Twitter kastar ut mig?

Det där vet man ju så klart inte. 
 
Men de totalitära verkar vara på språng. 
 
Om så sker får jag sätta igång bloggandet igen. Vilket i och för sig vore trevligt.
 
 

Instruktion att ta filmer från annans Twitterinlägg

Gäller Mac.
 
På gällande tweet längst upp till höger finns en liten pil (nedåtriktad). 
 
 
Tryck på den o då kommer detta upp:
 
 
Tryck på Bädda in tweet:
 
Då blir det så här. Kopiera det.
 
 
 
 
 
 
Öppna Textredigeraren:
 
 
Klistra in tidigre kopierat. Då blir det så här:
 
 
Nu skall du markera så här. Alltid mellan klamrarna. Så här:
 
 
Leta alltså alltid efter "pic.ttwitter ..."
 
Kopiera och klipp in i din egen tweet.
 
Klart!
 
 
 
 
 
 

Slut på bloggandet

Har inte skrivit ett inlägg på länge. Befinner mig på Twitter (@Ipse_Cogita) mest numera. Jag hade en ambition att skriva av mig mest för att visa på alla dumheter som finns.
 
Behovet av det har inte minskat precis. Tvärtom, dumheterna i vårt numera infantila land står som spön i backen.Men samtidigt är det så många så jag skulle inte ha något annat att göra i livet än att skriva om tosserierna.
 
Så, tack alla som genom åren följt mig. Bloggen kvar men ytterst vilande.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Trump och Putin möttes

 
De möttes. De talade bakom stängda dörrar och utan dokument kring vad som sades. Sen blev det tryck på kommentarerna. Vissa gillade inte alls att de träffades utan blev nästintill rosenrasande. Snacka med Putin var för många inom MSM ett svek.
 
Samma människor som tycker att avspänning är viktigt ville nu annorlunda. Mest för att det var Trump. Märkligt.
 
Själv saknar jag analyser kring hur viktigt det är att de två har bra kontakt för att lösa andra problem i världen, inte minst Nord Korea. Så frågan blir — varför sker inte de här analyserna på djupet? Av MSM och andra. 
 

Skämmer vi bort barnen och vad händer sen?

 
I den stora världen händer det saker hela tiden numera. Men även i det lilla ser jag konstigheter. Barn som går före allt annat på andras bekostnad. Två exempel som hänt mig i närtid.
 
Det första hände på en krog i Mariefred. Jag kom in i en lokal som var dels bar, dels servering vid bord. Lite osäker på hur man beställde frågade jag damen med barnet vid sidan om mig: ursäkta, skall man gå fram till baren och beställa eller kommer de hit?
 
Både damen och kidset satt och glodde i mobilen. Damen vände sig för att svara mig samtidigt som dottern sa: se mamma och pekade på mobilen. Då säger damen till mig med stränga ögon: kan du vänta lite, jag får ta detta först. 
 
Jag löste det på annat sätt. Herregud, hon kunde väl bara svara.
 
Väl hemma i Limhamn igen dagarna efteråt gick jag på vår lokala lilla närbutik. Hade maten på gång hemma och behövde lite grädde. När jag kom och skulle betala så har jag en kvinna framför mig med en liten son. Han kan väl ha varit runt fem. 
 
Helt plötsligt så börjar ungen gorma om att han minsann ville lägga upp varorna på bandet. Javisst, lilla vän sa modern (antar jag att det var). Sagt och gjort. Ungf...n började lägga varor på bandet. En vara i minuten eller så.
 
Efter ett par varor sa jag: men snälla nån, kön växer och du kanske kunde rappa på lite så att vi andra kommer fram idag. Svaret? Det förstår du väl, han måste lära sig hur man gör och han vill verkligen lägga varorna på bandet.
 
Han kanske skulle lära sig att man tar hänsyn till andra också, och först, sa jag. 
 
Blicken jag fick där gjorde att de flesta i kön helt plötsligt kom på att de hade glömt något i butiken och de försvann. Konflikträdda svensken.
 
Kassörskan räddade mig med en liten blinkning. Jag fick gå före.
 
Kids skall lära sig mer än att de alltid kommer först. Så det så. Om inte så lär de få många överraskningar när de kommer ut i vuxenlivet.
 
Just saying ...
 

Fiffiga Ungern

I denna video förklaras bl.a. hur Ungern gjort med sitt gränsskydd i form av ett stängsel. De har satt stängslet en bit in på ungersk mark, inte vid gränsen. På så sätt hamnar de som vill in i Ungern på ungersk mark för att sen hamna vid stängslet.
 
Där får de stanna och söka asyl i speciella bararacker. Innanför stängslet kommer de inte utan att först ha godkänts.
 

Ja, vad vill vi, vart vill vi ...

 

Vi har en stassminister, inte en statsminister

 

Det svenska livet förändras

 
 
Håller till mycket på Twitter numera. Därav det sparsamma bloggandet. Tiden, den tiden!
 
Men Twitter har den nackdelen att man inte kan utveckla ting. Den här grejen bekymrar mig numera mycket. Det begås våldtäkter, majoriteten av invandrande upphetsade män, i en omfattning som är nästintill ofattbar. Och det är väldans tyst om den saken bland våra msm.
 
Idag roade jag mig med att kolla lite vilka volymer av drabbade vi talar om. Det blir hiskeliga tal. 2017 var det över 7.000 våldtäkter. Dessa offer har säkert minst 10 som berörs på när håll. Det blir 70.000 bara 2017. Offer och medoffer.
 
Om vi då antar att de sista fem åren varit ungefär lika; då talar vi om 100-tusentals människor som drabbats utan att våra politiker, feminister och main stream media regareat med den kraft man skulle kunna begära.
 
Det är nog, vid närmare eftertanke, en skandal av pyramidala dimensioner.
 
 
 

I knallkorkarnas värld

 

Den här mannen har alltså många miljoner följare världen runt

Så det han säger kommer verkligen många till del.
 

Lite om lagrådet och hur det behandlas av politiker. intressant.

 

Där rök Centern

Centerns med Lööfskan i spetsen kör på så det ryker. Fullständigt sanslöst och utan hänsyn till lagrådet bland annat. Politik går före lag. Sånt sysslade totalitära stater med. Och vi får ju inte glömma S i sammanhanget. Men de brukar vi ju inte höja på ögonbrynen åt när de kör över både det ena och det andra.
 
Men nu kör C följande: de kritiserar förslaget som skit men röstar igenom ändå. Det handlar så klart om de där 9.000 unga herrarna som skall få stanna. Trots vad lagrådet skriver. I klartext och på vanlig svenska — katastrof.
 
Lööfskan är ju jurist. Har dock aldrig praktiserat som sådan. Hon är en ren politikerbroiler. Det märks.
 
 

Landet som intet gör

 
Vi lever i landet där yttre attribut betyder mer än något som helst innehåll i handling; åt det vettiga hållet alltså. De kan helst enkelt inte. Dessutom tror jag de inte ens vill. 
 
De är helt enkelt inte vuxna, de lever i en värld som snurrar på i full fart och det enda de kan komma på är att klä sig i löjliga kläder; göra tramsiga gester.
 
Det värsta är att nu inför valrörelsen så kommer de att trampa i galen tunna så många gånger till, att det är tveksamt om någon förtjänar en röst.
 
Blir tufft framöver.
 
 
 

Bankerna — den halvt dolda makthavaren

 
Bankerna, som numera har öppet mellan 11.30 och halv tolv, är en ständig källa till irritation. De har kontanter här i Malmö (SHB) på två ställen. Man måste beställa en vecka innan om man vill ta ut 50.000. EN VECKA!!
 
Man kan i automaterna ta ut 5.000 per uttag dock inte mer än 15.000 per fyradagarsperiod, så den vägen är spärrad.
 
Man skall betala sina räkningar via datorn OCH jag skall betala för jobbet.
 
Jag är mer än lovligt ointresserad av denna inrättning. De har fjärmat sig från allt vad service är och våra politiker verkar gilla deras förbannade oskick. Politiker lyssnar inte på medborgarna och bankerna inte på kunderna.
 
Och inte att förglömma, bankerna går i täten för att ta bort kontanterna. Så bra för dem då, då kan de fortsätta tjäna storkovan utan att ens ha personal vilket ger än mer vinst och ingen service alls.
 

MSM stryper debatten långsamt men säkert

 
Det kan se bra ut vid första anblicken. Men det är de stora mediaföretagen som skall sköta granskningen och på dessa kan man inte lite. Inte alls. En kort historik:
 
I början av min bloggtid så kunde man via Twingly se till att blogginläggen länkades till de stora drakarna. De ville ju ha "dialog med läsarna och tittarna och lyssnarna"). Som de sa. Och vissa av mina blogginlägg kommenterades även av journalisterna på drakarna. 
 
Det där blev sen alldeles för jobbigt, avvikande åsikter gillades inte alltid. När man påpekade faktafel så blev ju även det lite besvärligt. Successivt infördes stopp för "dialog" med konsumenterna. Vi blev besvärliga. Nu är det totalstopp. 
 
Detta var steg ett. Nu kör man lugnt vidare. Nu är det allvarligare för nu drar man sig inte för ren censur. Man lierar sig med nätjagare. De drar sig inte ens för att attckera gamla damer som tycker till på olika plattformar.
 
Undrar när bakslaget kommer. För det kommer. Just nu kör politiker och MSM ett race för att de vill vara ifred, göra som de vill och ha ensamrätten på "sanningen".
 
Det är dessutom så att det är en internationell trend. Påhejat av maktens folk och dess medlöpare.
 
Håll i hatten!
 
 
 

Det är mycket nu och det mesta går fel

KTH — Vetenskap och Konst heter det. Kungliga Tekniska Högskolan har det som devis. Det innebär att allt skall vändas och vridas för att så småningom komma att bli vetenskap värd namnet. För detta krävs så klart yttrandefrihet. Och det är här det sk...ter sig. För den finns nu inte på KTH.
 
 
Det var den korta versionen (1:26 minuter). Det finn en lite längre version (3:12 minuter) men det blir inte bättre av att titta på den. Det här kommer att gå galet. 
 

Ett land för vuxna?

Det pågår underliga saker i världen. Inte minst i USA. Där har vi just nu en diskussion om vapen och dess vara eller inte vara. Problemet är att det är småskitar som driver frågan. "Ledaren" är bland annat en liten skit som heter David Hogg.
 
 
Han är 17 år och verkar älska både rampljuset och att framstå som den totalitära fjönt han är. Kunskapen är låg och retoriken hög.
 
Sen har vi Stormy Daniels, en avdankad porrskådis. Hon dyker upp som gumman ur lådan för hon har haft något för sig med Trump en gång för länge sedan.
 
 
Vad driver då fram att dessa två kan ställa till så mycken diskussion? Hatet mot Trump så klart. Det tycks inte finnas några gränser för det hatet. Vem som driver frågorna står klart sedan länge — demokraterna med en svans från Trumps eget parti republikanerna. 
 
Man får så klart tycka vad man vill men nivån är låg minst sagt.
 
 
 
 

Det skadade folket

 
Jag har läst bok igen. Denna gång är det Katerina Janouch som för pennan eller bankar på tangentbordet. Nu är jag ingen recensent utan en vanlig lekman tillika undersåte i Sverige. Inte medborgare längre, det känns inte så i alla fall, och boken bekräftar väldigt väl att jag numera, likt de flesta svenskar, har nedklassats till något nödvändigt ont. Den nödvändige finansiären av den totalitära maktens folk.
 
Boken då? Ingenting i boken är för mig nytt. Allt, utom Katerinas privata sorger, är mig välkänt. Ändå känner jag mig djupt sorgens efter läsningen. Det är säkert den samlade bilden under det år som skildras som ger mig den känslan. Det är så mycket konstigheter som skett att man under pågående tid glömmer den totala bilden. Man sorterar bort alla vansinnigheter av nödvändighet. Troligen ett måste om man inte vill få en sprängd skalle.
 
Bilden som framträder är att, tydligast hos politiker och Main Stream Media (MSM), Sverige är landet med vek ryggrad. Det blir så extremt tydligt att vi inte kan hantera vare sig lätta eller svåra frågor rationellt och med värdighet. Fram träder bilden av ett infantilt land där "toppen" av samhället leder utvecklingen. Barn i sandlådan får anses vettigare inom alla områden. 
 
Katerina är en människa som med stort engagemang och kärlek för Sverige (hon är född i Tjeckoslovakien/Tjeckien); hennes föräldrar fick fly från förtryck; hon kom att älska vårt land. Den man älskar agar man sägs det. Och det där tog Katerina på allvar. När hon såg fel i samhället, ser fel på landet, så gör hon det alla borde göra — hon säger till. På skarpen.
 
Jag tror att där ligger ett problem. Någon dj...la utböling, framgångsrik sådan, skall veta sin plats och inte komma dragandes med en massa kritik. Det kanske mest underliga i den situationen är att svenska folket i gemen gillar hennes böcker och hennes övriga arbete, men "eliten" inom MSM och kändisvärlden låter helt ogenerat sin avundsjuka lysa igenom. De visar sitt tillkortakommande på en massa olika sätt. Alla sätten har totalitär karaktär.
 
Samtidigt hoppas jag att Katerina känner stolthet. Vem har fått en stassminister (vi har ingen statsminister) att yla beklagande om en författarinnas uttalande i Tjeckisk web-tv-kanal. Uttalanden som han numera får äta upp både till frukost, lunch, middag och kvällsmat.
 
Vad är vi då för land? Förutom ett infantilt och avundsjukt sådant?
 
Att våra MSM och politiker, ivrigt påhejade av kändisar av olika slag, är mobbare av rang kan jag konstatera. Att de dessutom behandlar sanning och fakta som något så pass nödvändigt ont att de helt enkelt bortser från dessa ingredienser står klart. Vi är landet där "oense" per automatik glider över till "osams". På barns sätt.
 
Vi är ett feministiskt land. Sägs det. Med Katerinas berättelse i bakhuvudet så kan jag konstatera att det nog inte är en bra modell. Urusel för att tala klartext. Kärringar (av alla kön du kan tänka dig) skall inte styra land och rike. Det krävs vuxna människor med ryggrad. Av stål. Som Katerina Janouch. Sådana som hon skall så klart lyssnas på, stöttas, men vi verkar inte tåla sånt. Hellre hacka på och förnedra (en annan svensk grej numera). Beklagligt nog.
 
Att vi numera också får lägga till att landets politiker och MSM går i spetsen för att ta livet av yttrandefriheten, är moln på himlen som snart gör att människor likt Katerina är än viktigare. Censur lär inte skrämma henne. Eller kanske ändå, skrämma henne alltså, men troligen inte alls hindra henne. Men för f...n svenska folk, hon kan inte vandra på glasskrävor och eld alldeles sjäv. Så upp till kamp. Stötta öppet är det minsta.
 
Jag tackar Katerina, inte bara för boken, utan för att hon finns, syns och stökar runt. Speciellt nu i en tid där så otroligt mycket står på spel.
 
En viktig bok. Som att se sig själv i spegeln och faktiskt inte gilla vad man ser. Man fäller ner blicken. Inför sig själv. Ett bra betyg faktiskt. Mitt i eländet.
 
Vi är ett skadat land.
 
Måtte Katerina stanna kvar och att hon hjälper oss att plåstra om alla sår.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det är mycket nu

Det pågår en aktion för att förändra grundlagen så att den tystar oss. Det finns till och med planer på att om du yttrar något som är skadligt för Sverige, vad det nu är, så kan du åka dit för brott mot staten. Spioneri alltså.
 
Det kan alltså vara något som skadar turismen och då lär ju jag åka dit. Intresset för dessa frågor är lamt. Politikerna vill det, MSM vill det (självklart för de får en gräddfil) och svensken är i gemen dåligt upplyst. Inte konstigt alls. De läser mest MSM (Main Stream Media).
 
 
Hur råda bot på det? Jag har gjort en lista på alternativa medier man kan följa. Alla professionella långt mer än MSM. Läs dessa så blir du klarare på problemen.
 
 
Sen har vi bittertanten. Hon är i Indien och beklagar sig.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0