Kvicksilver i glödlamporna

Om en lågenergilampa går sönder så skall dörrar stängas, 30-minuters vädring genomföras och därefter skall resterna samlas upp och förseglas i en lämplig förpackning (glasburk verkar vara populärt). Eventuella barn skickas till mormor. Oj, jag glömde: munskydd på! Allt lämnas på säkert insamlingsställe. Om allt detta icke görs så finns risk för skador på våra kroppar.

Vem kommer att ens vara i närheten av alla dessa åtgärder?

Varför nu detta strul? Det är kvicksilver i lamporna! Samtidigt är kvicksilver numera förbjudit i Sverige.

Jag får inte ihop det. Förbjudit i ena änden och sen tillåtet i den andra. Måste vara en miljögrejsing.

Jag gillar egentligen energisparande lampor (trots taskigt sken). Det är inte det. Det stämmer bara inte.

Kvicksilver förresten (det är farligt!) om det råder inga tveksamheter. Men allt måste sättas i perspektiv. Överläkare David Eberhard, psykiatriker tar upp frågan i sin bok I trygghetsnarkomanernas land och så här skriver han:

"...Skälet att stoppa amalgamet angavs istället till att man skulle minska det totala utsläppet av kvicksilvret i miljön. En åtgärd som kostat enorma summor och som mellan 1996 till 2000 ledde till att kvicksilverutsläppen minskade från 280 till 122 kilogram per år. Att jämföras med hur mycket kvicksilver som vulkanen Etna på Sicilien släpper ut varje år. Ensam står den för utsläpp av 27 000 kilogram kvicksilver per år (om den inte har något större utbrott för då är siffran mångdubblad). Och den är bara en av 625 landbaserade vulkaner på jorden. Så det krävs inte ett matematiksnille för att inse att Socialstyrelsens åtgärd är komplett onödig."

Men återigen: hur kan det vara förbjudit med kvicksilver samtidigt som man får lov att införa det!? Det är farligt men varför får då ett annat miljömål ändå tillåta det. Ärligt talat – jag fattar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0