Ipse Cogita!

Jag längtar bort

 

Jag måste skärpa till mig. Bloggat ar jag gjort i nio år nu. Tanken från början var att skriva av mig om allt mellan himmel och jord. Ett ämne var jag speciellt intresserad av — den stor klimatbluffen. Jag plöjde allt som jag kom över inom den "vetenskapen". Jag kom mycket snabbt till insikt att det där handlade inte alls om klimatet, det handlade om makt och pengar. Nu har det ämnet självdött till stor del.

  Det finns några charlataner kvar varav den svenske Rockström är den svenska företrädaren som svenska politiker och totalitärmedier fortfarande lyssnar till. Ytterst märkligt med tanke på att han är en fifflare av stora mått och dessutom på intet sätt klimatkille, han är utbildad inom jordbruket.

 

Denna resa inom bloggosfären som jag beskriver kort ovan är viktig för den fortsatta skrivningen. Världen därute har nämligen ändrats inom detta gebit. Alltfler börjar inse att klimatet går sina vägar och alla insatser som gjorts har varit pengarna-i-sjön. Inte så i Sverige dock. Här har vi fastnat och tror oss veta bäst.

 

Det där tänket går igen i snart sagt alla frågor. Vi har en debatt om allt annat än de problem vi faktiskt har. Vissa tror dessutom, otroligt nog, att Sverige går bra — inga större problem finns. Vi diskuterar ordval framför innehåll. Vi diskuterar politisk tillhörighet före problem. Vi diskuterar OM vi har rätten att yttra oss före problem. Kort sagt vi diskuterar allt utom problem.

 

Handlingsplaner? Finns inga och har inte funnits några på många år. 

 

Kort sagt — vi lever i ett knasland som de flesta utländska betraktare ser som psykiskt sjukt. Att fortsätta att läsa svenska totalitärmedier är fullständigt meningslöst, stort slöseri med tid. Att kommentera vad som händer utifrån svensk horisont är om möjligt ännu mer slöseri med energi. Jag måste helt enkelt sluta med det.

 

Man blir sjuk av hur svenska politiker och deras sängkamrater totalitärmedierna tar sig an Sverige och de svenska problemen. De talar inte ens om problem, de kör sitt ständiga — utmaningar. Och över alltihopa lyser den totala handlingsförlamningen.

 

Man kritiserar en polis och dennes ordval; man ignorerar opinionsbildares ordval som ofta är värre; man lägger kraft om det skall heta "man" eller "en"; man låtsas som om könsbyten på bestick är en fråga för vuxet folk; man blåljuger som minister om statistik och kommer undan; samtidigt avskedas folk för att de yttrar sig, och så vidare i all oändighet.

 

Det är mycket som är dött i landet mitt. Det mest döa är yttrandefriheten. Den finns inte längre, denna garant för ett samhälle värt att leva i. 

 

Så vad vill jag säga? 

 

Kanske att jag inte längre skall blogga och tycka utifrån vad imbecilla svenska politiker säger. Eller svenska totalhavererade totalitärmedier. Jag måste bort från den världen helt. Mentalt alltså. Det tär på en att behöva lyssna på eller läsa vad vitsippefolket tycker. De kan sitta där under eken och flura alldeles själva. De tillför inget. De är enbart till för sig och sina polare, lika störda i roten som de själva.

 

Jag får dessutom i mitt privata liv se till att sköta mig alldeles själv. Jag och min familj räknas. Inga andra. Jag tänker inte vara vare sig lojal eller solidarisk. Det har jag försökt i hela mitt liv och vart har det lett? Jag är numera fullt försvarsmässigt utrustad. Jag gick utanför licenssvängen. 

 

Samhällskontraktet har våra politiker sagt upp alldeles på egen hand så det kontraktet gäller inte mig längre. Gdansk hägrar närmast till våren/sommaren. Här skall jag skaffa mig en fristad. Förhoppningsvis kommer polackerna att värna det gamla Europa. Tyskar och fransmän gör det inte. Svenskarna har slängt hela landet på soptippen. De tillåter makthavare av olika slag att fullständigt härska sönder landet.

 

På alla nivåer. Från förskolan till döden. 

 

Jag längtar verkligen bort märker jag.

 

Fortsätt att blogga bara!
Det kan du göra från Polen även.
Lilljäntan och hennes bror gläder sig nog om de visste att du är på väg till hennes farmors land!
Håller som bäst på att förbereda flytt.
Otroligt vad papper och tidskrifter man hinner samla under en 29+ årig levnad...

Ulf:
Blev nyfiken på det där med flytt;-) Vart styrs skutan?

Den började redan för 27 år sedan.
Familjen till Belgien. Barn skola. Mycket bra. De erkänner det till och med själva.
Nu känns det som om det var dags att byta till annat land.
Tänkte följa släkt till Portugal.
Inspektionsresa i april.
Bättre väder. Annat landskap. Billigare i stort. Skattemässigt helt annorlunda...
Trivs vi inte flyttar vi väl igen.
Bara man får vara i Norden på sommaren...

Ulf:
Bra val! Ligger även i min hjärna det där landet. Och tack för att du tog dig tid.