Igelkottarna har en lösning

HEJ BARNBARN!

HÄR KOMMER EN SAGA SOM EN IGELKOTTE KOM OCH BERÄTTADE FÖR MIG INFÖR MAJBÅLEN. DEN HETER…

DEN STORA BRANDEN

– ”HEJ DU KOTTEROTTE”, SA IGELKOTTEN ELKO TILL SIN POLARE SOM FAKTISKT HETTE KOTTEROTTE, ”VAD HÅLLER DU PÅ MED? DU VERKAR HA BRÅDIS”.

– ”KLART JAG HAR BRÅDIS”, SA KOTTEROTTE, ”ANNARS KAN MAN RÅKA ILLA UT I DESSA ELDARTIDER”.
– ”ELDARTIDER? VAD ÄR DET FÖR NÅGOT” SA ELKO.

– ”JAVISSTJA, DU ÄR SÅ UNG SÅ DU VET INTE VAD ELDARTIDER ÄR FÖR NÅGOT”, SA KOTTEROTTE OCH FORTSATTE: ”ELDARTIDER ÄR PÅ VÅREN, EN BESTÄMD DAG SOM JAG INTE VET VILKEN, FÖR JAG KAN INTE DAGAR EFTERSOM JAG ÄR IGELKOTTE, OCH DÅ SÄTTER HELT PLÖTSLIGT DE DÄR TVÅBENTA VARELSERNA IGÅNG OCH ELDAR JÄTTEBRASOR OCH FRAMKALLAR UNDERLIGA LJUD. MIN POLARE UGGLAN DEN KLOKE SÄGER ATT MÄNNISKORNA KALLAR DET FÖR SÅNG. HEMSKT LÅTER DET I ALLA FALL. DET ÄR SKRÄMMANDE.
DÄRFÖR ÄR DET BRÅDIS”, AVSLUTADE KOTTEROTTE.

– ”MEN VART SKALL VI TA VÄGEN OCH VARFÖR”, UNDRADE ELKO.
– ”DET ÄR DET SOM ÄR PROBLEMET”, SA KOTTEROTTE OCH SEN FÖRKLARADE HAN : ”VARFÖR ÄR LÄTT; EFTERSOM ELD ÄR FARLIGT SÅ VILL VI INTE BO DÄR DE ELDAR ELLER HUR, MEN DE ELDAR DÄR VI ÄLSKAR ATT BO, NÄMLIGEN I STORA HÄRLIGA HÖGAR AV GAMMALT RIS OCH VI VET ALDRIG I VILKEN DE TÄNKER TUTTA FYR PÅ!”.
– ”DET VERKAR VARA ETT RIKTIGT STORT PROBLEM”,SA ELKO.
– ”DET KAN DU TRO”, SA KOTTEROTTE, ”I FJOL VAR VI TVUNGNA ATT KISSA PÅ VARANDRA SÅ VI BLEV BLÖTA ANNARS HADE VI BRUNNIT UPP”.
– ”VA ÄCKLIGT”, SA ELKO.
– ”HELLRE DET ÄN EN ELD I BÅDE KNOPP OCH SNOPP”, SA KOTTEROTTE OCH SKRATTADE.
– ”JAG VET VAD VI SKALL GÖRA I ÅR FÖR ATT SLIPPA BLI UPPBRÄNDA”, SA ELKO.
– ”VADDÅ?”, FRÅGADE KOTTEROTTE.
– ”NÄR MÄNNISKORNA GÅR UT UR SITT HUS FÖR ATT ELDA UPP VÅRT HEM, SÅ GÅR VI HEM TILL MÄNNISKORNAS HUS OCH SÖKER SKYDD”, SA EN MÄRKBART STOLT ELKO.
– ”VILKEN STRÅLANDE IDÉ ”, SA KOTTEROTTE, ”DET GÖR VI”!

OCH SÅ KOM DET SIG ATT INGA IGELKOTTAR BLEV INNEBRÄNDA DET ÅRET EFTERSOM ALLA TOG SIN TILLFLYKT TILL MÄNNISKOBOSTÄDERNA.

HA EN SKÖN VALBORG OCH PUSS OCH KRAM!

FARFAR (OCH FARMOR HÄLSAR!)

Anna Wahlgrens sömnråd för barn

Jag fick syn på en liten artikel  i Aftonbladet om hur man skall få barn att sova. Det som slår mig är hur svårt det verkar vara att ha barn och hur oöverstigliga bekymmer som är förknippat med barnaskötsel nuförtiden. Det må vara hur det vill med den saken men när det gäller att få barn att sova, så är nog inte metoden att pressa ner ungens huvud och sen köra barnvagnen över en tröskel som i en stock-car-tävling, att förorda. Det kan säkert orsaka hjärnskador och några Shaken Baby’s vill vi inte ha (utom möjligen som en skabrös drink).

Det är alltför mycket jobb för föräldern som sannolikt har annat att göra.

Nej, fram för säkrare tag – en sockerbit rejält indränkt i brännvin är en gammal bra metod – som dels ger glada barn, dels kräver en minimal kraftinsats!

Svininfluensan: och det lilla du kan göra själv

Nu ligger det virusattack i luften. Denna gång sköter naturen det hela alldeles själv (tror och hoppas jag!). Nu drabbar det också oss människor. (Visst är det fantastiskt: jag, som inte är purung, förknippar numera virusattack först med datorer sen med människors veka kroppar. The Times They Are A-Changin’!)

Nu vimlar det med goda råd om hur man skall "ducka" denna fara. Allt från att låsa in sig i en garderob och läsa FASS – och liasom (skånska!) riktigt gosa sig i ytterligare djävulskap – till alla mer eller mindre vettiga huskurer. Vilket som är bra och verkningsfullt vet jag inte men en som var en djävulinna på att inte få infektioner var drottning Ingrid av Danmark.

Hon var en svensk sessa som gifte sig med en dansk (gammel...?) och hon for runt klotet som en skottspole  som alla kungliga plägar göra, och hon blev aldrig sjuk. Vare sig i mage eller annorstädes. Och hon skakade tass med hög som låg, ren som halvsjaskig. Hennes recept var enkelt:

Drick aldrig vatten eller käk sköljda i vatten; ät väl lagad mat; håll tassarna borta från alla slemmhinnor (näsa, mun, ögon etc.) och tvätta händerna ofta eller rättare sagt alltid! Idag finns det utmärkta vätskor på apoteket i form av sprit att stoppa i fickan för tät användning.

Detta kan du göra själv. Du kommer att upptäcka att det där med att hålla fingrarna borta från ansiktet är svårare än du kan ana. Vi har nämligen en tendens att peta oss själva i facet titt som tätt.

Sen kan du bara be en bön till den du dyrkar och tror på och hoppas att denne är välvilligt inställd till dig!

Rosengård – igen!

Nu vill inte brandmännen längre och det förstår jag. Enligt DN idag så ger sig nu brandmännen iväg från Rosengård lika fort – som Leif GW Persson brukar säga – som ett vårdbiträdes månadslön försvinner.

Och nu stundar Valborg. Vad skall de fira med i Rosengård? Det blir nog inget speciellt eftersom de har Valborg varje dag. De kanske kör både och, och kanske lyckas de på något sett skilja den ena brasan från den andra. Tröttsamt är det.

Skulle det nu vara så förbannat svårt att be vuxenvärlden ta ett steg framåt – men det krävs sjumilakliv! – och så småningom sätta ner fossingen och rensa upp det här en gång för alla, samtidigt som man jobbar långsiktigt? Som det är nu så skall man samtala och dialoga med Black Cobra! Ett gangstergäng från Köpenhamn. Kära vuxna med hjärnsläpp: de är kriminella. De bryter mot våra lagar, de slår folk på käften, de slår ihjäl folk och vissa saker förhandlar man inte om. Man dialogar inte. Man talar maktspråk tills det finns respekt från båda sidor.

Flatheten får inte gå för långt. Viljan till att lösa konflikter måste finnas från båda sidor. Som det är nu är det bara den ena sidan som vill få ordning på torpet. Den andra hånler och sticker mellanfingret i luften.

Nej, det är dags för stor tydlighet vad som gäller i samhället. Vad som är okey och vad som inte är acceptabelt. Allt annat är att svika en ungdomsgeneration i grunden. De kan aldrig komma tillbaks och sen lär det snurra på i en alltmer nedåtgående spiral. Dessa ungdomar kommer också att få barn och dessa har all rätt till sin trygghet, sin värme, sin glädje.

Och visst är det fantastiskt vad man kan i andra sammanhang. I Rosengård kan man inte göra ditten och inte datten bland annat – som man säger – på grund av lagar, den personliga integriteten et cetera. Men att tillåta att företag – inte rättsväsendet – får pilla på min dator och mina datalinor det är helt i sin ordning. Snacka om att sila mygg och svälja kameler!

Så flata vuxna: SKÄMS!

PS 1. De förtjänas att påpeka att vi i Sverige har hälften så många poliser som genomsnittet i Europa. Det beror nog på att det är så lugnt här.
PS 2. Vi är unika på annat sätt. Jag vet inget annat land i Europa som fått både en statsminister mördad och en utrikesminister. Det beror nog på att det är så lugnt här.

Nedskräpning

Små händelser i vardagen får en ibland att liksom rycka till. På min promenad i främmande stad i norra Skåne – i ett väder snarare sommarlikt än vårlikt – utspann sig följande lilla dialog (mellan en cirka fyraårig gentleman och hans mamma):

"Mamma, mamma ta papperet", sa den lille och viftade med glasspapperet. En klok man med andra ord.
"Släng det på marken, det finns folk som tar hand om sådant", sa den inte fullt lika kloka kärringen.

Så kan det också gå till. Men jag vet – för jag såg blicken i pojkens ögon – att här förelåg en diskrepans mellan vad dagis lärt ut och vad puckot till morsa sa.

Hoppas han reder ut det hela och att det blir åt rätt håll. Man vet aldrig.

Bahnhof, Tele 2 – men Telia då?

Nu kom Tele 2 med uppgiften att de inte tänker lagra  IP-adresser. Snyggt! Men för tusan hakar: jag har Telia! Tänk om de kunde göra slag i saken och göra detsamma. Men det lär väl inte bli så. Telia ägs väl till stor del av svenska staten så här känner jag mig redan från början blåst.

Det blir till att byta!

Grattis Stockholm 2!

Den 6:e april skrev jag om jordgubbar. Dyra rackare, odlade i Skåne, skickade till Stockholm och avundsjukt fick jag se hur Stockholmarna fick förtur.

Nu är det dags igen: hovet fick leverans av nypotatis. Från Bjärehalvön – i Skåne. 500 pix kilot får anses som billigt, även i dessa tider av sviktande närekonomi. Man måste offra sig för pluggen!

Så, kära kung: gå och koka delikatesserna på riktigt sätt (kokande vatten först, lite dill, sen i med pluggen under stenhård bevakning – al dente gäller!), fram med smöret och lite salt, öl är ett måste och f...n ta dig om du inte – för att hedra landskapet – tager dig en Skåne!

Än en gång: Grattis Stockholm, och även denna gång säger min hustru att mina ögon tåras.

Religiös omskärelse – vad är det frågan om?!

Det är uppenbart att det är populärt inom vissa religioner att omskära sig – vad det nu är för religiöst med det. Nu vill man också ha en samsyn enligt radion. Men i grunden måste detta vara galenskap.

Med vilken rätt ger vi oss på små oskyldiga barn med vassa instrument och stympar – den av Gud (enligt vissa) skapade kroppen? Missade guden något vid skapelsen eller?

Nu tänker jag mig att det kan uppstå en annan situation. Jag bildar en ny religion (vilket torde vara okey eftersom det råder religionsfrihet i vårt land) och i den "bibeln" stadgas det att små, gärna nyfödda barn, skall stympas genom att vänster öra skärs av (helst utan bedövning) . Detta för att de skall koncentrera sig och lyssna bättre.

Är det okey, eller? Om ej, varför den ena kroppsdelen och icke den andra?

Vissa saker får tydligen göras bara det sker i religionens namn. Det är konstigt och ytterst besvärande.

Nä, skydda våra små mot galenpannorna i världen. Vid 18 år gör de som de vill!

Jag är anti-ist!

Putte Wickman sa en gång, på frågan om hur han lärt sig spela, att: "jag är en självlärd autodidakt!". Jag är också självlärd när det gäller var jag står och varför. Detta har för mig inneburit att jag har svårt att inlemma mig i någon form av gruppering. Jag vill stå fri.

Jag kan till exempel inte riktigt förstå hur man kan vara feminist. Det blir för många frågor. Vilken typ av feminist? Det finns väl i alla fall ett tjogtal inriktningar och inom dessa cirka 65.324 olika tolkningar på individnivå. Jag kan omöjligt hålla med alla! Nä, omgivningen får faktiskt bemöda sig om att precisera sig. Är du för lika lön (sorry det blir lite basic)? Ja, nästa fråga. Är du för att mannen och kvinnan skall vara hemma lika mycket med barnen? Svar: möjligen efter 1,5–2-årsåldern. Och så vidare. Jag kan inte se att man kan resonera annorlunda.

Är du kommunist? Hur fan skall jag kunna svara på det? Vad menas? Jag har säkert synpunkter som passar in i den kommunistiska läran. Men jag har lika många, minst, som inte passar in. Med andra ord så kan man inte gruppera in mig så grovt. Jag vill ta saker och ting på en lägre nivå – bit för bit. Då blir den samlade bilden troligen förvirrad och det kan den gott få vara.

Och det går vidare. "Du måste vara solidarisk med gänget". (Solidarisk enligt SAOL: "gemensamt ansvarig; som obrottsligt håller ihop el. gör gemensam sak med ngn"). Det funkar inte för mig. Gemensamt ansvar? Det finns inte, ansvar är individuellt. Hålla ihop? Men om jag nu inte tycker som ni andra då? Etc. Nej, hellre ord som rättvisa, omtanke och liknande. Jag vet många som varit mycket solidariska trots att uppenbar orättvisa förelegat!

Vissa kör riktigt tuffa race. "Du måste förstå käre vän, att allt är politik.". Dessa debattörer ser inte ens att yttrandet är löjligt. Om allt är politik så är ju ingenting politik!

Så här kan man rulla på i debatten men slutsatsen blir: jag är anti-ist och både ogruppbar och ogreppbar. 

PS Vid närmare eftertanke tror jag inte att jag ens kan vara med i en förening. Jag skulle säkert hitta något som störde mig!

Kärring – ett ord i förvandling?

Det verkar vara en debatt på gång kring betydelsen av ordet kärring. Om jag inte nickat till helt, så är det någon som gjort en informationskampanj kring bilkörning. "Kör som en kärring..." Andemeningen lär vara att kvinnor kör bättre – så budskapet skall vara positivt.

Huruvida kvinnor kör bil bättre än män låter jag vara osagt. I den debatten ger jag mig inte in frivilligt. Men vad gäller ordet "kärring" är saken klar: det är inget positivt i det ordet (sen får Marit Paulsen säga vad hon vill!).

En kärring bakom ratten är en person, man eller kvinna, som envisas med att köra: nära mittlinjen, gärna med tio till femton kilometer i timmen lägre hastighet än tillåtet, troligtvis iförd hatt, samma hatt skymmer backspegeln, och som när man äntligen kan köra om, hytter med näven, blinkar med ljuset och skriver en insändare (anonymt) vid hemkomsten.

Så var det med den saken och kom inte och ladda det ordet med något på pluskontot! 

Sundsvall och drogerna

"Men det kan väl inte vara riktigt", tänkte jag när jag läste detta i Expressen. Jo, det var rätt. Alla som nyanställs i kommunen skall lämna leverprov för att kolla – troligen – om man super. Nu vet jag inte om det gäller alla politiker också men det får jag verkligen hoppas.

Det blir ju lite speciellt farligt när dessa prover kan ge utslag även hos en helnykterist. Och då står du där kära vårdbiträde, personaldirektör med flera och skall förklara dig. Och för att lyckas få dessa så kallade människor att förstå, att du inte har drogproblem så måste du kunna förklara dig och bevisa din förklaring. Hur det går? Jag säger bara: lycka till! (du kommer att torska!). Och jag undrar vad de skall skriva i ditt avslag? Ej godkänd, troligt fyllo?

Hjärnsläpp? Jomenvisst! Idiotism? Javisst! Tillåtet? Tror jag säkert i dessa tider när man får göra vad f...n som helst!

Men kära medborgare i Sundsvall: om du accepterar dylika fånigheter så lev vidare i din drömvärld, om inte: rösta klokt i nästa val. Skulle alla politiker ha samma åsikt i frågan och vilja ha stenhård kontroll på sina anställda ända in i inälvorna då återstår endast en sak: FLYTTA!

Att nazisterna kunde göra så här berodde ju på att i den ideologin fick man göra vad man ville utan att följa lagar – eller så skrev man nya – bara Herr Hitler sa så. Men idag – 2009 – i Sverige – i Sundsvall – i en demokrati...

Har hela världen gått i spinn? (förutom i Sundvall, för där vet vi).

Rosengård – idioti på alla plan!

Det är väl beklämmande. I ett land där det faktiskt är fritt och fredligt och alla borde vara mätta och glada och ha ett gigantiskt nöjt leende på läpparna, så ägnar sig ett antal småglin åt ett året-runt-valborg. Och en stackars fotograf – som till på köpet engagerat sig – får på käften.

Jag lyssnade på ett reportage i fredags på P1. Där gicks problemställningen igenom grundligt. Med det var avgrunder mellan hur de olika vuxna resonerade. Vissa ville jobba med dialog, dialog, dialog emedans andra – framför allt de vuxna som bor där – ville ha hårdare tag: och alla ville jobba långsiktigt. Ett förslag från de vuxna som bor där var att man skulle ta tag i förövarna, ringa föräldrarna och mot avgift leverera te’baks kiddsen! Ord och inga visor. Andra – bland annat polisen – sa att det var lite besvärligt, för ungarna har "nycklar till alla dörrar och känner alla vinklar och vrår!"

Det verkar vara mycket nu som är besvärligt och tendensen tycks också vara att om det är jobbigt så ger man upp. Suck!

Men klart är att det är de vuxna som skall lösa problemet. Om detta må icke råda tvekan! Ungarna är i vissa fall så pass unga som nio år! Men va’ bra tycker jag. Inte myndiga, markering från oss som bestämmer är nödvändig så det är bara att köra igång. Men ansvaret vilar tungt på att de vuxna gör något som syns och märks. Det måste bli konsekvenser även så att det svider till på ungarna – oavsett ålder.

De är i alla fall gamla nog att nogsamt poängtera för såväl räddningstjänstens personal som polisens att: "ni kan inte göra oss något, vi är för små!". Och hutta sten och pavor kan de – och tändstickor hanterar de likt en grillmästare.

Sen måste föräldrarna till ungarna på Rosengård vakna upp och ta ansvar för sina barn. Så varför inte: fram med bussen, sy in kiddsen en efter en, ring till föräldrarna och be dem ta med plånboken och komma och lösa ut dem. Sätt gärna någon form av "prick" på föräldrarna också och inför en stigande "utlämningskostnad"!

Flathet är ingen dygd men det är svenskt!

Jag är för övrigt övertygad om att den centrala delen i problemlösningen ligger bland de boende själva – de vuxna där. Så länge dessa vuxna inte tar ett steg fram och tar tag i problemet utan att vi – och de – tror att någon annan skall lösa knutarna så kommer det inte att gå!

Så kära Rosengårdsföräldrar: sitt inte inne i lägenheten utan ut på stan och håll ett falköga på ungarna – hela tiden! Respekt är viktigt och barn skall ha stor respekt för de vuxna, framför allt för sina föräldrar, och barn skall lära sig – såväl som många vuxna – att respekt inte kommer av sig självt: det måste man jobba sig till! Som det är nu så verkar ni ha gett upp och låter allt gå vind för våg. DET håller inte. Visa ryggrad, visa de unga vägen mot en ljus framtid i ett fint land. Att inte göra något nu leder till en förstörd framtid för barnen och det vill ingen förälder.

Sen måste ett långsiktigt arbete också genomföras och en plan läggas som mer går på djupet och som handlar om boendemiljö, arbetetsmöjligheter med mera. För visst finns det mycket som vi svenskar måste ändra på. Att sitta, högt kvalificerad (läkare m.fl.) och ratta en taxi, är enbart löjligt, förnedrande och ett dj...a slöseri med skattemedel och mänskliga resurser.

Jag blir så trött! Men jag slutar med bland det bästa som skrivits och spelats in. Lyssna, tänk och NJUT!

Internet – den fjärde statsmakten!

Man brukar benämna pressen den tredje statsmakten. Den första är – allt enligt Montesquieus maktdelningsprincip – lagstiftande församling (riksdag), den andra verkställande församlig (regeringen) och så för att hålla reda på de två första så brukar man benämna pressen som den tredje statsmakten. Det ställer krav!

I utlandet heter tredje statsmakten: den fjärde! Eftersom man där har ett – enligt mitt förmenande – något bättre system. Där ser det ut så här – i anständiga länder alltså – : lagstiftande, verkställande, dömande och medier. Det är mera smakfullt. Jag har lite svårt för att det i tingsrätter sitter politiskt valda nämndemän (lekmän). Där blandas det minsann ihop på ett tveksamt sätt.

Trots allt, det hela fungerar tämligen bra men man kan börja undra. Hur tätt på makten sitter till exempel reportrarna som bevakar riksdagen? Får vi verkligen reda på allt av vikt? Nu skall jag inte måla fan på väggen men är man för tätt på det man skall bevaka så är risken uppenbar att man dansar efter fel pipa. Gör man sen som en känd politisk reporter – tillika professor – ett jättereportage om vår förre statsminister, Göran Persson, samtidigt som han sa att det är – no problems – då är vi nära utsuddning av denna granskaruppgift. Det blir åtminstone en typ av skenäktenskap.

Nu är jag glad att det finns en fjärde statsmakt i detta land. Internetets glada skara!

När lagstiftarna kör samma race som verkställarna, och många medier (och företag) hänger på i en salig blandning då är vi inne på en farlig resa. FRA, IPRED, m.m. lagstiftas och verkställs och granskas sen klent av medierna och trycks på oss medborgare med en hastighet liknande en nödig iller. Allt för att alla etablerade fora i samhället skall skydda sina intressen och ytterst sin makt och sina pengar.

Så se upp tredje statsmakten! Ni kan sitta där med näsan i vädret, gå omkring med hög svansföring men det är nu ett nytt läge så var lite på hugget, häng med och liera er inte med politikens och andra makters män och kvinnor.

Varför skrivs det så lite om det här till exempel? Det är Oscar Swartz som funderar och reder ut. Som min käre son sa: "Var är den svettige, halvskäggige, storrökande och halvfulla journalisten numera?". Rätt:  kom fram – om än i lite modernare och uppdaterad variant.

Sen har vi en mycket aktuell fråga: den jävige domaren. För det är han, även om jurister nu kommer att komma med förklaringar som bara de begriper. Varför har ingen kollat den mannen? Nä, han har kollat sig själv och han kom fram till att han inte var jävig! Glimrande och ett tydligt exempel på att det inte fungerar. Han har inga skyldigheter, han har bara att göra en bedömning av sig själv. Det KAN inte vara rätt – och inte i ett verkligt högprofilmål som detta.

Och målsägarens avdokater? Peter D., Monique W. m.fl. De stod där – skitstöddiga – och visste och sade inget! Tacka tusan att de var stöddiga. De hade säkerligen mycket stor koll på läget – och utgången. Och varför tänkte inte JAG på att kolla! Jag uppriktigt skäms!

För övrigt hörde jag själv intervjuen med domaren och där han på frågan om han inte hade sagt till en nämndeman att det kunde uppfattas som jäv eftersom denne var med i någon tonsättarförening (eller så), och att han därför borde lämna uppdraget. Då sa domaren – han avsade sig själv uppdraget. Då sa reportern: – Men det var väl efter att ha rådfrågat dig? Och då, men först då kom det: jo!

Och varför finns det inget om att hemsidan till den advokatbyrå som  Monique Wadsted ("Wasted" som hon ju kallas numera) arbetar på, www.maqs.com,  utsattes för en rejäl hackerattack under natten som gick (och den är inte uppe när detta skrivs)? Jag står inte alls bakom att man skall hacka men visst f-n är det en nyhet nu när allt snurrar runt TPB!

Pezster reder ut, beskriver och undrar han också!

Det är nog tur att det pågår en kamp mot etablissemangets försök att tysta oss alla och nu har vi – tack och lov – en fjärde statsmakt som kan ta vid när de andra sviktar och – sviker oss – och det svider säkert i alla befintliga system!

Svidet av den blåslampan kan de gått ha! Men var vakna – planer smids – munkavlar sys – allt i det tysta för att travestera Tranströmer (tror jag).

Helgens filmtips: V - för vendetta!


Cocktailkunskap – försök till förklaring

Jag befann mig på Irland. Jag hade tänkt mig se ön lite: inte bara Dublin Area (Dublin med omnejd). Som vanligt skulle det visa sig att jag inte kom längre än till just Dublin. Det är lätt att fastna bland trevligt folk.

Jag inledde vistelsen med att besöka David Byrne’s – en mytomspunnen pub i centrala Dublin. Här har kända poeter svingat bägare sedan hedenhös. Nu var jag inte där för för att insupa historiska dofter. Jag skulle snacka med Frank som har koll på det så kallade läget. Han är en bartenderservitör och han skulle tala om för mig vad jag skulle sysselsätta mig med vid denna vistelse. Han brukar ha intressanta infallsvinklar på reselivet den mannen.

Så här blev det:

"Hallo, Frank", gastar jag försynt när jag stegar in. Han kisar lite lätt åt mitt håll och försvinner. Jag känner mig – om inte kränkt – så åtminstone förolämpad. Irriterad tränger jag mig fram mellan irländare och Guinnessglas. Plötsligt, likt P.G. Wodehouse’s Jeeves, materialiseras han vid min sida, trycker ett glas av den svarta drycken i min hand, dunkar mig i ryggen och säger: "Nice to see you again, wiking!".

Det förhåller sig nu så, att Frank har den uppfattningen att svenskar fortfarande är vikingar som kommer till den gröna ön för att våldtaga, plundra och slå folk på käften så det står härliga till. Själv tror jag att han odlar den myten mest för amerikanska turisters skull. Han har för övrigt skickat tusentals amerikanare till samma kyrkogård och samma gravar i deras jakt på förfäder. Han går enbart på uppgivna namn och intresserar sig inte ett skvatt för släktträden. Han påstår att alla är nöjda. Jag tror honom.

"Jag behöver hjälp Frank", fortsatte jag. Irländare får ju hjälpsamhet och sympatiskt beteende med bröstmjölken så svaret var givet: "Självklart skall du få den hjälp jag kan ge dig", sa han. Jag förklarade att jag hade för avsikt att stanna i Dublin i en vecka och att jag tämligen renons på idéer hur denna tid skulle utnyttjas. Jag fortsatte: "Jag har sett ställena där wiskey framställes, floden Liffy, pubarna och det där vanliga. Jag vill nu ha en annan inriktning på det här besöket".

"Jag föreslår – eftersom jag känner dig – att du ägnar dig åt enbart cocktailkunskap", svarade Frank omedelbart. "Käre Frank", sa jag, "visserligen är jag ingen torrdocka precis vad gäller det starka, men att ägna en hel vecka åt supande verkar en aning övermaga". "Du missförstår uppdraget", sa Frank och förklarade sedan innebörden i begreppet.

"Cocktailkunskap är kunskap som vid första anblicken ter sig tämligen meningslös. På sin höjd brukbar för att undvika total tunghäfta till exempel på ett party. Vid en närmare granskning av dessa onödiga kunskaper, så kan det visa sig att det trots allt har ett intresse".

"Jag vill ha ett exempel", sa jag. "Självfallet", sa Frank och fortsatte, "du vet vad som står på våra gröna tåg här i Dublin – de som går norr- och söderut till förorterna?" "Ja, det står DART på dem och alla man talar med skall åka med DART:en", svarade jag. "Men vad betyder det", frågade Frank och log. "Det råkar jag veta", sa jag, "det står för Dublin Area Rapid Transport". "Cocktailkunskap", sa Frank, "typisk cocktailkunskap".

Jag fattade väl inte riktigt men vi fortsatte att språkas vid ett tag till, jag drack en Bushmill, Frank återgick till sina sysslor och jag beslöt mig för en test.

Jag lutade mig över bordet och frågade några Dublinbor om de möjligen kunde förklara för en vilsekommen skandinav vad ordet DART betyder – det som står på de gröna tågen. Reaktionen kom direkt. Först förtvivlade blickar sedan såg man – som alltid på denna ö – chansen till en konversation, varpå förtvivlan förbyttes i glädje.

"Vad menar du", sa en av Dublinborna. "Darten är darten och inte vet vi att det skall stå för något särskilt".
"Det gör det", sa jag, "Det står för Dublin Area Rapid Transport och det skall ni veta, ni Dublinbor".
Alla höll med om att detta borde de veta.

"Vi skall nu kompensera dig för denna vår oartighet. Vad vill du ha att dricka?" frågade –  och log – en svarthårig och grönögd irländare (dom är mycket sällan rödhåriga!).

"Jag tror jag tar någon inhemsk cocktail", sa jag.

Bäckaskogs slott

Här skall jag jobba i dagarna tre. Anlände dagen innan. Denna dag med solen i ryggen och – så småningom – i fejset. Slottet var från början ett kloster (mycket finns kvar) grundat på 1200-talet. Det ligger mellan Ivösjön och Oppmannasjön. Detta är speciellt intressant eftersom klostrets kök är byggt över ån som går mellan sjöarna. Ett hål i golvet och, vips, så var firrarna i pannan!

Jag bor i munkens rum. Det var en fet munk. Han ligger för övrigt begravt under mig, där jag sover. Han var för tjock för att flyttas så man grävde ner honom under golvet i rummet. Han stör mig inte!

Här händer grejer. Bland annat ser jag kråkfåglarna bygga de mest fantastiska bo. De måste vara luftens bävrar! Ekorrar trodde jag att var utrotade men jag kan meddela att detta är fel.

Vid min 30-minuters promenad upptäcker jag en rund byggnad, vit, och med svart koniskt tak. Min fråga till Christer: " Vad är detta?" och jag fick jag svaret: "Detta var forna tiders iskällare." "Vad då iskällare?", frågade jag. "Jo, förr i tiden så hämtade man is från sjön – om det fanns någon is – och sen lagrades isen här, och det räckte hela året". Ni fattar!? Vad då, två hål i väggen!

Karl den XV hade detta som residens långt senare. Enligt uppgift så var han en dj…vul på fruntimmer. Det finns nog kungligt blod lite här och var, här i tassemarken. Men det kan också var ont förtal!

Slutligen fick jag min tes om "borttagande av bin" bekräftad. Jag viftar inte som en semafor eller reser mig hysteriskt vältande bord och parasoller. Nej, jag talar med dem. Så här gick det till när ett bi cirkulerade runt mitt ölglas:

"Kära bi, jag har en pilsner framför mig. Den är min. Du kan förflytta dig till ölflaskan alldeles till vänster. Där finns bir kvar. Denna bir har den fördelen att mina föroreningar inte finns i flaskan. Så byt plats!"

Det fungerar – jag lovar!

Gäss i Malmö – No!

När man färdas längs Limhamnsvägen i Malmö så har – genom många år – ett av glädjeämnena varit att man faktiskt varit tvungen att ta hänsyn till olika fågelarter. Vägen går tätt på kustlinjen och gäss med flera sorters fåglar, visste inte riktigt på vilken sida av vägen de skulle hålla sig. Alltså promenerade de lite hursom och alla tyckte det var charmigt. Det var det också. Jag betonar var. (Det finns till och med skyltar med övergångsställe för fåglar!).

Numera har jag lagt märke till att fågelskrällena har tagit över. De går över vägen utan någon form av ordning. Helt odisciplinerat, nonchalant och de stannar och snackar med både partner och ungar: mitt i vägen! –Tuta då, säger vän av ordning och klokskap. Jodå, det gör jag och vad är tacken? En ilsken blick, ett högt tjatterläge och ingen som helst rörelse. Dessa djur har tagit över. De dj…ligaste är från Canada.

Kommunen gör kraftinsatser och plockar lite ägg. Sorry, not good enough!

Nä, från och med nu så kommer du att se ett moln av fjädrar efter min bil!

Vindkraft!

Vad var det jag sa (för ett tag sedan!)? Kolla nu detta från The Climate Scam! Det ÄR dyrt med vindkraftverk, så det så! Och det är jag som pröjsar! Läs nu för tusan hakar! Ser ni pengarna? Investering? Nej, nej, lurendrejeri!

SUCK!

Änglarnas landningsplats

Jag skall iväg på ett jobb i veckan. Jag skall till en plats norr om Kristianstad. Jag kommer nu att kontrollera om Änglarnas landningsplats finns kvar. Jag har varit där förr och det en magisk plats.

Platsen ligger cirka två kilometer från ett slott som heter Helmershus – ett slott som för övrigt min hustrus farmor en gång ägt – men det är en annan historia. Man vandrar sina två kilometer rätt ut i tassemarken (det är inte skyltat) och där ligger landningsplatsen i form av en glas-skulptur.

I den kan du gå in och när du går ut igen så föds du på nytt (åtminstone enligt konstnären).

Jag gick dit och in. Ingenting hände. Jag gick ut. Fortfarande samma ålder.

Besviken på lurendrejeriet inledde jag återfärden till civilisationen.

Då tilltalade mig skogen, via svepande vindar och jag fick allt förklarat för mig. Änglarna var inte hemma. De var på resa i världen. Det var mycket som skulle räddas – bråda tider för änglar. De hade mycket att stå i. Därför jobbade de. På fältet. Därute. I verkligheten. De var på ett uppdrag större än att låta mig återfödas.

Jag skall nu i veckan kontrollera om de är på plats och har tid med mig. Men: "fan tro’t!"

Christer van der Kwast - en ulv i fårakläder?

Nu är det grejer på gång med Thomas Quick igen. Han hänger sig fast, även om han numera heter Sture Bergwall. Nu är jag inte juridiskt skolad men detta betyder inte att jag inte kan ana något lurt när jag ser och hör ting. Och här måste det vara en drös med luriga ting. Bevisningen skral, mängder med jurister anar ugglor i mossen, väl understödda av psykiatriskt skolat folk. Nä, här ligger en "gravad hund".

Nu uppstår såklart ett problem. Att övertyga rättsapparaten att ta upp fallen på nytt. Oviljan till att göra så, är självfallet begripligt: vad månde ligga begravt i alla dessa domar och framför allt förundersökningarna? Hualigen!

Och så "Kwasten" själv: "Det här känns som mycket väsen för lite ull..." Det skall bli spännande att se vart det hela barkar i alla fall!

Tanken svindlar en aning. Thomas Quick dömdes för åtta mord (var det väl), påstod själv 31 (var det väl) och om det nu är båg alltihop... Jag inser nu att det inte blir någon resning. Skandalens kvast skulle sopa ut (kunde inte låta bli!) en rejäl bit av den svenska: juridiska, psykiatriska och polisiära eliten.

Sen är jag nog ute på lite hal is, men jag tror inte att överåklagare Christer van der Kwasts CV är direkt proppfullt med succér inom den juridiska sfären. Eller är jag knast?

Sture Dahlström - anarkisten

Sture Dahlström (här finns mera) var en författare av det annorlunda slaget. Anarkistisk är nog ett bra ord. Min son påminde mig häromdagen om att han fanns.

En författare vars figurer i romanerna kan heta såväl Bergman, som Pickelhaupt, Himmelstrutz och Fitzenstrahl, kan helt enkelt inte vara fel. Så nu vidtager för min del en räcka omläsningar och för er andra – icke invigda – en promenad till bokhandeln eller en nätkörare på Bokus eller liknande.

Han går i alla fall inte av för hackor. Här kommer inledningen på Den Galopperande Svensken:

Jag tänder en ny tändsticka, håller den mot de gula pappersarken och kastar ut dem genom tågfönstret ett efter ett. Det svaga ljuset mot min hatt, det flammande papperet i min hand, tåget som böjer sig in i den sjätte Augusti. Bränna djävulen ur er papper och se er sjunka och dö i den gnistblåsta sanden utmed rälsen och det regnar ute.
    "Bäst du är försiktig med elden så du inte tänder på hela skogen." Röster. Alltid röster.
    Tjugo kilo musik avrättad nu. Tenorerna kvar och basarna och körerna. Ormarna kommer att äta upp er i natt, körer.
    "Lägg av det där eldandet nu, det är ju livsfarligt för fan."
    Mina kära landsmän. Deras oroliga porslinshänder och elfenbenskranier, deras nervösa svarta skor och styva hår. Bäst att le mot dem och lugna dem.
    "En opera måste brinna tre gånger innan den är renad. Det som finns kvar efter tredje reningen är musik. Sanningen."
    De hör inte på.
    Mozart. Du hade rätt när du skrev att en kompositör måste leva ett liv i celibat. Som en gud. Stänga inne lusta och slapphet. Hålla sig för sig själv och lyssna på sin själ.
    "Hämta konduktören nån!"
    "Konduktören sover, mina herrar. Lokföraren ligger raklång på golvet långt där framme. Puccini sover, Wagner sover, Rossini sover och har gömt sig i min resväska. Mozart sover kall och platt och sammanvikt i min röda pyjamas. Alla sov . . ."
    "Håll käften nu va?"
    "Alla sover utom jag. Jag är död. Död men på väg mot uppståndelse. Jag sjunker sakta genom åren mot kyrkogårdens botten där åns osynliga gravgolvssköljande armar kommer att finna mig till slut och föra mig sakta och varsamt ut i Östersjön och Atlanten till New York. Ett nytt liv kommer att börja, mina herrar, ett nytt och bättre liv."
    "Jävla fyllon på tågen nu för tiden. Släng av fanskapet bara."
    "New York. Jag är på väg till New York. Snart slipper jag se er, era förbannade rövhål."
    "Finns det ingen polis på tåget? Mannen är ju berusad."

Sen börjar äventyret!

Björnar föds – slå ihjäl dem!

Jag har svårt för vissa saker.

Det har fötts björnungar igen på Skånes djurpark (och inte bara där för den delen). Det låter ju trevligt men jag får en fadd smak i munnen lik förbannat. Här tar människan på sig ansvaret för ett chanslöst  och försvarslöst djur, låter detsamma föröka sig och när homo sapiens sen inte lyckas sälja (mammon igen!) ungarna till en annan djurpark, så slår man ihjäl dem. (En djurskötare sa: synd, men björnkött är gott. Jag tycker han borde byta jobb).

Jag tycker det är lite too much.

Jo, jo, det är till att vara kaxig när man har full kontroll och en massa stängsel runt björnarna. Läget hade varit annorlunda om människa och björn mötts i skogen en kulen eftermiddag. Då kunde vi se vem som makten haver!

Så, jag tänker åtminstone inte gnälla och oja mig nästa gång jag läser i tidningen att en "slagbjörn" skadat en skogsvandrare. Björnarna har nog fått ett besked om hur deras inlåsta släktingar behandlas och beslutat sig för att skipa rättvisa!

Uppdatering:
Hoppsan, nu blev det liv i debatten! Jag tänker dock inte publicera de flesta kommentarer eftersom det uppenbarligen finns ett tjog knäppskallar därute. Ni skulle aldrig skriva så om det gällde människor så: tagga ner!


Miljöförändringar: ett måste eller…?

Det här med förändringar är inte alltid så lätt. Vi har kanske ett inbyggt motstånd mot att ändra det som är. Jag vet inte. Samtidigt är det ju så, att om vi inte förändrar, förnyar, förbättrar och utvecklar oss och vår verklighet så kan det gå snett.

Formeln är egentligen ganska enkel: om förändringen – totalt sett – ger fler vinster än förluster så är det bara att köra på. Men observera att alla effekter skall räknas in – såväl hårda (ekonomi t.ex.), som mjuka (känsloupplevelser).

Nu så här i tuffa tider så tror jag att det är extra viktigt med en noggrann analys och eftertanke vid förändringsarbete. Att klampa på likt en panisk elefant i en porslinsbutik förstör nog mer än det gör nytta.

Att idag – framför allt i Sverige – hålla på att införa så mycket miljöåtgärder, till så stora kostnader som det innebär, kan ju inte anses att vara speciellt genomtänkt. Förbättringspotentialen för vår globala miljö är helt försumbar. Till de som arbetar med miljö- och klimatfrågor vill jag gärna lämna uppmaningen:  "ta’t-lite-lugnt". Nu kan inte dessa människor det eftersom de alla är helt fartblinda.

Om vi sen till detta skall lägga, att vi faktiskt inte vet om CO2 är problemet eller om det finns mängder av andra faktorer (inklusive de helt normala förändringarna) som gör att klimatet förändras, ja då kommer denna förändring att bli kontraproduktiv. I Danmark kostar alla miljöavgifter till höger och vänster två[!] månadslöner och det är säkert likadant i vårt land.

Jag bävar för den konferens som kommer att gå av stapeln i Köpenhamn senare i år. Eller kan det vara så att vinden har börjat vända?

Nej, det är inte lätt men som någon sa: "Om du står vid ett stup, då kan det ibland vara ett steg framåt att ta ett steg tillbaka"!

Lemoncello

Efter en tuff fredag med viktiga frågor på tapeten så tar vi lite avkoppling och börjar med att...

...solfan skiner och fågeldjävlarna kvittrar, vad mer kan man önska? Jo, något gott och svalkande att dricka. Här kommer recept på Lemoncello; från ett avsnitt av Solens mat. Så, here we go:

– 1 liter ren sprit (vodka är att föredra)
– 10 citroners skal (obs! ej det vita)
– Lägg skalen i spriten och lagra i 3 veckor.

Efter dessa tre veckor så blandar du en lag:

– 1 liter vatten som du kokt med
– 1 liter socker.

Nu blandar du (sila!) spritblandningen med sockervattnet. Klart!

Serveras kall à là Sten Broman ("kall som en isbjörnsp…tt!").

The Pirate Bay – eftertanke

Precis när jag tänkte hälla i mig lite gravöl så kom kraften tillbaka och jag såg plötsligt ljuset, som efter ett strömavbrott. Nu gäller det att gå framåt. Nu gäller det att hitta balansen mellan gamla tider och nya tiders teknik. Konsensus måste gälla. Måtte nu industrin ta sitt förnuft till fånga och inse att dessa nya tider inte kommer: de är redan är!

Men sen växer problemet: FRA, IPRED, ACTA, Telekompaketet, det franska hjärnsläppet HADOPI-lagen et cetera. Risken är väl att det blir krig innan det lugnar ner sig, att det blir värre innan det blir bättre men låt oss hoppas. Och nu byter vi inriktning. Nu är det allvar. Nu gäller det hur långt överheten skall få gå i sin iver att få insyn i allt vi sysslar med i den digitala världen.

Så här skiver Henrik Alexandersson på sin blogg:
"Eller värre: Det nya EU-ID-kortet kan komma att behövas för att man alls skall kunna koppla upp sig.
De har tänkt tanken, även om det inte finns något konkret förslag. Ännu."

Personligen håller jag tummarna att inte mina brev – ni vet, de där i papper – också skall få sprättas upp. Långsökt? Nä, tro inte det i dessa fartblindhetens tider.

Och till dem som kör med "jag har [...] för jag har rent mjöl i påsen" vill jag bara säga: studera historia och varför inte, väx upp!

NU skall jag dricka en pava skumpa för att fira att NU är det drag i debatten och NU skall vi få in rätt personer i EU-parlamentet!

Tillägg (och tack!) från Pezster:

Ett citat till:
When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
Then they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
Then they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
Then they came for the Jews,
I did not speak out;
I was not a Jew.
When they came for me,
there was no one left to speak out for me.
Av Martin Niemöller

The Pirate Bay – domen

Ja, så kom den då – domen. Etablisemanget vann men det är bombis en pyrrhusseger ("alltför dyrköpt framgång" för de oinvigda). För min del blev det nu lite extra tydligt att mitt tidigare fattade beslut, att bojkotta skiv- och filmindustrin, är korrekt och nu gjuter jag beslutet i armerad betong.

Främsta anledning: behandling av mig som kund som om jag vore en skurk samt den totala oförmågan att leverera – mot betalning – tjänster som jag vill ha. CD-skivan är död!

Och hur fan kom man fram till skadeståndet!!??

Så, slutgiltigt tack för mig kära "nöjesindustri"!

Manliga klädregler (att följa!)

Vårsolen står som spön i backen vilket innebär att ytterkläderna åker av. Så även på oss män. Då börjar helvetet. Här blandas det friskt med alla möjliga och omöjliga färger och klädkombinationer. Nu skall jag inte agera någon form av "polis" men följande gäller:

– Aldrig mer än två (tre om du menar mörkt grått och svart t.ex.) färger samtidigt (slips undantagen).
– Skor och livrem alltid i samma färg (kolla själv: svarta pjuck och brun livrem. Kräkvarning!)
– Klockans färg skall matcha spännet på livremmen och klockans armband livremmen (om armbandet är i läder).

That’s it! Inte så svårt eller hur.

Sommarvarning från mig: om jag ser en lätt svettig, shortsklädd, bar-överkroppad, finnig man framför mig i systembolagskön – eller någon annan kö –då blir jag en farlig man!

Vid resa, följ gammal nunneregel: alltid tre av varje plagg: ett på dig, ett på tvätt och ett i reserv.

För övrigt anser jag att haremsbyxor – på såväl män som kvinnor – bör förgöras!

Kapitalism kontra kommunism

Vissa korta meningar bara älskar jag. Här kommer en:

"Kommunism är människor som suger ut människor,
 kapitalism är tvärtom"

Feminism = tröttsamt!

Jag är så trött på dessa fack som vi hela tiden skall in i. Per Ström tar i på Newsmill. Han attackerar feminismen. Det gör han rätt i. Vi måste komma till en situation där respektive problem eller orättvisa – oavsett kön, hudfärg, hårfärg eller vad som – behandlas just utifrån problemet. Att sitta där – oavsett sida – och kasta generell skit på varandra är som ungar i en sandlåda. Fast då vill jag påstå att det är en förolämpling mot barnen! De brukar lösa sina konflikter lite mera elegant.

Och i sammanhanget vill jag skicka med följande lilla citat av professor Germund Hesslow:

"Om man kan visa att en viss grupp i en större utsträckning än andra drabbas av:
– social utslagning
– oftare finns bland låginkomsttagarna
– oftare begår självmord
– dör tidigare
– klarar sig sämre i skolan
– går i mindre utsträckning vidare till högre utbildning
skulle nog de flesta tycka att den gruppen är diskriminerad. Men alla dessa förhållanden gäller män.
Påståendet att en sådan grupp behärskar andra genom ’dolda maktstrukturer’ skulle utmana löjet.".

Det finns så många problem som måste lösas som är mer väsentliga, pyramidalt större att ta itu med så...

...skääääärpning alla ni i fack! Vi är här på Tellus och måste alla leva ihop och vi kan väl göra det tillsammans. Det här är dj…igt tröttande!

Global prioritering

Jag funderar mycket numera hur politiker prioriterar händelser runt omkring vår stressade planet. Vissa politiker tycks ha fastnat i miljö- och klimatträsket, vissa kör feministspåret, andra struntar i världen och ser till sin egen lilla värld och så vidare.

Det finns lite att bita i:

– Finanskrisen, där politiker och räknenissarna har lika stor skuld.
– Tillståndet i världen på konfliktfronten – pågående och under uppsegling (Mellanöstern, Rysslande, Korea etc.).
– Tilltagande kriminalitet runt omkring i världen (Mexico verkar helt lost och pirater finns på riktigt).
– Kinas och Indiens m.fl. staters klara ambitioner att flytta fram positionerna.
– Terroristhotet och terroristbekämpningshotet går inte av för hackor. Kameror, övervakning på nätet och allt annat tröttande.
– På sina håll hotet när stater och religioner "kör tandem" och inte skiljer på roller och uppgifter.
– Vår integritet kontra behovet av insyn. Vi går på en slak, tunn lina just nu.
– Och allt annat djävelskap.

Det gäller att hålla ordning på tingen och tänka efter före och satsa resurserna rätt!

På något sätt måste det nära, det egna skötas med stor omsorg samtidigt som ett getöga måste hållas på omvärlden. Men det måste ske i den ordningen – att säga annat är att hyckla.

Sannerligen en grannlaga uppgift!

Så, som politiker gäller det att koncentrera sig – att bruka allvar – inte hålla på och jönsa sig i en massa mer eller mindre ekivoka sammanhang. Det gäller vår framtid och – ta mig fan – mina barnbarns!

Men det skall tilläggas att: "att vara seriös innebär inte att man måste vara gravallvarlig!"

Att flyga med kids - ont i öronen

Mitt ena barnbarn skall till Spanien – om han inte redan är där. Kom då att tänka på ett bra tips jag fick från en dansk läkare. Så har du småtjonkar (=spädbarn) prova detta eller tänk på detta.

Spädbarn som flyger skriker ofta och vi tror det handlar om ont i öronen (vilket det mycket väl kan vara). Men denne läkare tänkte till lite extra och började fundera. Det gick till ungefär som så: vad händer när man flyger? Jo, trycket förändras (flygvärdinnor har faktiskt lite större kläder för att kunna svälla, så ni som stöter på dessa får ha detta i åtanke!) och om man då är ett litet spädbarn vad kan hända då? Kan magen svälla? Jo, det gjorde den.

Efter myckna undersökningar kom han fram till att 80% av spädbarns skrik kommer sig av att magen spänner. Så, skit i öronen (bildligt talat) och få ungen att rapa! Chansen att det är öronen är trots allt bara 20%.

Bahnhof skall hyllas

Att nu – fullt lagligt – inte lagra alla data i sina maskiner så att IPRED-lagen blir verkningslös skall Bahnhof ha all heder av. Så jag lyfter min i imaginära hatt och bugar mig djupt.

Motdrag kommer – var så säker!

Jag blir så glad och sen så trött!

Polisen – tar krafttag!

Nu är jag verkligen förvånad. Idag var det på riksnyheterna slag på stora trumman. Polisen kommer att  – ta krafttag. Jag fattar inte ett smack; jag har sett polisen med sina radarpickadoller i flera veckor nu – de är för övrigt bara ute när solen skiner.

Häromveckan blev jag – i ett grådaskigt väder (jo!) – stoppad av en konstapel som sa att jag hade varselljusen tända (förr benämnt dimljus) tillsammans med halvljusen.    – Det är för att jag skall se bättre, sa jag. – Möjligt, sa den synnerligen sympatiske konstapeln, – men dessa ljus må endast användas tillsammans med helljus. – Men då hjälper de ju nada, sa jag. – Så är det bara, sa han med ett leende.

Så, vaddå krafttag, de jagar ju mig med blåslampa hela tiden!

Men vänta, det gällde att de skulle ta krafttag mot den organiserade, grova brottsligheten. Har de inte gjort det tidigare? Vad tusan har de då gjort?

Kan det vara så...?

Åldersfixering

Jag känner en del folk med lite olika nationaliteter. Det är engelsmän, irländare, tyskar, italienare, ett antal "danskdjävlar" och några till. Jag följer också debatten i dessa länder via dels personliga besök, dels ett otal medier.

Jag vill nog – tyvärr – säga att ingenstans är fixeringen vid åldern så stor som i gamla svedala. Det är omodernt, oartigt, oansvarigt... och alla andra ord på "o" som du kan komma på. Det är en skam för vår kultur – och det gör oss faktiskt kulturlösa. Det är för f...n 2009!

Vid mitt förra besök på Irland till exempel, så besöktes pubar och privata hem och även vissa affärslokaler; på alla ställen umgicks alla, oavsett ålder med samma goda humör och med största respekt och ingen vare sig tjafsade om ålder eller  – än viktigare  – försökte anpassa sitt sätt, sitt språkbruk till någon ålderskategori.

Man är sig själv. En hel människa vare sig du talar med en lady på 80 eller en glad garcon på 17. Det är liksom det som är grejen!

Vid en intervju för många år sedan svarade Inga-Britt Ahlenius, chef för FN:s internrevision, på en fråga från en journalist (svensk!) om hennes ålder inte varit något hinder: – sånt talar man inte om därute, där ser man till kompetens.

Hon innehar ett av de högsta ämbeten man kan ha inom FN och var – och nu må jag vara förlåten – pensionär vid tillträdet.

Så en skärpning – inte minst från media – vore på sin plats.

Sun Tzu och tänk efter före!

Kan man lära sig något av historien – till på köpet av en krigare? Troligtvis, men det verkar svårt. Men det finns de som försökt ta historien till intäkt för att göra saker i nutid – i tid. En var Churchill. Lite hånad i början; betraktad som en besvärlig typ men som fick rätt så småningom.

Han inrättade redan 1941 en grupp smartingar med uppgift att ta reda på hur man skulle göra med Europa när man vunnit kriget. Han följde med andra ord Sun Tzus riktlinjer: planera för fred i krigstid, planera för krig i fredstid.

Så gör inte svenska regeringen. Speciellt inte vad gäller utrikespolitiken. Det var inte länge sedan man med hög svansföring och med högre röst sa ungefär: "det är ett annat läge, det är inte ett kallt krig" m.fl. yttranden i samma riktning, med samma innebörd. De som tyckte annorlunda betraktades som något som katten släpat in. Sen kom Georgien och nu blev det fart!

Hade USA tänkt till före så skulle man kunnat få ett annat scenario i Irak. In med trupper bort med skurken och in med mängder med sjukhus, vattenverk, elverk med mera. Allt för att visa att: avsikten var att plocka bort ledaren och hans glada gäng (Bagdad Bob inte att förglömma!), och sen hjälpa iraks folk i starten med enbart humanitära insatser. Sen kan man alltid diskutera huruvida USA över huvud taget skall ägna sig åt att lägga sig i över allt.

Vad sa nu Sun Tzu? Jo, i The Art of War läggs texten ut och förklaringar ges. En huvudregel är att det bästa krig man kan utkämpa är det som man lyckas undvika. Dock måste man vara beredd på allt.

Det intressanta är att hans tankar kan användas i överförd mening på det mesta: politik, företag, ledarskap, organisatoriska frågor etcetera.

Du kan läsa mer om Sun Tzu men jag har inte kollat om denna, svenska översättning håller måttet längre. Annars får du "näta"!

Han levde för –  i runda slängar –  2 400 år sedan så, visst har det tänkts till förr – före!

The pirate bay - dom på fredag (17 april)

Det blir en spännande vecka. Jag hade möjlighet att följa rättegången mot TPB live på nätet. Efter den pärsen skall det bli intressant att se resultatet. Om de där grabbarna blir dömda då tror jag att jag måste bli jurist. Det kan inte vara möjligt.

Hedersrelaterat våld mot ungdomar

Jag blir uppriktigt trött på våra myndigheter och politiker. Lagar stiftas och f…n ta mig om jag inte följer desamma. Men när det gäller vissa av ungdomarna – som förnekas ett anständigt liv – då händer uppenbarligen inte ett skit.

Konservativ barnuppfostran är helt okey men det är inte tillåtet att förneka ungdomar ett värdigt liv vilket bland annat innebär:

– få simma med de andra ungarna
– få åka på skolresa
– få träffa polare för att få ett socialt umgänge
– m.m.

Det är till och med så att om man hindrar ungdomarna från dessa och liknande aktiviteter så begår man lagbrott. Skulle man sen tala om för – och tvinga – ungdomarna att gifta sig med någon de själva inte valt – ja, då klämtar klockan!

En tjej hade känt sig tvingad att gå till doktorn – fick betala svart – för att få mödomshinnan tillbakaopererad. Man tar sig för pannan. Och du doktorn, som tog betalt svart: skäms!

Straffet? Det är ingen som tar i frågan!

Det är ett svek från oss i vuxenvärlden och effekterna av vårt beteende – att inte se till att lagar följs, att ge ungdomar en fair chans i sin framtid – kommer vi att se negativa konsekvenser av.

Arg? Jomenvisst! Men mest skäms jag för att vi vuxna är för flata mot andra vuxna som sabbar för de människor som skall föra Sverige framåt.

Susan Boyle – och dan var räddad

Denna vackra dag skall garagestädning utföras. Mina vana trogen så skummas först nätet på viktiga ting. Sen springer man på det här på youtube!

Susan är 47 bast, ser ut som en städkärring av den gamla skolan men oj, vilken pipa!

Sen blir det ju inte sämre av juryns miner innan, under och efter hon sjöng. Nu blir tråkigt arbete lättare!

Rationellt? Nä!

Människan tillskriver sig ofta en egenskap – som nog betraktas som viktig och god – nämligen förmågan att handla rationellt. Det kanske är en dygt till och med. Men hur är det med det egentligen? Forskningen talar nog ett annat språk. Vi tror vi är rationella men vid närmare skärskådande så stämmer det inte.

Att vi inte är rationella finns det många bevis för. En gång i tiden gick vi längs stigar i skogen. Vid möte steg vi lugnt åt sidan. Stigen var så smal att den inte räckte till när vi började med häst och vagn. Alltså breddar vi stigen till en liten väg – och de saktade säkert ner lite när ekipagen möttes. Sen kom bilen. Nu kör vi, på i princip samma väg, i 100 knyck och med en halv meters lucka mellan backspeglarna. Rationellt?

Våra knallgula brevlådor målades troligen så för att de skulle lysa och kalla på oss: "här är jag, kom och posta ditt brev!". Sen kom något ljushuvud på att det var dumt. Alltså tar vi fram feset ljusgula brevlådor med – för säkerhets skull – ljusgrå sidor. Jag har själv stått – vid korvkiosken i Sölvesborg – och frågat en förbipasserande efter en brevlåda. "Den är där" svarade en vänlig själ och pekade fyra meter bort. Rationellt?

I Sverige kom någon på att linjerna på våra vägar skall vara gula med ett glitter i så att man såg vägmarkeringarna tydligt. Varför nu detta? Jo, det bröt av så bra mot snön. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men det var nog EU, och plötsligt skulle alla linjer var vita. Även i snötäckta länder. Rationellt?

Någon upptäckte för länge sedan, att varm dryck i ett glas hade den nackdelen att man fick svårt att hålla glaset för det var för varmt. Det löser vi lätt, vi sätter på ett handtag, ett öra. Problemet löst. När såg du ett öra sist? Rationellt?

Listan kan göras lång, men vi skall passa oss för att tro att vi är speciellt rationella för det är vi inte (men vi vill så gärna tro’t).

Eftertanke – IPRED – Kirkegaard

Idag kanske vi skulle ta’t lite lugnt och fundera några varv extra när nu politiker, myndigheter, industrin med flera jobbar för högtryck för att djävlas med oss medborgare. Allt skall bort, allt förbjudas, alla skall tyglas och det skall ske med en dj...a fart. In med FRA – vissa halvljumma och helskumma politiker – gasar på utan att ha hjärnan med sig. Vissa – ännu skummare politiker – gjorde en löjlig manöver för att tjäna lite politiska poäng (men det blev en bumerang).

Så, tänkte någon, när vi nu är igång så kör vi lite IPRED sen får vi nog vara IFRED. Men det jäser och bubblar lite överallt och tiden går men hög hastighet rår. Och snart måste man ACTA sig också.

Eftertanke kanske för en gång skull kunde vara något att ta till sig.

Så läs, låt det sjunka in, och be en bön att åtminstone en politiker kanske skulle kunna säga: "Vi är ute på en farlig resa, låt oss undvika framtida nesa. Låt oss tänka till med hjärta och hjärna, så att medborgarna sen kan säga: ’vilken stjärna!’"


Till eftertanke
av Søren Kirkegaard

Om jag vill lyckas
med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Mormor: "jag vill inte!

Det finns bekymmer och bekymmer. Det finns påverkbara ting, det finns sådant vi inte rår över (eller skall lägga oss i!). Detta avskräcker inte vissa för att ändå försöka – om inte ändra sakernas tillstånd – så åtminstone gnälla över desamma.

Det handlar om mormodern som i P1:s Radiopsykologen ondgjorde sig över att "hon minsann inte bett om att få bli mormor". Hon hade inte blivit tillfrågad ej heller givit sitt godkännande. Hon kände sig inte mogen, hon hade svårt för att se sig själv som mormor: hon var ju på en annan plats i sitt liv.

Det är till att ha höga tankar om sig själv!

Det är inte utan att man baxnar. Att över huvud taget tycka det är ett problem – tillika tillräckligt stort för att ringa hjärnskrynklaren på radiotjänst – vittnar om att denna mormor har glidit genom livet på alla räkmackor som finns, utnyttjat alla gräddfiler någonsin byggda.

Kära mormor: är du inte intresserad – backa och sätt tejp för munnen. Låt ditt barn få en lite bättre start i livet än att leva nära en gnällig kärring. Ditt "problem" är ett tydligt "icke-problem" eller åtminstone ett i-landsproblem och det är en förolämpling mot såväl din dotter, barnbarnet och resten av mänskligheten.

Visitkort

Min pappa bor utomlands. Min hustru har en mängd släktingar och vänner spridda över klotet. Så mot denna bakgrund och att vi tillika träffar dessa kontakter lite då och då, så har jag gått omkring och trott att jag har någon form av koll på läget. Men senast jag var på besök hos en av dem – på den "gröna ön" – så blev jag varse att jag har lite kvar att lära.

Vid ett pub-besök med ett gäng affärsmän, formel 1-förare och lite annat löst folk, så kom vi så småningom på rätt våglängd och alla var eniga om att visitkort måste utväxlas. Umgänget var på strikt privat basis, ej affärsmässigt.

Sagt och gjort, fram med korten – byt. Senare fick jag – lite avsides och diskret veta – att jag lämnat "fel" kort: mitt affärskort. Jag höll god min och spelade halvknall (jag fattade inte ett skit!). Halvknall är för övrigt okey på denna ö.

Felet? Jo, det förväntas – i civilisationen – att man har ett affärskort och ett privat kort.

Det har jag nu!

På kyrkogården

Brukar ta mig en liten promenad då och då. Det är många som säger det är nyttigt. Jag har ibland för vana att strosa runt på en närliggande kyrkogård. Det är faktiskt ganska rogivande att lulla runt i gångarna och riktigt intressant att läsa på gravstenarna. Det sätter fantasin i rörelse.

Men inte ens här går jag fri från min vana att kolla om vad som är rätt och rimligt. På en skylt vid ingången står det:

"Gångar skottas och grusas INTE på lördagar, söndagar och helgdagar."

Inget konstigt med det – men sen slår det mig: när tror kyrkogårdsförvaltningen att vi besöker gravarna? På vardagar?

Stand by me

Så här skall det gå till! Jag tager mig en pilsner och njuter.

De som gjort det här har definitivt alla läsken på plats i backen!



Tack Emma på opassande som tipsade!

Och "industrin" skiter jag fortfarande i.

Påskharen

Nu är det snart påsk och i vår familj innebär det att förbereda sig för påskharens ankomst. Det är en hare av tysk ras – troligen fälthare – utrustad med turbofunktion. Det är därmed också sagt att det är en extremt snabb typ. Och det behövs!

Denne hare skall, på påskafton, hinna runt till alla hem där barn finnes. Den skall in i hemmen, gömma rätt antal godisägg (bara att hålla reda på alla kidsen kräver sin hare!) och sen ut igen och vidare till nästa boning.

Hur den rackaren kommer in har jag aldrig listat ut. Brukar försöka att gillra en fälla men hittills utan fångstresultat. Hur den sen hinner gömma alla äggen övergår allas fattningsförmåga: men det fungerar. När den lämnar huset så vet vi det däremot med besked. Den stannar nämligen upp ett tag utanför ytterdörren, vänder bakändan till, sparkar bakut och slår bakhasorna i dörren likt en amerikanskt SWAT-patrull. Det smäller till rejält och då vet ungarna att nu är äggen på plats; nu gäller det bara att hitta dem.

Jag har försökt att hålla utkik för att se när den sticker för att se hur den ser ut. Det har inte lyckats – hastigheten är för hög – så jag har fått nöja mig med att se damm-molnet.

Efter detta vidtager äggpickning: den enda sport jag praktiserar. Lätt att utföra och en gång per år! Har aldrig vunnit.

Glad Påsk!

Annika Östberg – nu sk…ter det sig!

Bloggvärlden är ju inte alltid betraktad som en speciellt rumsren värld – åtminstone inte av de som jobbar inom de "riktiga medierna". Men nu stundar mycket intressanta tider. Hur skall "de riktiga" nu balansera sensationen att Annika Östberg dykt upp från andra sidan atlanten?! Glider hon från dräpare till offer eller blir det en lugn och saklig[!] redogörelse för sakernas faktiska tillstånd. Ett är väl säkert: rapporteringen blir "likriktig".

Att bloggvärlden kommer att "balla" ur lite till höger och vänster är väl att vänta, men vi skall ju alla "lita på" gammelmedierna, som de som vet hur en journalistik skall bedrivas professionellt.

Jag tycker varken bu eller bä om Östbergs vara eller icke vara men något offer är hon definitivt inte – oavsett måttstock!

Spännande tider väntar (men jag anar att hon snart sitter i tv-soffan).

Flugan på plats i påsk



Det tillhör troligen en sorts bildning att kunna knyta en fluga. Nu är det ett tämligen avancerat helvete om man inte har lite tur och råkar hitta instruktionsvideon! Så, skall du vara fin i påsk och stila till det lite grand med en handknuten fluga så kan du inte få en bättre instruktion. Och lyssna på dialekten!

Vindkraft - igen!

Nu smäller det till. Det skall byggas 1.101 vindkraftverk i närheten av Pitå. Till en kostnad av 50 miljarder. 200 meter höga skall de bli. Jag tror jag blir tokig. Vindkraften är en dålig investering. Kan inte någon tala om vad det faktiskt kommer att kosta – vad det redan kostar och har kostat? Framför allt: vem betalar?

Och än en gång effekten!?

De som beslutar om dessa fantasiprojekt får jag inte kalla träskallar, det skulle vara förolämpande. Men jag skulle rekommendera "hatt på!" i hackspettskogen.

DNA: människan kontra apa

Det påpekas lite då och då att vi har till cirka 96% gemensamt DNA med aporna. Det kan ju få en att rycka till lite grand. Så lika men ändå så stor skillnad. Lite bättre perspektiv får jag när jag läste att vi har 50% DNA gemensamt med potatisen!

Undra om den uppgiften var korrekt. Jag tror det faktiskt. Det blev i alla fall lättare att förstå att jag inte riktigt förstår!

Raknjutning

En mycket direkt och rak njutning är den så kallade raknjutningen. Det vill säga den stund på dagen när hyveln skall fram och ansiktsvård påbörjas. Det sker i mitt fall dagligen och det är lika underbart varje gång.

Jag har nu bytt "system". Från att i alla år rakat mig med flerbladshyvlarna (började med dubbelblad, sen blev det tre blad på raken och nu är man uppe i fem): så har jag nu landat och blivit med "Safety razor". En Merkur Futur 700 med sex raklägen. Ettan är för fegisar, fyran för lagomnissarna och sexan för dödsföraktande typer. Jag kör på sexans växel!

Alltså, in i duschen (varm, på gränsen till skållning) och sen börjar njutningen. Först lite rakolja följt av egenproducerat raklödder från rak-koppen. Sen är det bara att köra igång. Men med läge sex på instrumentet så måste man vara i form. Rakning i det läget och " allmänläge bakfull" är till exempel inte att rekommendera. Ej heller om du har minsta stressgrejsingar i kroppen. Blodbadet följer ofrånkomligt.

Rakningen sker i tre steg: ettan handlar om nedåtdrag, andra steget är mot skäggstråna och det tredje är finliret där så krävs och då handlar det om uppåtdrag.

Därefter skjöljes med isande kallt vatten och du kan förnöjt beskåda resutatet. Det hela avslutas med en after shave med både stuts och alkohol i. Numera skall det ibland vara en massa balsam och annat jolm. Nej, det skall svida till likt tabasco i ett öppet sår. Allt annat är för grabbarna som kör på ettans läge! Jag använder Acqua di Parma – den tycker jag har många stilpoäng

Det behövs inte mycket för att man – dagligen – skall känna att livet är väl värt att leva.

SAAB och jag

Jodå, jag fattar att man måste se över verksamheterna när det går dåligt – men när gick SAAB  senast med vinst? Har det gått med vinst de senaste 10 åren? Och nu vill man ha efterskänkt sina skulder med 75% och sen gå vidare. Det rör sig om 7-8 miljarder om jag fattat det hela rätt. Det kallar jag skuldsanering.

Många har det väl lite knackigt just nu. Själv skulle jag inte ha något emot att få 75% av mina skulder efterskänkta. Men det är väl – som det alltid heter – en helt annan sak; en nåd att stilla bedja om.

Suck.

Arbete och lite Wanja

Oscar Wilde lär ha sagt: "Jag tycker inte om arbete, inte ens när andra utför det." Jag håller med. Det finns ingen som arbetat så hårt, så idogt, så länge för att undvika att arbeta som jag. Det tog mig ett halvt liv att hitta rätt.

Vissa finner nöje i, och utför med glatt humör och stor kunskap, trädgårdsarbete. Så icke jag. Detta arbete delegerar jag med stor glädje till hustrun. Nu är hon en kvinna med gröna fingrar så där finns inga problem. Om hon nu skulle varit lika ointresserad som jag då hade jag fått ta till en annan strategi; låta någon som kan och vill göra jobbet. Min insats då blir att jobba som en svettig bäver för att få ihop pengar att betala inhyrd kraft. Det tar på en!

Andra tycker att det roligaste som finns är att banka spik i väggar eller liknande aktiviteter. Samma historia upprepar sig: men nu vill inte hustrun så nu återstår bara att hyra in händigt folk. Och jag får jobba ännu mer. Jag blir så trött.

Sen måste man ju bli imponerad av vissa människors arbetskapacitet. Wanja Lundby-Welin till exempel. Inte nog med att hon har ett ordinarie jobb med hög dignitet hon hinner dessutom med 24(!) styrelseuppdrag. Nu har det visat sig att det blev lite "to much" så fakta har ändrats; men ändå, en gång tyckte hon att hon hann med alltihop. Imponerande dumhet och starkt oroande för oss andra – som de facto pröjsar det hela.

I hennes fall blir det lite extra dumt med dessa ständiga: "jag är lurad" (till och med grundlurad tror jag det var) med flera liknande påståenden. Det är dumt för i grunden kan man inte göra ett bra jobb sittande på så många stolar (förvisso bekväma men ändå). Innerst inne vet hon det men här var väl farten för hög. Man måste vara duktig och pengarna bara ramlar in. Hej och hå!

Sen kan jag ju – trots allt – tycka att "det räcker nu" kära "riktiga medier". Gå vidare; hon är ju för tusan ingen brottsling!

 

Grattis Stockholm!

Idag kom årets första jordgubbar. Framodlade i Helsingborgstrakten, fraktade till Stockholm. Pris: 169:- asken vilket blir det facila kilopriset på "cirkus" 750 friska nödmynt. Till detta kommer självfallet en flask skumpa av hyfsad kvalitet och en sådan lär man klara på omkring 400:-. Enligt en känd statsman så skall champagne avnjutas: "Torr, kall och gratis".

Så grattis Stockholm denna vackra dag. Jobba över de timmar som krävs och gack och inhandla dessa sommarnjutningar!

Jag – en skånsk påg – avundas er och hustrun påstår att mina ögon är fuktiga.

Hälsa

Numera vet vi allt och inget om hur vi skall leva våra liv på ett hälsosamt sätt. Jag tycker det är för krångligt. Man blir ju sjuk bara genom att bekymra sig. Glädjen med själva grejen med livet försvinner i ett töcken. Skuldmedvetenheten lägger sig som ett blött, äckligt illaluktande täcke över en och det kan inte vara meningen. Nej, fram för enkla deviser:

"Äta lite, dricka vatten,
 roligt sällskap, sömn om natten,
 käckt arbete, lägligt bo,
 stillhet någon stund på dagen,
 det är lagen,
 för min hälsa och ro"

Olof von Dahlin (1708–1763)

Meningen med livet? Fråga inte mig, jag är bara på genomresa!

Terrorbalans

Jag har en längre tid haft en konflikt – egentligen legat i krig – med kajor. Det hela handlar om vem som skall bo var. Det  verkar dock som om någon form av terrorbalans nu är uppnådd. Frid råder men jag ser kaj-paret sitta där i en björk och det är tydligt att någon form av plan är under utarbetande.

Egentligen är det hela enkelt: jag bor i mitt hus och andra, till exempel kråkfåglar, får gärna installera sig i en vrå någonstans. Men det gick till överdrift. In i luft-trumman med byggnadsmaterial; dagen lång men speciellt på morgonkvisten. Ljudnivån överträffade alla byggarbetsplatser i Sverige, sammantagna.  På tal om kvistar: kajor bygger inte med kvistar; de använder stockar av oanade dimensioner.

Nåväl, när byggandet av deras hem blev huvudsaken – och jag såg hur händiga de här svartingarna var - samtidigt som vårat hem sakta förföll så inleddes kriget. Jag beslöt att näta dem. Upp och in med "hönsanät" i lufttrumman: livligt ifrågasatt av motståndarsidan. Det fungerade utmärkt efter några dagar och nu råder ett lugn.

Allt är frid och fröjd och det skulle det nog fortsatt att vara – om det inte var för en artikel jag ramlade över häromdagen. Den handlade om intelligens hos djur. Visst visste jag att vissa djur uppenbarligen är tämligen smarta. Men hur smarta? Och vilka djur? Och hur tusan kan man mäta det?

Jag fick lära mig, att ett sätt att mäta djur-smarthet, så enkelt att den som kom på det borde belönas på något vänster, är att måla en vit fläck på djurkroppen. Sen placerar man en spegel framför djuret eller djuret framför en spegel. Om nu aktuellt djur ser fläcken och sen försöker ta bort den, från sin egen kropp, inte från spegelbilden, då finns det liv i skallen av högre dignitet.

Vilka djur kan detta? Elefanter, schimpanser och kråkfåglar!

Jag fruktar det värsta. De sitter i björken: kajorna. Planer smids; jag bara vet det.

Kvicksilver i glödlamporna

Om en lågenergilampa går sönder så skall dörrar stängas, 30-minuters vädring genomföras och därefter skall resterna samlas upp och förseglas i en lämplig förpackning (glasburk verkar vara populärt). Eventuella barn skickas till mormor. Oj, jag glömde: munskydd på! Allt lämnas på säkert insamlingsställe. Om allt detta icke görs så finns risk för skador på våra kroppar.

Vem kommer att ens vara i närheten av alla dessa åtgärder?

Varför nu detta strul? Det är kvicksilver i lamporna! Samtidigt är kvicksilver numera förbjudit i Sverige.

Jag får inte ihop det. Förbjudit i ena änden och sen tillåtet i den andra. Måste vara en miljögrejsing.

Jag gillar egentligen energisparande lampor (trots taskigt sken). Det är inte det. Det stämmer bara inte.

Kvicksilver förresten (det är farligt!) om det råder inga tveksamheter. Men allt måste sättas i perspektiv. Överläkare David Eberhard, psykiatriker tar upp frågan i sin bok I trygghetsnarkomanernas land och så här skriver han:

"...Skälet att stoppa amalgamet angavs istället till att man skulle minska det totala utsläppet av kvicksilvret i miljön. En åtgärd som kostat enorma summor och som mellan 1996 till 2000 ledde till att kvicksilverutsläppen minskade från 280 till 122 kilogram per år. Att jämföras med hur mycket kvicksilver som vulkanen Etna på Sicilien släpper ut varje år. Ensam står den för utsläpp av 27 000 kilogram kvicksilver per år (om den inte har något större utbrott för då är siffran mångdubblad). Och den är bara en av 625 landbaserade vulkaner på jorden. Så det krävs inte ett matematiksnille för att inse att Socialstyrelsens åtgärd är komplett onödig."

Men återigen: hur kan det vara förbjudit med kvicksilver samtidigt som man får lov att införa det!? Det är farligt men varför får då ett annat miljömål ändå tillåta det. Ärligt talat – jag fattar inte.

Skolan och livet

Man ramlar ständigt över saker som man trodde var rätt men var fel redan från början. Själv har jag blivit itutat nedanstående citat sedan jag var liten och tonfallet var strängt, och blicken hård. Och inom skolans värld, och även på andra håll, brukar man citera denne Seneca, romersk filosof i början av vår tideräkning, och då låter det ungefår så här:

"Vi lär för livet, inte för skolan." Men si det sade han inte och det menade han definitvt inte heller. Så här skall det vara:

"Non vitae, sed scholae discimus" , "Vi lär inte för livet, utan för skolan". Med andra ord tvärtom.

Anledningen: han var trött på skolans sätt att undervisa. För lite för livet, för mycket för att klara skolgången. De var likadant förr alltså.  Har vi någon nytta av den kunskapen? Nej, troligen inte men det kan vara intressant att se hur fel det kan bli.

Ekonomihantering à la Churchill

Churchill, det var en mångsidig herre det! Han visste bland mycket annat hur en ekonomisk slipsten skulle dras. Hans recept har varit min ledstjärna i många år, låt vara att jag fått jobba häcken av mig emellanåt. Det handlar om två viktiga regler (vilka han följde troget i hela sitt liv):

1). Utgifter skall bestämmas av dina behov (gärna generösa!), inte av tillgängliga resurser.

2) Om klyftan mellan inkomster och utgifter blir för stor så skall klyftan stängas genom att öka inkomsterna, inte genom att minska utgifterna.

Själva inställningen är väl också lite av optimisten kontra pessimisten (glaset är halvfullt eller halvtomt). Men man får ligga i!

Churchill lär jag säkert återkomma till framöver i olika sammanhang. Han hann med mer under sitt liv än halva Sveriges befolkning sammantaget. Och allt var inte guld som glimmade. Han hade motgångar som borde kunnat sysselsätta större delen av psykoterapeuterna i England under hans livstid. Han drabbades ju också av sin "Black dog" – som han kallade sina nedåtturer.

Han var heller inte bra på kompromisser men han lärde sig. Sen kunde han uttrycka sig också:

"Kompromiss är att dela en kaka, så att alla tror att de fått den största biten!"

Finanskrisen och 1600-talet

Om någon till äventyrs tror att finanskriser och likvärdiga fenomen är något nytt måste tänka om. På 1600-talet till exempel, så blev det i Holland (eller Nederländerna som det väl heter egentligen) högsta mode att inneha – tulpanlökar. Det var nytt, fantastiskt och det kostade en hacka.

Innan den bubblan sprack, när det hela var på toppen och karusellen snurrade som fortast så kostade en (1!) tulpanlök:

– 22 feta oxar.
– 44 svin.
– 66 får.
– 2.475 kg ost.
– 6 silverkoppar.

Sen kom någon på att... ja, just det  – kejsarens nya kläder.

Vindkraft – en sorglig historia



Vindmöllorna, dessa gigantiska – ju större desto bättre – fallossymboler står som spön i backen. Det är inte vilka spön som helst. Stora, fula och oljudsframkallande vispar de omkring i mitt skånska landskap.

Hararna vimsar omkring på åkrarna, halvt vansinniga, förföljda av vingarnas slaghöksliknande skuggor. Rådjurens klövar vibrerar av markens stötar och de har panik i sina bambiögon. Älgarna har redan fattat galoppen och inlett flytten till Småland. Fåglarna konfererar dagligen och diskuterar – under allt våldsammare former – huruvida man skall flytta eller inte. Till synes oförklarliga olyckor på våra vägar får sin förklaring av utlösta epileptiska anfall hos förarna på grund av det ständiga snurrandet. Landskapsmålarna hivar palett och penslar i komposten och drar till stan för att få lugn och ro. Fiskarna i havet börjar ana oråd sånär som på de elektriska ålarna som ser det hela mera som en modern liten extrakick.

Och miljövännerna då?  Ja, det verkar som om upplevelsemiljön, intryckens miljö, naturmiljön, kulturmiljön etcetera har försvunnit och allt är reducerat till tekniska miljöfrågor (som för övrigt inte heller verkar vara under kontroll). De miljöer som också påverkar och utvecklar oss människor är inte med i denna debatt. Det blir lite grand som att tro att orsaken till mänskliga sjukdomar enbart står att finna i tekniska brister i vår skrala kroppar.

Det planeras hundratals, ja kanske tusentals, monster i det skånska landskapet och vid dess kuster. Tillräckligt många för att hela landskapet sakta men säkert kommer att lyfta och sakta glida mot Ryssland till. Till glädje för vissa, till sorg för mig.

Vindkraft är en dyr parantes i energiutvecklingens historia. Vi skulle aldrig acceptera att betala vad det faktiskt kostar att köpa denna svindyra el. Större delen betalar vi via skattsedeln och det känns inte bra – det blir lite dolt – inte så transparent som man skulle vilja ha det – och ständigt predikar i alla andra sammanhang.

Och en sak till: det måste blåsa; alltid! 

Vad kostar det – allt inräknat? Och hur är det med effekten egentligen? Kolla här.

Klimatalarmister skall ha mothugg

Jag satt och bläddrade i lite gamla klipp häromkvällen. Det här skrev jag för två år sedan och – till min glädje – så gäller det än. Det har möjligen blivit lite mer drag i debatten men Al Gore går(!) på i ullstrumporna och ler hela vägen till banken. Tro mig, den mannen kommer att bli mycket rik innan det hela är över. Han har fingrarna i många syltburkar.

Håll till godo:

Kära vänner. Detta är en officiell förklaring som jag vill att ni sparar inför framtiden så att ni vet, att jag visste att jag – och många andra – blev manipulerade av såväl vetenskapsmän, politiker och mediafolk och det i en så viktig fråga som vår jords välbefinnande och sättet att hantera människans och naturens vidare utveckling. Manipulera är ett finare ord för luras.
 
Nu kan ni ju undra framöver varför jag visste men inte gjorde något. Frågan är mer än berättigad. Svaret är förklarande men inte försvarande. Det gick inte! Det är vid tillfället när jag skriver detta, kära polare, inte politiskt korrekt att påstå att det är något lurt med den så kallade globala uppvärmningen. Politiskt korrekt betyder att man måste tycka som alla andra annars ligger man pyrt till! Och jag lovar er, här slåss man inte med blanka vapen (i fallet med hockeyklubban så ljög man). Avvikande tankar och idéer slås bort med stor hånfullhet och total brist på ödmjukhet. Man vet, punkt. Ytterst handlar det om två saker: pengar (det finns en hel del att slåss om i forskningsbidrag till exempel) samt makt (inte minst inom miljörörelsen).

Enligt nuvarande resonemang – som man skandalöst nog kan få nobelpris för – så skulle utsläppen av koldioxid, åstadkommet av oss människor, vara orsaken till att vi går mot en katastrof av oanade mått. Men om det nu är fel? Att klimatet ändras är ställt utom all tvivel och det har det för övrigt alltid gjort. Men måste vi inte veta vad som egentligen händer innan vi tar till brösttoner och förkastar alla andra teorier som de facto synes mer sannolika än de nuvarande?

Frågan är viktig men jag är undanhållen information och den jag får är ensidig och icke kommunicerbar. Solens magnetism och kosmisk strålning i kombination och därmed dess påverkan på våra moln hör man inte mycket om, utan hela det köret får du söka på nätet. Kostnaderna för Kyotoprotokollen är årligen gigantiska och den stora frågan är om det ger rätt effekt på rätt ställe. Man kan till exempel ge alla människor på jorden rent vatten för ett års Kyoto-kostnad! Det verkar vettigt. Men nej; koldioxiden är boven och det är där insatserna skall göras och ingen annanstans. För vi vet och kosta vad det kosta vill. Det finns till och med de som utan att blinka (och tänka) säger: skulle det vara fel så är det bättre att vi gör något än inte gör något. Vart det resonemanget kan leda till förstår till och med ni, go vänner.

Det är i grunden två frågor: 1) är påståendet att människan påverkar klimatförändring i den utsträckning man säger korrekt eller finns det andra förklaringar, 2) att vi måste vårda vår jord är självklart men kan de ekonomiska resurser som nu sätts i full sving användas mera klokt och mera effektivt (vatten, sjukdomar etc)? Och glöm inte att vi som redan har det bra kommer lindrigt undan emedan de som har lång väg att vandra får det än svårare. Rättvisekravet kommer allvarligt på skam.

Men agendan för debatten sätts just nu av människor som drabbats av fartblindhet – och det kära vänner betyder att det går så fort att man inte ser mer än det man vill se – och i mina mörka stunder ser jag en global hjärnsmälta av tragiska dimensioner.

Men sitt lugnt vänner. Det kommer en tid, inte alltför avlägsen, där ni stolt kan säga:
”Vi vet att människan på den tiden inte hade sina finaste stunder men "ipse cogita" var skeptisk.”

Till dig som vill bli vettigt uppdaterad om olika sätt att se på klimatförändringarna så finns en självklar sida.
På svenska, seriös och sen Ipse Cogita! (Tänk själv!)

Rom – en sallad

Helgen står för dörren och nu skall jag ikläda mig rollen som hemmakock. Jag gillar och laga mat. Gärna italiensk eftersom den har en enkelhet som jag uppskattar och är så förbannat god. Men att blanda en sallad som man gör i Rom är allt annat än enkelt. Det krävs antingen gäster eller så får man gå och hämta grannarna. Så här går det till:

Det krävs 4(!) personer:

– En vis man för saltet.
– En snål man för vinägern.
– En slösare för oljan.
– En galning som blandar.

I min umgängeskrets så är galningen lättast att finna.

Vissa politiskt korrekta påstår att "man" ovan kan bytas ut mot "kvinna". Detta är dock enligt mitt förmenande inte möjligt!

Slas

Eller som han ville kallas, Stig Claesson, gillar jag. Efter hans död så måste självklart sonen ut och ha en massa åsikter om farsan. Det står honom självfallet fritt men faderskapet kunde väl få lite lugn och ro och lite längre tid på sig på sin sista resa. Det tar lite tid att ta sig till ändhållplatsen. En man som kan knåpa ihop:

"För trött för att leva, för rädd för att dö kryper jag till sängs.",

förtjänar att få vila i frid.

Nu är jag trött så nu knoppar jag in!

IPRED

I dag är det den första april – men jag skämtar inte. Lagen som gör det möjligt för nöjesindustrin att agera rättsväsende på egen hand är nu på plats. Tack så djävla mycket!

Om film- och skivindustrin hade varit lite vakna och hängt med i svängarna så hade vi sluppit dessa privatpoliser. Jag snackade med min bilhandlare häromsistens. Han sa:

– Kunden ringer hit. Han är väl förberedd via färgval, utrustningsval m.m. Vi för ett finansieringsresonemang och fixar allt via nätet. Du kan ge dig fan på att jag skulle levererat bilen till kunden via optisk kabel om det hade gått! Tänk så enkelt.

Så sa han, bilhandlaren. Men de som kan leverera på det sättet – skiv- och filmindustrin t.ex. – de tycker att det är fiffigt att påtvinga sina produkter i ett format som snart är jämförbart med runstenar. Och till på köpet paketera produkterna i ett plastfodral som går sönder direkt efter partyt som det är lite stuns i. Hej och hå som det kan gå!

Nu går det inte att göra mycket åt det här (många kämpar dock hårt och all heder till dem) och det blir mycket värre innan det blir bättre. Lite historiekunskap hade kanske varit på plats. Spritförbudet i USA på sin tid, gjorde att annan brottslighet steg med hastigheten av en Apolloraket och våldet stegrades markant. Lösningen på ett problem blev så att säga problemet (för övrigt inte helt ovanligt).

Numera får man emellertid ta sig en rackabajsare i detta land. Så, det kommer att bli likadant det med detta. Här kommer att komma nya fiffiga system, flera och dolda, och vips så öppnar sig nya affärsmöjligheter för de ljusskygga. Och sen kommer motsidan med moteld och sen... Smart?

Själv tänker jag från och med denna dag inte köpa en skiva, inte köpa eller hyra en film, inte sätta min fot i en biograf eller på annat sätt gynna denna typ av industri. Jag ber nu – vänligen men bestämt – att få ta farväl av dessa bakåtsträvare, som behandlar mig som kund som en skurk. Märk väl – denna industri har inte gett mig möjligheten att köpa deras produkter på ett smidigt sätt!

Och slutligen, glöm inte vem som tjänar stålarna. Av en skiva som kostar 179 pix så undrar jag hur mycket artisten får – 15 spänn? 25?, 30? – inte är det mycket mer.

Alltså – de kan dra åt helvete!
(Om de släpps in.)

Upphovsrätten har jag inte kommenterat här,  men det är en helt annan sak.

RSS 2.0