Ipse Cogita!

 

Mycket farligt. Fick nog en delförklaring idag. Snackade med yngre folk. Speciellt sonsonens (17) vänner. Resonemanget går ungefär så här i deras kretsar:

 

Vi går i skolan, vi rör oss ute i samhället och sen följer vi hur vuxna på skolan (lärare) och på andra ställen resonerar och påstår.

  Vi, de unga, ser dagliga problem, blir matade med massor av genusgrejer (mer än ni tror), vi ser ständiga bråk på stan och på olika fester, folk som tränger sig in på privata fester, tafsande, killar som inte uppför sig, tjejer kan inte gå på kvällsbio etc.

 

När vi sen tar upp problemen på olika sätt — med vuxna i skolan och vissa av oss hemma bland vänner — så är den värld de beskriver (de vuxna) en helt annan värld. Inte så farligt, tänk på att alla inte är lika lyckligt lottade och dylika fraser haglar. Men, säger de, VI SER JU. Det stämmer inte kära vuxna. Men vi blir nedtystade, inte alla men många.

 

Så går resonemanget. I korthet. Talade mycket länge med de här goingarna.

 

Så då hamnar vi alltså på vuxenvärlden i Sverige. De mörkar det som vissa av oss ser och alla ungdomar definitivt ser. Psykisk ohälsa hos barnen är alltså de vuxnas fel, speciellt de helt snedvridna människor i vuxenvärlden som vi faktiskt ser och vet existerar.

 

Tacka f...n för att ungarna blir snea i skallen. Jag har inte förstått hur hårt dagens debattklimat m.m. bland vuxna slår även mot barnen.

 

Nu vet jag. Skamligt alla skyldiga vuxna.