Liten lektion i närtidshistoria
Cornucopia? skriver under rubriken "Den riktige (s)verigedemokraten: Ingvar Carlsson" hur sossarnas invandringspolitik sett ut, Luciabeslutet.
"Sverigedemokraternas invandringspolitik har tillämpats en gång, nämligen via Ingvar Carlsson-regimens sk Luciabeslutet 1989, då man stängde landets gränser. Fast beslutet var hårdare än (sd):s politik, då beslutet även innebar att alla redan anlända asylsökande skulle slängas ut ur landet.
Eftersom vi alla vet att om man vill föra (sd):s invandringspolitik så är man en rasist, så måste alltså Ingvar Carlsson och övriga personer i Socialdemokraternas verkställande utskott (VU) i december 1989 vara rasister. "
Så här inför det nya året så kan det väl vara på sin plats att läsa hela inlägget (klicka ovan), och lägg det gärna på minnet nästa gång herr statsministern ojar sig i frågan.
2015 ser ut att bli ett spännande år. Hoppas renodlade fakta får en mer framträdande roll.
Gott Nytt!
Klart — han begrep inte bättre
I går skrev jag att herr Wollter inte gör mig upprörd. Jag påstod att han var både gammal, dum och fattar trögt. Den häsosamme ekonomisten bytte Stalin mot Hitler för att förtydliga. Inget biter dock på Sven, han vevar på:
"På frågan om det lämpliga i att det hänger idolbilder på Stalin på väggen på Kommunistiska partiets kongresser svarar Wollter:
– Okej? Och? Det är inte jag som sagt att han ska hänga där, men han får hänga där för mig.
När programledaren inleder en fråga om att kommunism förstört för människor avbryter Wollter henne:
– Kommunismen har inte förstört någonting."
– Okej? Och? Det är inte jag som sagt att han ska hänga där, men han får hänga där för mig.
När programledaren inleder en fråga om att kommunism förstört för människor avbryter Wollter henne:
– Kommunismen har inte förstört någonting."
Här blir två saker tydliga: 1) det är någon annans fel, 2) kommunismen är en fredens ideologi.
Att han faktiskt antingen är ding i roten eller en riktigt totalitär människa i all sin prydnad visar följande uttalande:
"Jag har naturligtvis tänkt över det här. Jag är inte medlem av det här partiet av slapphet eller för att jag inte vågar gå ut [ur partiet]."
Ränderna går aldrig ur.
Att gammelmedierna är tysta som små kommunistiska möss förvånar så klart ingen. Ingvar Kamprad hudflängdes för sina ungdomssynder med vurm för Hitler. Han har ändrats sig för länge sedan men ett litet drev skulle så klart köras. Wollter har syndat hela livet och fortsätter i samma spår. Inga drev här inte.
Men vi vet sedan tidigare att det är finare att vara vänstersvinpäls än höger dito.
Troligen inte så smart
Han är fortfarande kommunist. Han dyrkar gamla meriter. Han ligger i samma klass som de som påpekar att Hitler minsann byggde motorvägar. Så här säger han:
"Kom inte och släng Stalin i ansiktet på mig! Jag har läst mycket av Stalins tidigare skrifter och tycker det är mycket i det som är bra."
Han kunde ju tänkt till lite grann och dragit till med — jag var ung och dum. Nu gör totalitära människor inte så. Deras känsloregister räcker liksom inte till. Nu är han bara gammal och dum på riktigt.
Programmet heter tydligen Min sanning. Det är inget jag blir upprörd över, det här att han fortfarande är kommunist och därmed inte tar avstånd från deras utrotning i 100-miljonersklassen, jag tror nämligen att han inte fattar bättre.
Floskler löser inget
Jag hann knappt posta mitt förra inlägg förrän det dök upp en stolle igen. Jag har jobbat med olika organisationer i en drös av år och ingen har hittills kunnat förklara för mig vad tusan värdegrundsarbete är. Förutom fullständigt självklara saker.
Men det kanske är så att självklarheter inte finns längre, man måste utbilda folk i att det är fel att hutta brandbomber in i lokaler.
Uppdatering:
Så här krånglar man till exempel till det:
"2. När visar sig en verksamhets värdegrund som mest? Har du exempel på en vardaglig situation?
När en personalgrupp suttit och bestämt hur man ska göra i en situation, men sen går ut och gör som man själv vill, struntar i vad man bestämt – då märks det att man inte har en gemensam värdegrund.
När en personalgrupp suttit och bestämt hur man ska göra i en situation, men sen går ut och gör som man själv vill, struntar i vad man bestämt – då märks det att man inte har en gemensam värdegrund.
Nej, det har inget med värdegrund att göra, det har att göra med att man skiter gemensamt anammade beslut. Man är egoist. Man sviker teamet och vårdtagaren. Man är en plutt. Diskussion över, slut.
Skall man sortera in såna här självklarheter i begreppet värdegrund så blir det en tjock pärm, troligen en full hylla med självklarheter. Om detta är värdegrundsarbete så föreslår jag att alla, redan från kindergarten, får gå igenom Margareta Ribbings stilskola; det torde göra större nytta.
2014 — året då mycket ändrades och mycket föll
Att komma med en samlad bild över 2014 är ett uppdrag för de tålmodiga och till dessa hör inte jag. Så det får bli spridda skurar.
Året var i alla fall det år då ordet ansvar användes ytterst flitigt och ingen tog ansvar. Detta är nog det tydligaste året hittills i mitt liv då allt var någon annans fel. Ordet ansvar har således, likt så många andra ord, devalverats för att inte säga pulveriserats. I samma härad ligger ordet respekt som numera är ett en-vägs-ord, innebärande att vissa skall visa respekt för andra men när de där andra sen begär respekt tillbaka så blir det ett herrans liv.
Listan kan göras lång: rasist, hets mot folkgrupp, allas lika värde, fascist etcetera är ord eller uttryck som du som medborgare i detta extrema land inte kommer undan, du är alltid infackad i någon fålla av fjollor.
Demokratin försvann för gott och nu har vi de facto en demokratur.
”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur."
Det var 40 sedan Wilhelm Moberg röt till på detta sätt. Numare ryter ingen. Alla duckar. Inte konstigt egentligen; det finns alltid någon som stämmer av allt som sägs och görs mot någon lista: genuslistan, rasismlistan, diskrimineringslistan, feminstlistan och fan och hans mormor.
Politiskt sett har vi numera hamnat i den sitsen att vi inte har några motparter. Ideologier från vänster till höger är ersatta av en enda och den kallas i mitt huvud konsensus-röd. Hur gammal avdankad kommunistskåpmat helt plötsligt blivit högsta mode och av alla hyllad är för mig en gåta. Är svensken historiskt debil?
Vissa saker är borta ur en sansad diskussion: islamisternas vidriga människosyn och feminsternas godkännande av denna är exempel.
Riktiga och viktiga frågor diskuteras inte alls: invandring och integration, övervakningssamhället, EU:s väg mot totalt förfall (vänta bara ett litet tag så får ni se vad Grekland ställer till med igen), ekonomin, klimatbluffen och vem f...n skall ta tag i att EU vill att alla över 66 skall ta statiner.
I Sverige vare sig kan man, vill man eller vågar man diskutera någonting längre. Vi har blivit ett lakejfolk (I överförd betydelse har lakej kommit att innebära en underdånig eller krypande, fjäskande och överdrivet tjänstvillig person, hantlangare.[7] Kan också betyda eftersägare, någon som inte har en egen mening utan hänger på.), som de totalitärt inriktade (numera alla, rödgrönrosa värst) kan styra bäst tusan de vill.
Året som snart gått har gjort mig än mera bestämd att stå emot de värsta idiotierna. Jag skall med en dåres envishet kräva min rätt att få ha en åsikt utan att hånas av människor vars dåliga självkänsla gör dem till det de flesta av oss avskyr — totalitära maktmänniskor.
De kunde formulera sig förr.
Gott Nytt År!
Ett land i förfall
Alla partier har kommit överens om någonting, till och med över nästa val, så valet 2018 verkar vara förspilld möda. Det är så en diktatur sköter jobbet, i Sverige förklätt till demokrati. Just nu — rösta på vad tusan du vill, det blir ändå minoritetspartierna mp och v, med stöd av s, som håller i tyglarna. Politikernas och gammelmediernas strävan efter det klart överskattade konsensus har fört landet vårt in i en fas som måste betraktas som lilla helvetet.
Att politikerna är dårar och mediernas lakejer likaså visar sig på många sätt.
Moderaterna gillar inte svenskar och Sverige. Det har Reinfeldt sagt och alla m-medlemmar hankar på. Hur f...n kan detta parti ha röster över huvud taget?
Det brinner i en moské. Genast far politiker och medier ut i hatbrottstankar, långt innan vi vet vad som hänt. Om samma människor hade varit på banan lika snabbt, lika bestämt när det smäller i Malmö dag efter dag så hade det varit någon form av balans.
Våra tiggare skall det ömas för. Det har jag inget emot, men visst var det så att detta var en styggelse för många år sedan. Tiggeriet skulle bort, helt rätt. Men varför är det nu helt plötsligt lite fint, lite okey?
Ur led är tiden och just nu så finns det de facto folk som försvarar att politiker mixtrar med vår demokrati och inget ramaskri hörs.
Svensken måste vara ding i bollen.
Hur du än röstar ...
... så får du sossar och miljömuppar i beslutandeställning.
För er som knallade till vallokalerna i september och röstade på alliansen så blidde det verkligen inte ens en tumme. Statsministern sa att det hela handlar om ett handslag, inte lagändringar.
Att ge handslag inom dagens politik skall man passa sig för — hela handen kommer att ryka all världens väg.
Varför rösta när allt ändå slutar i en rödgrön soppa?
Kajsa Kavat och Tintin skall alltså ta ansvar för vår framtida utveckling. Man får hoppas att de inte är alltför pårökta av skogens svampar.
Nu kan SD ta’t lugnt. Analysera läget. Låta decembergänget göra bort sig gång på gång. Och, ärligt talat, nu är väl SD det enda oppositionspartiet; eller kommer decembergänget att fibbla med den frågan också.
Dagens beslut är ett stort steg framåt för gammal svensk politisk samförståndslösning, med betoningen på gammal.
Numera finns det sju partier som alla helt plötsligt hamnar i den rödgröna röran. Inga mittpartier och definitivt inget konservativt parti.
Only in Sweden.
Hur djupt i svenska själen ...
... sitter tankar som dessa?
"Vad betyder ordet ”nog”? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt."
"Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? För mig är det självklart att det ska vara det senare och att det är ett starkare och bättre samhälle om det får vara öppet. [...] Vad är Sverige för land? Ägs det här landet av dem som bott här i fyra generationer eller de som hittat på någon gräns?"
I den första delen får vi åtminstone klart för oss att Reinfeldt inte ens förstått problemet, utan får invandring och integration till en fråga om plats.
I den andra delen bespottar han vad tidigare generation har gjort och troligen kämpat för.
Det som jag funderar mycket över är varför han med sådan energi försöker förminska Sverige och svenskarna, samtidigt som han hyllar en politik byggd på att totala främlingar skall bygga vårt framtida Sverige.
Hade han varit amerikan och dissat USA på samma sätt så hade han fått sina fiskar varma.
Eftersom M inte behagat meddela avvikande åsikt utifrån Reinfeldts uttalanden så antar jag att M tycker likadant.
Där rök det partiet i det nyval som inte verkar bli av.
Vi ses 2018. I dessa frågor är jag långsint.
Och detta just nu!
I dagarna har det förts en debatt om att folk får infektioner på sjukhusen. Vissa sjukhus är riktigt dåliga och så många som var tredje patient smittas. Hur det står till inom tandläkeriet vet jag inte men det är också en verksamhet som måste säkras mot infektioner, precis som inom övrig sjukvård.
Kortärmat är väl en del i att tillse att bakterier inte smyger sig in i våra arma kroppar.
Den här studenten skiter så klart i patienterna bara hennes tro får sitt. Att DO tar upp frågan över huvud taget visar att vi är långt ute i landet extremistan.
Med dagens politiska situation och med allt annat skit som det här landets medborgare frossar i så får man vara glad att någonting fungerar alls.
Omöjlig lista
Det går så klart inte att göra listor som ger en rättvis bild av prestationer inom idrotten. Jag anser dock att Zlatan skall vara väldigt nöjd; han blev trots allt etta bland förlorarna.
Jag är väldigt glad över att Ingemar Johansson (7) fortfarande platsar på tio i topp. En annan tid var det men ack så stort det var när det begav sig.
Inte ens julen ...
... kommer undan feministiskt dravel.
Det arbetas uppenbarligen med viktiga saker hos gendertimer. Till yttermera visso så anses det viktigt:
"Det är inte det att vi tycker att SVT ska klippa bort alla män, men vi tycker att det här är viktigt att uppmärksamma, säger Fredrik Eklöf, medgrundare i GenderTimer."
Personligen sitter sitter jag mest och funderar på varför det anses viktigt. För vi talar om en massa tecknade filmer, väl ...? Jag tycker de skall klippa bort alla män; traditionen med ankan på julafton passerade bäst före datum redan när min son var liten så en avsevärd förkortning av eländet måste anses önskvärd.
Viktigt är det däremot när man säger jämställt och agerar så här:
Men inte ens det kan reta upp mig nu i julefriden.
Nu skall jag sätta sprätt på öppna spisen, sippa glögg, koka skinkan (sockersaltad) och njuta av julens absolut viktigaste stund — varm skinkmacka med skånsk senap (och Colman’s för variationens skull). Isande kall öl skall glida ner längs strupen, jagad av hemmagjord bäsk.
På julafton måste jag genomlida en ickesvensk middag. Dårar, ack så svenska, har sedan länge fått för sig att världens fulaste och torraste fågel skall avätas just denna dag. Hädelse är vad det är.
Det är dock trevligt folk som jag håller mycket av så jag lider i tysthet och snor till mig en ålabit som jag har med mig i min EDC (Every Day Carry). Häromåret när samma hemska jultradition också var på tapeten hade jag även brantevikssill i EDC:n men det gick mindre bra, det läckte rejält och mitt tilltag noterades med avsky.
God Jul!
Bra lösningsförslag
HAX tycker vi skall slå våra påsar ihop med Tyskland. Eftersom jag gillar det landet så tycker jag faktiskt det är en bra idé. Det eller Finland som är min nordiska favorit. Eller båda. Det kommer dock att bli en besvärlig operation. Det är alltid besvärligt att ta in kusinen från landet, speciellt när denne tror sig veta allt och förstå allt till sitt eget bästa.
HAX får ordet i ett utdrag:
Ytterligare en fasciststat?
Jag hittar saker.
Australien tuffar till sina lagar gällande invandring ytterligare. De är redan tuffa sett ur svenskt perspektiv. Jag antar att vår statsminister nu hör av sig till landet down under och avbryter de diplomatiska förbindelserna; han har ju dock stämplat människor med dylika åsikter som fascister.
Den typen av stater kan vi väl inte umgås med.
Fantastiskt ...
... att allt, precis allt, alltid är någon annans fel.
Är det inte SD, som varande det enda parti som gjorde en valframgång att tala om, som gjort fel, så är det alliansen som är taskiga mot herr Löfven. Själv tror jag han tycker att han är ett under av klarhet och att han och hans sossar helt enkelt inte kan göra fel. Därav det höga tonläget i en självförvållad situation.
Innerst inne tror jag han tycker det är MP:s och V:s fel också men där måste han vara lite försiktig.
Att sossarna skulle ha någon form av ödmjukhet eller förmåga till självkritik är förstås trams. De är helt enkelt inte kopplade i skallen på det sättet.
Att herr Löfven satt ihop ett regering bestående av alla stolpskott (troligen enda undantaget är försvarsministern) som finns är såklart även det någons annans fel. Löfvenaren kräver ansvarstagande av alla andra utom sig själv.
Ibland säger bilder mer än ord. Minen oss Romsonskan säger en del:
Obama i världen
Obama är i Sverige en man att hylla. Så icke i en stor del av landet där han härskar. Där vänder poliser ryggen mot både Baracken och New Yorks borgmästare för att de påstår att polismakten är rasistisk. Detta i sin tur underminerar så klart polisens arbete. Obama är också en utrikespolitisk katastrof, hans Obamacare är ett under i svek och så vidare i all oändlighet. Inte mycket av detta är så klart rapporterat i våra medier.
Men när han enbart ger åtta kvinnliga reportrar möjlighet att ställa frågor så kommer det en liten blänkare. Någonstans smyger sig känslan in att de som skriver om detta tycker det är bra.
Själv känner jag bara att jag får rätt i min syn — feminism slår ut jämlikhet och rättvisa.
Detta kan du läsa i DN. I den tidningen, som i nästan alla andra, så har vi bloggare ingenting att hämta längre. Våra alster får numera ingen möjlighet alls att kommentera. Så var det med msm:s vilja att "ha en dialog med läsarna".
Nu gör det inte så mycket; main-stream-media dör sakta men säkert sotdöden.
Och i ledningen för dessa medier sitter folk och undrar: va’ va’ de’ som hände. Det kan jag tala om. Uppträder man som besserwissrande svinpälsar så går det åt hilvitte. Mediernas lösning är så klart mer statsunderstöd, ett påfund som icke borde få förekomma.
När de rödgröna vrålar som värst ...
... så kan det väl ändå vara värt att påpeka hur det ser. Att komma och hojta att svensken inte är generös ter sig oanständigt i ljuset av statistiken:
För övrigt sitter jag här och flurar på när någon stolle nu kommer att kalla KD också för fascister. Det lär nog komma eller går det en gräns när det gäller de gamla partierna.
Inte konstigt att landet rasar utför
Påminner om personalen som tömde parkeringsmätarna och blev extra glada när de fick lön också.
Nu till viktiga frågor
Ur led är tiden. Jag är tillräckligt till åren kommen för att finna att råbiffar tillhör livets glädjeämnen. Att emellanåt halstra dessa råbiffar är en variant att värna om enär det också får mig att se fånigt leende ut. Nu verkar denna variant gå i graven av klåfingriga inspektörer. Råbiffen, den där riktiga på fint kött, finns väl kvar på bättre ställen men den lär snart försvinna när veganinspirerade inspektörer får sätt tänderna i den biffen.
Sverige — helt av banan?
Om det nu skall bli nyval i mars nästa år så kan man ju undra över vad som det valet skall handla om. Det finns lite om det, de viktigaste frågorna är:
Om nu det skulle vara en riktig bild av vad folk tycker är viktiga frågor så kan man ju undra varför debatten enbart handlar om SD. Nu blev KD SD också enligt den allt mer förvirrade Aftonblaskan.
Hur har man lyckas få en debatt att handla om ett parti, snarare än om innehållet i politikern? Varför har just svenska politiker och dess polare i vissa medier helt tappat viljan, lusten och intresset för vårt lands framtida utveckling?
Dessa människor kan ju inte på fullt allvar tro att Sverige och dess folk (får man skriva så?) är intresserade av smått hysteriska politiker till höger och vänster. Jag helt övertygad om att mina medröstare är långt mer intresserade av de blå staplarna ovan och lösningar på de problem som finns inom repektive stapel.
Att Sverige i mångt och mycket är ett extremt land har jag fattat sedan länge. Men att vår politiska "elit" och dess knähundar inom medierna gång på gång lyckas dra ner debatten i dyn har jag väldigt svårt för att förstå.
I min krets av vänner sitter vi inte och tjafsar om partierna och dess företrädare utan om vilka problem vi ser inom olika områden. Sist, vid glöggfesten härförleden, så kom det att handla om försvaret och civilförsvaret. Vi hann, i en hörna, också med lite om EU:s totalitära tendenser. Vem f..n har hört något om denna livsviktiga fråga i medierna på sista tiden?
Det är väl så det går till i stugorna skulle jag tro. Vi vill ha svar på sakfrågorna. Det lär vi nu inte få av vare sig politikerna heller hundarna i knät. Nu fokuseras och kastas det skit på partier och dess företrädare.
Att som nu gå till val på frågan: för eller emot SD måste sorteras in under fliken — sinnesslött.
Det kan helt enkelt inte vara riktigt och rätt.
Fungerande rättvisa
Det är inte ofta man som iakttagare kan säga att det verkar vara rätt åtgärd. Oftast gör man ju bedömningar, utan att ha varit på plats, utifrån olika källor och fäller sen sitt omdöme.
Att ovanstående beslut är rätt är jag bombsäker på — jag var där.
Icke förvånad alls
DN har varit och kollat runt i huvudstaden. Tydligen surrar underliga ting omkring i luften; avlyssningsting. Och det skulle kunna vara i maktens domäner. Jag finner det ytterst trovärdigt och egentligen skall väl etablissemanget vara tämligen nöjda med det; de avlyssnar ju och lagrar allt om vanliga svenskar så det går helt i linje med hur de vill ha det.
Man får hoppas att det inte gnälls om det här mer nu. Eller är det som allting annat numera — vissa skall "ta skiten" emedans andra skall åka i digitala gräddfiler.
Sen kan jag konstatera att säkerhetspolisen inte verkar ha koll. De tycker avslöjandet är "intressant".
Såsom man bäddar får man troligen ligga, även om vissa nu troligen tycker att det är lite knöligt i slafen.
Jag sänker min nivå
Jag hade inte tänkt kommentera det här med herr Söders inlägg mera. Jag sänker mig dock en nivå (även om den inte är så hög annars heller) och jag måste få fram att de flesta, eller åtminstone ytterst få, har koll på läget när det gäller: stat, nationalstat, nationalitet, medborgarskap, identitet och kultur och annat i det häradet.
Oavsett vem som yttrar sig, förutom de där få, så finns det alltid någon som kan studsa upp och framföra kritik av något slag.
I all ödmjukhet kanske jag därför kan få föreslå att alla — oavsett hudfärg, tro, politiks uppfattning med mera — tager sig i kragen och diskuterar långt viktigare ting och tillika saker som de, åtminstone ytligt, begriper sig på.
Det finns lite att ta tag i: ekonomi (riktig sådan, ej känsloekonomi), försvar, EU, övervakningseländet med mera.
Kort sagt, frågor som avgör vår framtid.
Ibland längtar jag hit
Måtte detta utredas, ordentligt
Man kan väl hoppas att detta nu utreds ordentligt, ty om detta är det nya sättet att ta sig till landet vårt så måste det åtminstone väcka vissa frågor.
" Det var tio passagerare på planet. De blev medtagna till förhör enligt utlänningslagen och är nu asylsökande, säger Daniel Jonasson, inre befäl på Malmöpolisen."
Att "fly" från hemskheter via privatjet verkar i och för sig praktiskt men det borde ändå väcka viss undran.
Att kalla det människosmuggling var nog att ta i. De har säkerligen betalt en bra hacka och suttit fint som vilken passagerare som helst. Eller har de legat i bagageutrymmet?
Händelsen rapporterad i vissa msm men inte överallt och lite i skymundan.
Det är något lurt här.
Svenskt krångleri
Via den alltid lika intressanta siten bubb.la hittar jag svenska dumheter, gång på gång.
Inte enbart svenska dumheter så klart utan även internationellt. Men nu var det det svenska som kom på tapeten. Den här skånska gräbban, djupt förankrad i den skånska myllan, skräder inte orden och man baxnar över dumheterna som vår folkvalda väljer att tjafsa om. Hon heter Bohman och läs gärna och förvånas och varför inte likt mig, skaka ditt huvud i förtvivlan över dumheterna som staplas på varandra.
Alla spärrar nu borta
Att herr Söder har varit ute på tunn is torde nog stå klart, även om uttalandet var ryckt ur sitt sammanhang. I stället för att uppträda med någon form av värdighet i vår riksdag så väljer vänsterpartisten Rossana Dinamarca att fortsätta på inslagen linje. Hon, som gillar att gå med rasist-tshirt till jobbet, sänker sig nu till svensk normalnivå när det gäller att diskutera — bottennivån således.
Hon glömmer sin historia där även hennes polare herr Stalin hjälpte Hitler med judeutrotningen. Hon är också extremt tyst när det gäller att kritisera hela mellanöstern för deras mål att utplåna judar. Nuvarande regering har ju till och med gått andra vägen och erkänt Palestina som stat, vilket v stöttat, vilket i sin tur måste innebära att hon stöder utrotningen i förlängningen.
Men strunt samma, nivån är nu satt. Att den skulle hamna så lågt även inom vårt högsta beslutande organ hade jag innerst inne inte trott.
Skall bli skönt med nyval (om det blir något). Resan till den 22 mars blir plågsam men sen kanske någon eller några tar tag i landet igen på ett mera konstruktivt sätt.
Sen upphör jag aldrig att förvånas över att vänsterns ligister alltid kommer undan utan ens en knäpp på nästippen. Kommunismen var lika goda kålsupare som alla högerinriktningar sammantaget.
Andra kan!
Att Sverige enbart värnar fördömandet av nazister och annat högerdrägg är allom bekant. Det finns dock länder som uppmärksammat att kommunismen i realiteten åtminstone är i paritet med högerskummisarna, för att inte säga att kommunismen, vänstern, vida överträffar högern.
Man letar i vårt land frenetiskt efter bruna bakgrunder hos partier, organisationer och enskilda medborgare allt emedan man belagt sig själva med munkavle gällande allt skit som kommunismen tillfört oss arma människor.
Ibland fibblar man till och med med sin bruna bakgrund för att den inte riktigt passar in (Aftonbladet).
Canada skall härmed tackas för sitt bidrag till mänskligheten.
Och så var alla galna
Att SD dragit fram viktiga frågor i ljuset skall de definitivt ha tack för. Nu drar sig herr Söder åt grumliga vatten till och det var nog en rejäl miss.
Som en enkel medborgare så kan jag således konstatera den svenska "toppen" i politiken är bananas hela bunten. Inga statsmanna-aktiga tendenser där inte.
Vad är det med det här landets politiska "elit" egentligen; är det inte rödrönrosa stollar som tappat koncepterna totalt, så är det en mittenfåra som inte ändrar ett skit och nu verkar de enda konservativa vi har knalla in i mörka skogar.
Finns det verkligen inte en enda bildad person med intresse för landets väl och ve, som kan knalla fram och åtminstone skrika BASTA!?
Troligen inte, så det blir till att plocka fram hink och spade igen.
Samma problem här som där
Booker brukar ha koll på läget. Precis som i Sverige så påstås fartkameror rädda liv. Men det finns de som tvivlar:
"No one was more startled by these claims than Idris Francis, an engineer and reader of this column. For 12 years he had been feeding into his computer huge quantities of data from police sources and TfL itself.
First he tracked back into the late Eighties the number of “KSIs” (killed and seriously injured) recorded at each camera site. This did indeed show a dramatic and steady decline. But he then compiled a graph showing the accident rate for the whole of London, subtracting the data for the sites with cameras. The result was unequivocal. The two graphs, though very slightly apart, showed exactly the same rate of decline. In other words, any evidence that cameras affected the accident rate was virtually nil."
First he tracked back into the late Eighties the number of “KSIs” (killed and seriously injured) recorded at each camera site. This did indeed show a dramatic and steady decline. But he then compiled a graph showing the accident rate for the whole of London, subtracting the data for the sites with cameras. The result was unequivocal. The two graphs, though very slightly apart, showed exactly the same rate of decline. In other words, any evidence that cameras affected the accident rate was virtually nil."
Att att någon i ansvarig ställning skulle lyssna på Idris Francis och vad denne kommit fram till faller på det faktum att vissa vill bara lyssna på mainstream-synpunkter.
Det enda jag personligen märkt vad gäller fartkameror är att folk är ögontjänare. Självfallet skall svensken köra under stipulerad fart så att man verkligen inte åker fast. Ryckigheten tilltar och min syn på människor i allmänhet avtar.
Intressant dock att olika vansinnigheter finner fäste lite över allt — inte bar hos oss.
Arma land får jag väl snart byta ut mot arma mänsklighet; även om vi ligger i framkanten på stolligheter.
Kan vi börja med lite viktiga ting nu?
Svenska politiker simmar faktiskt runt i ankdammen. Här ägnar man sig mest åt att tala om vad alla andra borde göra och dessutom inte i någon viktig fråga. Dessutom ägnar man en rejäl dos av energi att sätta olika etiketter på varandra.Viktiga frågor har hamnat i malpåsen.
Nyanländarefrågan är tabu, försvarsfrågan är väck, övervakningsfrågan sopad under mattan, EU-eländet tuffar på i en alltmer totalitär riktning med mera. Energifrågan har varit aktuell i åravis men den lär inte komma upp på agendan förrän arslena på politikerna frusit fast i toastolen.
Saken är tämligen enkel: med nuvarande inriktning i energifrågan i vårt land, med mer avveckling än utveckling så kommer vi att drabbas av två saker och det är bergsäkert — hutlösa elpriser och brist på både ljus och väme.
Nu kommer säkert någon att påstå att vi kan plocka in lite energi från andra länder. Möjligen, men inte från Tyskland eller Storbritannien i alla fall. De kommer inte att klara sig själva de heller inom en snar framtid.
Arma land.
Jag är troligen dubbelinvandrare!
Det här är Lars Lindström. Han "skriver" i Expressen. Den här meningen får mig att undra:
"115 845 personer invandrade till Sverige under förra året. 20 000 av dem är svenskar som flyttade hem."
Mina förfäder kallas för valloner. De kom lullande hit en gång i tiden och jobbade och slet och jag är en produkt av detta slit. Jag är således ett barn av folk från Belgien eller Frankrike. Invandrarbakgrund kallas det visst.
När jag var sexton gick jag på sjön. Det tog ett år innan jag kom hem igen. Inte visste jag att jag invandrade när jag kom tillbaka. Jag trodde jag bara kom tillbaka.
Räknar man som herr Lindström så kan man bevisa vad tusicken som helst.
Ibland undrar jag
"Pass en handelsvara
Margot Wallström kommenterar också det faktum att svenska pass mer eller mindre blivit en handelsvara. Det finns exempel där svenska medborgare tappat bort sitt pass tio-tolv gånger och ändå kunnat kvittera ut ett nytt.
- Ja, jag hörde om det där på nyheterna för ett tag sen. Frågan är vad vi gör åt detta.
Ja, har du någon idé?
- Det måste ju finnas något sätt att ta itu med det. För mig är det en ny fråga. Men det föreställer jag mig, att det borde gå på något sätt."
Margot Wallström kommenterar också det faktum att svenska pass mer eller mindre blivit en handelsvara. Det finns exempel där svenska medborgare tappat bort sitt pass tio-tolv gånger och ändå kunnat kvittera ut ett nytt.
- Ja, jag hörde om det där på nyheterna för ett tag sen. Frågan är vad vi gör åt detta.
Ja, har du någon idé?
- Det måste ju finnas något sätt att ta itu med det. För mig är det en ny fråga. Men det föreställer jag mig, att det borde gå på något sätt."
Hur i hela fridens namn denna fråga kan vara "ny" för Wallströmskan fattar jag inte. Om denna mycket välkända fråga är "ny" så kan man ju undra hur det ser ut i hennes värld i andra frågor.
Sossarnas vurm för denna kvinna har alltid förvånat mig. Det blev inte bättre efter detta yttrande.
Man blir glad
2004 sveptes allt bort. 2014 allt på plats på nytt. Indonesien kan.
På något sätt säger detta mig något, oklart vad. Glad blir jag i alla fall. Hårt arbete, vilja och koncentration i stället för genustjafs, etikettstämplande av människor och en massa annat vi håller på med.
Aftonbladet jagar vidare ...
Aftonbladet jagar vidare i den bruna historien. Hela tiden glömmer de att blaskan stödde Hitler under kriget. Vore klädsamt att de skrev om sin egen roll under WWII. Men det är väl även det det en helt annan sak.
Suck.
Främlingsfientlig, vad är det?
Det här är tydligen bökigt. Främlingsfientlighet är en skam sägs det, är vanligt förekommande, men vad tusan är det. Kan det till och med vara naturligt? När jag jobbade med mitt och mina dröser med grupper och team så var det viktigt att förstå att vi har vissa saker med oss i vårt genetiska bagage som man måste ta hänsyn till.
Jag fick då så klart läsa på och bland annat fördjupade jag mig i Steven Pinkers och Judith Rich Harris forskning inom dylika frågor.
Judith Harris
Lite grundläggande tankar blev då:
* Från början:
- Vi föds själviska så vi måste lära ut generositet och osjälviskhet men andra säger
- vi föds inte själviska men med en rädsla för främlingar.
- Vi misstror alltså främlingar instinktivt, vi blir rädda och vi blir fientliga för vi
gillar inte att vara rädda!
- Vi är som djurart inte skapta att leva ensamma. Vi har moduler i hjärnan som är
konstruerade för att hantera gruppkänslor. Den är dock inte utvecklad utan den
måste tränas.
- Däremot är relationer mellan individer medfödd (två personer = dyad).
- Vänskap och förälskelse är exempel på personliga relationer och har ej med
gruppkänsla att göra. Gruppkänsla och personliga relationer följer olika regler
och har olika orsaker och effekter.
- Kvinnor värderar personliga relationer högst och män lämnar kvinnan och drar
ut i krig (till sin grupp).
- Män har troligen starkare gruppkänsla men både män och kvinnor har en speciell
modul för gruppkänsla. Skillnaden är bara vilken som får företräde om kraven på
dem blir oförenliga.
* Och hur fungerar det då i gruppen och däromkring:
- Människan är benägen att göra som grannen.
- Gruppkänslan gör att vi trivs bäst med den egna gruppen.
- Grupper är alltid generösare mot den egna gruppen och snålare mot andra grupper.
- Individer tenderar att söka grupper där medlemmarna är mest lika: kaka söker
maka. Vi och dom finns och är naturligt. Kämpa emot via uppträdande mot
andra grupperingar.
- När man gruppindelar: skillnaden mellan andra grupper ökar men skillnaden
inom egna gruppen minskar.
- Vi gruppindelar oss för övrigt på nolltid!
- Interna gruppstrider har också en tendens att upphöra om en gemensam fiende
dyker upp.
- Människor har också en tendens att göra saker och ting som gynnar dem själva
på gruppens bekostnad. Individualism och egoism.
- En grupp med mer än en ledare splittras oftast.
- Enkönade grupper: gruppkänslan försvagas mot jaget (individualism – egoist)
man går bort från ”vi-känslan”.
* Ytterligare att tänka på
- Det är viktigt att gruppen verkligen blir ”vi” med gemensamma: mål, värderingar,
regler, normer etc.
- Man talar om psykologiska grupper (dvs. inte bara på pappret utan i huvudet):
- det är psykologiskt viktigt för mig att tillhöra gruppen, - vi förvärvar gemensamma
normer, regler, mottstockar och föreställningen om ett korrekt beteende.
- En svag gruppkänsla (eller obefintlig) = skillnaden i gruppen ökar (egoism kan in-
träda), gruppkänslan tynar bort och man blir en skock!
Det står var och en fritt att fundera kring hur vårt politiska system förhåller sig till dessa basala fakta från forskningens värld.
Jag ser att formatet ändrar sig från skrivning till publicering. Ni får leva med det!
Fascister är vi allihopa
Uppochnedvända världen rullar vidare. Ords betydelse devalveras. Förolämpad, förnedrad är ersatt med kränkt. Fascister är vi väl numera allihopa. Rasiststämpeln är så vanlig att ingen behöver bry sig. Du kan stämplas som rasist för att du inte gillar religioner och ooops, där blev jag rasist. Vi lär få ordbrist framöver med den takt som ords betydelse snedvrids.
Senaste inneordet är fascist. Med tanke på hur orden omdefinieras numera så måste väl de som, med nya lagar och regler, vill begränsa demokratin så att det bara passar en viss agenda och vissa "goda", betraktas som fascister. Detta torde då innebära att alla kan välkomna SD in i värmen eftersom alla nu är fascister. Skål!
Gunnar Wetterberg skrev klokt för några år sedan:
"Goda strukturer behövs inte för de skickligas skull, de är korsetten som håller medelmåttorna uppe".
I vårt land så vill det till att ha määängder med lagar och regler eftersom medelmåttorna verkligen behöver rejäla Spirellakorsetter.
Ett annat citat kan väl passa in i vårt svenska sammanhang; detta från Pehr Bauhn:
"Man har hellre fel tillsammans än rätt ensam".
Följ medelmåttornas väg på resan till undergång.
Man skulle ju kunna tänka sig att följa andra råd såsom: om du står framför ett stup, så kan det vara ett steg framåt att ta ett steg tillbaka. Men det vore väl till att ta i.
Det hålls koll på oss därute
På Jihadwatch håller man koll på det mesta där terror och terrorliknande händelser sker world wide. Nu är, än en gång, Sverige med i den rapporteringen. Föga trevligt.
Intressant är det dock att man också uppmärksammar hur avdankade nazister hjälpte till att bygga upp mellanösterns försvar; allt i syfte att förinta Israel. Främst gäller det Egypten och Syrien.
Den frågan verkar dagens rödgröna inte vilja ta i med tång. Inte heller Aftonbladet, som jagar gamla synder hela tiden, verkar vilja konstatera att nazisterna jobbat tätt med dessa länder — under och efter kriget (WWII).
I AB:s fall är det extra känsligt eftersom (wikipedia):
Men det är väl en helt annan sak.
Tiderna ändras ...
... men inte till det bättre.
Jag är tillräckligt gammal för att kunna konstatera att för inte alltför många år sedan så hade terrorattackerna i Rågsved drivit fram samtliga politiker av betydelse framför tv-kamerorna och presskonferenserna hade varit fullknökade av bekymrat folk.
Nu blir det en liten artikel och politikerna verkar julhandla.
Huruvida den utvecklingen är positiv eller negativ får stå för var och en; personligen tycker jag det var bättre förr.
Det mest oroande är trots allt, att vi blivit så pass blasé att allvarliga händelser som denna numera ingår i svensk normalbild. En bild att foga till alla andra bilder som svar på frågan "vad är svenskt".
Men med den åsikten lär jag i dagens samtalsklimat bli en av de nya fascisterna.
Det är nog inte där problemet ligger
Reinfeldt tycker vi har gott om plats i Sverige. Rent ytmässigt alltså. Han ger sig in i debatten på nytt med följande:
"Vad betyder ordet "nog"? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt."
Resonemanget gränsar till ohederligt. Det är så klart inte ytmåttet på Sverige som är intressant; det handlar om allt annat — sjukvård, skolor, arbetstillfällen etcetera. Med Reinfeldts resonemang så lär vi kunna plocka in rejält med folk, troligen 100 miljoner eller så.
Norge och Japan är till ytan väldigt nära varandra (km2):
När det gäller befolkning ser det annorlunda ut:
Men det är väl så numera att man kan jämföra vad tusan som helst och komma undan med det. Eller tror herr Reinfeldt att svensken är så urbota dum i päran att vi inte kan tänka själva?
"Demokraten" talar ...
... och visst tar man sig för pannan:
Så vet vi var vi har även denna planta. Om man tycker att invandringen och integrationen är ett problem då skall man i sann fascist-nazist-kommunist- anda utestängas.
Den pipa det skall dansas efter är således de rödgrönas och hur det kan bli bättre vet inte ens de.
Vilken fråga är det egentligen som är viktig?
Det svenska politiska etablissemanget, starkt påhejat av alltmer verklighetsfrånvända journalister, vevar på i — the SD saga. Det är SD hit och SD dit och tonläget är högt och skymmer det verkliga problemet. Alla skyller så klart på alla och hej och hå som det kan gå.
Om man nu menade allvar med Sveriges väl och ve så kunde man väl åtminstone ta tag i själva frågan som måste bedömas som viktig — hur skall vi klara av att ta hand om nyanlända och integrationen av dessa. Som det är idag följer vi inte ens lagar och förordningar.
Att sitta och gorma och skrika i tv och radio likt rabiata känslomässiga vrak löser inte problemen, speciellt inte i de kommuner som redan idag är förtvivlade eftersom de inte har en chans att klara vare sig bostäder, skolor, primärvård, arbete med mera i all oändlighet.
Det är inte SD som är problemet, det är faktiskt trycket på vårt välfärdssamhälle som ställer till det. Då hjälper det inte att skälla likt dementa bandhundar på SD; det lär inte lösa det som både är problemet och viktigt.
Sen kan man bara konstatera att vissa av våra politiker kan gå hur långt som helst för att förbjuda ovälkomna att få yttra sig. Här finns minsann förslag efter förslag för att förbjuda människor att rösta som man vill i till exempel riksdagen; den för tiden gällande praxis skall följas, tydligen från nu och i evig tid.
Verkligen — arma land!
Sosse stoltserar med karta utan Israel
Detta är en glad sosse. Hon har fått pris av någon palestinsk organisation. Hon verkar glad över priset och verkar inte tänka speciellt mycket på att Israel inte finns med. Utplånat som mellanösterns nazi-influerade regimer så hemskt gärna vill ha det.
Sossarna har uppenbara problem — all over the place.
Och våra eminenta gammelmedier håller tyst som vanligt.
Ytterst tveksam slutsats
I DN drar herrarna Peter Hedström och Tim Müller till med att SD:s väljare är främlingsfientliga. Här uppstår problem. För det första så framgår det inte vad folk har tolkat in i begreppet muslim i frågan. Har man utgått från muslim enligt ISIS-stuket, en mera normal muslim eller något däremellan när man svarat? Om alla utom SD:s väljare svarat utifrån en mera normal muslim och SD utifrån ISIS pöbel så blir nog bilden som den blir.
Det andra som slår en är att alla de andra, möjligen KD undantaget, ligger och skvalpar i samma härad. Är svensken verkligen så utslätad att de rödgröna tycker som di lite mera blåa?
Det kan möjligen inte vara så att SD-väljare är mera pålästa i frågan om hur nyanlända i alltför stor mängd påverkar vår ekonomi, vår välfärd som vi känner den idag, våra skolor, vår sjukvård etcetera. Alla partier verkar ju fortfarande tro att vi kan ta in hur mycket folk som helst per år utan att det på något sätt påverkar redan på plats varande befolkning.
Den här undersökningen går inte att bedöma utan att verkligen ta del av hur den lagts upp, vilka frågor som ställts, vilka som den riktats till, hur svarsfrekvensen har varit med mera.
Alltid någon annans fel
Nu när hon, Romsonskan, och Fridolinaren kommit till maktens köttgrytor så återfaller MP i gamla hjulspår, det är så klart någons annans fel. En liten specialitet som MP förfinat genom åren.
Hon klämde också ur sig:
"Riksdagen ska inte vara en lekstuga för Sverigedemokraterna, sa hon, när hon och hennes språkrörskollega Gustav Fridolin mötte medierna i Rosenbad vid sjutiden på tisdagskvällen."
Således får hon leka med både privata och offentliga saker men när det kommer till att hota hennes och MP:s plats vid köttgrytorna då blir det — någon annans fel.
Giftig bottenfärg, olaglig grön diesel med mera skylls på maken. Fridolinaren har gått från en bättre skola på 100 dagar till en möjligen bättre skola på sex år.
Befria oss från detta pack.
Undrar när man skall lära sig?
Så blev det klart, SD röstar som man bedömer vara riktigast och bäst för sig själv och landet. Nu kan vi lugnt luta oss tillbaka och se hur denna demonstration i demokratiskt förfarande kommer att fördömas från de rödgrönrosa.
Medierna kommer nu, för vilken gång i ordningen vet jag inte, att knäcka ryggen för att meddela att partiet gjort fel, fel, fel.
Man må tycka vad man vill i frågan men visst ter det sig extremt konstigt när ett demokratiskt parti, Sveriges tredje största och de enda som hade en valframgång att tala om, nu skall ha sig en ny omgång dyngkastning. Det kommer att fortsätta att vimsas runt om praxis, oansvar, ohederlighet och f...n och hans moster i en aldrig sinande ström.
Att resten av politiken, följt av jamsande mediafolk, lämnar en hel del övrigt att önska verkar inte bekymra de inblandade i häxjakten.
Allvarligast av allt finner jag dock är följande: valtaktiker eller valstrateger eller vad de nu kan kallas lyser med sin frånvaro överallt utom hos just SD. Där tänks det till och hittills med framgång.
En gammal sanning är att om man gör fel vid en viss insats, gång på gång, så är det bra att byta strategi. Att fortsätta att gång på gång göra "mer av detsamma" och förvänta sig ett annorlunda resultat kännetecknar idioter.
Mest för att visa nivån ...
... så tar jag med det här:
Fru eller fröken Pettersson vill uppenbarligen lämna mediabruset ett tag så hon kan knapra lite på julskinkan. De är lata numera reportrarna.
Världen rullar på och vi har både stora interna och externa problem att möta. Karin tycker dock att vi kan ta en paus. Svenskt så det förslår. Och hur i hela fridens namn hon kan få det till att det är alliansens och SD:s fel att de rödgröna lyckas skjuta sig i alla fötter som finns förblir en gåta.
Sen skall hon och alla andra besserwissrar sluta med att definiera vad svenska väljare gillar — idag, 21014. Vi är en hel drös som inte alls gillar taskiga kompromisser och vi vill inte ens ha er ordning och reda.
Se på Piratpartiet. Det började med en partiledare (manlig) som träffade mitt i prick vad gällde ett av våra stora framtida problem. Han efterträddes av en partiledare (kvinnlig) som lyckades slarva bort alltihop genom att överge basfrågan och trängde in sig i redan överbefolkad mainstreamsfrågor om sexuell läggning och lite annan skåpmat.
Arma land.
Ingenting att se — lulla på!
Från denkorteavis.dk hämtar jag följande:
Politiker, medier och våra rättsvårdande myndigheter verkar både stå handfallna och ointresserade.
Det blir nog så när man inte riktigt fattar hur illa det de facto är. Att det händer lite då och då är väl som det skall vara men i Malmö händer det skit dagligen. Att medierna så till den grad förtiger verkligheten att det inte ens blir en notis av vissa händelser säger nog det mesta.
Jag rör mig i min stad av en enda anledning: jag vill veta.
Staden är delad och vissa av delarna skall du inte besöka om du vill bli förolämpad och/eller slagen.
Snart är det bästa med stan bron bort:
Mannen utan fötterna i verklighetens mylla
Gustav "Stålis" Fridolin skall ut och resa. Under våren skall han besöka alla 290 kommuner. Han är, trots sitt lite barnsliga framtoning, en riktig stålman.
Våren är väl i de flestas huvud mars, april och maj. I mars finns det 22 vardagar, i april 20 och i maj 19. Det innebär totalt 61 dagar (inklusive klämmisar). Det innebär att Fridolinaren skall besöka 4,75 kommuner om dagen. Det vill till att ligga i.
Han skulle ju kunna tänka sig att sänka antalet dagsbesök om han reste även på helger och helgdagar. Nu vill inte ens jag att han skall hamna i herr Jimmy Åkessons situation så det hoppas jag Fridolinen avstår ifrån.
Den stora frågan är dock var Gustav bildar sig och var han lärt sig göra rimlighetsbedömningar. I den svenska skolan?
Ovanstående resonemang har en fördel; med den takten på resandet så är frånvaron från makten total under tiden. Det innebär att jag slipper lyssna på fler dumheter under våren och tack för det!
Rubriken, "vi måste jobba tillsammans", kan enbart kommenteras med — nej tack, man arbetar inte med folk som lever i en annan parallell värld (nu är vi uppe i minst tre).
