Pride and hide
Så var det dags igen för årets Pridefestival i huvudstaden (Svd, DN, AB). Om detta kan man tycka lite som man vill i alla frågor; det kan handla om att man skall få heta vad man vill, och kan man heta Åsa-Nisse så torde det problemet redan vara löst; eller att man skall få ingå ett så kallat riktigt äktenskap, ett problem som skulle kunna lösas med en helt annorlunda inriktning.
Äktenskapet är väl idag främst en juridisk historia, som reglerar skilsmässor och arv och det borde väl egentligen inte ligga under en äktenskapslagstiftning.
Personligen anser jag att folk får heta vad tusan de vill, ingå vilka former av "äktenskap" de vill och lika rättigheter skall det väl vara över hela linjen, allt annat är fel.
Trots det så tycker jag att den oerhört framträdande roll som Pridefestivalen och dess HBT:are får, inte minst i medierna, är något överdimensionerad. Det synes mig, trots allt, finnas långt viktigare ting att ta itu med.
Men okey, pride and hide, kanske var en onödigt hård rubrik, men faktum kvarstår – det inte är livsavgörande frågor precis.
Äktenskapet är väl idag främst en juridisk historia, som reglerar skilsmässor och arv och det borde väl egentligen inte ligga under en äktenskapslagstiftning.
Personligen anser jag att folk får heta vad tusan de vill, ingå vilka former av "äktenskap" de vill och lika rättigheter skall det väl vara över hela linjen, allt annat är fel.
Trots det så tycker jag att den oerhört framträdande roll som Pridefestivalen och dess HBT:are får, inte minst i medierna, är något överdimensionerad. Det synes mig, trots allt, finnas långt viktigare ting att ta itu med.
Men okey, pride and hide, kanske var en onödigt hård rubrik, men faktum kvarstår – det inte är livsavgörande frågor precis.
Kommentarer
Trackback
