Afghanistan lämnar mig ingen ro
Den sista tiden har det varit mycket snack om Sveriges insatser i kriget i Afghanistan (vissa ha till och med yttrat: "Det verkar inte sjunkit in att vi deltar i ett krig") och det kan du läsa i Svd. Visst tusan är vi med i ett krig. De som resonerar annorlunda har troligen tomtar på loftet. "Fredsbevarande insatser" är en populär omskrivning, men fråga gärna länderna där vi krigar.
Ibland poppar de till det lite grand och kallar det "humanitära insatser", troligen menar de "för folkets bästa", men utifrån våra värderingar. Men krig är det, och som en parantes kan jag nämna att det är en stor skandal att skicka svenska pågar i krig med nästintill leksaksliknande material (vare sig utrikesministern eller andra åker dock omkring i halvcivila Toyota Landcruiser) . Men huvudfrågan är: Vad gör vi där? Och varför? Det är väl inte så att vi följer vad USA tycker och säger?
Deras insatser i den delen av världen är väl hittills inte så lyckade.
Och i DN kan vi läsa: "USA:s nya strategi för Afghanistan ger inga snabba resultat. I stället ökar våldet." "Ny strategi"? Det handlar om att banka skiten ur landet och införa västerlandets värderingar och det har det alltid gjort, inget nytt på den fronten. "Våldet ökar": vem är egentligen förvånad? Förutom insnöade amerikanska politiker och deras medlöpare (och där måste väl statsministern ingå), så finns det väl ingen vettig människa som tycker att inslagen linje = rätt linje.
På den så kallade "bottom line" kvarstår frågan: Vad gör vi i detta land och med vilken rätt krigar vi?
OM vi nu skall hjälpa till, så skall det väl till annat än nuvarande krigiska ting.
DET HAR INTE FUNGERAT HITTILLS, och varför fortsätter man då på en given, förlorande linje?
Jag tycker det är tröttande och jag vill inte ha hem pågar i liksäck, bara för att USA tycker det verkar vettigt.
Och skulle mina barnbarn tvingas in i dylika idiotiska företag i framtiden (mina barn klarar sig, de är kloka) så skall min sista uppgift här på jorden bli att personligen ställa alla politiska krigshetsare till ansvar.
Det är ett löfte, även om jag måste göra det käppen vid min sida och löständerna fladdrande i munnen!
Ibland poppar de till det lite grand och kallar det "humanitära insatser", troligen menar de "för folkets bästa", men utifrån våra värderingar. Men krig är det, och som en parantes kan jag nämna att det är en stor skandal att skicka svenska pågar i krig med nästintill leksaksliknande material (vare sig utrikesministern eller andra åker dock omkring i halvcivila Toyota Landcruiser) . Men huvudfrågan är: Vad gör vi där? Och varför? Det är väl inte så att vi följer vad USA tycker och säger?
Deras insatser i den delen av världen är väl hittills inte så lyckade.
Och i DN kan vi läsa: "USA:s nya strategi för Afghanistan ger inga snabba resultat. I stället ökar våldet." "Ny strategi"? Det handlar om att banka skiten ur landet och införa västerlandets värderingar och det har det alltid gjort, inget nytt på den fronten. "Våldet ökar": vem är egentligen förvånad? Förutom insnöade amerikanska politiker och deras medlöpare (och där måste väl statsministern ingå), så finns det väl ingen vettig människa som tycker att inslagen linje = rätt linje.
På den så kallade "bottom line" kvarstår frågan: Vad gör vi i detta land och med vilken rätt krigar vi?
OM vi nu skall hjälpa till, så skall det väl till annat än nuvarande krigiska ting.
DET HAR INTE FUNGERAT HITTILLS, och varför fortsätter man då på en given, förlorande linje?
Jag tycker det är tröttande och jag vill inte ha hem pågar i liksäck, bara för att USA tycker det verkar vettigt.
Och skulle mina barnbarn tvingas in i dylika idiotiska företag i framtiden (mina barn klarar sig, de är kloka) så skall min sista uppgift här på jorden bli att personligen ställa alla politiska krigshetsare till ansvar.
Det är ett löfte, även om jag måste göra det käppen vid min sida och löständerna fladdrande i munnen!
Kommentarer
Postat av: Obs_Nerver
Frihet kostar. Talibanerna skall bort. Man kan inte försvara detta förtryck.
Postat av: Monodemon
Jag tror inte att några värnpliktiga tvingats iväg till Afghanistan. Det vore väldigt fel, precis som du skriver. Däremot beundrar jag de solidariska medmänniskor som frivilligt bidrar till att jämna ut oddsen mellan afghanska skolflickor och de som attackerar dem med med syra, gas, eld och dynamit.
Trackback
