På tal om fakta
Nima Sanandaji
Jag efterlyste lite mer faktainriktning i mitt förra inlägg. Tänk så mycket enklare det vore om vi hade lite på fötterna innan vi drar igång diskussionen. Jag ger er denna lilla analys av Nima för eget tyckande:
”Sverige avviker från andra välfärdsstater då företagen får göra vinst på att driva sjukhus och äldreboenden. I andra delar av Europa skulle denna profitering vara otänkbar.” Så låter det ofta i debatten. Företagande inom välfärdssektorn framställs som något unikt svenskt.
Verkligheten ser mycket annorlunda ut. Kritikerna till vinst inom välfärden glömmer att det finns många välfärdsföretag också i andra europeiska länder. Enligt Eurostat är drygt 1,8 miljoner företagare aktiva i hälsa och socialt arbete i EU. Sverige står ut, som ett land där ovanligt få företagare verkar i sektorn. Enbart drygt tre procent av dem som driver eget i Sverige jobbar med välfärdstjänster. I det genomsnittliga EU-landet är andelen sex procent, alltså dubbelt så högt.
Kanske mest intressant är att jämföra Sverige med Frankrike och Belgien. Liksom Sverige är det länder med höga skatter och omfattande välfärdsambitioner.
Vad som ofta förbises i Sverige är att en stor del av den franska och belgiska vården, som liksom i Sverige huvudsakligen bekostas via skattsedeln, utförs av privata företagare. Sammanlagt finns 364 000 företagare inom hälsa och socialt arbete i de två länderna. Hela elva procent av de belgiska och franska företagarna verkar i välfärdssektorn.
Om Sverige var lika tillåtande mot privata aktörer inom vård och socialt arbete som Frankrike och Belgien, skulle vi få 33 000 fler företagare inom denna sektor. Av de nya företagen skulle 21 000 sannolikt drivas av kvinnor, vilket skulle öka jämställdheten. Det vore en välkommen utveckling.
I dag har Sverige klart lägre andel kvinnor bland företagarna än EU i genomsnitt. Nära 80 procent av detta gap skulle försvinna genom att vi närmade oss andra europeiska välfärdsstater.
Hur kommer det sig att Frankrike och Belgien inte anklagas för att utföra liberala experiment på välfärden? Det enkla svaret är att deras system länge har byggt på att tillåta företagande inom vården. Till skillnad mot Sverige infördes inte en offentlig monopolställning som senare behövde luckras upp. Åtminstone det franska sjukvårdssystemet lyfts dessutom ofta fram – inte minst av vänstern – som ett globalt föredöme."
Verkligheten ser mycket annorlunda ut. Kritikerna till vinst inom välfärden glömmer att det finns många välfärdsföretag också i andra europeiska länder. Enligt Eurostat är drygt 1,8 miljoner företagare aktiva i hälsa och socialt arbete i EU. Sverige står ut, som ett land där ovanligt få företagare verkar i sektorn. Enbart drygt tre procent av dem som driver eget i Sverige jobbar med välfärdstjänster. I det genomsnittliga EU-landet är andelen sex procent, alltså dubbelt så högt.
Kanske mest intressant är att jämföra Sverige med Frankrike och Belgien. Liksom Sverige är det länder med höga skatter och omfattande välfärdsambitioner.
Vad som ofta förbises i Sverige är att en stor del av den franska och belgiska vården, som liksom i Sverige huvudsakligen bekostas via skattsedeln, utförs av privata företagare. Sammanlagt finns 364 000 företagare inom hälsa och socialt arbete i de två länderna. Hela elva procent av de belgiska och franska företagarna verkar i välfärdssektorn.
Om Sverige var lika tillåtande mot privata aktörer inom vård och socialt arbete som Frankrike och Belgien, skulle vi få 33 000 fler företagare inom denna sektor. Av de nya företagen skulle 21 000 sannolikt drivas av kvinnor, vilket skulle öka jämställdheten. Det vore en välkommen utveckling.
I dag har Sverige klart lägre andel kvinnor bland företagarna än EU i genomsnitt. Nära 80 procent av detta gap skulle försvinna genom att vi närmade oss andra europeiska välfärdsstater.
Hur kommer det sig att Frankrike och Belgien inte anklagas för att utföra liberala experiment på välfärden? Det enkla svaret är att deras system länge har byggt på att tillåta företagande inom vården. Till skillnad mot Sverige infördes inte en offentlig monopolställning som senare behövde luckras upp. Åtminstone det franska sjukvårdssystemet lyfts dessutom ofta fram – inte minst av vänstern – som ett globalt föredöme."
Kommentarer
Trackback
