En nåd att stilla bedja om

 
Lite Hamlet, lite Lincoln får föra fredagen in i helgens vila. Tänk vilket skillnad från idag. Här har vi en man från svunna tider, Abraham Lincoln. Inte alltför länge sedan dock. Han resonerade som så: jag gillar inte människan, jag gillar inte hans/hennes åsikter; intressant, jag får nog ta tag i det här och träffa honom/henne.
 
(Här skulle jag kunna skriva "hens" i första delen men jag får alltför stora problem i del två, honom/hennes. Skall det då heta "henoms"?)
 
Till saken. Stora människor (honniskor?) har fattat att man måste samtala även med de personer man inte sympatiserar med. Inte privat så klart utan i det politiska livet. Privat kan man både slå dövörat till och be folk dra åt helvete.
 
Den taktiken är dum om man är en offentlig person; speciellt inom politiken.
 
Att det svenska politiska "toppskiktet" skulle anamma idén att tala med folk med avvikande åsikt, tillika personer man inte gillar, faller på att vårt "toppskikt" består av mänskligt bottenskrap; troligen oförmögna till att göra något vettigt och viktigt i livet.
 
Nej, i landet gilla-olika gäller det  att snabbt hitta en grupp, en identitet, och sen ställa alla andra i ett motsatsförhållande till den. Att över huvud taget tala med, försöka förstå andra är enligt dessa en onödig väg att gå eftersom det enbart försenar deras färd mot deras redan utstakade mål.
 
Vissa kan, andra inte.
 

Svenska poliser jobbar i New York

 
Fyra svenska poliser på semester i New York; tunnelbaneresa till musikal; bråk på resan; konduktör kallar och frågar om det finns någon polis ombord; svenskarna tänkte: vi är poliser; hoppar in och avbryter bråket.
 
Stor uppmärksamhet både over there och på andra ställen. Hyllas som hjältar och de skall bjudas både både det ena och det andra. Själva är de så klart ödmjuka.
 
 
Man skulle kunna tänka sig att vi skulle vara lite stolta och passa på och sälja Sverige lite när den utländska pressen ringer. Nix. De svarar inte ens. I stället händer detta:
 
"“When somebody does something good here, we give them cake and a medal. But it’s not really a big deal,” said Swedish officer Kia Samrell, who works at the Stockholm Police Department with Kvarzell.
In Sweden, if you see something bad, you just do something to help . . . It’s ordinary, what they did.”
Even Kvarzell’s boss was so underwhelmed that he refused to take calls from the press about it, Samrell said.
“[The story] is bigger there than here,’’ she explained."
 
Det kunde ha varit annorlunda. De svenska cheferna skulle kunna säga: vi är stolta över att våra landsmän visat ryggrad; att de ställt upp när det hettat till eller något liknande. Men så fungerar inte svensken.
 
I stället ljuger cheferna och det när de säger att i Sverige, om det händer hemska saker, så ingriper vi. Det svenskarna gjorde är standardförfarande i Sverige.

Visst, cheferna, det är väl därför vi har åtminstone 180 no-go-zones i landet mitt.
 
Men svensken skall en gång för alla lära sig, från barnsben, att vi är bäst (lögn) och vi skall snacka så lite om det som möjligt (lögn).
 
Tycker synd om de svenska pågarna. Hyllade i New York av både polis, teater och andra. En liten krydda på tillvaron. Sen kommer de hem. Journalisterna lyser med sin frånvaro och till sist skall de på jobbet och utsättas för nedlåtande chefer.
 
Arma land.
 
Uppdatering: Det blev lite uppmärksamhet i svenska Expressen också. Självklart skall det hånas lite:
 
 
Expressen har så klart inte gjort något jounalistiskt arbete utan snor hej vilt från andra. Det brukar de göra. Men att i rubriken göra gällande att poliserna hyllas för "sitt utseende" är dels nedsättande, dels direkt felaktigt. En lögn helt enkelt. Utseende nämndes men enbart som en bisats.
 
 
 
 

Nu är han igång igen

Så vitt jag vet har Thomas Quick/Sture Bergvall blivit frikänd för alla mord han dömts för. Men vissa ger sig inte:
 
 
Herr Lambertz får så klart skriva vad han vill men det här tycker jag är lite magstarkt (han är ju en bildad karl):
 
"I sin bok skriver Göran Lambertz att han ett tag trodde att Hannes Råstam ”utsatte svenskarna för ett slags practical joke” och att journalisten medvetet ska ha förvridit verklighetsbilden.

Han tar också upp att Hannes Råstam var döende i cancer.
”Han visste att hans tid var utmätt, cancern växte i hans kropp. Kan han ha tänkt att ’nu ska jag dra på så mycket jag kan, så får vi ser hur långt det bär, hur mycket mitt kära Sverige klarar av att hantera’? Jag trodde nästan det ett tag. Men jag gör det inte längre”, skriver Lambertz.
”Jag vill trots allt inte helt utesluta att boken innehåller en blinkning från Hannes Råstam till det Sverige som han var på väg att lämna.”

Hans tankar verkar virriga. Lite problematiskt är det. Han sitter ju i Högsta Domstolen.
 
Sture Bergvall är ju numera utskriven även från psyket. En rockad kanske är på sin plats; Bergvall ut, Lambertz in.
 
DN
 
 
 
 

Malmö. Lite i skymundan.

Det händer lite smått i Malmö. En ny explosion i centrala Malmö. Intet att läsa i pressen (nja, AB hade en liten undangömd blänkare).
 
 
Avtrubbningen är total. Man kan numera bränna bilar och bränna av sprängladdningar utan att ens ett ögonbryn lyfts. Dagligen. Så är den nya tiden. Sen undrar folk hur det kunde hända hemska ting under till exempel nazistollarnas tid. Utan alla jämförelser i övrigt så handlar det om avtrubbning och ett stort ointresse från maktens folk. Dessa varelser har vare sig erfarenhet från arbetsliv eller ett liv i verkligheten.
 
För den som inte tror mig — det händer just nu. Kanske inte i resten av Sverige men i Malmö. Jag bor här. Jag ser.
 
Att medierna också är avtrubbade och dessutom enkelspåriga vet vi.
 
Men ibland tas det krafttag:
 
 
Kåkstaden i Malmö skall nu bort. Den 27 ds. Innan 10.00. För att klara det hela erbjuder kommunen övernattning för 80 personer. I tre nätter. De erbjuder också " ... nödprövning enligt socialtjänstlagen och att EU-medborgare kan få akut hjälp med till exempel hemresa."
 
 
Det här kan väl aldrig gå fel eller ...?
 
 
 
 
 
 

Förlorarna tar allt

 
 
Det står faktiskt så här: "Nytt för 2015 är att prispengapotten på sammanlagt 250 000 kronor kommer att vara förbehållen nordiska löpare."
 
Jag kan inte tänka mig ett annat land i hela världen som kan komma på den "briljanta" idéen att diskriminera löpare från andra länder än Norden. Har hela proppskåpet exploderat?
 
Syftet sägs vara att höja standarden på nordiska löpare. En renodlad stolle säger "... lovvärd satsning för att svenska löpare ska kunna hävda sig internationellt." Hur då? Ingen internationell löpare kommer att ställa upp så klart!
 
Man kan ju tänka sig att inte en nordbo placerar sig på de första fem platserna men tar hem storkovan ändå. Svenskt så det förslår men gilla olika folket måste vråla av ilska.
 
Men allt går i svensk linje, det mediokra skall belönas.

En obildad person dessutom ...

... rejält ding i roten och obehaglig. Han heter Sven-Johan Dahlstrand.
 
 
Han tycker att allt är lika när det gäller vilka som åker och krigar var. Så här säger stollen:
 
"Vi har ju haft svenska medborgare som har rest både till det spanska inbördeskriget och finska vinterkriget."
 
Han menar således att de som deltog i dessa krig är att sammanlikna med idioter som åker och slåss för IS.
 
Om jag kunde få en åsikt från min släkting som sköts ner och dog i Finland vad han skulle tycka om att bli jämförd med IS-sympatisörer så vet jag svaret. Han skulle dock säkert tycka att frågan var direkt oanständig.
 
Ytterligare kommentarer onödiga. Karln är en människa med en hjärnkapacitet i höjd med en amöba och då får jag dessutom be amöban om ursäkt.
 
Personligen har jag svårt för att se problemen med att vissa åker och begår terror av värsta sort via IS. Står de för vad IS står för så har de valt. Att de skall komma tillbaka till Sverige är däremot klarare — det skall de inte. Eller för att uttrycka sig lite klarare — aldrig i helvete! Deltager man i aktioner som ytterst riktar sig även mot Sverige så är det medborgarskapet förverkat för evigt. Svårare än så är det inte.
 
Det blir direkt avskyvärt när han säger: "Och vi vill värna om deras liv och hälsa." Det han då säger är att: åk ni ner till IS och hugg huvudet av "otrogna" och sen är ni välkomna tillbaka och vi skall värna om ert liv.
 
Bildligt talat borde det vara skottpengar på människor som han.
 
Arnstad ynglar av sig. Blicken är densamma.
 
 
SVT
 
 
 
 

Tillitens gränser

 
Tilliten i samhället verkar minska, speciellt hos yngre. Det är allvarligt eftersom tillit är det kitt som gör att samhället utvecklas i rätt riktning (enligt min mening med rätt). Det är viktigare än demokrati enligt Bo Rothstein.
 
Nu vill några lösa bland annat denna fråga med hundgöra i statens koppel. Varför vet ingen. Att tilliten skulle öka är löjligt eftersom maktens folk agerar så att tilliten per automatik sjunker. Det är tilliten till maktens folk och dess tjänstemän som avgör, inte att vi rantar omkring och släcker bränder.
 
Värnplikten var en helt annan sak. Målet var tydligt — försvara landet (om vi nu har något eller vill ha något). Här är målet ...?
 
Att solidariteten skulle öka är direkt tramsigt. Solidaritet i vårt land är mycket speciell. Det är någon form av egosolidaritet. Det vill säga: om det det gynnar mig så kan jag vara solidarisk, annars — sköt dig själv och skit i andra.
 
Att en medborgartjänst utan mål skulle råda bot på det är naivt.
 
Politiker verkar inte inse att vi vill ha mindre av tvång och tvångsanslutningar; inte mer. Om politiker själva agerar för att öka tilliten så vore det lite annorlunda. Så är det inte.
 
Tilliten till makten sjunker så pass mycket att jag är mer rädd för att folk måste införa medborgargarden, inte någon "tjänst" för att stötta politikers misslyckande.
 
För övrigt skulle jag vilja se hur det skulle funka att skicka ut ungdomar som genomgått dagens skola i den så kallade verkligheten. Att ha ett antal egoister lullande runt i samhällets tjänst bävar åtminstone jag för.
 
Till alla er ungdomar som redan fattat galoppen att vi skall ställa upp, ni är många, vill jag säga — det här gäller inte er. Men för guds skull — gå era egna vägar, vobbla inte omkring i kravlöshetens land.
 
DN
Fnordspotting
 
 

Det slår mig ...

,,, att om vi inte kan lösa problem som är uppenbara, helt okontroversiella och nödvändiga att lösa, hur i hela fridens namn skall vi då kunna lösa de frågor som är svåra, kontroversiella och lika nödvändiga att lösa.
 
 
Vi har mängder med problem, speciellt sett i ett framtidsperpektiv. Ekonomin kommer att belastas hårt; försvaret urvattnas sakta men säkert; skolans framtid är dyster; vården och omsorgen står inför mycket stora påfrestningar; lösningar på invandring och integration ligger i träda; rättsväsendet inklusive polisen dribblas bort; EU:s hantering av allt är en katastrof,  etcetera i all oändlighet (övervakningssamhällsproblemet är kört, vi är bortgjorda av maktens folk).
 
Tunga frågor. Viktiga.
 
Hur detta skall lösas när man inte ens klarar av enkla frågor, som att tågen skall funka, är mig en gåta.
 
I vårt land börjar tågproblemen på hösten. Då kan det bli problem på grund av löv. På vintern är snön i vägen. På våren borde det gå bra att köra tåg men det gör det inte heller. Sommaren är ju besvärlig, solkurvor och annat skit. Och över alltihopa lyser inkompetens och gammal teknik.
 
Ett land som inte klarar att lösa det enkla kan så klart inte lösa det verkligt svåra.
 
Jag får nog fortsätta med mitt — arma land!
 
SR

Så här i finländska tider

Jag tycker man skall lyssna mycket mer på Finland. Ett modernt land utan att falla i farstun för argument som det är lugnt i världen nu. De har inte monterat ner sitt försvar och kostnaden är låg  och effektiviteten är hög hos finländarna.
 
Sen skall nog svensken tona ner sitt höga röstläge och kliva ner från sina höga hästar. Att vi inte var med i WWII skall vi vara tacksamma för; men andra tog rejäla smällar här i norden.
 
 
 
 
 
 
Siffrorna inom parantes är % av befolkningen (1939).
 
Danskarna 3.200 (0,08), norrmännen 9.500 (0,32) och svenskarna 600 (alla civila, 0,01).
 
Finland 97.000 (2,62). Jag undrar var min släkting, flygaren, räknas in? Han sköts ner i Finland.
 
Just saying ...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

WWII:s förintelse på gång?

The Local
 
Att det är gigantiska problem med flykten från Afrika till Europa torde stå klart (sedan länge EU!). Men att lösningen skulle vara att öppna "motorvägar" till Europa verkar vara en dålig lösning och kortsiktig. Åtminstone  tål det en diskussion. Ett litet samtal om hur man kunde lösa problemen i Afrika och Mellanöstern kanske skulle vara på sin plats. Afrika är stort så enligt Reinfeldts logik bör det gå.
 
Varför den vägen är stängd fattar åtminstone inte jag.
 
Att sen en svensk kärring (jag kan inte använda ett annan ord, sorry) börjar virra in sig i förintelsens labyrinter är som vanligt numera — oanständigt.
 
Tillägg: 11 miljoner dog i förintelsen (uppskattat värde, men i det häradet). 40-60 miljoner dog i kriget totalt. Man skall vara lite ödmjuk innan man jämför dagens problem med WWII.

WWF byter taktik

 
Världsnaturfonden vevar vidare. Ett tag skulle isbjörnarna räddas. Sen var det väl någon som kollade lite fakta och kunde se att beståndet gått från 5.000 till omkring 25.000 trots klimatet härjningar.
 
Men att släppa ett så charmerande djur som frontfigur går så klart inte. Då hittar de på lite nytt och krytt. Nu minskar ytan de lever på. Att inte det heller är sant bekymrar inte WWF.
 
Vem ger pengar till dylika taskspelare?

Vilken tur ...

... att det inte är medierna och andra oinsatta som dömer här i landet.
 
 
De som gjort sig mödan att titta genom hela händelseförloppet inser att situationen är svår. Den sker dessutom där och nu, inte hemma vid reportrarnas och andras tangentbord. Att få till det som om vakterna helt sonika gick fram och kastade sig över killen är direkt ohederligt — men i linje med svenska journalister så klart.
 
Sen ser jag att DN övertagit sensationsjournalistiken från kvällspressen. Hur skall man annars tolka att man använder ordet dunka?
 
Jag blir så trött.

Det nya Sverige

 
Sverige styrs av en klick människor som "vet" hur alla i landet vill ha det. Det är ett land styrt med järnhand och det är toppstyrt. De får hålla på så där utan större protester. Skulle någon ifrågasätta vissa dumheter så hänvisar maktens folk, alla numera rödgröna, till EU. Om krisen är riktigt stor så hoppar de upp ett steg och drar till med FN.
 
Så här kommer det tyvärr att fortsätta. Personligen skulle jag vilja se ett annat land med en annan konstruktion. I korthet: enas om landsövergripande frågor som skall lösas på Sverigenivå (försvaret, delar av rättsväsendet med mera); dela in landet i regioner/delar som får stor självständighet. Den, självständigheten, skall vara så stor att man i en del av landet kan köpa cannabis i en annan inte.
 
I den stora delen, hela Sverige, röstas det om på förhand beslutade områden (de skall vara få) och alla andra frågor röstar man om i delarna.
 
Detta skulle få de fördelarna att man dels får beslut i närområdet, det som berör mig som bor där, dels att jag som medborgare kan flytta till den del jag tycker mer om.
 
Nu skall jag ut i sommaren och plåga trädgården och försöka röja garaget (om jag kommer in).
 
Skåne den 19 april 2015, en framtida region vars huvudstad heter Köpenhamn.
 
Sköter skånska makthavare sig inte så drar jag till region norr.
 
anjocity

Etik och moral har lämnat landet

 
Vi vet alla att mätningar som skall visa vad folk tycker om de politiska partierna inte håller hela vägen. Men bortsett från det — hur ända in i fågelsången kan MP växa? Deras insats hittills i maktposition måste av alla tänkande varelser betraktas som katastrofal.
 
Fridolinaren lovade att fixa skolan på 100 dagar och har hitintills inte fixat ett skit. Romsonskans alla turer på det personliga planet, i strid med vad hennes parti står för, är numera ökända. 
 
MP är ett skolexempel(!) på hur svek mot ideal ser ut. Det visar sig att deras mål har varit att sitta vid makten. Punkt.
 
Sen blir jag lite bekymrad: "Miljöpartiets största framgång är bland kvinnor, övervägande kvinnliga väljare över 50 år står för ökningen."
 
Det måste innebära att heterosexuella, medelålders män är klokare än kvinnor i övre medelåldern. Vem kunde tro det i dagens Sverige.
 
I sanningens namn måste jag erkänna att jag är mest förvånad över att någon kan rösta på något/någon över huvud taget. Nivån på den svenska debatten måste vara historiskt låg; tillika ytterst begränsad. Dessutom lyckas alla ducka för alla viktiga frågor.
 
Men försvaret då säger vän av ordning, där lyckades vi sno ihop det hela och det är en viktig fråga. Förvisso är frågan viktig men att tro att 10 miljarder (egentligen 7 miljarder) på fem år skulle räcka är att stoppa skallen i sandbanken.
 
Vi kan i alla fall kostatera att de som ser Sverige som landet lagom nu slutligen får tänka om. Ett mer extremt land lär vara svårt att hitta. Åtminstone bland någorlunda anständiga länder.
 
 

Var är lustigkurrarna?

 
Den här damen är sjukskriven för utmattningssymtom. Hon sitter i toppen på Feministiskt initiativ. Hon har jobbat hårt för att införa den totala dumheten i svensk politik. Nu är hon sjuk. Det kostar på att vara i hetluften.
 
Att drabbas av depression är en mycket allvarlig sak — sjukdomen är att betrakta som tänkbart dödlig. Inför den möjligheten måste stor ödmjukhet visas.
 
Det är skillnad på folk och folk dock. När Jimmy Åkesson drabbades av samma sak visade taskspelare och pajasar av olika slag sin rätta sida. De var inte sena att håna pågen.
 
 
Herr Nujen var snabbt framme vid tangentbordet och raljerade. Återstår att se om han och hans likar har lite hån att utdela i detta fall.
 
Till Sissela vill jag bara framföra: ta’t lugnt, ta dig tid och försök inte komma tillbaka för snabbt; det kan lätt bli bakslag. Jag vet, jag har sett det på nära håll. Glöden kan då svalna för evigt. Krya dig!
 
Sen kan jag ge ett tips till: om Skavlan-stick-folk-i-ryggen ringer — lägg på!

RSS 2.0