Polen förklarar lite
Det hackas på Polen som vi vet. Men ibland vet man inte riktigt vad som gäller och vilka fakta som finns. Här kommer det lite hjälp från en polack som vet.
Inget anständigt land
Ingvar Kamprad dog. Hyllad död av många. Alla vänsterknallkorkar. Dålig smak i munnen är inte ens förnamnet. Ett litet axplock:
Såg ett minnesprogram på dansk tv igår. Här hyllades Kamprads gärning ur alla tänkbara perspektiv, inklusive IKEA:s kasse. Den där blå. Man fick en stor inblick i hur fantastisk hans resa varit, hur mycket han utträttat och vad han gjort i form av välgörenhet (jo faktiskt).
Det ärsom att leva i två världar. En svensk och en verklig.
Just saying ...
Idag blev Sverige fattigare
Mannen som gjorde något stort är död. Må han vila i frid. Han gjorde det trots motstånd i början. Han gjorde det trots bojkotter från Sverige vilket tvingade honom till andra länder. Så de som hyllar idag skall veta att han gjorde allt med starkt motstånd från många i Sverige. Han fick hjälp från annat håll:
Personligen har jag minnen genom min far. Han var på den tiden handelsresande i däck. Alla de här killarna hade olika andningshål där andra handelsresande träffades på kvällarna och tog sig en bit mat och skröt.
Farsan träffade Kamprad vid sådana träffar. Kamprad hade alltid idéer som han plågade de andra med. Alltid under trevliga former. En gång kom han med sin IKEA-idé. Packa möbler i kartonger. Det blev tyst och sen sa farsan: du Ingvar, av alla idéer du kommit med så var väl denna ändå den i särklass sämsta.
Sen vet vi hur det gick. Farsan, i samma ålder som Ingvar, dog häromåret men kunde skratta många gånger åt sin och de andras totala felbedömning.
Må nu Ingvar få vila sig!
Det är fortsatt intressant med Sverige
Den svenska bilden utomlands fortsätter att solkas. Nu är det Daily Caller som visar tillståndet i landet.
Texten är från Ledarsidorna.se.
Här hemma fortsätter så klart mörkandet av tillståndet i landet. Man har till och med bildat en grupp bestående av SVT, DN, SvD och lite annat skumt för att se till att så kallade fake news inte sprids. Märkligt eftersom det är just dessa som är värst.
Men sanningen kommer fram så småningom. Frågan är väl närmast om det inte är för sent.
De sanna hjältarna — vissa för evigt, vissa sviktar
Sitter här i tidig morgon. Inte så van vid det numera. Tänker på nästintill dagliga fenomen. Tidningsbärarna & sopegubbarna. Det där sista, "gubbarna", får jag säkert skit för, men jag ser sällan gummor. Så jag bryr mig inte.
Nåväl, tidningfolket. I Skåne har vi inte mycket snö. Jag har inte haft framme skotten på åravis; det lär inte bli något i år heller. Men vi har haft våra stormar:
Under alla dessa tider med snö upp till skorstenen så har tidningen alltid kommit. Posten nix, varubud nix, men tidningen alltid. Imponerande. En gång kom inte tidningen, men det kom en lapp i lådan "sorry men budet är sjukt, tidningen kommer lite senare". Jag fick beskedet innan jag vaknat. Jag lyfter på alla hattar jag har för dessa tidningsbud. Ena sega rackare.
Sen har vi sopegubbaran. Lika fina men där har det hänt grejer.
Förr, när Torsten hade hand om’et var det enkelt. Lite extra säckar var inget problem. Nu är det annorlunda, Om tunnan inte har handtaget ut mot gatan så är det kört. Skulle tunn-fan stå lite fel så blir det ingen hämtning alls.
Goa gubbar, fortfarande få kvinnor, men de har instruktioner som definitivt inte kommit fram till tidningsbuden. Tråkigt nog. Eller tvärtom.
Ömsom vin, ömson vatten således.
Fake news på riktigt
Länk finns HÄR.
Jag tycker de som är intresserade av fakta i denna fråga skall ta sig dit och kolla. Det är mycket intressantare än man tror vid första anblicken. Det framgår tydligt i reportaget att de flesta siffror i sakfrågan är fel. Man räknar lite som man vill. För sitt syfte.
Det rikigt intressanta är dock att så här kan man göra i fråga efter fråga, i ämne efter ämne. Det är därför vi måste ha journalister som LYFTER PÅ RUMPAN och BÖRJAR JOBBA.
PÅ RIKTIGT!
Petersons regler för livet
Det har ju varit lite liv om författaren. Han mosade en stackars journalist och gjorde det med stort lugn och finess. Hon hette Cathy Newman men går nu under namnet Cathy "so you’re saying" Newman.
Hans nya bok (hans andra) ger helt enkelt råd till osäkert folk så här i tider av politisk korrekthet. Det är tolv stycken regler. Jag har bara börjat läsa men kan redan nu säga att det är både bra och tänkvärt. Och humor har han. Här är reglerna:
De flesta säger mycket vad det handlar om. Och som synes tänkvärt.
Det går bra i USA, varför inte här?
Här hemma är all rapportering enahanda och vriden åt det håll där det politiskt korrekta finns. Men det finns motbilder på andra ställen. USA, det enda landet med någon form av riktig yttrandefrihet, är ett exempel på att det går att vara bred.
Lite noggrannhet från och med nu befogad
Som alla förstår vid det här laget så kommer det att jagas fake news till leda. Alltså får vi vara uppmärksamma. Speciellt som msm kommer att kalla det mesta de inte gillar för fake news.
Det blir smutsigt framöver. Jag är dessutom övertygad om att det blir mycket ren och skär censur framöver. När till och med staten är med på ett hörn tillsammans med msm för att jaga dessa fake news så förstår alla vilka som kommer att få det svårast. Alla alternativa medier kommer att jagas.
Vi lever i totalitära tider vill jag lova.
Yttrandefrihet? Nu är den också körd
Tyskland är värst. Sitter väl i generna. Men UK följer efter i rasande fart. Och Sverige pillar med sitt. USA enda land som på riktigt har yttrandefrihet; även om många vill strypa den där också. Var sen de här gaphalsarna som lever tryggt med yttrandefriheten skall göra sen vet inte jag. Gråta i en källare kanske.
Och så skäller de på Polen. Knallkorkarna.
Vi får nog köra ett varv med lite manligt och kvinnligt
Det har ju gått mode i det här med att män och kvinnor troligen är väldigt lika, fast väldans olika. Könskvoteringar med mera kommer ju på tapeten lite då och då. Debatten är förvirrad och pendlar mellan att inga biologiska skillnader finns utan allt beror på miljön till nästan det motsatta.
Personligen hamnar jag efter många år i den slutsatsen att vi talar om, enkelt uttryckt, 50-50. Det där är viktigt speciellt när genusforskare och vissa feminister far fram som furier i medierna och påstår både ditten och datten.
Här kommer lite från Sverige:
Nu vill de jag skall sluta med det också!
Jag har ju levt ett tag. Jag har, här hemma och utomlands, ofta ställt frågan var folk kommer ifrån. Jag är helt enkelt nyfiken. Jag fick lära mig tidigt att om du inte intresserar dig så missar du många tillfällen till bildning.
Så jag gjorde som de kloka sa: undrar du över något så fråga. Om du visste hur mycket du lär dig på en sån enkel grej sa farsan. Och så la han till — du vet George, den galne irländaren från Kongo, min gode vän — han snackade jag med på Stockholm Central och hade jag inte gjort det så hade vi inte haft honom som god vän.
Jag begriper att vi nu skall sluta med sånt. Det får de gärna göra knäppgökarna men inte jag. Blir man störd av det så förtjänar de inte min uppmärksamhet eller respekt. George hade sagt — fuck off.
Åtminstone jag vill inte leva i ett land med beröringsskräck och total tystnad. Men de som tycker så kan väl leva där inne i sin lilla bubbla och sen kan de gnälla sinsemellan.
Varför har vi inte såna här herrar i Sverige?
Vill påstå detta är mycket bra. Vikten av att tala samma språk blir extremt tydligt. Och ha fakta rätt.
Det är så tydligt numera ...
... att vi genom alla mina levnadsår behandlats som boskap. Av våra folkvalda och av våra myndigheter. Har inte tänkt så mycket på det eftersom jag sällan följt idiotiska regler, vilket gått bra och sällan har jag kommit i konflikt med stollarna. Ett av mina måtton har ju varit att aldrig fråga. Det lärde mig farsgubben en gång när jag var mycket liten: fråga aldrig, då kan du få ett nej. Bryter du sen mot det så kan du "straffas". Ofrågad kan du säga: va, får man verkligen inte det med max en smäll på fingrarna som straff.
Ser att det uppenbarligen fortfarande är så att man inte kan ta en snaps på sina håll på äldreboenden. Herremilde! Att de inte smygsupit är mig en gåta. Äldreboenden kräva dessa drycker. Åtminstone de jag har sett.
Och sen kommer det fina i kråksången, de äldre skall ha samma rätt som hundar och andra djur:
Välfärdslandet har inte kommit så långt som folk tror. Och nu går det dessutom bakåt, det kommer att bli än sämre och snapsar, jyckar och promenader kommer det inte att finnas utrymme för.
Som den gamle muraren sa: de har inge’ bruk för en längre.
Frankrike får mothugg
Tyskland har redan börjat censurera sånt Merkelskan inte gillar. De är körda. Frankrike har liknande planer men får mothugg. Sverige är på gång och här är det inga hugg över huvud taget.
Vi närmar oss det totalitära samhället.
Nu skall vi tystas — troligen på ett elegant sätt
Det har väl inte undgått någon att politiker och vissa medier vill kontrollera nyhetsflödet. De gör så när de känner sin makt hotad. All over the place. Tyskland sätter folk i fängelse för en bild av Hitler och någon muslimsk tjomme. Två år fick han. Han som satte in bilden alltså. 2018.
Helin som är någon form av hög chef på SVT sa i Opinion häromdagen (fritt ur hjärtat): fake news som är riktiga och falska är inga problem; det stora problemet är riktiga nyheter som används på FEL SÄTT.
Där har ni inriktningen och problemet. De drar sig inte för att säga att riktiga nyheter som inte passar makten skall tystas.
Värre än så kan det inte bli. Så är det bara.
Det där med grupper
Jag har jobbat med grupper hela mitt liv. Ledningsgrupper, team av alla slag. Det är en krånglig värld minst sagt.
Men det ger lite svar på dagens problem i samhället. Lite kort: grupper är en samling människor som av olika anledningar samlas. Det kan vara familjen, grannarna, föreningar, en by, ett landskap, ett land. Man kan tveka om de stora grupperna är grupper men häng med för sakens skull.
En av gruppens egenskaper är att den kan vara överens om allt eller inte alls överens. Eller något mitt emellan. Det kan var lågt i tak eller högt. Men, och det är viktigt, gruppen håller ihop. Om någon kommer utifrån gruppen och har synpunkter, gärna av kritisk natur, så går gruppen samman mot den yttre "fienden".
Jag tror att här ligger förklaringen till varför vi har den situation vi har nu. Exempel: de som älskar öppna gränser talar som en grupp likasinnade med varandra. De kan ha olika uppfattning om vad man menar och var eventuella gränser skall dras. Men, kommer det någon utifrån med frågor eller kritik då samlas den där gränslösa gruppen som en man; man kämpar emot alla som tränger sig in.
Detta för så klart med sig att man inte hör vad de utifrån kommande säger. Man vill inte ens lyssna än mindre höra.
Så tro jag vi har det nu. Tyvärr. Grupper, eller bubblor, svävar runt och ingen vill lyssna på någon utanför den egna gruppbubblan.
Den omogna gruppen kallas den när jag jobbbar. Den hindrar nämligen framåtskridande.
Försiktighet, försiktighet
Britta Svensson på Expressen för ett resonemang om dådet i Bjärred. Hon gör det i allmänna termer utan att veta vad som låg bakom att hela familjen är död.
Med lite insyn i vad det handlar om kan jag säga — ge f...n i det.
Vi kommer att bli fattiga och leva farligt
Folk kommer hit. Tveksamma åldrar; ej flyktingar; kommer aldrig i jobb; åker hem på semester; gratis sjuk- och tandvård och så vidare i all oändlighet. Detta kommer så klart att göra oss fattigare. Krasst ekonomiskt.
Det farliga kommer in när svensken upptäcker att de som aldrig bidragit med en spänn får mer ut av välfärdssystemen än de som betalat hälften i skatt hela livet. Egentligen är det konstigt att det inte är större liv än det är. Redan nu.
Men det kan bero på att de närande inte riktigt har drabbats hårt än. Men det kommer. Det jäser i omgivningarna mina. Även vänstervänner börjar gny.
Vår framtid? Fattigare och farligare.
Vilka rackarns nötter som lyckats dra ett helt land dit på rekordtid. Och utan att svensken dragit fram hagelbössan och börjat röja.
Tror inte Sverige är mycket att ha om, låt säga, fem år.
Nu har det kantrat rejält
Nu kanske ni tror att det är något med tafs och så. Tja, han försökte kyssa henne efter en biltur hem till henne. Och föreslog att han kunde komma tillbaka med en pava vin. Det var i somras.
Sen kom den här häxkampanjen igång. Den som började vettigt och nu har blivit någon form av vänsterfolkets egen lilla domstol. Åklagare, domare och bödel i ett svep. Folk får kicken. Förnedras och bevis saknas. Mågot är fel.
Sen undrar jag ju vad den där polisen är för en. Vaddå "abslout". Som vanligt i de här senaste sakerna så är kvinnorna anonyma. De vill att man skall tro på dem ändå. Det är så nedturen börjar. Rättssamhället krakelerar.
Så ni som är ute i svängen — armlängs avstånd gäller. Skit i brudarna, leta rätt på polare och pimpla wisky och rök cigarr.
Vi klarar inte det här
Inte med dagens politiker och andra makthavare i alla fall. Samhället rasar på område efter område och ingenting görs.
Polisen tror uppenbarligen att de kriminella sitter och glor på SVT. Eller läser tidningarna. Att som företrädare för maktmonopolet vädja till de kriminella att de måste "sansa sig" är väl lite av all time high när det gäller renodlad dumhet.
Jag stöttar polisen, har alltid gjort. Men nu måste man undra. Vad är det jag stöttar? En samling sillmjölkar som enbart visar kraft gentemot vanligt folk och kröker rygg likt de undersåtar de blivit när det kommer till tuffa tag.
Kaffe med dopp och korv med bröd och vädjan likt kan-ni-inte-vara-lite-snälla-buset får mig att begripa att Sverige inte klarar krisen i ens fem år till.
Oavsett vilka som styr.
Vissa kan man "skämta" om
Vissa saker kan man numera inte alls skämta om. Vid närmare eftertanke det mesta. Man knallar runt på extremt tunn is. Vissa är de facto så rädda att de tystnar. För vem vill utsättas för hån och kicken från jobbet.
Men Trump kan man "skämta" om hur mycket som helst. Till och med professorer kan ställa diagnoser från andra sidan jordklotet.
Märkligt land. Knepig människa.
Trump — mannen som väcker känslor
Mina vänner gillar mig inte emellanåt. Det är när jag ställer den enkla frågan: vad har Trump gjort för att du känner sådan avsky för honom? Svaret blir allmänt hållet — han Twittrar bisarra saker, han är kaxig, han vill bygga murar, han vill förbjuda invandring, han bråkar med FN och lite sådant.
Mest handlar det om att man tycker att han är en idiot, så där rent allmänt. Det är lite av minerad mark så fort man talar om Trump. Vänner säger till mig, varför gillar du honom? Och svaret är — det gör jag inte på det sätt som ni påstår. Eller tror.
Så här är det i frågan.
Reagan var den president jag de facto gillade. Dels för hans politik i många stycken, dels för att han kunde framföra vad han ville säga utan att man nickade till. Dessutom hade han humor. En egenskap som sedan dess lyst med sin frånvaro. Han genomförde också saker av vikt.
Bush sade mig ingenting vare sig i handling eller framförande. Obama var en katastrof av olika anledningar. Hans miljökunnande baserades på klimatstollar och han var allmänt svag i genomförandet av diverse ting. Hillary Clinton är och var en vandrande katastrof varför jag såg henne som eventuell president som en fullständig nedtur. Krigisk, lögnaktig och falsk. Vilket nu också visar sig med all önskvärd tydlighet. Varför hon var och är så älskad hos oss är en gåta.
Nåväl, nu var det Trump jag skulle förklara för vännerna. Jag gillar inte Trump speciellt. Vad jag försöker förstå är varför han blir så hårt attackerad. Twittrandet är inget jag hyllar speciellt i vissa fall. Ibland gör han det bra, ibland tramsar han. Men han använder Twitter som ett verktyg att komma runt MSM. Han vill ha ut sitt budskap utan filtrering. Med det har jag inga problem.
Sedan har vi allt annat han gör — FN, invandring, murar, skatter, ekonomi etcetera som är helt i linje med vad han lovade i valet. Och han vann på det han lovade. Vad man tycker om dessa saker kan man så klart ha olika uppfattning om, men han gör det han sa han skulle göra.
Så kontentan blir för min del — jag varken gillar eller ogillar karln. Vad jag försöker förstå är varför alla hackar på honom för att han gör det han sa han skulle göra. Härhemma hoppar man på Trump i alla lägen. Men jag ser nästintill aldrig något om politiken och löftena till väljarna; men jag ser däremot en allmän avsky mot mannen.
Är det inte för att han inte håller hustrun i handen så är det något annat trams. Den nivån är alldeles för låg till och med för lilla mig.
Dessutom röstade man inte alls enbart på Trump och hans program. Man röstade för att han ville försöka tämja medierna som gjorde och gör ett uruselt jobb. Speciellt från vänsterhåll. Han vill också göra upp med deep state (myndigheter) som mer och mer lever ett eget fult liv. Bara det är värt en applåd.
Mannen är således både ointressant och intressant. Men jag försöker hålla mig till det han gör i politiken, inte hur han kammar håret.
Just saying ...
Yttrandefriheten ett minne blott
Lille Nappe Macron kör på med sin stil som blev tydlig tidigt — bort med de som vill yttra sig. I en riktning som de makthavande inte gillar. Nu är det väl bara USA som, hitintills, har free speech. Att jakten på yttrandefriheten är hård just nu beror så klart på att de styrande känner sig hotade. Då tar de till alla trix i boken de kan finna.
Tyskland har redan börjat och Sverige kommer så klart att följa efter som den lilla knähund vi blivit. Tyskarna har redan dömt folk. För bland annat denna bild.
De totalitära flyttar således fram positionerna. Tro nu inte att detta är slutet. Det är bara början och det kommer att bli många munkavlar framöver. Sverige ligger så klart på framkanten med public service i spetsen som jag skrev om tidigare:
Och samarbetar gör de inom inte minst EU:
Sorgelikt förfall på gång således. Historielöst så det stänker om det. Att kväva röster är alla totalitäras våta dröm. Men någon dröm är det inte. Full sving på eländet gäller och tystas skola röster. Nazisterna, kommunisterna och islamisterna jublar. Stöveltrampandet hörs tydligt och folk hukar sig i bänkarna. Här står stora värden på spel. Och de som skulle kunna höja rösten är inte bara tysta — de leder införandet av censuren.
Ack människa, vart är vi på väg.
Så börjar då resan mot censur
Det är tidningen Journalisten som för fram budskapet. Obehagliga tendenser kan skönjas.
Ansvaret för att SVT och public service (PS) sköter sig lämnas därhän. 2017 var året det åtminstone jag lätt kunde se hur just PS vinklade, dolde och mörkade hej vilt. Lätt att se om man följer utländska medier. Man behöver bara som jag parallell-se SVT och dansk tv varje dag för att begripa. "Börja agera därefter" undrar jag verkligen vad hon menar med.
Hon fläskar på utan vara sig tanke eller omtanke:
Detta gäller alltså alla andra utom hennes SVT. Och som hon säger "andra seriösa" aktörer. Det är ytterst oroande att vi nu går in i tystarfasen. De verkar inte dra sig för något.
Förvånad är jag dock inte.
Var det lugnt i min stad i nyår?
Allt är relativt. Men låt mig säga att bara för några år sen var det lugnare. Nu har avtrubbningen satt in så man rapporterar inte som förr. Tur man inte har små kids. Inte på något ställe vill jag ha dessa små goingar i vårt land längre. Speciellt inte i vissa skolor. Där de skall växa upp.
