Inte konstigt det går snett
Av alla som försöker ta sig över till Europa så är 3 % att betrakta som flyktingar. Alla de andra gör det av andra skäl, mest ekonomiska. Fullt förståeligt men det blir fel.
Vi kan ju ta Sverige. Vår modell bygger på att alla jobbar och betalar skatt. För denna skatt får vi sen återbäring på olika sätt. Sjukvård, skola etcetera. Det är den svenska välfärdsmodellen i ett nötskal. Till detta skall läggas att vi är fostrade till att solidariskt ställa upp på dessa regler. Jobba och få del av välfärden. Vi har så klart tänkt till och också sagt att vissa (sjuka, handikappade ...) inte klarar det men de skall vi ändå ta hand om; ge ett värdigt liv.
När det nu visar sig att fullt friska unga inte jobbar (det är faktiskt inte bara deras fel) utan de tar del av välfärden utan att bidraga, och de gör det i lång tid, ibland hela livet, då blir det så klart gnissel i maskineriet.
Det goda handlandet har alltså fått onda konsekvenser.
Sen blir det inte bättre av att NGO (Non Government Organisation: Läkare utan gänser, Röda Korset m.fl) hjälper till att få över alla som inte har flyktingskäl till Europa. De säger sig rädda liv genom att ta dessa till Europa. Det där stämmer så klart inte. De kunde ju köra tillbaka de som håller på att drunkna till Afrika.
Jag finner det ytterst märkligt att frågan på sina håll inte ens får diskuteras. Inte utan att man blir kallad både det en och det andra. Men vissa har det där svenska i blodet — svensken gör hellre fel tillsammans än rätt själv — och då blir alla som inte följer stimmet/flocken ett hot. Eller så blir man stämplad som idiot och ond.
Men håller verkligen välfärdssystemet för att halva arbetsföra befolkningen försörjer alla? Och är det verkligen vettigt att halva befolkningen inte klarar sig utan någon form av stöd? Vad gör sånt med självkänslan och värdigheten hos de som hamnar utanför?
Det ser dystert ut för välfärdsmodellen. Och Sverige.
Kommentarer
Trackback
