lever ju i den del av världen som varit osedvanligt händig på att slåss och härja och ställa till mycken djävlighet. Att bevara freden är den del av EU som står likt en fyrbåk för mig och tanken på att kunna lösa konflikter utan vapenskrammel och ytterst vapeninsats är i sig ett tungt argument. Och det var väl så det var tänkt även av Churchill (och framfört i ett tal Zürich 19 september 1946 och det var elva år innan kol- och stålunionen).

Men sen tycker jag det slirar betänkligt, och mitt yttersta bekymmer är att om vi inte sköter om unionen på ett ansvarsfullt sätt så riskerar vi dess sönderfall (unioner har kraschat förr, och tydligast – och senast –  är väl Sovjetunionen). Var hamnar vi då?

Anledning till att jag hesiterar inför färdriktningen som EU tagit grundar sig på att jag tycker att gränserna för vilka beslut som skall fattas var och av vilka tenderar att bli oklarare och oklarare, och inte minst tycks dragningen till detaljstyrning av småfrågor bli större och större. Detta samtidigt som tunga – och för demokratier avgörande frågor – behandlas som vilken gurkfråga som helst. Sist det hände är NU! Integritetsfrågorna med alla dess vinklar och vrår och hela dess vidd sköts för närvarande av politiker och tjänstemän som tappat målet ur sikte och far runt i demokratins utkanter.

Jag tror inte att sanna statsmän – med stor insikt i väsentliga demokratiska frågeställningar – skulle lägga ribban för EU-frågor där den nu ligger. Tvärtom skulle jag tro att dessa kvinnor och män skulle vara ytterst omsorgsfulla i valet av vilka frågor som skall beslutas var. De kan se var helhetssyn är av godo och behövs. De kan också se inom vilka områden där man inte skall in och tafsa. Men det är klart, då krävs det folk med stor integritet, bred bildning och mod!

Jag kan garantera att kloka människor inte lägger frågor av typen "storlek på gurkor" på en så hög nivå som i en union. Det blir lite som om VD:n för ett stort företag skulle blanda sig i var anställdas cykelställ skall placeras.

Och det är väl här som en skärpning och uppstramning måste till. Om EU skall besluta om fler och fler frågor, främst av detaljkaraktär, så kommer demokratin att svikta eftersom jag som medborgare kommer att uppleva att avståndet till de valda är så långt att det är "skit samma". Och då infinner sig en farlig situation. Då blir det stater i staten och risken är stor att de som tar täten i den utvecklingen är de ljusskygga.

Eftersom vi inte har politiker med förmågan att lägga ribban för EU:s beslutsfattande på en acceptabel nivå, så inträder den situatonen att en massa småpåvar tar tillfället i akt att reglera allt, och det enligt, mer eller mindre, eget huvud. Och det blir inte så lyckat eftersom dessa huvuden ofta är mindre väl möblerade.

EU:s roll och uppgift måste, sakta men säkert, granskas och en ny och mera rimlig maktfördelning måste till. Innan dess är jag skeptisk!

Och sen har vi subsidiaritetsprincipen:

Subsidiaritetsprincipen handlar om var beslut ska fattas. Principen brukar förklaras som att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. I EU används subsidiaritetsprincipen för beslut som både EU och medlemsländerna kan fatta. Den fråga som ska ställas enligt subsidiaritetsprincipen är om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna.

Just det! Det här verkar betyda väldigt olika saker för olika politiker. Som det är nu är det småpåvarna som rycker och sliter i allt, ända ner på gemnivå. Det är småpåvarna jag är mest rädd för. Och varför kan ingen se varthän det barkar?

Tills vi fått ett EU som hittat en för de flesta "rätt" nivå, där medborgare och dess företrädare, känner att fördelarna med EU överväger nackdelarna och vi är överens om tagen, så ligger jag lågt och koncentrerar mig på få frågor:

Den personliga integriteten måste värnas, privata företag och religioner skall hållas på minst armlängds avstånd från politiken.

Det är nu det blir så extra intressant. Det finns bara ett parti som är ett renodlat enfrågeparti – Piratpartiet – och det ser jag i nuvarande EU-läge som en stor styrka!

Det är koncentration på viktiga basfrågor vi behöver, inte politiker som skjuter på allt som rör sig och lägger näsan i blöt och tar ton – och beslut – i alla möjliga och omöjliga frågor (vad har EU med mitt snus att göra?).

Så på med stassen den 7 juni, svart lapp för ögat, och rösta Pirat!

Vad har EU med dessa frågor att göra? Aftonbladet, SvD, DN, Aftonbladet, Aftonbladet etcetera.