Ipse Cogita!

 

Kjöllerskan sitter inne, bakom sitt skrivbord alltså. Hon ägnar en hel krönika åt att tala om att vi har väldans mycket att glädjas åt och hon avslutar med:

"Så upp med mungiporna, Sverige. Sällan har så många haft så goda skäl att vara nöjda."

 

Jaha, då ler vi då. Men vänta lite, hon drar på med ett antal exempel som inte styrker hennes sak det minstaste. Hon nämner inget om en urusel skola, polisen, försvaret med mera och sjukvården nämner hon men på ett sätt som bara visar att hon inte har ett hum om hur vare sig sjukvårdskedjan ser ut eller de enskilda institutionerna ser ut.

 

Hon har till och med en märklig uppfattning om att pensionerna är lysande om man bara har hög lön. Sällan har det väl blivit tydligare att Tim Pool hade rätt — svenska journlister har för mycket sittfläsk, de susar runt på nätet, slår lite på mobilen och ringer några som tror sig veta, och så får det vara bra med det.

 

Ut i verkligheten går de inte. De som drar upp mungiporna måste betraktas som sinnesslöa; det finns inget att le åt, möjligen kan man ha hejdundrande roligt åt journalister men jag tycker nog det skrattet fastnar i halsen.

 

 

Dysterkvist? Icke, bara sanslöst realistisk. Det blir så när man rör sig där det händer.

 

Expr.