Kjell Albins bok från 2016. Kan vara hans sista, tror dock där är en till på gång. Om Polen. Har kommit halvvägs och det är bara att konstatera att vi vet för lite om Lenin och hans framfart. Skall försöka skriva lite mer om boken vad det lider men jag kan inte undanhålla er vad Göran Greider tycker om Lenin, massmördaren och fegisen:
"Göran Greider har mage att påstå att (Dagens Nyheter 4 juni 2015) att Branting "beundrade" Lenin vilket Greider ser som något positivt eftersom Lenin var en "antiauktoritär, rösträttskämpe och fredsaktivist". [...] " I många länder i det före detta Östeuropa skulle Greiders uttalanden leda till böter eller fängelse för förskönande av en människofientlig ideologi." (sid. 177).
Det är att tänka på när man framöver ser pösmunken med sötsaksbehov sitter och breder ut sig i tv-sofforna.
Hollands SD gick framåt men nådde inte toppen. Det är dock det andra största partiet. Sossarna mer eller mindre utplånades. Det vinnande partiet räddade sig nog genom att partiledaren markerade så hårt mot Turkiet i valets slutskede. Närmade sig de "högerextrema" alltså.
Med tanke på hur illa det gick för sossarna så skulle man kunna tycka att det också skulle vara en huvudnyhet. Så är det emellertid inte.
Som synes har Nederländerna ingen spärr (här 4 %) utan även småpartier kommer in. Det innebär att djurvännerna också kommer in.
Nu blir det nog en lustiger dans eftersom nederländska politiker likt de svenska inte vill ta i Wilders ens med tång. En sak är således klar — Nederländerna kommer att vara samma land idag som igår. Visserligen har den politiska makten, liksom här, förskjutits på skalan. Tidigare vänster, mitten och höger glider i lite olika riktningar.
Här i vårt land är glidningen total — alla har kasat vänsterut och SD har lagt sig i mitten. Något konservativt alternativ värt namnet existerar inte.
Sen får totalitärmedierna tycka och säga vad de vill.
Sen tycker jag nog att det gått helt över styr när många svenska medier kör med högerextremism precis hela tiden. Det tyder på djup okunskap och det kommer att bli problematiskt när verkligt högerextrema krafter eventuellt börjar röra på sig. Vad skall de kalla dessa för? Högersuperduperhögerextremister?
I och för sig är detta inget konstigt. Folk är dåligt pålästa. Vissa går säkert omkring och tror att Lenin var på plats när statskuppen 1917 genomfördes. Det var han inte. Han gömde sig i Finland.
Kids med tankar om att de har fel kön från födslen ökar, fördubblas, år från år. Och det går neråt i åldrarna, så lågt som sex år). Tillåt mig tycka att det här är märkligt. Varför vill så pass många byta kön? Här vore det nog viktigt med en undersökning på bredden. Då menar jag en jämförelse med utlandet. Ser det likadant ut annorstädes?
Vad vuxna gör är deras ensak men jag blir orolig för ungarna.
Vem tar för övrigt ansvar för om det blir fel i bedömningen av könstillhörigheten?
Och självfallet så kablas det hela ut till världen som så klart lägger denna information i lådan märkt — världens knasigaste land.
Tro inte att det svenska vansinnet slutat rapporteras i utlandet. Snarare tvärtom. Svenska politiker och medier hånas nästintill dagligen. Ingen reklamför landet precis.
Igår kunde man skönja lite på de sociala medierna att man laddade upp för att kommentera hur illa Trump skött sina skatteaffärer. Det sket sig. Han betalade nämligen 31-38 miljoner (uppgifterna varierar) dollar i skatt på 150 miljoner dollar i inkomst.
Därför hamnade nyheten längst ner utan svarta rubriker. Han har således gjort mer än rätt för sig vilket torde reta hyenorna hos våra medier.
När man ser riktiga journalister som rör sig på fältet så blir Sverige-bilden tydlig — vi är ett folk som måste vakna upp. Att tro på totalitärmedierna är att tro på alltför mycket lögner. Att politiker och totalitärmedier lyckats få svensken så rädd för att uttla sig är en skam.
Ett vekt folk haver vi blivit, så svagt att vi låter tidningar som Expressen trakassera oss, tv-bolag som SVT ljuga oss rätt i facet och det utan att vi slår bakut. Att vi sen har en rättsapparat som använder hets mot folkgrupp för varenda småsak gör inte saken bättre.
Det mest underliga och hemska med viss feminism är att där finns det personer som med bestämdhet hävdar att män och kvinnor är födda som en blankt blad. Det finns inget förrän man fyller det med uppfostran, påverkan etcetera.
Att bladet redan är fyllt via våra gener finns det alltså folk som inte accepterar. Den ständiga kampen mellan arv och miljö således. De som inte fattar att det där tomma arket är fyllt med manligt och kvinnligt redan vid födslen ger jag inte mycket för.
Personligen tror jag det handlar om 50-50. Eller däromkring. Således kan man inte rakt av påstå att vi är direkt lika, direkt utbytbara. Och då handlar det så klart inte enbart om barnafödande.
Det finns helt klart kvinnliga egenskaper liksom manliga och sen får feminister av viss sort säga vad de vill. De här rabiata feministerna är charlataner och skall bemötas som sådana.
Och nu talar vi om män och kvinnor på gruppnivå, inte individnivå.
Här hemma kan man lätt få intrycket att Polens folk (och/eller politiker) vill lämna EU. Samma gäller Ungern. Det vill de alls icke. 75 % vill att man stannar. Det betyder inte att man accepterar dumheter från det totalitära Bryssel.
Man vill vara kvar men under andra former. Mindre centralmakt, mer eget bestämmande.
Frivilliga krafter försöker ta vid där ordningssamhället sviker. Det har de inget för. Dialog biter inte på vissa tölpar och ligister. Det kommer alldeles snart att krävas nattvandrare av helt annat slag. Och i Östersund, denna min födelsestad!
Personligen anser jag att vi nu hamnat där att beväpning börjar bli självklar. Då menar jag inte farfars gamla promenadkäpp utan långt kraftigare doningar.
Jag som trodde att jag framåt ålderns höst skulle kunna sitta i parken och mata duvor. Tittande på vackra kvinnor och lekande barn och minnas den tid som flytt; med vuxna barn och barnbarn vid min sida. Nu, när den tiden kommer, så är väl chansen att jag får sitta i min villa med hustrun och mata talgoxarna med den där grejen vissa äldre har för att plocka upp grejer från golvet.
Hur tusan lyckades man med denna nedmontering med sån rasande fart? Och mina vänner som till stor del tycker jag överdriver ger jag faktiskt inte mycket för i den frågan.
Är det inte förhållandevis många kvinnor i politiken som ljuger och strular till det numera. Både här och utomlands. Sen har vi förstås några höjdare också men jag tycker mig just nu ändå se en viss slagsida.
Nu får man ju så klart inte säga så här men jag tror jag gör det ändå. Mest för att det är lite förbjudet.
Antidemokrater visar sina fula trynen — hela tiden
Det är vad man kan kalla urtypen för en totalitär kärring. Gina Miller har hela tiden gett fan i att britterna röstat för utträde ur EU. Hon har gått till domstol och hon har gråtit, det gör kärringar i vår känslomättade tid, och nu är hon på’t igen. Brexit skall backas kosta vad det vill.
Det är något underligt med vissa människor. De kräver full demokrati men när det går som de inte tänkt sig så måste det till ytterligare demokrati. De är så fruktansvärt demokratiska att de övergår till den totalitäras handlingar.
Förakt är väl ordet som kommer för mig. Det verkar för övrigt vara hormonstinna kvinnor som är värst; Nicola Sturgeon tänker till exempel komma att vilja ha folkomröstningar om Skottland tills hon får som hon vill (det kommer inte att lyckas). Inte hur demokratin sagt, utan som hon vill.
Härhemma kör Wallströmskan samma linje. Hon lyckades få de stackars irländarna att rösta ja i stället för det de röstade först — nej.
Kjöllerskan sitter inne, bakom sitt skrivbord alltså. Hon ägnar en hel krönika åt att tala om att vi har väldans mycket att glädjas åt och hon avslutar med:
"Så upp med mungiporna, Sverige. Sällan har så många haft så goda skäl att vara nöjda."
Jaha, då ler vi då. Men vänta lite, hon drar på med ett antal exempel som inte styrker hennes sak det minstaste. Hon nämner inget om en urusel skola, polisen, försvaret med mera och sjukvården nämner hon men på ett sätt som bara visar att hon inte har ett hum om hur vare sig sjukvårdskedjan ser ut eller de enskilda institutionerna ser ut.
Hon har till och med en märklig uppfattning om att pensionerna är lysande om man bara har hög lön. Sällan har det väl blivit tydligare att Tim Pool hade rätt — svenska journlister har för mycket sittfläsk, de susar runt på nätet, slår lite på mobilen och ringer några som tror sig veta, och så får det vara bra med det.
Ut i verkligheten går de inte. De som drar upp mungiporna måste betraktas som sinnesslöa; det finns inget att le åt, möjligen kan man ha hejdundrande roligt åt journalister men jag tycker nog det skrattet fastnar i halsen.
Dysterkvist? Icke, bara sanslöst realistisk. Det blir så när man rör sig där det händer.
När ministrar ljuger så det står härliga till, (Ylva om brott) och nu den här plantan som säger att Umeå gör ett bra jobb med hemvändande terrorister trots att kommunen inte haft några sådana slöddertyper, så måste man väl kunna leta upp något lagutrymme att använda för att bli av med de totalt inkompetenta. Eller?
Men något underligt har etablerat sig i landet. En tro att man kan göra lite som man vill bara för att man är politiker. En tro förresten, de verkar komma undan med det och det tack vare våra urusla totalitärmedier.
Jag vet jag är tjatig, men nu är det faktiskt direkt farligt så jag får väl återkomma till frågan lite då och då.
Mina irländska vänner talar inte längre med mig. Jag hör bara djupa suckar i luren. De betraktar numera Sverige som en enda psykanstalt. Men ännu så länge kommer de till sommaren. Men det där kan ändras; inte på grund av mig och de mina men väl på grund av rädsla för våld. De gillar inte heller, likt Tim Pool, det sociala klimatet.
Som irländare är det nästintill omöjligt att tänka innan man talar och med tanke på att det numera är det viktigaste som finns i Sverige så ligger de pyrt till redan innan de öppnat munnen.