Ipse Cogita!

Ungdomsmisshandeln ökar (DN), allt enligt BRÅ. Anledningen?: "Utredaren Jessica Svedlund ger två möjliga förklaringar: att skolor är mer benägna att anmäla eller att brotten faktiskt ökar." Slår folk på käften gör man i alla fall och den nu så populära "hedern" har bytt ansikte. Numera är det inne att vara feg och utan ryggrad.

I de ryggradslösas land lever fegisar med små egon och valnötsstora hjärnor. Det är slynglar, gärna två eller flera, som tappat, eller aldrig haft, stil och finess ens inom brottets värld. Förr fick man veta att folk med glasögon gav man fan i att slåss med; människor som var av det svagare könet (man sa så!) slåss man inte med; redan slagna och försvarslösa lät man vara och äldre och svaga var inte ens att tänka på i våldssammanhang.

I dag verkar det vara tvärtom. Ju svagare desto lämpligare att gå på. Det är väl lätt kan tänka och risken för buset självt är minimal och det är ju skönt så slipper de få ont i kroppen (inte i ryggraden för den är väck).

Men vänta ni, när ni ser de svarta hundarna dyka upp i framtida nätter. Då skall ni ligga där i vargtimmen och gnaga på era trasiga själar och det kan ni ha. Ansvaret ligger där det ligger och det är hos den enskilde. Dessa lågt stående varelser vet mycket väl vad de hittar på och så länge det finns kompisar som inte säger emot och tar avstånd från dessa fega handlingar, så kommer de onda att fortsätta sitt trista triumftåg i människovärlden.

Ibland funderar jag på varför "hjältar" för vissa personer är typer som bankar skiten ur folk utan anledning. Varför tar man dessa som förebilder, varför inte någon med godhet och omtänksamhet i sina handlingar? Eller någon som helt enkelt gör något vettigt.

De hyggliga människorna är ju trots allt i överväldigande majoritet, så de finns men syns och hörs inte.

Kanske beror det på att vi matas med bilder från dårarnas värld och sällan eller aldrig får de som gör vettiga ting en plats i solen. Synd är det i alla fall.

Jag fruktar inte de ondas handlingar, jag fruktar de godas tysthet och det här tar vi i repris (Pezster):

When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
Then they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
Then they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
Then they came for the Jews,
I did not speak out;
I was not a Jew.
When they came for me,
there was no one left to speak out for me.

Av Martin Niemöller