Sarkozy kontra de riktigt stora
Det är intressant det här med att vara stor och försöka vara stor – och jag menar inte fysiskt. Sarkozy (Expressen) försöker nog vara en stor president men han har problem, vilket Fabien Archambault belyser i artikeln.
Sarkozy kan inför tv-kameran dra till med: "Stick i väg med dig, din stackars idiot!" eller "Rör mig inte! Du smutsar ner mig." och så säger bara en man med stort självförtroende men liten självkänsla och låg självrespekt.
Men det finns folk som kan. Det här är väl ett bra exempel på hur slipstenarna skall dras: "Till en förbipasserande som skrek "Död åt idioterna!" svarade general de Gaulle reptilsnabbt: "Omfattande program, monsieur."
Och en annan fransman (förvisso ingen stor, men vi håller oss i samma land) Jacques Chirac som möttes av utropet "dumskalle" efter en gudstjänst, han gick helt sonika fram till den missnöjde och presenterade sig: "Angenämt, jag heter Chirac."
Vissa har det liksom i blodet, under huden och både hjärta, hjärna och magen är konstant inkopplade – vissa har det inte och kommer nog aldrig att få’t. Sen har vi människor som är bra och till och med duktiga på storhet i ledarskap; vi har naturbegåvningarna; och vi har ett antal mästare. En mästare var Churchill som också hade en humor av rang. Så här kunde det gå till när han var i farten:
En kvinna sa i en hetsig debatt (jag tror det var lady Astor men jag är osäker):
"Om jag var gift med er, Mr Churchill, så skulle jag förgifta ert te!" Sådant säger man inte till en man av rang så svaret kom blixtrande snabbt:
"Om jag var gift med er, madam, skulle jag omedelbart dricka det teet!"
Det är skillnad på stil och det är skillnad på att vilja men inte kunna. Jag tror Sarkozy är en obildad liten man, men en djävul på att jaga folk på nätet, så jag hoppas han inte läser det här för då lär han skicka nätpoliser på mig, stampa med sina små fossingar och kräva fängelse och troligen utbrista: "du är dum!"
Sarkozy kan inför tv-kameran dra till med: "Stick i väg med dig, din stackars idiot!" eller "Rör mig inte! Du smutsar ner mig." och så säger bara en man med stort självförtroende men liten självkänsla och låg självrespekt.
Men det finns folk som kan. Det här är väl ett bra exempel på hur slipstenarna skall dras: "Till en förbipasserande som skrek "Död åt idioterna!" svarade general de Gaulle reptilsnabbt: "Omfattande program, monsieur."
Och en annan fransman (förvisso ingen stor, men vi håller oss i samma land) Jacques Chirac som möttes av utropet "dumskalle" efter en gudstjänst, han gick helt sonika fram till den missnöjde och presenterade sig: "Angenämt, jag heter Chirac."
Vissa har det liksom i blodet, under huden och både hjärta, hjärna och magen är konstant inkopplade – vissa har det inte och kommer nog aldrig att få’t. Sen har vi människor som är bra och till och med duktiga på storhet i ledarskap; vi har naturbegåvningarna; och vi har ett antal mästare. En mästare var Churchill som också hade en humor av rang. Så här kunde det gå till när han var i farten:
En kvinna sa i en hetsig debatt (jag tror det var lady Astor men jag är osäker):
"Om jag var gift med er, Mr Churchill, så skulle jag förgifta ert te!" Sådant säger man inte till en man av rang så svaret kom blixtrande snabbt:
"Om jag var gift med er, madam, skulle jag omedelbart dricka det teet!"
Det är skillnad på stil och det är skillnad på att vilja men inte kunna. Jag tror Sarkozy är en obildad liten man, men en djävul på att jaga folk på nätet, så jag hoppas han inte läser det här för då lär han skicka nätpoliser på mig, stampa med sina små fossingar och kräva fängelse och troligen utbrista: "du är dum!"
Kommentarer
Trackback
