Ipse Cogita!

Det verkar som om personen på länsstyrelsen på Gotland och de som mottog inspelningen, Radio Gotland, har lite att förklara framöver (AB, Newsmill). Den nu så beryktade inspelningen är bara publicerad i valda – mycket valda! – delar, och självfallet enbart de delar som kan ordna till en skandal.

Nu ser det ut som om man kan misstänka att det hela gått till på ett lite mer komplicerat sätt. Om nu detta skulle visa sig vara rätt, så må den anställde med drömmar om ett hemligagentliv – ta sig i brasan.

Och läs gärna lite av vad Ulf Adelsohn skriver på Newsmill:

"Att Max Hansson är av betydelse för ön ska förstås inte spela någon roll. Men Samuelsson kan mycket väl ha rätt i sak. Och vad många inte tycks förstå är att vissa tjänstemän har en tendens att rutinmässigt säga nej eftersom det är tryggare..."

Han har varit med förr och vet hur turerna går. Och till de som inte tror att tjänstemän tror sig vara småpåvar, och agera som sådana, så kan jag av egen erfarenhet vittna om att –  det kan de. De kan till och med ljuga.

Och något tjänstemannaansvar finns ju inte längre så de kan göra vad tusan de vill. Gomiddag!

Det går inte en dag utan att man ser saker att förundras över. Idag handlar det om en 84-årig man, Sigurd Malmros, som visserligen tycks existera och till och med betalar skatt, men enligt myndigheterna finns han inte (Sydsvenskan). Dumhet har alltid upprört mig och skall alltid bemötas (AB).

Min fader kanske gick till överdrift en gång på Finlandsfärjan, men händelsen sitter kvar och lärde mig något. Så här var det den gången och jag var femton: frukostdags på färjan;  sjusovare som jag var (och är) kom jag lite sent till frukosten så dörrarna var låsta till restaurangen; jag knackar på glasrutan; servitör kommer och nekar mig inträde; farsan får syn på mig och vinkar in mig; jag meddelar via kroppsspråket att jag inte kommer in; fadern tar kontakt med servitören; lång diskussion om mitt eventuella insläpp vidtager; far blir mer och mer upprörd och till slut lättar topplocket och jag hör hans röst (vilket också resten av färjan gjorde): "Öppna dörren för helvete. Har du piss i huvudet!". Jag kom in, men det krävdes en kapten, en man med ansvar, för att det skulle lösa sig. Regelkärringen förlorade, men det krävdes en kamp.

Åter till gentlemannen Malmros. Han har blivit bestulen, rånad, på sitt ID-kort vid ett inbrott. Bara den händelsen torde varit traumatisk. No problemas, tänker du säkert – fixa ett nytt. Men si, det är nu olika instansers anställda visar sig ha hål i huvudet, eller rent av piss. Såväl banken som polisen som skatteverket kan inte hjälpa mannen eftersom ingen kan intyga vem han är. Tidigare kontakter på banken har gått i pension, hans fru är död och de sista släktingarna är för gamla för att ge sig ut och bekräfta hans identitet.

Han betraktas som en säkerhetsrisk!

Här inställer sig många frågor och en är varför ingen på banken, hos polisen eller hos skatteverket skulle kunna tänka sig att lyfta på r...ven och gå till de släktingar som är i livet. Och se vad "Eva-med-noll-koll" säger:

"Samma regler gäller för alla och en kompis är inte en godkänd intygsgivare. En förutsättning för att id-kortet ska bli accepterat i samhället är att kortet anses vara en säker id-handling. Därför ställs det så höga krav på id-kontrollen när man ansöker om 
id-kort, säger Eva Kinberg Sjögren, chef för Skatteverkets id-kortssektion."

Regler är regler och de skall följas annars kan ju gamle Sigurd vara någon annan och troligen planera något djävulskt illdåd mot mänskligheten. Man får hoppas han tar med sig käppen så han kan slå hålhuvudena i roten.

Det underliga är att, mannen man inte tror finns, accepteras som skattebetalare och när det gäller skatten som skall in – då finns han!

Så, om du blir tillräckligt gammal, dina släktingar och vänner är borta så hamnar du i ingenmansland och då gäller "ett skott för pannan" som enklaste utvägen.

Och när han dör, vem fan dog?

Folk med hål och piss i huvudet skall behandlas med förakt.

Nu åtalas tre vårdare vid häktet i Mariestad (AB, DN). Historien verkar vid en första anblick lika enkel som tragisk. Så här var det i korthet: klockan 18.13 hittade de tre vårdare som nu åtalas för tjänstefel mannen hängande; av någon outgrundlig anledning låter de sedan mannen (23 år) hänga kvar, ringer efter ambulans, som anländer 14 minuter senare varvid ambulanspersonalen skär ned vederbörande och startar återupplivningsförsök (mannen levde).

Och någonstans i mellantiden måste någon ha tillkallat polisen, eftersom det finns uppgifter att dessa tagit fotografier. I så fall måste ju även polisen i fråga också underlåtit att handla och då har vi fler med minskad hjärnvolym.

Om nu allt detta är rätt så kommer frågan: hur kan ansvariga medborgare och anställda inom häktet komma på tanken att låta en person hänga i ett lakan, uppenbarligen vid liv, utan att med en djävla fermitet ta ned vederbörande? Och skulle det nu visa sig – vilket man kan ana – att dessa personer kommer att hänvisa till något vidunderligt regelsystem, då har det personliga ansvaret försvunnit i en tunn blå rök.

"De tre männen nekar till att ha gjort något brottsligt." Det är mycket möjligt, men inte tusan har de gjort något moraliskt högtstående heller!

Jag blir trött av sånt här!

Jag har fortfarande lite problem med Gotland och den hemliga avlyssningen av landshövdingen (AB, Svd). Det må vara så att hon i denna interna diskussion kört över både tjänstemän och tjänstekvinnor, och hennes uttalande under mötet och även efteråt lämnar frågor som mycket väl förtjänar att diskuteras.

Jag menar, trots det framkomna, att inspelningen i hemlighet, förtjänar minst lika stor diskussion. När någon vill övervaka något område med en kamera så krävs både tillstånd och tydliga skyltar att området är övervakat. Om en chef skulle – i hemlighet – spela in ett samtal med en anställd med rasistiska synpunkter, och sen "läcka" detta så är jag säker på att såväl allmänhet som facket skulle gå i taket.

Så, den principiellt viktiga frågan blir alltså: är det tillåtet att avlyssna och spela in samtal, möten och liknande utan att i så fall först tala om att detta sker. Att journalister kör med dolda kameror emellanåt vet vi (även om den metoden ibland är lite suspekt); men här talar vi inte om den tredje statsmakten utan om vanliga dödliga tjänstemän.

Nu är hon kallad, likt en skolflicka, till Odellen för räfst och rättarting, och det mår hon säkert bra av men...

Min smak i munnen förblir fadd!

Så var det dags igen för galna hundar och ännu galnare hundägare (Expressen/Kvp). På Öland får man i alla fall passa sig. Här finns det en kvinna som i sin husvagn tydligen har 17(!) mer eller mindre aggresiva hundar. Hundarna skall rastas och det gör hon uppenbarligen i grupper om sju.

Vissa av hundarna verkade dock vara lite veka, de bet men det gick inte hål. Men annars for de runt, jyckarna, och bet allt som kom i deras väg; inklusive en hård attack på några norrmän som försökte hjälpa till (skönt med goda grannar).

Så småningom sammankallar matte sitt gangstergäng och föser in ligisthundarna i sin skåpbil, kör därifrån och passar samtidigt på att krossa en cykel och släpa med en medmänniska som försöker stoppa eländet. Hårda tag är det, där på Öland.

Och där skulle denna sorglustiga historia kunna vara slut om det inte vore för det här:

"Det är, enligt polisen, inte första gången kvinnans husdjur sprider skräck. När hon tidigare i sommar rastade hundarna i Borgholm fick folk fly för sina liv. Hon ska även ha kört på en person i Färjestaden sedan denne ifrågasatt hennes hundvett."

Det är då jag undrar varför en halvgalen kvinna, med 17 jyckar av tvivelaktig hundkvalitet, får fortsätta att handa dessa livsfarliga vapen, utan att polisen kan få stopp på eländet. Om polisen hittar livsfarliga skjutvapen hos någon gäller väl andra regler, eller? För skillnaden mellan en "pickadolla" och ett gäng aggresiva hundar kan väl inte vara så stor.

Av detta lär vi oss: på Gotland spelar anställda in samtal med chefen och meddelar pressen (ja, jag vet att det hos vissa är okey) och på Öland härjar hunddjungelns lag utan polisens ingripande.

Akta er för öar!

HAX har en tänkvärd blänkare idag: "Hej då tidningar! Hej journalistik!". Jag tror att resonemanget han för (och de han länkar till) är ytterst tänkvärt. Det är inte så att vi inte behöver bra journalister, tvärtom de gör en bra insats och tillika en viktig sådan (även om avarter finns).

Om man kan komma överens om att journalistik är viktigt så har man kommit långt. Det som då kommer i fokus blir frågeställningar som hur journalisternas arbete skall presenteras och hur man skall få pröjs för det.

Om detta vet vi ingenting idag mer än att nuvarande tidningar i pappersformat, på många håll uppenbarligen har problem. Dessa problem lär inte bli mindre framöver – snarare tvärtom.

Debattens fokus måste således justeras en del. I stället för att hålla på och tjafsa om gammelmedier å ena sidan och bloggsfären å den andra och i samband med den debatten all skit som kastas på varandra, så borde man kanske gemensamt komma fram till nya friska idéer.

Journalistik ja, men hur fasiken skall den nå oss läsare på ett sätt som vi vill ha det. Själv har jag inget behov av en papperstidning (men jag har en ändå på morgonkulan!); samtidigt läser jag dagligen ytterligare omkring åtta svenska och cirka sex utländska. Att jag skulle betala för alla dessa faller på sin egen orimlighet. Jag talar här om dagstidningar.

Till detta skall läggas tre specialtidningar som jag med glädje läser för fördjupning och dessa är det i mitt fall inget problem att betala för. Men även här snurrar jag runt på nätet och läser fler specialtidningar och dessa vill jag inte heller betala för. 

För en tidningsälskare som jag är det viktigt att få tillgång till god journalistik och gärna i stor mängd; men att betala för all den information och kunskap jag, så brett, kan få idag faller på kostnaden. Till det skall läggas pappersmängden som av många olika skäl är olämplig.

Att hitta system som gör att framtidens journalistik får än större tyngd och större spridning måste därför vara en fråga att lösa för alla som är intresserade av en framtid inom det skrivna ordet. Att sätta sig i en källare och låtsas som om all framtid är bara pappersprodukter verkar inte speciellt smart.

I värsta fall är det journalistikens grav och det vill åtminstone inte jag uppleva.

Nu är det liv på Gotland vill jag lova, Gotland Yard är på språng. Landshövding Marianne Samuelsson tycker att extra generösa regler ska gälla för mäktiga företagare; eftersom man måste ge lite extra till folk som fixar jobb till ön (AB, Svd, DN, Expressen).

Om detta har jag inga synpunkter mer än att det är typiskt svenskt och Jante själv är på språng i full karriär.

Det som däremot både förvånar och förfärar mig är att det uppenbarligen finns anställda på länsstyrelsen, som tycker att livet är trist och tämligen innehållslöst. Hur skall man annars förklara att någon – troligen med drömmar om en mer James Bond-liknande tillvaro – utrustar sig med inspelningsapparatur (säkert en nalle, så se till att stänga av dessa i framtiden!) – knäpper på "on" och spelar in mötets samtal.

Det kan väl för tusan inte vara tillåtet? Oavsett lagar – det är oetiskt och hör inte hemma på en arbetsplats. Vem kommer i framtiden att våga tycka till i någon fråga om den inte är så kallat "politiskt korrekt"?

Att sen den dåren också har mage att gå till pressen vittnar om att denne någon har ett fattigt liv och alltför stora drömmar om en agentkarriär.

Avskeda f...nskapet eller frys ut eländet.

Så var det då dags igen. De stora filmbolagen i USA går till förnyad attack mot TPB (AB, Svd, DN). De gör det via sitt svenska ombud Monique Wasted som tycks älska att springa storhetsvansinniga amerikanska filmbolags ärenden.

Samtidigt så gläds jag. Det visar med all önskvärd tydlighet att bolagen aldrig har tänkt sig, eller kommer att tänka sig att fixa till en framtida lösning som passar för såväl producenter som konsumenter. Det skall vara vid det gamla och det får kosta vad fan som helst.

Att det skall vara så in i helvete svårt att förstå att jag som KUND inte vill ha dessa uråldriga distributionsformer.

Att jag gläds beror på att jag vet att bolagen och dess företrädares gravar har börjat grävas, kapitulationen är på gång – även om det kan ta sin tid. Man kan ju hoppas att framtida bolag kommer till större insikt om begrepp som kundvård, teknikutveckling och skälig rättsmedvetenhet.

Idag råder en girighet som är ytterligare ett bevis på att människan på intet sätt kan anses vara skapelsen krona.

Själv fortsätter min 100%-iga bojkott av samtliga bolag som intar denna kundföraktliga attityd.

(Läs gärna Pezster också. Klok man.)

Idag blev det väldigt tydligt att medierna och rättsapparaten är två synnerligen disparata ting. En kvinnlig konstnär slog in skallen på en 63-årig man med en yxa (GT/Expressen). Hon hävdar att hon handlat i nödvärn och friades av tingsrätten. Skall man nu följa vad som står i tidningarna så uppstår frågan hur tingsrätten kunde få det till en friande dom.

"Enligt konstnären ska mannen ha försökt våldta henne i stugan. Hon försökte då förgifta honom med en chokladboll med sömntabletter." Om man läser den meningen och antar att den är riktig, så måste man ju fråga sig hur det gick till, där i stugan.

"Jag tycker du börjar bli lite närgången nu. Sluta! Okey, men vänta en stund". Varefter hon letar upp en negerboll (sorry, men så heter det i min värld), krossar några sömntabletter, knökar in pulvret i chokladbollen (!), allt mens våldtäktsmannen gjorde, ja vaddå?

Nu fungerade inte denna plan ett, så hon tog en yxhammare och slog in skallen på karln. Så långt skulle väl allt kunna förklaras som nödvärn åtminstone om kvinnan hade haft en försvarare av grov kaliber, men sen tycker jag det blir underligt.

"Efter att ha slagit ihjäl honom flydde hon i mannens bil. Yxhammaren hittades senare i en container i Molkom. Samma kväll fångades hon av en övervakningskamera när hon tog ut 7 500 kronor från mannens konto i en bankomat i Molkom. Kvinnan bar då peruk och försökte dölja ansiktet med en halsduk."

Det är nu som nödvärnsrätten får vingar och flyger sin kos. Och då inställer sig frågan: har medierna verkligen relaterat händelserna korrekt eller föreligger här en så kallad "gravad hund".

Om det är korrekt rapporterat så blir det allvarligare. Då måste ju tingsrättens folk i Värmland ha nickat till under hela rättegången, alternativt glömt att läsa på om nödvärnsrätten.

Hon blev dömd i hovrätten till sex år bakom galler.

Min poäng är: det är omöjligt att bedöma dylika ting utan att ha basfakta i näven; det väcker frågor kring pressens rapportering; och inte minst – har vi verkligen ett bra rättsväsende på tingsrättssidan, där lekmännen är tillsatta politiskt och inte främst utifrån annan nödvändig kompetens.

Inte vet jag men sett i ljuset från andra, till synes självklara fall av nödvärn, så förefaller tingrätten i Värmland att tänja rejält på innebörden i nödvärnsrätten.

Nu tycker jag det får vara slut på jakten på våra professionella storbanker (Svd). Att de anställda får bonusar trots att både Swedbank och SEB både tyngs av kreditförluster får inte hindra att duktiga medarbetare får lite extra betalt.

Betänk att de lyckats dra ned personalstyrkan med åtskilliga tusen personer; de har ävenså lyckats bromsa utvecklingen i de baltiska staterna med åtskilliga år – båda åtgärderna till gagn för såväl aktieägare som landet Sverige.

Man måste också på allvar inse att priset på såväl ostron som Belugakaviar har rusat i höjden och champagnen har minsann inte rasat i pris. Och vem f...n vill köra SAAB.

Och hur skulle det gå med klädaffärerna om en hel banksektor slutade inhandla eleganta kostymer och sidenslipsar?  Den branschen har det väl knapert redan nu och vi borde inte förvärra situationen.

Det måste stå klart för var och en att det är klart bättre med mätt och glad personal, tillika välklädd, än ett antal deprimerade medarbetare som kanske inte ens orkar gå till jobbet och trycka på tangentbordets knappar, för att snurra runt nya friska stålar i systemet.

"Så låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå!"

När man är 15 år, inte speciellt tippad att vinna i VM i simning i Rom, samtidigt som man sätter sitt andra världsrekord på lika många dagar, ett rekord som – tror jag – var tio år gammalt, och gör det på ett ödmjukt sätt, då åker hatten i luften och jag bugar mig djupt (AB).

Och sånt här gillar jag: "Jag bara plaskade runt lite, sa 15-åringen till Svt med glimten i ögat."

Och bragdmedaljen sitter där som gjuten i betong!

Grattis, Sarah Sjöström!

Jag läser lite då och då om Mexiko och dess vilda-västern-samhälle. Senast i en intressat artikel av Erik de la Reguera i DN. Här pågår uppenbarligen ett krig utan vara sig heder eller ära, bara gangsters som djävlas med varandra och Mexikos befolkning.

"Förra året begicks 5.300 maffiamord i Mexiko – en fördubbling mot året innan. Och under första halvåret i år har 3.200 människoliv krävts." Och i våldsspiralen ingår nu alltfler oskyldiga medborgare som både mördas och tas som gislsan för att användas i utpressarsyfte.

Och det här kan man nästan inte tro på:

"Rättsstaten existerar inte längre här. Sjutton advokater har mördats på lika många månader. Inga misstänkta gärningsmän har gripits och chefsåklagaren i staden menar att vi får skylla oss själva om vi försvarar misstänkta narkotikahandlare, säger González Mocken." Snacka om att buset tagit över!

Men räddningen är kanske på väg, eftersom förhållandena i landet börja påverka USA och det landet brukar inte stillatigande sitta och titta på när andra länder inte sköter sig.

"Utvecklingen väcker oro i USA på grund av risken att våldet ska sprida sig över gränsen. Amerikanska försvarsanalytiker har börjat tala om Ciudad Juárez som ”Baghdad on the border”.

Jag känner djupt för detta folk, vars land sakta men säkert tas över av de onda. Och med all respekt för USA, om de drabbas alltför hårt så kommer de till slut att agera, och det är inte säkert att det blir enbart positivt.

Jag anar en krutdurk under bildande.

Så var det dags igen för årets Pridefestival i huvudstaden (Svd, DN, AB). Om detta kan man tycka lite som man vill i alla frågor; det kan handla om att man skall få heta vad man vill, och kan man heta Åsa-Nisse så torde det problemet redan vara löst; eller att man skall få ingå ett så kallat riktigt äktenskap, ett problem som skulle kunna lösas med en helt annorlunda inriktning.

Äktenskapet är väl idag främst en juridisk historia, som reglerar skilsmässor och arv och det borde väl egentligen inte ligga under en äktenskapslagstiftning.

Personligen anser jag att folk får heta vad tusan de vill, ingå vilka former av "äktenskap" de vill och lika rättigheter skall det väl vara över hela linjen, allt annat är fel.

Trots det så tycker jag att den oerhört framträdande roll som Pridefestivalen och dess HBT:are får, inte minst i medierna, är något överdimensionerad. Det synes mig, trots allt, finnas långt viktigare ting att ta itu med.

Men okey, pride and hide, kanske var en onödigt hård rubrik, men faktum kvarstår – det inte är livsavgörande frågor precis.

Den sista tiden har det varit mycket snack om Sveriges insatser i kriget i Afghanistan (vissa ha till och med yttrat: "Det verkar inte sjunkit in att vi deltar i ett krig") och det kan du läsa i Svd. Visst tusan är vi med i ett krig. De som resonerar annorlunda har troligen tomtar på loftet. "Fredsbevarande insatser" är en populär omskrivning, men fråga gärna länderna där vi krigar.

Ibland poppar de till det lite grand och kallar det "humanitära insatser", troligen menar de "för folkets bästa", men utifrån våra värderingar. Men krig är det, och som en parantes kan jag nämna att det är en stor skandal att skicka svenska pågar i krig med nästintill leksaksliknande material (vare sig utrikesministern eller andra åker dock omkring i halvcivila Toyota Landcruiser) . Men huvudfrågan är: Vad gör vi där? Och varför? Det är väl inte så att vi följer vad USA tycker och säger?

Deras insatser i den delen av världen är väl hittills inte så lyckade.

Och i DN kan vi läsa: "USA:s nya strategi för Afghanistan ger inga snabba resultat. I stället ökar våldet." "Ny strategi"? Det handlar om att banka skiten ur landet och införa västerlandets värderingar och det har det alltid gjort, inget nytt på den fronten. "Våldet ökar": vem är egentligen förvånad? Förutom insnöade amerikanska politiker och deras medlöpare (och där måste väl statsministern ingå), så finns det väl ingen vettig människa som tycker att inslagen linje = rätt linje.

På den så kallade "bottom line" kvarstår frågan: Vad gör vi i detta land och med vilken rätt krigar vi?

OM vi nu skall hjälpa till, så skall det väl till annat än nuvarande krigiska ting.

DET  HAR INTE FUNGERAT HITTILLS, och varför fortsätter man då på en given, förlorande linje?

Jag tycker det är tröttande och jag vill inte ha hem pågar i liksäck, bara för att USA tycker det verkar vettigt.

Och skulle mina barnbarn tvingas in i dylika idiotiska företag i framtiden (mina barn klarar sig, de är kloka) så skall min sista uppgift här på jorden bli att personligen ställa alla politiska krigshetsare till ansvar.

Det är ett löfte, även om jag måste göra det käppen vid min sida och löständerna fladdrande i munnen!

Nu har sommarvärmen slagit till ordentligt i Malmö. För att gå på toa i Malmös Folkets park krävs numera att du skickar ett sms för att bli insläppt (Sydsvenskan). Och parkchefen Sverker Haraldsson är nöjd, men han har även tagit toalettbesöken till nya höjder.

Bland annat gillar han systemet för: "En fördel (...) är att man kan spåra vem som besökt vilken toalett. " Jag tager mig åt huvudet till. Nu har vi ett nytt övervakningssystem ända in på toaletten, och det har jag skämtat om tidigare och det skulle jag nog inte gjort, för nu sitter det där, smäck! FRA, IPRED och nu PISSED. Halleluja!

Och om du har utländskt abonnemang på nallen, vilket de flesta turister troligen har, så funger det inte över huvud taget. De får väl pinka i brallan. Sen kanske det finns någon utan nalle och då får de gå någon annanstans, lämpligen bakom någon karusell.

Nu är jag ingen motståndare till ny teknik, tro inte det, men när lägerchefen Haraldsson börjar mumla om att jaga mig för skadegörelse, bara för att han kan se vilka som varit och sabbat vid en viss tid, låter långtifrån rättssäkert.

Jag tror jag kniper igen!

Nu blir det visst fullt tillåtet att stympa små gossebarn i detta land (DN, Expressen). Vissa läkare vägrar av etiska skäl och det gör de ta mig tusan rätt i och heder åt dessa. Vad i hela fridens namn är det som gör att denna barbariska stympning är tillåten bara för någon hänvisar till sin religion? Små barn är hjälplöst i händerna på oss vuxna och de har inte en chans att säga sitt. Hade de kunnat det hade det låtit så här:

"Va fan gör ni, skall ni skär i mitt fortplantningsorgan! Stopp och belägg, någon har skapat mig så här, och innan tjatade ni om hur fantastisk den guden var och hur rätt han hade i allt han företog sig. Jag hörde det själv vid samtalet vid köksbordet i går kväll. Menar ni nu att han gjort en miss den gode guden? Har han verkligen lyckats få till en skinnslamsa för mycket. Sorry, den går jag inte på, så bort med kniven, tack!"

Vad grabben gör när han är aderton är upp till honom, men innan dess så skall vi hålla tassarna borta från snorren. Jag skulle vilja se den politiker som vågar föreslå kvinnlig könsstympning, men för mig är det ingen skillnad; och varför vi skall särbehandla pojkarna i denna fråga är obegriplig.

Jag tycker mig dock förstå att omskärelsen "väger" tyngre, är mer nödvändig enligt vissa religioner, mens kvinnlig stympning väger "lättare, inte helt nödvändig.

Oavsett vad, det är ett förbannat oskick och mina skattepengar skall inte gå till en dylik, suspekt verksamhet. Och kom inte och säg att det är okey om man betalar själv; belastningen på sjukvården för dylika ingrepp finns där likafullt och det finns viktigare ting att lägga läkartid på.

Förbjud företeelsen och straffa de som utför den ändå, läkare såväl som lekmän.Straffet skall utgå från brottsbalkens paragrafer om barnmisshandel.

Så enkelt var det med det!

Måste medge att jag är imponerad. Bo Ekman, Tällberg Foundation, vet mycket med bestämdhet om vårt framtida klimat (Svd). Han måste ha någon form av direktlinje till "den som bestämmer" i universum. Och visst är det här insiktsfullt:

"De hittills gjorda utsläppen av växthusgaser garanterar en temperaturhöjning med minst 1,6 grader, kanske så mycket som 2,5 grader." Garanterar? Det vill till att ha en stor tilltro till datorernas modeller, eller har han andra källor!?

Sen får jag hoppas att följande inte riktigt är sant, för då dör jag: "Den främsta prioriteten alla kategorier är att i närtid få koldioxiden ur utsläpp och atmosfär."

Men sen säger han också, där i glashuset: "Tvärsäkerheten har ingen plats i dagens komplicerade värld." Just det.

Om framtidens klimat vet vi "nada". Vi är faktiskt inte ens överens om huruvida det som sker är bra eller dåligt, ej heller vad som orsakar vad.

Att vi skall vårda miljön är självklart, både i stort som smått, men det borde också vara viktigt att satsa så rätt som möjligt redan från början. I dagens debatt tenderar vissa förståsigpåare att hänföra allt till CO2:s negativa inverkan på framtidens klimat och det torde vara kontraproduktivt. CO2 är faktiskt en viktig ingrediens i vårt liv här på jorden, inget gift.

Lite mindre tvärsäkerhet och lite mer ödmjukhet skulle vara klädsamt.

(Och som en liten detalj vill jag upplysa om att snart skall det in kvicksilver i alla hem, lågenergilamporna, trots att kvicksilver är förbjudet. Helt plötsligt gäller konstiga miljöprioriteringar. Kvicksilver är definitivt farligt.)

Så dansar de stora elefanterna igen och det gläder mig och gör mig sorgsen – allt på en gång. Hillary Clinton har tydligen liknat Nordkorea vid: "småbarn och oregerliga tonåringar och människor som kräver uppmärksamhet" (AB). Det får hon gärna göra men jag blir inte imponerad.

Att sen Nordkorea liknar Hillary vid "en lustig tant" och vevar på med: "Ibland ser hon ut som en förstaklassare och ibland som en pensionär som är ute och shoppar" och spär på det hela med att påstå att hon är "långt ifrån intelligent", gör ju inte det hela mycket bättre.

Så visst kan man påstå att debatten ligger på en sandlådenivå men det finns en skillnad; ungarna i sandlådan brukar lösa sina konflikter, det gör tydligen inte människor med världens öde i sina händer.

Jag tycker nog att man kunde förvänta sig lite mer av dessa politiker, men det är klart, det visar att även i dessa fina salonger så finns det brister, vilket kan vara trösterikt för oss vanliga, dödliga.

Jag håller dock på kidsen!

Nu blir jag riktigt glad. Från och med idag och resten av året är pengarna jag tjänar mina och endast mina (Svd). Innan dess har alla pengar gått till skatter och avgifter av olika slag.

Man betalar en hel del och det är säkert okey eftersom vi trots allt får lite service och dylikt för kulorna. Men visst är det skönt att höra att nu tillfaller stålarna mig. Jag har gjort rätt för mig och nu får jag vara egoistisk.

Samtidigt förstår jag att pengarna egentligen inte räcker speciellt långt till speciellt mycket. Allt skall dras ned, allt skall sparas och mer skatteintäkter är det väl ingen som räknar med.

Jomenvisst, ökade miljöskatter kommer ju i en rejäl drös framöver och den idiotin kan vi väl ändå inte bråka om. Eller?

Nu har det kommit ett förslag i USA att blivande pappan måste godkänna eventuell abort (AB). Med andra ord ligger beslutsrätten inte enbart hos kvinnan, utan här skall konsensus praktiseras. Vid första anblicken så rycker jag till och tänker – va f..n?

Men sen funderar jag i banorna om detta kanske till och med är rättvist. Självfallet måste det i så fall till många "undantagstillstånd" och jag vet inte ens om förslaget är speciellt bra. Men där bakom, någonstans, kanske det ligger en annan viktig sanning (som alla tjatar om; helt korrekt) nämligen mäns och kvinnors gemensamma ansvar för våra ofödda kids.

Som det är nu är det bara kvinnan som har alla rättigheter och det kan synas lite underligt.

Nu kommer det väl en massa kommentarer om att det är kvinnans kropp och därmed hennes rätt att bestämma. Riktigt och enda invändningen till det skulle vara att hon i så fall kanske skulle ta ansvar och bestämma över den innan.

För visst finns det underligheter som påvisar att det idag är orättvist. Detta gäller i och för sig när ungen är född men ändå. Ett exempel är att om ett par är separerade men har gemensam vårdnad, så går alla papper från BVC med flera instanser automatiskt till enbart mamman. Varför?

Känslig fråga men min tanke for iväg och det må vara mig förlåtet.

Nu får nog någon med kunskap träda fram och förtydliga lite hur det egentligen står till med svininfluensavaccinet (Svd). Ena sekunden så talas det om en lindrig influensa – förvisso en pandemin – men ända. Sen blir flest unga sjuka, inte gamla stötar. Därefter så uppmanas alla att se till och vaccinera sig för det är viktigt ur både hälsosynpunkt och ur ekonomisk synvinkel.

Sen dröjer det några timmar och sedan kommer nästa läkarexpertis och säger att vaccinet inte är säkert, biverkningar kan slå till, varav vissa neurologiska och det låter illa. Efter det kommer nästa "expert" och säger att det inte är så farligt med denna flunsa eftersom den hittills dödat runt 800 i världen; jämfört med 2.000 döda bara i Sverige varje år vid vanlig influensa.

Men sen ser jag att den kan mutera (via svin).

Och nu kom det som sagt var nya besked. Medborgare under 18 och över 60 skall inte ha några shot´s.

Jag vet nog tusan hur jag tänker göra, men jag kan inte vara ensam om att tycka att det hela liknar en karusell och så kul tycker jag inte det här är.

Jag blir tokig! Kan man få en spruta mot det?

Det finns folk som vill föra fildelarproblematiken framåt och i nya spår(!). Till dem hör Mikael Flovén som skriver i Svd att:

"Problemet för dessa gamla branscher är att de lider av idétorka, vilket är precis det som drabbar företag som har monopol, arbetar i oligopol eller inom lagar och regler som gör livet enkelt och förutsägbart. Och rätten att ta betalt utan hederligt arbete för upphovsrätten gör de inblandade loja."

Just det, tänk nytt och sluta klaga och sluta klå folk på pengar och sluta jaga kunderna. Framtiden är redan här men upphovrättsinnehavarna har inte riktigt förstått det hela, eller så tycker de hederligt arbete är alltför jobbigt.

Men resan blir inte lätt. Häromdagen hörde jag en "Täppas" på radion som sa att fildelning är stöld och jämförde det med en bagare som sålde bröd och någon gick och snodde limpan. Det är ju faktiskt stöld, eftersom limpan är borta. Vid fildelning är låten kvar, enbart kopierad.

Och för hundrade gången: Elvis får fortfarande över 300 mille per år för det han gjorde (han är död). Men nu får ju, av naturliga skäl, Elvis inget pröjs, ej heller hans släktingar – pengarna tillfaller en upphovsrättsinnehavare, långt från Elvis värld.

Det pågår ett krig därute och det är inte konstnärerna som är vinnarna i nuvarande system utan nöjesmaffian och de har väl inte gjort ett skapandes grand i hela sitt liv, där bakom kulramarna.

Det börjar hetta till i det hårt prövade Afghanistan – än en gång. Talibanerna verkar skifta taktik (DN, SvD) och i och med det så är risken stor att svenskarna med sina leksaksbilar och utan luftunderstöd och övrig logistik på plats kommer att ligga pyrt till. Liksäckarna torde behövas (om det nu finns några) och jag frågar mig vad tusan vi gör i detta land.

Jag kan ju inte på något sätt påstå att jag skulle vara specialist på detta land, men jag kan ju tänka – alldeles själv. För det första behöver man ju inte vara speciellt välmöblerad i roten för att förstå att det inte är mer våld landet behöver, utan troligen massvis med civil hjälp med sjukhus, utbildningsinstitut och liknande humana ting. Om de nu vill ha det.

För det andra måste jag ställa mig frågan varför vi måste dit och banka folket i huvudet hela tiden. Ryssarna har försökt, USA försöker och resten av världen tycks jamsa med. Och inte kommer det att gå denna gången heller. Det skulle ju kunna bero på att det är själva våldslösningarna som utgör problemet. Om man gång på gång upptäcker att "mer av detsamma", i detta fallet att med våld göra vildarna tama, inte fungerar så kanske man skulle kunna fundera ut en fiffigare lösning.

Att talibanerna har en livssyn som stinker människoförakt lång väg, torde stå tämligen klart, men det är nog deras problem, inte vårt.

Men det är väl politiskt inkorrekt att tycka så, men fan ta er ni ansvariga, när svenska killar kommer hem i tusen delar och det år 2009; i en tid då jag trodde att vi blivit klokare.

Och, hemska tanke, de kanske verkligen inte vill ha oss från väst rumlande runt i landet, påtvingande dem våra lösningar.

Någon skapelsens krona är vi kanske inte trots allt – vi människor.

Det verkar som det händer saker igen inom TPB (AB). Det bådar inte gott när nu "investerare" klampar in och inför pingpongekonomi. Kärnan i TPB är upplöst, verksamheten ändrar karraktär och det hela dör ut.

Men tack ni som en gång drog igång hela konkarongen och tack för alla goda skratt och tack för att ni drog in i debatten om upphovsrätt; nöjesindustrins sanslösa maffiametoder och skakade om i en värld som lever på lånad tid.

Och tack för att ni gjorde det med en sällsynt kaxig attityd. Den lär ha framkallat många blodstörtningar i de fina salongerna.

Heders!

Det vimlar av olika konspirationsteorier huruvida människor vandrat omkring på vår måne eller ej. Nu tycks nya "bevis" finnas även om dessa vid en snabb titt verkar lite klena (AB). Sen har vi dessa medborgare som ägnar hela sitt liv åt att "bevisa" att det är en bluff alltihop, en konspiration av något slag (DN).

Om detta "vet" jag i grunden egentligen ingenting, men att fejka månlandningar med så osannolikt många människor inblandade, torde falla på sin egen orimlighet. Någon av dessa tusentals människor torde i så fall läckt om inte annat för att tjäna en hacka. Vi är ju trots allt i landet där pengar lockar fram de mest bisarra avslöjanden.

Men det är kanske å andra sidan just det som styr konspirationsföreträdarna.

Nej, äras de som äras bör. Att sätta sig i en liten skitmodul och vingla ner på månen med den tidens teknik krävdes nog ballar av stål. Idag skulle det inte gå. Troligen hade facket satt stopp och alla skulle kräva så många back-up-system att vikten på apparaturen skulle omöjliggöra take-off!

Hos HAX hittade jag detta:

"Nu har nöjesindustrins lobbyister börjat få gehör för sin motvilja mot second hand-försäljning av skivor, hos lagstiftarna i USA. Det sker genom att man tvingar in verksamheten under samma lagar som till exempel pantbankerna.
I bland annat Florida skärps nu reglerna för att en butik skall få befatta sig med begagnade skivor. Handlarna måste ansöka om tillstånd och de måste lämna en deposition på 10.000 dollar. Och den som vill sälja en skiva måste kunna uppvisa identitetshandlingar och tvingas lämna fingeravtryck. Sedan kan man få vänta upp till 90 dagar innan skivan får säljas.

Man kan undra vad lobbyisterna har för lagförslag i rockärmen för Sverige."

Tack för den HAX!

Och här kan du läsa mer: stereophile. Nu väntar vi bara på den svenska varianten, följande storebror i väster likt en eftergiven och efterbliven hund.

Det kan säkert råda olika uppfattningar om huruvida vi skall skicka svenska pojkar till Afghanistan för att slåss för USA:s tvivelaktiga syften, men att skicka ner killarna i oskyddade fordon ("...Toyota Landcruisers utan splitterskydd - även på farliga uppdrag."), är väl ändå att betrakta som försök till mord (SvD).

En politiker som varit på plats (Isabella Jernbeck (M) tycker också att man skall skicka ner en helikopter, bland annat för att kunna transportera skadade snabbt.

Här måste tänkas till. Vem tusan har beslutat att vi överhuvudtaget skall skicka ner soldater till Afghanistan och tillika utrustade med bilar från Toy´s"R"Us och utan logistiken på plats?

Sverige ligger i krig, JAS ligger väl hemma i någon fäbod och dammar, helikoptrar har vi inga och någon har sagt (politiker så klart) att det är så vi skall visa att det svenska stålet biter.

Patetiskt, och som svensk skäms och skräms man av naiviteten hos våra politiker.

Det är inte konstigt att det smäller i den tyska motorvägstrafiken (DN). Den här gången var det 250 bilar inblandade och det tillhör därmed en av de större smällarna. Men för oss som färdats mycket på autobahn är det inget nytt. Tysken vet att de har stora, tunga bilar och då är det fritt fram, även i regn.

Någon har sagt att tysken är modig. Att köra i 200 km/tim, med en halv meters lucka och i regn eller dimma skall man klara.

Fan vet.

Har varit på en liten sittning (=god middag, allt inkluderat). Hamnade som vanligt i diskussion om saker som icke skall diskuteras, speciellt inte framåt konjaks-time. Men visst, även de närmaste är påfallande illa uppdaterade om nuvarande liv. Tänk att påstå att det är bra med lite dödliga sjukdomar eftersom det rensar upp i världens befolkningstillväxt. Det är också – påstod mina goda vänner – självklart att "naturen" måste rensa ut (=ta död på) människor, för jorden kan inte befolkas med hur många människor som helst, vi blir för många. Nu gällde det inte oss, utan de andra, de lite mindre bemedlade och de fattiga och de som liksom inte riktigt behövs. Suck.

Man tager sig för pannan. Inte ens när jag påpekar att Norge och Japan är ganska lika när det gäller storleken på ytan i de olika länderna, men i Norge bor det 4,7 miljoner och i Japan 127 miljoner, går det upp ett ljus. (Norge har cirka 340.000 kvadratkilometer till sitt förfogande, Japan nästintill lika mycket). Nog finns det plats för folk alltid!

Men som sagt, att diskutera dylika ting vid kaffet och konjaken är osmart. Och förbannad blev jag! Dålig stil, faktiskt (från min sida).

Varför nu detta påhopp på mina goda vänner? Lite skit får de ta och dumhet måste bemötas, annars kommer de riktiga idioterna att få framgång. Idag kan vi till exempel läsa (AB, GP SvD), att till synes intelligenta människor, tycker att det är okey att registrera alla kvinnor som gör abort!

Skälet är att man vill minska antalet aborter, säger doktor Milton, och KD:s Chatrine Pålsson Ahlgren instämmer likt en hjärnskadad papegoja.

Inget annat vi skall registrera när vi ändå är i farten? Personligen tycker jag att alla villaägares gräsklippningsfrekvens skall registreras; och att veta hur ofta diskmaskinen körs är en ren nödvändighet; likaväl som antalet samlag per månad måste anses vara viktigt att registrera för att se till att befolkningen inte skenar iväg alltför djävligt.

Det måste tydligen bli värre innan det blir bättre.

(Jag ber för övrigt mina goda vänner om en djupt känd och allvarligt menad ursäkt, även om jag vet att de aldrig läser en blogg. Vad är det, och vad är det bra för är deras grundinställning. Ber om ursäkt än en gång!)

Jodå, det finns humor bland ekonomerna, åtminstone på banksidan. Swedbank är den bank som har fått flest negativa omdömen från sina kunder (E24). Det borde ju föranleda banken att yttra ting som: "inte bra, vi måste skärpa oss" eller "en viktig indikation på att vi måste bättra oss" eller liknande.

Nu gör inte en gammal Sparbank som fått storhetsvansinne sedan många år så. De tror ju att de nu tillhör de tunga elefanterna i finanssektorn. Nej de möter det hela med: "Att vi har flest klagomål beror sannolikt på att vi har flest privatkunder, 4 miljoner (...) säger Anna Sundblad, presschef på Swedbank, till DI."

De får det liksom till att det är kundernas fel eftersom de är så många. Men det är klart, en bank som nästan lyckats köra hela baltikum i botten, har väl inte tid med småfolket.

Nåja, de får trösta sig med att de nu i den delen av världen har gått om bilar (som de måst ta över från icke betalande kunder). Bilar för 700 miljoner (E24) blir ju några hjul.

Det var länge sedan sparbanken var ett professionellt företag som tog hand om dem de var bra på – småspararen.

Jag visste det var något fel på tingens ordning i Falsterbo. Här finns ett speciellt kösystem för hur man skall bada och i vilken ordning (Sydsvenskan, AB) och allt på allmän plats. Det handlar om att man skall vänta på stranden tills de som badar nakna längst ut på bryggan är klara med sitt bad, går upp ur vattnet och börjar gå mot stranden – först därefter får man gå ut och slänga sig i böljan den blå.

Det som förvånar mig mest, är att folk har stått där som fån i kön mens badaristokratin lögar sig i allmänt vatten. Kanske har de fula kroppar. Men det är klart, det finns terrorister av olika kaliber och folk som resonerar så här får väl betraktas som en typ av "terrorist light":

"...Men några kontroverser kring kösystemet känner de inte till. Däremot händer det att de får upplysa "nykomlingar" om vad som gäller." eller: "En del går ut på bryggan utan att vänta på sin tur, det är folk som inte vet bättre. Kösystemet är av hänsyn till andra och för integritetens skull."  Deras "von oben"-attityd är tydlig.

Det riktigt osar "näsan-i-vädret-fasoner" och man förstår omfattningen av idiotin när det framgår att systemet med köandet funnits i minst 25 år. Tåliga dj...vlar där i Falsterbo, eller bara allmänt tröga i roten.

Men nu har en hjältinna fått nog – efter 25 år! – och struntar i kösystemet och för det har hon fått på fan.

Det är något ruttet i orten Falsterbo.

(Fakta för den oinvigde: Falsterbo är en liten avkrok söder om Malmö med bilköer som specialitet.)

Har varit och överlämnat hustrun till en middag för "kvinnor only". Det unnar jag henne verkligen och själv kan jag ju trilla runt lite som jag vill. Middagen för det täcka könet avhålls i Höllviken och som den gentleman jag är så levererade jag hustrun i tid och i gott skick.

Det var ett tag sedan jag var i Höllviken så jag tänkte mig en liten måltid innan återfärden till Malmö – my town! Sagt och genomfört. Efter ett kort strosande på orten hittade jag så småningom ett trevligt hak med massor av människor och alla var glada. Så långt allt väl.

Sen inser jag med skrämmande tydlighet att svensken på sommaren är en analfabet när det kommer till att klä sig. Foppatofflor i färger som gör att man spyr innan man vare sig ätit eller druckit, varvas med shorts med benfickor så fulla med prylar att gången på bäraren blir lätt vobblande; och att ha ett linne eller t-shirt som antingen är av en storlek för valar eller så trångt att alla fettvalkarna syns, är tydligen inne.

Lägg därtill ett antal bara, finniga överkroppar, fötter som vårdades i samband med jultvagningen och ett allmänt skränande röstläge och du förstår att jag flydde fältet.

Nu sitter jag här i huset vårt och försöker hämta mig och lirar runt lite på laptopen och har man sett:

"Foppatoffeln på väg att gå i graven" allt i Dagens Industri.

Det är skönt när goda nyheter kommer liksom på beställning.

Att ha koll på sina medborgare, ofta ända in på toa, har alltid varit vissa politikers våta dröm. Förklaringarna inför de egna medborgarna har varierat (DN). Vissa har ansträngt sig för att förklara för oss idioter (DN) nödvändigheten av fullständig kontroll, vissa har inte ens bemödat sig om det, utan kört på i hög och brutal takt.

Romarriket hade sina övervakningsmetoder; kyrkans folk har alltid haft en djävulsk koll på medborgarna; Stalin hade koll men också noll koll (inga bevis fanns emellanåt) men det struntad han i, han slog ihjäl på bara misstanken; Hitler övervakade och bevakade så det stod härliga till; Östtyskarnas stasi gick inte heller av för hackor; och i Burma, Kina, Korea...

Det har alltid funnits och det kommer alltid att finnas människor som ser som sin främsta uppgift att kontrollera och förfölja folk. Men säger någon, i demokratier håller vi oss för goda för dylika fasoner. Helt rätt, men med tillägget: tills nu. Nu tar demokratierna täten. Google censurerar själv sin verksamhet i Kina (allt i mammons namn), privata företag tillåts leka konstaplar och själva agera rättsstat, politikerna bäddar som vi får ligga och inför FRA, IPRED, HADOPI och allt vad det heter med en rasande fart.

Men det är dödfött kära politiker. Alla de här försöken till kontroll utom all rimlig anständighet har alltid krakelerat förr eller senare – och jag skall inte glömma er när ni så småningom kryper till korset, och som vanligt kommer med era smutsiga bortförklaringar. Jag skall påminna er ända in i döden och jag skall inte förlåta er!

Och vad är vitsen med denna tids intensiva digitala övervakning? Terrorbekämpning? Det gick ju inte så bra vad gäller attentatet mot USA, och det trots att man visste att det var ting på gång. Men NSA ville inte delge FBI sina kunskaper och så gick det som det gick.

Och hur vore det om vi förde samtal i anständig ton med våra "fiender". Hur vore det om vi inte alltid tog till brösttoner och anlade en besserwissermentalitet i våra kontakter med andra kulturer. Det kanske vore en lämplig väg att vandra i minimerandet av terrorister. Och tänk på att dagens terrorister ofta blir morgondagens moraliskt högtstående människor.

Och varför har vi bäddat för idiotiska upphovsrättslagar som gör alla medborgare till skurkar per automatik? Varför har det privata näringslivet tillåtits att komma så tätt inpå vårt politiska system, att jag snart inte vet var gränserna går? Tvärtom ser jag rent konkret att näringslivet styr våra politiker så hårt att politikerna numera måste betecknas som staffagefigurer. En utveckling som leder i riktningen: "det måste bli värre, innan det blir bättre".

Och vad är det för skillnad på ett brev skrivit på syrafritt papper och ett mejl skickat med ettor och nollor? Varför finns det möjlighet att titta in i det ena men inte i det andra? Men jag är övertygad om att det i framtiden kommer att bli fullt legitimt att sprätta eller ånga upp även pappersbreven, och jag är säker på att ni politiker kommer att ha ännu en krystad förklaring till varför det är okey.

Missförstå mig rätt: visst skall skurkar av alla slag jagas och lagföras, men det skall ske med hjärnan i läge "on", och det skall ske där effektiviteten blir stor, träffsäkerheten likaså, inte med metoder där alla övervakas alltid överallt och närsomhelst.

Det hela handlar om anständighet och den är för närvarande puts väck. Skäms, men tro inte att ni kommer undan. Den teknik ni i dag är så rädd för, är också oss tvivlares vapen i kampen mot övervakningsterrorismen.

För en slags terror är det (även om det i Stockholmsprogrammet står något om att just ett sådant påstående skall klassas som undantag från "freedom of speach"). Det går utför med friheten men ni kommer att förlora, ni mörkrets män och kvinnor.

Remember, remember...

och följ med vad HAX gräver fram!

Ibland fattar jag ingenting. I krisens tider så borde väl alla tillverkare av helikoptrar ligga på framkanten och leverera så det står härliga till. Så är det tydligen inte (SvD). Nu behöver försvaret nya doningar och dessa är beställda och skulle varit på plats i försvarsorganisationen. Men någon har klantat och de nya kommer att vara fullt operativa först 2020!!! För tydlighetens skull: om 11 år! Vem tillverkar dessa maskiner? Dagisbarn i främmande land? Arbetslösa snickare? Modellplansbyggare som vill köra ett varv i full skala?

Då kom något ljushuvud på att, i väntan på att de nya kommer, uppgradera och finlira lite med de gamla maskinerna. Kostnaden påstås bli en halv miljard. Hur kan det vara möjligt? Om jag köper nya helikopetrar för miljardbelopp, skriver kontrakt om utrustning med mera och leveranstid, då måste väl leverantören stå för förseningskostnaden, eller? Det kanske står i beställningskontraktet: "härmed beställes x antal helikoptrar, att levereras när det passar er, kära leverantör. Tag er tid, alla kostnader som uppstår vid sen leverans bestrides av köparen, Svenska staten."

Sånt är väl ändå inte möjligt?

Det blev lite lama demonstrationer kring Stockholmsprogrammet igår. Knappt värt en kommentar i medierna (SvD, DN) och de som kom var kortfattade. Det beror nog på att värmen varit för stark, okunskap och politikernas mässande om att allt är ofarligt, allt är ont förtal etcetera. Men samma politiker har tryckt igenom FRA och IPRED och lite annat smått och gott; allt i fel riktning.

Det handlar om integritet och övervakning och här sparas det inte på krutet vill jag lova. Med detta jagande med kameror och andra digitala kanaler så blir samhället ruttet och mängden av övervakningsfasoner blir så stor, att vi kommer att sila mygg och svälja kameler – och det var nog inte meningen. För övrigt väntar jag med spänning på när de skall börja sprätta upp mina brev i jakten på någon djävulsk plan. Det kommer, tro mig, de slipar på argumenten i det tysta (Tranströmstravesti)

Så jag backar upp Pezsters förslag: en demonstration den 5:e november varje år tills de lärt sig. Varför denna dag? Jo det fanns en man som hette Guy Fawkes och han levde på 1500-talet i England. Sen kom det en film häromåret – V for Vendetta – som handlar om övervakning i alla dess sjuka varianter och då kommer det fram en man och säger: stopp och belägg! Hans metoder är våldsamma men idéen om en tyst demonstration där demonstranterna lugnt och fint kommer utklädda i hatt, slängkappa (båda i svart) och en Guy Fawkes-mask, torde kunna bli mäktig!

Musiken som skall spelas? På John Lennons soloskiva Plastic Ono Band, sjunger Lennon "Remember, remember, the 5th of November" i sången "Remember." Texten följs av ljudet av en explosion.

Och tänk vilken internationell press! Pirater i EU-parlamentet, The Pirate Bay och nu snor vi en engelsk sed och gör den till kampen om friheten. Mumma!

"Remember, remember, the 5th of November
Gunpowder, treason and plot;
I know of no reason, why the gunpowder treason
Should ever be forgot."

Så boka tid den 5 november 2009, klä ut dig, var absolut tyst och svara inte på en fråga! Mäktig demonstration. Plats? Var som där politiker vistas. I Malmö lämpligen vid stadshuset.

Och här ser du ett klipp:

Om kvinnor är från Venus vet jag egentligen inte, men visst kommer vissa långt bort ifrån. Nu har en tyckt det varit värt besväret att träffa en barnmördare eftersom: "Jag läste om honom och tyckte synd om honom, han var så utsatt och verkade så ensam.". Allt enligt Aftonbladet och Expressen.

Själv är hon sjuksköterska (troligen en sjuk sköterska!) och har en dotter i Englas ålder (det är till att ta risker!). Nu är det inget ovanligt att kvinnor dras till skurkar, men man skulle kunna tycka att banditer som bankar livet ur barn, skulle vara alltför obehagliga att umgås med. Så är dock icke fallet.

Kriminalvården har säkerligen gjort rätt och hårda tag är det: "Eklund har också ansökt om att få ha rakvatten på anstalten.Han fick avslag." och moralisera tänker jag inte göra. Men här har vi en kvinna som tycker det är fräckt att umgås med en mördare och tillika en som inte luktar gott.

Något fel är det på den ladyn, och jag vill helst inte att hon tar hand om mig om jag behöver hjälp av sjukvården.

Nu kan vi läsa att vi kan bli vaccinerade i slutet av september (troligen om vi är snälla). Och staten tänker inte hjälpa till (SvD, DN). Samtidigt så säger man: "Man kan se det som en del av samhällsansvaret att vaccinera sig, säger Johan Struwe, överläkare vid smittskyddsinstitutet." allt i Expressen. Jodå, vi skall nog f...n ta ansvar bara ni ser till att få ut vaccinet i tid. Verkar vara lite klent med det.

Sen hoppar man ju till lite när man hastar igenom debatten. "Tänkbara ovanliga biverkningar kan vara neurologiska biverkningar, kramper, överkänslighet och inflammatoriska sjukdomar, men det är svårt att spekulera i, säger Ingrid Uhnoo." Och gravida skall nog tänka så det knakar; inga undersökningar är gjorda i den gruppen.

Det är inte lätt att vara medborgare. Dels förstår man nada, men man måste ta sitt ansvar, dels tillskjuts inga penningar.

Men jag tvekar inte. Så snart det finns ett vaccin på plats så skall jag bli insprutat så snabbt det går. Men jag har mina onda aningar. Hur skall sjukvården, som ibland inte kan få den vardagliga verksamheten att rulla på utan köer, väntetider och annat strul, kunna hantera miljoner vaccinationer?

Tillåt mig tvivla.

Åka utomlands? Utan vaccin, glöm det. Blir du sjuk därute i främmande land, så se till att bli det i ett väl utvecklat sådant, annars ligger du pyrt till.

Och ju yngre du är desto värre är det (Sydsvenskan). Orättvist.

Denna vackra tisdag är en glädjens dag. Barn och barnbarn är i Danmark och fröjdas på Bakken, världens äldsta nöjespark. Jag slipper vara med. Fast egentligen vill jag men det skall icke uttalas högt. Jag hade  nog mest varit en belastning eftersom jag är en fegis när det gäller karuseller. Och en man som hänger med på nöjesfält och sitter och pimplar bärs upplevs nog inte som seriös.

Hoppas de har trevligt pågarna.

Nej, jag tänker i stället åka till Ribersborg och det nya kallbadhuset (Sydsvenskan). Tänk vad glad man kan bli över att Malmö har tagit 21 miljoner av våra skattepengar och renoverat detta paradis. Pengarna är ytterst väl använda och jag ber att få lyfta på hatten och jag bugar mig djupt och framför mitt djupt kända: tack, Malmö!

Jag har kommenterat det tidigare – svensk sjukvårds oförmåga att säkra kvaliteten (Expressen, DN). Det är troligen i grunden ett systemfel eftersom systemet att anmäla fel inom vården handlar om att hitta syndabockar, inte att rätta till fel i processerna.

I England hade man förr ett system som såg ut så här i korthet: 1) Första egenanmälan om att ett fel begåtts resulterade i en kort avstängning samt viss kompletterande utbildning; 2) Andra egenanmälan, lite längre avstängning samt ytterligare utbildning samt 3) Tredje egenanmälan, avsked! Hur många sjuksköterskor (som det gällde) tror ni anmälde en tredje gång?

Nej, vid fel begågna så skall anmälan ske, felet rättas till och that´s it. Bestraffningar hör inte hemma i sjukvårdssystemet utom när synnerligen grava fel begåtts, typ att någon opererat under rusets inflytande eller dylikt.

En pilot som anmäler fel i såväl tekniska system som mänskliga blir inte straffad, eftersom man där inser att anmälan är till för att förbättra säkerheten och ingenting annat.

En full pilot får däremot kicken!

Det var väl så han omformulerade ett känt ordspråk, den gode Refaat el-Sayed. I vissa rättsfall, som da Costa och den gode Quick, så tycks det mig inte finnas "en hund begraven" snarare en hel djurkyrkogård. Ju mer jag fördjupar mig i de olika fallen, ju mer inser jag att jag troligen måste vara helt dum i roten, eller så är jag på väg att bli galen.

Det finns så otroligt mycket konstigheter i dessa fall att det helt enkelt måste vara fel någonstans. Att det sen tycks vara nästintill omöjligt att få saker och ting granskade på nytt, tyder på att det de facto ligger något i mångas tvivel.

Här står många människors heder och integritet på spel, så utsikterna för att det kommer att göras en rejäl såväl belysning som genomlysning av fallen är små. Men i mina näsborrar smyger det sig in en rutten doft som närmar sig stank.

Vaffor gör di på dette viset?

DN, AB, SvD, Expressen, Newsmill, Newsmill, mediemordet.com.

Så här på fredagen, strax innan ölen och ett samtal med farsan på Irland, så kommer glädjande nyheter (DN). "Mamman höll sina två söner borta från deras pappa i Australien. Nu döms hon till tio månaders fängelse för egenmäktighet med barn."

I korthet var det så här: barnen var hos pappan i Australien; han hade vårdnaden; han skickade barnen till mamman för ett besök i Sverige; hon tog ungarna och gömde dem; polisanmälan och polisen lyckades inte finna dem; pappan blev förbannad, åkte till Sverige och hittade ungarna hos mormodern, allt på två dagar (vad fan gjorde copsen?) och sen var den historien slut.

Nu visar det sig att så får man inte göra, ens om man är moder. Det gläder mig.

Så fick vi då ett glimrande exempel på hur framtiden kommer att bli när jakten på medborgarna inleds på allvar (AB). Och här var det lagliga myndigheter som strulade till det. Tänk då hur det kommer att gå när nöjesindustrins skinnrocksklädda representanter får härja fritt.

Det hände i maj förra året så jag misstänker att en viss mörkning sett. Det handlar alltså om barnporrbrott, men det var helt fel från början till slut. Så här skriver  personalansvarsnämnden:

"Ett misstag av det slag som här är för handen kan få mycket negativa konsekvenser för den som blir felaktigt misstänkt och skadar dessutom allmänhetens förtroende för Polisen i stort” och fortsätter: ”Felet kan inte anses ringa”, skriver nämnden.

Och märk väl, detta var polisen som de facto vet hur en slipsten skall dras. Men vi vet ingenting om Ponténen och de andra näringslivsföreträdarnas kompetens i fall som handlar om nedladdning av musik med mera. Det kommer att sk...ta sig.

En varning är på sin plats!

Vindkraften – denna sanslösa felsatsning ur alla aspekter – är inte enbart ett svenskt dumhetssyndrom. I England har alla hämningar släppt och ingen verkar kolla siffrorna där heller. Jo en, Christopher Booker, The Telegraph. Read and weep, som de säger där borta!

Här går allt från installationstakt till ekonomiskt vansinne hand i hand. Kolla priset:

"...For the same £92 billion we could build 34 nuclear power stations..."

Och för den intresserade finns: www.vindstat.nu (klicka på "översikt").

Vinden suckar och så gör jag.

Har nu en tid följt debatten om bloggkommentarernas sviniga värld och idag läggs lite juridiska aspekter på fenomenet (DN). Det är mest kändisar som har beklagat sig. Nu är det väl också så att kändisar, generellt, hemskt gärna vill att man skriver det de själva vill ha fram och då helst i positiva ordalag. Men blir det negativt då klingar andra ljud ur skällan. Känsliga själar de där!

De som tjänar mest på denna bloggdebatt är för övrigt de gamla hederliga medierna. De framstår ju numera som näst intill änglalika, vilket visar att berörda medborgares minne är väldigt kort.

Det må var hur det vill med det, men det finns saker som inte riktigt kommer fram i gammelmedierna (men väl på sina håll i bloggosfären). I princip tänker jag i tre huvudspår:

Det första handlar om möjligheten att faktiskt filtrera kommentarerna och hutta de ovälkomna i papperskorgen (hutta=slänga på mitt skånska språk), alternativt sovra bland eländet. Det hindrar ju i och för sig inte att jag får läsa skiten först och så att säga tvingas ta del av innehållet, och det kan ju var obehagligt men så känsliga är väl inte ens egotrippade kändisar.

Det andra är att bloggvärlden är förvånadsvärt duktiga på att rensa bland och tillrättavisa de mest vansinniga kommentarena. Jag måste erkänna att jag är imponerad över den självsanering som faktiskt finns.

Det tredje spåret är enklare; nätet och dess masskommunikation är en spegel på hur folk är i detta land. Det borde inte komma som en överraskning för människor, att det faktiskt finns ett antal oberäkneliga medborgare därute, och vissa förtjänar beteckningen "idioter", inte i någon djupare psykologisk meningen utan som en beteckning på allmän och djup dumhet.

Man skulle kunna säga: välkommen till verkligheten, var du nu har varit innan internet!

Ungdomsmisshandeln ökar (DN), allt enligt BRÅ. Anledningen?: "Utredaren Jessica Svedlund ger två möjliga förklaringar: att skolor är mer benägna att anmäla eller att brotten faktiskt ökar." Slår folk på käften gör man i alla fall och den nu så populära "hedern" har bytt ansikte. Numera är det inne att vara feg och utan ryggrad.

I de ryggradslösas land lever fegisar med små egon och valnötsstora hjärnor. Det är slynglar, gärna två eller flera, som tappat, eller aldrig haft, stil och finess ens inom brottets värld. Förr fick man veta att folk med glasögon gav man fan i att slåss med; människor som var av det svagare könet (man sa så!) slåss man inte med; redan slagna och försvarslösa lät man vara och äldre och svaga var inte ens att tänka på i våldssammanhang.

I dag verkar det vara tvärtom. Ju svagare desto lämpligare att gå på. Det är väl lätt kan tänka och risken för buset självt är minimal och det är ju skönt så slipper de få ont i kroppen (inte i ryggraden för den är väck).

Men vänta ni, när ni ser de svarta hundarna dyka upp i framtida nätter. Då skall ni ligga där i vargtimmen och gnaga på era trasiga själar och det kan ni ha. Ansvaret ligger där det ligger och det är hos den enskilde. Dessa lågt stående varelser vet mycket väl vad de hittar på och så länge det finns kompisar som inte säger emot och tar avstånd från dessa fega handlingar, så kommer de onda att fortsätta sitt trista triumftåg i människovärlden.

Ibland funderar jag på varför "hjältar" för vissa personer är typer som bankar skiten ur folk utan anledning. Varför tar man dessa som förebilder, varför inte någon med godhet och omtänksamhet i sina handlingar? Eller någon som helt enkelt gör något vettigt.

De hyggliga människorna är ju trots allt i överväldigande majoritet, så de finns men syns och hörs inte.

Kanske beror det på att vi matas med bilder från dårarnas värld och sällan eller aldrig får de som gör vettiga ting en plats i solen. Synd är det i alla fall.

Jag fruktar inte de ondas handlingar, jag fruktar de godas tysthet och det här tar vi i repris (Pezster):

When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
Then they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
Then they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
Then they came for the Jews,
I did not speak out;
I was not a Jew.
When they came for me,
there was no one left to speak out for me.

Av Martin Niemöller

The Climate Scam gör mig uppmärksam på att Al Gore börjar få storhetsvansinne. The Telegraph har mera. Den där Gore verkar vara en man som kör på i klimatspåret utan att ens kommentera de 39 fel som hans berömda film är behäftad med. I England får inte filmen visas i skolorna utan att man påpekar just dessa fel.

Och att jämföra sig med Churchill var väl ändå att ta i. Churchill tänkte och vid behov tänkte om. Han var en riktig nobelpristagare och det i litteratur. Gore har fått fredspriset utdelat av norrmännen och när blev deras pris rätt sist? Churchill var ute och fajtades i riktiga krig, förvisso med blandad framgång men ändå. Churchill enade England och fick nationen med sig. Churchill kunde hantera språket med en elegans som Gore inte kommer i närheten av.

Inte minst tog Churchill alltid debatterna med sina meningsmotståndare. Al Gore avböjer alla möjligheter till debatt och far vidare ut i livet med sin sanslösa propaganda. Och det gör han – klimatkämpen – med egna jetplan och egna limousiner, vilka för övrigt står med motorn på så att det skall vara svalt och skönt när Goren är klar med sina föredrag.

Det är bara att konstatera; han står sig slätt själv och tar då hjälp av folk som de facto åstadkommit något och gör det på sedvanligt amerikanskt manér utan att skämmas.

Nu väntar jag bara på att lite fler storheter involveras i Gorens framföranden; Napoleon, Alexander den Store, Cicero med flera finns att tillgå.

Det är en tröttsam man.

Hoppsan (Expressen), det trodde jag inte. 38% av männen i vårt land använder sina kalsonger mer än en gång utan tvätt emellan. Kvinnorna är bättre, 11%. Det innebär att det lullar omkring en massa skitgrisar i min omgivning. I och för sig har jag också hört att det finns folk som inte använder underkläder över huvud taget. Dessa personer hänger troligen inte upp brallorna på kvällskvisten, de bara ställer dem i ett hörn.

Nu har väl inte jag med det att göra men nog blir jag orolig alltid, och tanken far iväg; hur många av dessa lortisar lämnar toaletten efter väl förrättad pinkning (eller värre) utan att ha tvättat tassarna; grävt i barens jordnötsskål; skakat hand med mig; och burr!!...

Och att tvätta snorren, eller motsvarande på den kvinnliga sidan, är väl då inte att tänka på heller. Här krävs uppenbarligen krafttag. Ta fram en vätska i en sprayflaska som reagerar på urinliknande substanser; utrusta folk med speciella glasögon och ljusapparatur och sen sätter vi igång.

På med glasögonen, fram med ljusanordningen, spraya varenda dj...vel och vid utslag: spring!

Ryanair vill undersöka möjligheten för oss passagerare att stå på flyget i stället för att sitta och sippa dyr konjak (AB). De flesta vill dock bara stå om det är gratis och det kan man ju förstå. Men vem skulle vilja stå upp i tre timmar och betala för’et? Och om det är gratis så tror jag nog det är en dålig idé, för vad skulle vitsen med det vara?

Ryanair är förvisso bra på att ta betalt för i stort sett allt utom själva flygbiljetten. Men som de säger på Irland, på "the bottom line" så betalar vi så klart och i Ryanairs fall handlar det om allt från väskor till toabesök.

Själv tycker jag att förslaget är klent och inte tillräckligt radikalt. Jag tycker att det vore lämpligare med speciella väskor eller boxar som man stoppar in folk i och skickar iväg på bagagebanden. Inbyggt i väskorna finns små automater, där man man mot betalning kan få sig lite jordnötter och kanske en liten stänkare.

Detta förslag har den fördelen att man slipper en massa extra kontroller likaväl som man slipper en massa reseupplevelser och framför allt slipper man snacka med en massa medpassagerare. Nej, in i boxen bara och låt oss vara ifred.

Nu tror jag att det här kommer att utvecklas än mer. Jag har hört att man för att få flyga i framtiden så får man vackert utbilda sig till kapten och flyga själv. Vissa, mindre smarta, får bli styrmän och sitta vid sidan om och kolla på tv-skärmarna. För detta får man självfallet betala, eftersom flygbolaget trots allt tillhandahåller flygmaskinerna. Vinsten för Ryanair blir ju nästintill gigantisk eftersom personalkostnaden för piloterna blir noll.

Flygvärdinnor behövs inte, för vi andra hänger därinne i boxarna och sköter oss själva.

Nu måste ett gigantiskt problem lösas. Katterna översvämmar landet och troligen kommer vi att infekteras av smittsamma sjukdomar spridda av dessa marodörer (Expressen).  Till på köpet har det tillsatts en utredning av jordbruksministern och den lär väl jag få betala. Det har jag ingen större lust med i dessa tuffa tider.

Och hur 100.000 "vilda" katter – spridda över Sverige – kan "...påverkar det vilda livet." som Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent, säger är svårt att förstå, och alla som tänker efter själv inser att den påverkan är minimal, speciellt i jämförelse med hur många djur vi mejar ner på våra vägar. Det borde nog till en utredning om det skall vara acceptabelt att köra bil med tanke på den dödssiffran. Den utredningen vill jag i och för sig inte heller betala.

Men synen på katter är olika. Åk till Rom, där katter och människor lever i symbios, och försök att ens hytta med näven åt en katt, så får du se.

Men med oss människor är det inte så viktigt. Överbelastade sjukhus (Sverige har lägst antal vårdplatser i Europa och lägre än i USA) är tydligen okey eftersom ingenting görs (DN). Det här är farliga ting och infektioner och övrig patientsäkerhet kan i högsta grad påverka oss alla i negativ riktning.

Men så här fungerar det ibland; utredningar tillsätts för kattproblem – utredningar är gjorda inom vården, men där struntar man i resultaten och kör på i trångt läge.

Jag får för mig att här är en obalans i prioriteringarna.

Det är inte utan att jag njuter lite extra idag. STIM vill nu ha betalt om man spelar musik på jobbet (DN). Men det gäller bara arbetsplatser med fler än 40 anställda vilket jag tycker är synd. Jag som riktigt liten småföretagare hade sett fram mot en propå från STIM om att jag skulle betala. Den debatten hade jag gärna tagit och betalt hade de inte fått. 40.000:- per år för att ha radion på och skapa trivsel skall de ha och snacka om lättförtjänta pengar.

Men fortsätt gärna och gräv – sakta men säkert – er egen grav, kära STIM. Applåder vid jordfästningen kommer att höras över hela landet.

Och se så de ljuger: "Det är en del av vårt uppdrag att hitta de här arbetsplatserna så att våra uppdragsgivare, musikskaparna, får betalt." Så är det väl inte, det är väl upphovsrättsinnehavarna som får betalt?! Elvis till exempel får inte en spänn! Varför? Han är död, men upphovsrättsmaffian lever.

Visst skall det finnas regler inom det här området, men det skall vara ett system som är rättvist och idag har hela denna karusell snurrat utom kontroll, utom vett och sans och vinnarna är inte skaparna utan ekonomerna (som troligen i grunden är kulturlösa).

Så var det med det!

Som-institutet, Göteborgs universitet, har forskat och skrivit rapporter om nedladdare och det gör de rätt i (SvD). Rapporten är gjord innan IPRED och vad effekterna av den idiotlagen blev men rapporten är intressant ändå. Speciellt intressant är följande konstaterande:

"Marina Ghersetti har även i sin rapport pekat på hur en typisk nedladdare ser ut. De personer som i högre utsträckning laddar ner tv-program, film och musik går också oftare på krogen, på rock- eller popkonsert. De idrottar gärna, spelar dator- och tv-spel, använder internet, hyr film och går oftare på bio."

Det kanske vore något att läsa och fördjupa sig i för nöjesindustrins maffialiknande representanter. Men det kommer de inte att göra och anledningen till det är att hela deras tjat om förlorade intäkter är pseudodebatt, här handlar det enbart om makt och kontroll. Pengarna har de redan kontroll över och "...mycket vill ha mer". Men politiker borde ha insikt i och förstå att det ständiga malandet om "förlorade intäkter" med största sannolikhet är lögn.

Det här var väl inget nytt för de initierade men det förtjänas att lyftas fram i sommartorkan!

Läser i Sydsvenskans pappersdel (och HD på nätet) att SCB kommit med en statistik över hur många öar de finns i Sverige. Det blir en del, närmare bestämt 221.831. På något sätt verkar det rimligt och inte mycket att orda om. Men om man gör som reportern Ulf Törnberg (SDS) och dyker ner i statistikens något grumliga vatten då händer det grejer.

I Malmö där jag rumlar runt till vardags finns det 34 öar! Det tycker jag är trevligt. Jag gillar öar. Ett strandhugg på en ö med en picknick-korg i vänsternäven och dragandes hustrun med den högra är inte fel. Så idag skall jag ut och leta efter dessa romantiska landmassor – och sen blir det sexuellt halvladdade turer med livskamraten.

Vid fortsatt läsning av artikeln så inser jag dock att här kan bli problem. Öräkningen är gjord av ett datasystem. Detta system har: "räknat med allt som omsluts av vatten och är minst tjugofem kvadratmeter." Det är en så kallad "grov skattning."

Jag får nog nöja mig med att tro på det jag ser, och inse att Malmö har exakt precis noll antal öar. Man får inte vara glad länge.

Försiktighet med siffervärlden är alltid en sund princip. Man kan "bevisa" vad tusan som helst. Lögn, förbannad lögn och statistik heter det väl.

Jag är dock besviken på att SCB, för ett ögonblick, fick skärgårdsdelen av mig att kvickna till och mana fram ljuva tider i sommarMalmö.

Suck.

Det finns de som kan sko sig, förlåt, teckna bra avtal. Inom psykiatrin kan man på sina ställen få 11.000:- till 20.000:- för en natts jobb. Och det kan man ju behöva för att dryga ut den taskiga lönen på 70.000:- i månaden (DN). Nu skall man inte missunna folk att tjäna en hacka, men i alla andra sammanhang så är det ju så viktigt att hushålla med skattepengarna, och fan ta oss om vi slösar. Men ibland går det tydligen bra. Och se sen på alla vidunderliga kommentarer. Vi börjar lite löst:

"...Jourerna ansågs för dåligt betalda, och det hände ofta att läkare som var inbokade sjukskrev sig i sista stund..." Här står arbetsmoralen högt minsann och hur fan kan man bli sjukskriven helt plötsligt och för vad? Vi knallar vidare:

"...men också att det ger betalt oavsett om den som går jour är i tjänst eller inte..." Avtalet är sådant att du kan sussa dig till 11-20.000:- pix. Mycket bra avtal och jag antas tydligen betala mer än gärna för folk som sover. Men det är inte slut än:

"Många nätter behöver man inte ringa, sen händer det att bakjouren får jobba ganska mycket. Det beror lite på vem som är bakjour, vissa är inne och jobbar flitigt, andra är ovilliga och kan bli sura när man ringer , säger en sjuksköterska med lång erfarenhet av nattarbete." Tänk det kan man ju förstå, att folk blir sura alltså, de ligger ju och sover och vem fan vill bli väckt för att folk har lite turbulens i skallen.

"Men det här är en unik arbetsplats, jourerna arbetar hårt och med svåra bedömningar (...) Här sitter man och lyssnar länge på människor (...) De plockas upp av polis eller kommer själva. De flesta är lugna och fina, men ibland blir det en ohygglig kalabalik och folk slåss och spottar på doktorn, säger Margareta Sidén, överläkare på länsakuten."

Ja, det är säkert hårt att sitta och lyssna på folk och jag är ganska säker på att folk med tumult i pallet både spottar och fräser, men jag skulle tro att det ingår i jobbet. Undrar om poliserna också har samma pröjs vid jourer?

Och synen på sitt jobb tyder ju inte på någon större yrkesstolthet:

"Men jag tycker också att när jag går upp 02.30 och åker till akuten att jag är värd det, för det är ett riktigt skitjobb." De tycks resonera som så här: tänk att jag skall  behöva knalla upp mitt i natten för att några idioter behöver hjälp, och det bara för en skitsumma på 11.000:- pix. Jag kunde faktiskt ha sovit mig till samma summa!

"Förra året betalades det ut 30,4 miljoner kronor i enbart jourersättningar på de två akutmottagningarna."  Visst skulle det vara intressant att se vad det blev per besök och patient och soven timme!

Så grattis psykvården för väl förhandlat avtal, men jag är osäker på om jag vill betala för folk, som om de inte får som de vill dels sjukskriver sig, dels tycker att det är jobbigt att hjälpa folk i nöd om nöden inträder utanför kontorstid. Det skulle för övrigt inte förvåna mig om de tar tjänstledigt och jobbar i Norge också.

Och utan att vara specialist; visst är det väl så, att det är i vargtimmen som folk mår sämst, inte vid lunchtid?

Jag tycker de skall jobba treskift.

Jag drar mig inte en sekund för att kalla vissa tjänstemän för fiender till medborgarna. Jag hade för mig att tjänsteman betydde till medborgarens tjänst, men så har det nog aldrig fungerat och definitivt inte idag. Nu kan vi läsa i Aftonbladet att en svårt cancersjuk kvinna (numera död) inte fick sjukpeng utan tvingades registrera sig som arbetssökande.

Och alldeles som vanligt så finns det ingen som är ansvarig och då blir det så här:

"Men trots att arbetsförmedlingen erkänner att den gjort fel blir det inget skadestånd för felaktigheter, inget för fysiskt och psykiskt lidande." Och sen går livet vidare som om inget hänt. Inte ord om förbättrade procedurer för att undvika liknande i framtiden, inte ett ord i ursäktens riktning (om man nu inte räknar det här som ursäkt: "Det är den mänskliga faktorn") och inte en enda person som med hjärtat utrycker sin frustration och förtvivlan över det inträffade. Kalla dj...ar!

Och det här: "det är den mänskliga faktorn" blir ju nästintill skrattretande. Vems faktor skulle det annars vara? En katts? Jupiters läge på himlen? Act og God?

Finns det verkligen ingen som kan ta dessa hjärndöda tjänstemän i örat och få dem att inse att bakom varje ärende finns det en människa. De finns ju (har själv stött på en) men de är alltför få. Och vilka chefer är det egentligen som basar i de här organisationerna? Och vad gör dessa? Vänder papper, skickar uppmuntrande mail till medarbetare som handhar så många ärenden som möjligt (jodå, läs själv i Sydsvenskan)?

Men det blir aldrig bra om vi inte tar ton och ryter till när uppenbara fel föreligger. Det betyder inte att vi skall bli gnällspikar och klaga på allt alltid och egentligen utan grund. Nej vi skall hålla de som är i vår tjänst (vi betalar) i herrans tukt och förmaning när så är påkallat av reella faktiska omständigheter.

Ånyo, skäms – sjufallt skäms!

Att Sverige är ett litet land bortom de europeiska allfartsvägarna blir tydligt när världens största uthållighetsprov nu inletts. Jag gillar Sverige, jag trivs att bo här och jag vill för allt i världen inte flytta. Jag trivs till och med i Skåne och vill varken flytta norrut eller söderut, än mindre öster- eller västerut. Detta betyder däremot inte att jag inte kan vara europé och jag trivs som fisken i vattnet runtomkring i Europa, och jag vet hur man för sig även utanför Sveriges gränser.

Det vet däremot inte större delen av svenska folket inklusive de svenska makthavarna med där tillhörande medierna. Att inte sända Touren på svensk tv är att förakta, kanske världens största, idrottstävling och därtill en folkfest som gränsar till att vara en tre veckor lång karneval. Vilken annan tävling har en miljon åskådare på en bergsetapp? Åskådare som ser åkarna några sekunder, kanske minuter men upplever en hel dag med gemenskap, fest och glädje.

Och huliganer lyser med sin frånvaro och enda smolken skulle vara de ibland alltför flitigt förekommande dopingskandalerna. Men å andra sidan så finns det väl inga som jagas så hårt, året runt, som just cyklisterna.

Och på dansk tv eller någon sportkanal kör de timme efter timme och rapporterar från loppet, samt ger en historielektion likaväl som en geografidito från Frankrike, som gör att jag – som inte är sportintresserad – kan sitta framför dumburken och bara njuta.

Svenska medier rapporterar (SvD, DN, AB [i denna tidning fick man verkligen knappa sig fram!], Expressen [denna blaska är än värre, de har ingenting om touren!]) men man inser snart att Le Tour de France här i den europeiska utmarken, är en ickehändelse.

Betänk att formel 1 i Monaco är en stor idrottshändelse, men starten av årets Tour de France var enligt alla utländska medier och av monegaskerna själva – "avsevärt större"!

Vi förblir ett litet land – oftast insnöade såväl vädermässigt som mentalt!

Jag har tidigare skrivit om den gode Joe Biden och då gällde det hans uppenbara vilja att försvara nöjesindustrin in absurdum. Nu är han i farten igen (AB) och denna gång kör han på i frisk amerikansk stil och han gör det när han besöker Irak.

Han säger bland annat: "Jag är jävligt stolt över att vara amerikan." och det har han all rätt att vara men frågan är om det är så smart att säga det i ett land där, till stor del, invånarna nog ser USA mer som ett rött skynke eller ett svart hål.

Och yttrandet: " Vi gjorde det i Saddams palats och jag kan inte tänka mig något bättre. Den jäveln roterar i sin grav." kanske inte är världens bästa avstamp för framtida dialoger med ett sargat folk.

Men jag har slutat att förvånas även när det gäller en man som är "ett hjärtslag" från världens mäktigaste jobb. Har finns inga tendenser till ödmjukhet; förhandlingsvilja på lika villkor; lyhördhet för annorlunda tänkande och andra världsbilder eller liknande.

Här gäller störst, bäst och vackrast och måttstocken är USA:s, och resten av "västen" följer lydigt efter.

Det bådar inte gott, gott folk!

Jag trodde det var en svunnen tid; det här med att Sverige stänger på sommaren. Men inte alls, här läggs till och med brottsutredningar på is (nog så behövligt i värmen, men ändå). Expressen berättar storyn lite mer på djupet men i korthet handlar det här om bristande planering. Att, som i det aktuella fallet, fördröja ett åtal med två månader bara för att två läkare inte kan synka sina semestrar måste betraktas som sinnessvagt.

Det här har jag berört tidigare vid ett flertal tillfällen, men jag inser att detta enkla problem är för svårt för de flesta. Om man på sin arbetsplats skall planera sin semester – vilket sker med stor regelbundenhet varje år – så kan det väl för tusan hakar inte vara speciellt svårt att samplanera och synkronisera verksamheten till glädje för alla, såväl kunder som medarbetare.

Men här verkar det som, det i Sverige så viktiga och söndertjatade "egenansvaret", likaväl som chefsansvaret har tagit ut semestern i förskott.

En skitfråga är det och skulle därför icke kommenteras. Men när det sker liknande missar hela tiden, ingen tar ansvar, ingen verkar ha koll; och det till på köpet i alla möjliga och omöjliga organisationer, så vill jag påstå att här har vi ett systemfel.

Och advokaten säger: "Detta är inte acceptabelt, säger Claes Borgström" och det är korrekt, det är inte acceptabelt och det är mina skattepengar de jonglar omkring med, och DET är inte acceptabelt!

Att ta sitt ansvar tillhör en del av livet och kan vara nog så tungt. Det är ju aldrig roligt att behöva medge att något gått snett på grund av eget handlande. Icke desto mindre så måste ansvar tas och detta ständiga bortförklarandet som sker i tid och otid känns bara tärande. Att ta sitt ansvar är ju inte speciellt farligt – man kan inte dö!

Men det är inte inne just nu att rakt upp och ned säga: "Mitt fel, sorry". Nej, man tar till de mest fantastiska ursäkter, i och för sig ofta inledda med ett halvhjärtat erkännande av sin skuld i det hela, men sen kommer de mest fantasifulla ursäkter om varför det ändå inte, liksom, var mitt fel, mitt ansvar.

En gång när jag stod vid rött ljus och väntade i godan ro så slog ljuset om till grönt, bilen framför min lade i backen – troligen av misstag – och pang så satt hennes koffert i min grill. Solklart fall och jag var faktiskt inte speciellt upprörd eftersom shit happens och jag hade en bra dag. Döm om min förvåning när damen i bilen framför kommer ut, till hälften i chock, till hälften irriterad.

"Du stod för nära!", sa hon irriterat. "Jag står och väntar vid en ljussignal och då skall jag väl stå precis bakom dig, eller?", kläckte jag ur mig – fortfarande lugn och fin och fortsatte: "jag antog, som de flesta andra i kön, att du skulle köra framåt, men du valde ett sämre alternativ." Jag föreslog lite pappersskrivande och det gick hon med på med sur min.

Det slutade väl, men jag blev djupt oroad av hennes sista ord: "Du skall veta att jag kunde påstått att du körde in i mig!"

Jodå, det finns såna kärringar (av båda könen).

Nu har det här med att inte ta ansvar och att inte be om ursäkt spridit sig till ett annat – mera trivialt område – i detta land. Här stöter man till folk i köer, här står man och snackar mitt i gången på ICA, här tränger man sig före med vältrimmade armbågar och så vidare i all oändlighet och ytterst sällan hör man: ursäkta mig! eller liknande.

Det är precis som om vanligt vardagshyfs försvunnit. Tänk att få vara i andra länder där ett "sorry", "exuse me" eller liknande på andra språk, svävar konstant i luften. Dessa små ord, som är till för att säga:

"Oj, jag gjorde fel, jag har uppmärksammat det, men jag menade inget illa". Eventuell frustration oss den drabbade dör i sin linda och ett leende tittar fram. Vi förstår, vi kommunicerar och respekterar varandra.

Att inte be om vardagsursäkt är mycket svenskt och irritation skapar det. Och alla är kränkta av skitsaker trots att varenda människa, varenda organisation kör dessa, de sinnesslöas seminarier, om värdegrund (kräkord!). Men det går väl i linje med det nya svenska mantrat:

"Jag tar inte skit från nån!"

I SvD denna svettiga dag kan för tusende gången läsa om den hopplösa kampen mot dumheten. Ephone vd säger: "Domen ger Antipiratbyrån rätt att gå in och rota i varenda dator på nätet." Och han fortsätter (och läs noga):

"Alla datorer som är uppkopplade mot internet har minst 27 stycken bilder eller andra upphovsrättskyddade filer. Bara Windows innehåller så många upphovsrättskyddade filer. Så den här domen är så bakvänd att jag inte vet vad jag ska säga, säger bolagets vd Bo Wigstrand."

"Wigstrand hävdar att tingsrättens dom inte är förenlig med Sveriges internationella åtaganden. Den innebär också att alla som har upphovsrättskyddat material som filmer, musik eller böcker på sin dator kan bli utsatta för ipredingripande även utan att ägna sig åt fildelning, anser han."

Hur många exempel på ren och skär galenskap skall det till för att etablissemanget skall förstå att vi kör utvecklingsskutan, integritetsskutan och anständighetsskutan på grund och det med en hastighet som får åtminstone mig att bli rädd.

Om det är hett idag (30 grader i skuggan) så hoppas jag att det blir glödhett vid valet 2010. Då måste tydliga markeringar till och misslyckas det går jag i kloster. Där är det tyst och stilla, ingen utveckling och det finns säkert lite för hand kopierade böcker att läsa.

Men säg det inte till någon, skinnpajen P och de han företräder kan få nys om’et och införskaffa sig upphovsrätt även i dessa tysta rum!

Det är intressant det här med att vara stor och försöka vara stor – och jag menar inte fysiskt. Sarkozy (Expressen) försöker nog vara en stor president men han har problem, vilket Fabien Archambault belyser i artikeln.

Sarkozy kan inför tv-kameran dra till med: "Stick i väg med dig, din stackars idiot!"  eller "Rör mig inte! Du smutsar ner mig." och så säger bara en man med stort självförtroende men liten självkänsla och låg självrespekt.

Men det finns folk som kan. Det här är väl ett bra exempel på hur slipstenarna skall dras: "Till en förbipasserande som skrek "Död åt idioterna!" svarade general de Gaulle reptilsnabbt: "Omfattande program, monsieur."

Och en annan fransman (förvisso ingen stor, men vi håller oss i samma land) Jacques Chirac som möttes av utropet "dumskalle" efter en gudstjänst, han gick helt sonika fram till den missnöjde och presenterade sig: "Angenämt, jag heter Chirac."

Vissa har det liksom i blodet, under huden och både hjärta, hjärna och magen är konstant inkopplade – vissa har det inte och kommer nog aldrig att få’t. Sen har vi människor som är bra och till och med duktiga på storhet i ledarskap; vi har naturbegåvningarna; och vi har ett antal mästare. En mästare var Churchill som också hade en humor av rang. Så här kunde det gå till när han var i farten:

En kvinna sa i en hetsig debatt (jag tror det var lady Astor men jag är osäker):

"Om jag var gift med er, Mr Churchill, så skulle jag förgifta ert te!" Sådant säger man inte till en man av rang så svaret kom blixtrande snabbt:

"Om jag var gift med er, madam, skulle jag omedelbart dricka det teet!"

Det är skillnad på stil och det är skillnad på att vilja men inte kunna. Jag tror Sarkozy är en obildad liten man, men en djävul på att jaga folk på nätet, så jag hoppas han inte läser det här för då lär han skicka nätpoliser på mig, stampa med sina små fossingar och kräva fängelse och troligen utbrista: "du är dum!"

Jag har definitivt inget emot att en före detta statsminister bygger fräcka hus, glider runt i den fina världen eller äter middag med folk (Expressen). Om folk är så till den milda grad dumma att de vill betala 150.000:- för att käka middag med Göran Persson så må det vara hänt. Man får dock hoppas att ingen knallar dit på min bekostnad, men man vet aldrig.

Man får en middag, och sen kommer själva problemet, man får också en "...snabbanalys inom det ämne som önskas."

Har karln fått storhetsvansinne? Det är till att ha höga tankar om sig själv när man kan påstå att man kan erbjuda en analys om vad fan som helst – och till på köpet snabbt!

En politiker som Churchill genomförde också en massa föredrag, middagar och lite annat smått och gott. Skillnaden är att han hade en hel del på fötterna när han satte igång. Egen erfarenhet av krig, lång tjänst inom etablissemanget, ledarskap genom verkligt tuffa tider (ett världskrig bland annat), författare av rang (nobelpris i litteratur, ej fredspris) et cetera.

Men var och en är sin egen lyckas smed och numera verkar det vara en fördel att klå folk på pengar utan större vare sig erfarenhet eller eftertanke.

Och finanskris är det, men det är klart; tänk att få berätta för barnbarnen att man käkat middag med en före detta statsminister. Det är grejer det!

Självklart kommer man inte att nämna att man betalade en halv bil för det nöjet! Visst är det tröttande!?

Häromdagen skrev jag om en patient som blivit steriliserad av misstag. Noll koll på mannens identitet var problemet. Och idag kommer rapport från Kvällsposten om en annan liten fadäs. Den här gången ledde misstaget till att grovtarmen sattes ihop med urinblåsan, istället för som brukligt med ändtarmen. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att den patienten skulle – med stora svårigheter troligen – bajsa genom snorren.

Det var för övrigt en cancerpatient som redan tidigare genomgått behandlingar för prostatacancer, så hans kvot av smärta och elände torde varit väl uppfylld. Behandlingen och korrigeringen efter misstaget blev ytterst komplicerad.

Läkaren hade under den här tiden privata problem av social karaktär och var "mentalt ur slag" enligt egen utsago. "Men va f..n, jag kör en liten operation ändå, jag har ju koll på knivar, nål och tråd och en erfaren typ är jag också", tycks han ha resonerat. Men inte ett ord om sitt ansvar för att stiga av och låta en fräsch typ ta över. Nej, ansvaret låg...? Ja, var?

Sen har vi verksamhetschefen som uttrycker sig som så här: "Verksamhetschefen har även förklarat att det under våren var hög arbetsbelastning och underbemanning på sjukhuset, vilket medförde att läkarna inte kunde ta ut intjänad semester." Men underförstått står det också – som vanligt – att det är inte mitt ansvar. Tröttande. Det är, om något, chefernas ansvar att tillse att besättningen är på plats och i topp och i trim.

Jämför gärna med flyget igen. Här finns tydliga regler om hur fit for fight man måste vara för att få jobba. Hård reglering av arbetstid bland annat så att piloterna inte sitter och nickar till och kastar oss alla i fördärvet.

Och sen kommer den tandlösa Socialstyrelsen: "Men med bakgrund av förutsättningar och personliga omständigheter gör styrelsen bedömningen att det rör sig om en rad olyckliga omständigheter." Jag undrar vad den drabbade tyckte om den formuleringen. Och ingen reprimand till chefen och, framför allt, inga krav på säkra och effektiva procedurer. Det blir lite som: det finns förklaringar och det är olyckligt men kör på som vanligt. Det är inte bara tröttande, det är dumt.

Min poäng är att allt detta går att undvika om man inför ordentliga rutiner och procedurer. Koll, koll och dubbelkoll. Det går inom andra verksamheter och det går inom sjukvården. Och märk väl, det handlar inte om att hitta syndabockar, det handlar om att se var felen ligger i processerna. Inte jaga skyldiga utan hitta var det kan gå snett i flödet, och sen rätta till.

Ibland får jag höra: "hör du du, här jobbar vi inte med maskiner, vi arbetar med människor. Vi kan inte hålla på med en massa checklistor". Svaret på det blir ju självfallet: "desto större anledning att se till att det inte går snett, genom att införa desamma".

Så ett råd till vårdsvängen blir: vakna och bli professionella!

Bad av alla de former har under långa tider varit ett njutningsmedel för oss människor. Att få tvaga sin sin kropp i livsgivande vatten är något av en nödvändighet och tillfredställelsen är nästintill total. Formerna varierar men nu börjar det mer likna en klädbutik än en badinriktning (SvD).

Utvecklingen är oroande. Här kommer det killar som har skitiga kalsonger under badbyxorna(!) och att duscha naken är de för fega för att göra bland sina manliga gelikar. Troligen har de könsapparater av en storlek som skulle få oss andra att antingen dra på smilbanden eller bryta ihop i skrattkramper. Någon annan förklaring har jag svårt att se.

Och kvinnorna har annat för sig. Burkini lär vara en baddräkt à là burkha, det vill säga heltäckande. Vissa tycks föredraga cykelkläder såväl uppe som nere. Det måste vara en riktig höjdare att bada och duscha i sådant.

Och allt detta sker i ett land som är så öppet och frigjort och där ingen räds vare sig medmänniskor eller myndigheter och som också stolt meddelar sin omgivning – jag tar inte skit från nå’n! Men för den egna kroppen skäms ni uppenbarligen för och patetiskt blir bara förnamnet.

Men ni klädbadare får nu ta skit från mig. Av med paltorna eller starta en egen badinrättning för klädbad. Affärsmöjligheterna är oändliga.

Fredag: bad för folk med tomtar på loftet, ledig klädsel; lördag: happy hour, klädsel: kostym;  söndag: stilbad för folk med frack...

Ur led är tiden men jag ser fram emot andra galenskaper fast på andra hållet så att säga. Varför inte börja komma nakna till jobbet. Det hade det varit lite stuts i. Och att köra bil naken i dessa dagar måste vara en njutning med alla sköna klimatanläggningar.

Men – kom jag just på – naken står vi där och ingen dj...ul ser våra märkeskläder och det kan vi inte tillåta.

Så var det då dags igen. En stackars oskyldig och intet ont anande patient blev steriliserad. Det blev lite fel där, i Västerås (lite lämpligt så där i gurkornas stad). Enligt Expressen så brast det i ID-kontrollen. Det kan man lugnt säga!

Nu var det liksom inte första gången sådant här händer. Det sker inte ofta, men det skall vara den populära nolltoleransen på liknande ting. Skall det vara så svårt att ta jobbet lite på allvar och införa procedurer som garanterar att dylikt inte sker?

Lär av flyget, där checkas saker och ting om och om igen, allt för att undvika fel från oss felbara människor. Så kom inte med att "vi är bara människor, fel kan uppstå". Det är just därför man har vattentäta rutiner – inte bara på checklistan – utan också i praktiskt handlande.

Flygets tes är enkel: om vi inte kollar våra procedurer, så är det inte en fråga om om det går galet, utan när. Inom svensk vård och omsorg så störtas det lite väl ofta – onödigt!

Om det är möjligt att rätta till det hela vet jag inte, men jag hoppas patienten får fart på snorren igen, annars får nog skandalen anses vara ett faktum!