Den mest uppenbara skillnaden
Vi har ju synpunkter på alla andras sätt att vara och sköta sig. Att vårt land är misskött bortom förståelighet spelar ingen roll, andra är alltid värre. Synpunkterna framförs oftast utan belysning av varför saker och ting sker.
Men en sak är fullständigt klar — vi skiljer oss från de flesta i ett annat hänseende — protesterandet.
Polen körde på med sin abortsyn. Hundratusentals gick ut på gatorna och protesterade. Just nu vill regeringen där begränsa antalet rapporterande journalister i maktens korridorer. Full rulle på gatorna.
Italien likaså. Frankrike. Med flera. Här hemma sker det ingenting från det folkliga djupet. Knuten näve i fickan är melodin.
Just saying ...
Lite glädje i mörkret
Vintersolståndet 2016 – 21 december klockan 11:44 i Sverige
Så ta en paus i morgon (tre minuter kvar) vid rätt tidpunkt och smila lite. Det blir bara bättre!
Var det vad ni orkade med AB?
Att islamisterna använder lastbilar för att ta död på folk föranleder Aftonblaskan till ovanstående rubrik. Julglöggen är uppenbarligen framtagen alltför tidigt och den är dessutom spetsad med 96 %-ig sprit.
Jag kan upplysa AB om att man inte behöver vara vare sig höger eller vänster eller mitten eller upp eller ned för att inse att det som händer är rena rama katastrofen. Hade de som sitter vid makten, höger, vänster, mitten, upp eller ned, skött sitt jobb så hade detta inte skett.
Hade dessutom totalitärmedierna skött sitt jobb så hade det heller inte skett. Det verkar nästan som man vill att de mörka så kallade högerkrafterna skall komma fram. Sen kan man säga: vad var det vi sa, utan att för en sekund inse att de själva är medskyldiga.
Vårt nuvarande hot är islam. Punkt. Och en press som helt tappat det. Vissa blaskor har till och med rubriker likt "lastbilen dödade 12 i Berlin". Sanslöst.
Inte konstigt det ser ut som det gör
Özzen kan man inte önska god jul precis. Nu firar han väl inte jul men ... När dumheten går över i idioti så kan man inte längre kommentera. Mentalpatienter är fria från ansvar.
Årets bild
Skolpågarna tänker efter.
Trump — kan det bli något bra kanske?
Jag var väl en av de få som tyckte att det var tämligen dumt att räkna ut Trump, speciellt som man hade Brexit i färskt minne. I min värld var det som så: jag hoppades VERKLIGEN på Brexit (och trodde), jag trodde på att Trump skulle vinna. Egentligen började det med valet hos oss 2014. Följt av en massa andra händelser med det gemensamt att opinionsundersökningarna helt enkelt mätte fel och fel saker.
Nu skall det bli mycket spännande att se vad som händer framöver med USA och världen. Jag har en känsla av att det på USA-fronten kommer att bli riktigt bra. Värre är det på hemmaplan.
Vi gör väl som så hösten 2018: var befinner sig USA då? Var har Sverige hamnat? Vinnare kommer att utses. Av mig.
PS. Jag vet svaret på detta också!
Det smäller och brakar ...
Det händer grejer hela tiden, sedan länge faktiskt, och det finns inte mycket att tillägga. Men det är klart att det kommer att bli fler attentat innan året är slut. De har faktiskt förvarnat om det — mördarpacket (IS).
Lite vid sidan av avges det nu röster i USA-valet. Det sista hindret innan Trump är på plats officiellt. Innan detta val diskuterades det lite barnsligt om ett antal republikaner skulle byta sida i sista stund. Det fanns ingen hejd på hur många som skulle svika Trump i slutskedet. Det blev så klart inte så (ingen hade trott det utom vissa som vill visa att de tror de kan något). Just nu ser det ut så här:
Han är två röster från vinst. Inga avhopp. Clinton förlorar så klar. 4 avhopp.
Det är nog dags för Demokraterna att backa in i sina hålor nu. För gott.
Uppdatering:
Det gick fort. Nu är det alltså klart:
Jag läser bok
För att förstå varför vi är i knipa så gäller det att läsa: utländska MSM-medier, bloggar, artiklar av insatt folk och så klart böcker. Alla svenska totalitärmedier måste ratas. Själv håller jag så klart ett getöga även på dessa men det är mest för att kolla hur snett ute de är i viktiga frågor. Inte alltid snett förresten, men alltid enögt.
Just nu gäller Folkvandring. Den förklarar än en gång tankevurporna främst i svensk debatt. Bara en så enkel sak som att invandring individuellt är vitt skilt från invandring i flock. Individuell invandring har möjlighet att lyckas med integration/assimilation, invandring i flock (stora flockar dessutom) är dömt att misslyckas.
Att ge en tillfällig fristad från krig och elände är en sak. Att ge sken av, redan från början, att du får stanna livet ut en annan. Vi har misslyckats över hela linjen mest på grund av den där förbenade godheten. Den banala som Heberlein kallar den.
Boken rekommenderas för den som vill få ytterligare insikt i varför det går snett över hela linjen.
Fyll gärna på med:
Tankar om varför islam för oss bakåt, dessutom våldsamt, presenteras här från hästens mun så att säga.
Ann Heberlein har för övrigt talat om godhet på ett ypperligt sätt. I korthet: det är inte utifrån den initiala handlingen som godheten skall bedömas, godhet skall bedömas efter konsekvenserna av en handling. Vad blir slutresultatet.
Att ge tiggare pengar kan synas som en god handling. Men är det så i det långa loppet. Blir zigenarnas situation bättre på sikt? Eller till och med sämre?
Att ta emot invandrare som dessutom i största omfattning inte är flyktingar kan synas gott. Men hur går det med kvinnor och barn i hemlandet? Hur ser framtiden ut där de kommer ifrån? Hur påverkas det svenska samhället på sikt? Fler åtskildheter i badhus, på arbetsplatser etcetera.
Åtminstone jag tänker på frågor som dessa. Även i julatider. Eller speciellt i julatider.
Tillståndet i landet påverkar min tomtesyn
Normalt sett så är jag en mycket positiv person med slagsida åt att ändå vara realist. Min tomtesyn brukar vara lite åt det här hållet:
En glad och vänlig typ med förväntansfulla barn i bakgrunden. Ljust och trevligt. Våra traditioner som man kan känna trygghet i och där ögon glittrar hos kidsen.
Men nu tycks mig tomten vara under attack genom att det är en tradition som inte gillas av alla. Det blir lite smuts i kanten om man uttrycker sig så:
Men nu skall jag ta mig samman. Idag har vi glöggbjudning för alla som vill komma. Det brukar ramla in släkt, vänner och grannar. 11 sorters kakor, kaffe och spetsad glögg.
Det blir nog bra.
Man inser problemet
Jag är nog ignostiker
Ignostiker
"Ignosticism är en ståndpunkt som innebär att frågan om gudars existens är meningslös då den inte har några verifierbara (eller testbara) konsekvenser, och därför kan ignoreras.
Ignosticism kan ses som en typ av agnosticism men skiljer sig på ett sätt: Om en agnostiker säger "Jag vet inte om gudar finns" så kan en ignostiker istället säga "Jag vet inte vad du pratar om när du pratar om gudar".[ifrågasatt uppgift]
För en ignostiker är frågan om gudars existens nonsens och har samma logiska status som frågan: "Vilken färg har tisdag?". Båda frågorna anses meningslösa och har därför inga meningsfulla svar."Det var sonen min, en klipsk rackare, som häromdagen i en diskussion ledde mig in på detta spår. Detta hindrar så klart inte mig från att fundera på de stora tunga frågorna i alla fall.
Tillägg:
Ser att påven ber om böner. Han verkar ha lite problem med tilliten till guden sin:
Jag trodde att han trodde att hans tro och hans position skulle innebära en direktlinje till Gud.
Nutidens förfall — angiveri
Det började för några år sedan. Sonsonen gick i skolan och jag fick klart för mig att det nya inne var att skolan uppmuntrade angiveri. Det var och är schysst att ange sina polare. Detta uppmuntras av lärare, föräldrar och ungarna fick en oerhörd press på sig. Att ange polaren som kastade snöboll blev rätt. Det där var inte sonsonen fostrad till. Och hur han behandlades skall jag inte gå in på för det blir för långt. Men tack och lov för sonsonens pappa som röt till så håret på stasifolket stod rätt upp.
Det verkar som sagt vara helt okey med angiveri i stort som smått. Att peka finger och tjalla. Det är till och med så att man via totalitärmedierna skall hålla koll på allt och alla och verkigen tjalla. Inte ange sig själva så klart, men att hålla koll på de "onda", och senaste nytt på den fronten är att jaga "falska nyheter".
Det här är alltså inget nytt. Det har pågått länge. Det börjar på dagis. Det är ingenting annat än etiskt och moraliskt förkastligt. Oanständigt. Det blir så när man som Sverige inte varit med om totalitära tider på riktigt. Man har levt skyddad så länge att man inte fattat galoppen.
Att man som nation, som förskonats från angiveriets värsta avarter, nu frivilligt och med kraft inför, sakta men säkert, angiveriet som acceptabelt är bortom alla anständigheters gränser.
Ange din nästa — få en belöning. Ingen bra metod.
För säkerhets skull. Att berätta om brott är självfallet en solklar handling. Konstigt nog så verkar just det inte så populärt. Tvärtom så ylas det om hur synd det är om pöbelpersoner som inte hjälper polisen vid brott. Vi måste förstå att de inte vill tjalla på mördarna. De är ju släkt/vänner så de kan man inte ange. Varför vi skall förstå det samtidigt som samma personer kan tjalla på kollegor som snott en penna fattar inte jag.
Sverige — ett under av välskötthet
Det torde väl inte vara någon överdrift att påstå att landet mitt har diverse problem av stora dimensioner. Det där låtsas man inte om trots dagliga bevis på att det är så.
Polisen dröjde i sex månader med att utreda. Koll på läget?
Sen har vi en stassminister som tar tag i de tunga frågorna:
Fantasilöst är väl det minsta man kan säga om den lösningen. Och permanentande av olaglig handling.
Men vi sysslar med tunga saker också, fattas bara:
Och så där rullar landet på. Ingen gör något åt de stora tunga frågorna. Och nu stundar snart ett par veckor med absolut tystnad. Det är jul och nyår och då går politiker och totalitärmedier i ide. Det vet vi för i somras var alla puts väck i månader.
Gott nytt år? Skulle inte tro det.
Så här på fredagen
Den som tänker sig att ta sin fredagsgrogg på den här balkongen får vara extremt försiktig. Speciellt vid ingång.
Det går framåt. Sägs det.
Några tokstollar tycker emellanåt att det går framåt i Sverige. En sundare syn på invandringen och lite annat. Men i det stora hela är allt som tidigare. Och samtalstonen från de "goda" är så pass under isen att man måste ifrågasätta om svensken är mentalt sjuk till stor del.
Det finns alltså ett ställe där absolut ingenting blivit bättre, tvärtom betydligt sämre, och det är där samtal föres. Tycker du avvikande från den du talar med så kan vad tusan som helst hända. I den akademiska världen verkar de vara så långt från verkligheten att jag misstänker de gått i barndom.
Nu såg jag att Helin på SVT skall börja jaga "falska nyheter" (han har följt idioterna i USA). Vad är en falsk nyhet? Vem skall kolla det? Skall den som bedömmer en nyhet som falsk också få rätt att vidtaga åtgärder? Vilka i så fall?
Jag är numera kroniskt förbannad vilket är tydligt när jag rör mig bland folk. Minsta dumhet i politiska korrekthetens riktning gör att jag fräser till och tar mycket klar ställning. Då inträffar det intressanta att folk blir skiträdda. Ungefär som så: va, en som säger emot; och med ett skarpt språkbruk också. Det är bäst jag går.
Lite kul faktiskt.
Nu börjar det hetta till ordentligt i Italien också
Det är inte längre ett irritationsmoment. Det blir alldeles strax farligt som i krig. Om inte "riktigt" så lågintensivt inbördeskrigsliknande tillstånd. Det hade nog fan inte italienarna tänkts sig. De, som större delen av Europa, har helt enkelt inte tänkt alls. De som bara handlar utan att tänka efter har haft alltför stora framgångar hittills. Nu vill de alla dessutom att alla skall hjälpa till och även betala räkningen som de framkallat.
Dj...la typer. Inte ett uns hjälp från mig. Inte en spänn heller.
Jag tror jag skall sätta mig och räkna på hur mycket idioters handlande har kostat mig personligen. Hitta en schablon. Sen skall jag lura till mig exakt det beloppet på annat sätt från det offentliga. Eller:
Jag är svårt förtjust i denna kvinna
Hon är bland annat journalist. Varför jag gillar henne är tämligen enkelt: rättfram, pudlar inte stup i kvarten, hittar nya infallsvinklar och totalt orädd.
Mest gillar jag henne för att hon inte sitter på arslet och kommenterar. Hon rör sig. Hon bevakar just nu en händelse som också bevakas av Robinson. Hon var i The Jungle i Calais mitt bland aggresiva flyktingar, hon åkte med lastbilschaffisarna som utsattes för stenkastning, hon åkte till Cuba för at på plats se vad som hände efter det terroristen Castro dött.
Listan kan göras lång. Hon är därute där goda reportrar skall vara. De svenska sitter mest på ändalykten och tycker till.
Och vem är förvånad?
Någon, troligen Sahlinskan, fick för sig att man skulle bekämpa extremism med bland annat telefonsamtal. Nu har det så klart kapsejsat totalt. Hur många som kunde förutspå den utgången vet jag inte, men en kvalificerad gissning är en fyra fem miljoner undersåtar.
Vi har leksakspolitiker och serietidningsjournalister så det är inte konstigt att det rasar ihop.
2017 och 2018 kommer att bli åren då allt brakar ihop och etablissemanget kommer att sitta på läktaren och strunta i vilket men planera inför valet 2018. Oansvarigt? Självfallet, men de kan helt enkelt inte bättre. De är alltför tunna. En redan tunn soppa blir inte fylligare om man fyller på med ännu mer tunnt. Det blir bara mer av detsamma, lika urvattnat och innehållslöst och än mer av elände. Kvantiteten ökar men kvaliteten sjunker.
Arma land.
Inte konstigt man blir orolig
Kroppsspråk och blick säger en del. *ryser*
Det Goda Samhället — än en gång — nu Norge
Det Goda Samhället fortsätter att göra public service jobb. Gå in och kolla vad Norge tycker om den svenska utvecklingen.
