Ipse Cogita!

 

Mary är min bästaste vän på Irland. Hon och hennes bekanta hade ägnat lördagen åt att gå igenom svenska händelser i olika tidningar av engelskspråkig art. Amerikanska, brittiska, irländska och australiska. Till det skall läggas ett antal fristående journalister (bland annat Tim Pool). Anledningen var planering; de planerar att åka till mig i Malmö i sommar.

 

Det visar sig att det spridit sig ordentligt, den svarta bilden av Sverige. Det som oroade dem mest var hur det mörkades från medierna och från våra politiker (Ylva igen). Ytterligare en gång fick jag förklara att om ni kommer där jag bor (Limhamn) så är det lugnt. Men visst, skall vi ut på kvällen så drar vi till Köpenhamn. Eller så käkar vi i Limhamn där det finns gått om syltor.

 

Det nya nu var att de inte pratade så mycket om själva störningen, invandringens avarter. Nu hade de diskuterat hur ett helt politiskt samhälle och mediasamhälle så till den grad kan missköta sitt jobb. Varför är ni inte ute på gatorna och skriker? De hade till och med koll på den där lilla demonstrationen i Trelleborg. Varför gör inte alla svenskar det, undrade de. Jag blev och blir dem svaret skyldig.

 

Sveket mot oss medborgare är totalt. Politiker lierar sig med media, politiker sätter sin egen välfärd först och låter oss andra leva i ofärd. Svinaktigt är ett ord som kommer för mig men det är inte rättvist mot grisarna. 

 

Och alla de som jamsar med och tycker att vissa av oss överdriver har antingen ett handikapp så att de inte kommer utanför bostaden, eller så sitter handikappet i att deras inskränkta skallar.