Nytt år — nya framtider
Man kan ju undra vad som skall hända över världen nu och framöver. Hur kommer det att kunna se ut. Och varför. Det går så klart knappt att sia om men jag finner det märkligt att svensk politik och svenska medier inte diskuterar frågan ens i närtid.
På lång sikt är frågan kanske inte ens intressant eftersom vi inte kan veta ett skit om hur vindarna kommer att blåsa. Men i nutid och närtid finns det all anledningen att börja fundera. Så tycker åtminstone lilla jag. Frågorna är många och rejält knepiga. Lite i punktform tänker jag som så:
1.
Vi kan väl börja i väster och vår vän och världens stormakt nummer ett. USA har all anledning att se mer om sitt eget hus än andras. De kommer säkert att prioritera sin egen framtid före resten av världens. De kommer så klart att ta tag i det som hotar USA om det hotet ligger utanför USA (islam till exempel). Men risken är stor att vår store gode vän vänder oss ryggen. Inte av ondska utan av nödvändighet för det egna landet. Det där kommer att glädja många men inte mig.
2.
EU ligger riktigt illa till. Britterna lämnar EU (lämnar de Europa också? Tvingas de lämna Europa av galna EU-stollar?). Lämnar skall så klart läsas bildligt. Och vad sker med Visegrad4-länderna, Centraleuropa. Bildar de gamla klassiska Europa och lämnar resten av kontinenten till tyskar, fransmän, svenskar och andra som tycker så lika i frågan om ett mera centralstyrt Europa? Vilket tåg skall vi i så fall hoppa på? Blir Europa således större och enigt eller splittrat i mindre falanger och djupt oeniga. Skulden för dagens situation på Europafronten är EU:s och enbart EU:s, anförda av totalitärt folk där Merkel är lillHitler själv.
3.
Ryssen vet vi aldrig var vi har. Vad tänker de, vad har de för planer? EU har inte lyckats få ett vettigt förhållande till ryssen utan har kört på mer i egna storhetsvansinnesplaner. Ryssens planer är dåligt belysta enligt mig. Jag har till exempel inte fattat varför de skulle vilja riskera så mycket för att ta Gotland. Men det är klart — ett USA som sköter sitt, ett EU som är splittrat öppnar nya möjligheter och nya tankar.
4.
Sen har vi det islamska hotet. Det lär inte försvinna i brådrasket och tyvärr hjälper vi till allt vi kan för att förvärra situationen. Att islam skulle vara framtiden är så klart inte ens tänkbart. Vem vill tillbaka till medeltiden. Vem vill ha mindre bekvämlighet och trygghet. Det är dock dagens situation som är akut.
5.
Kommer Sydamerika att liera sig med sig själv och spänna muskler? Kommer Afrika att göra detsamma? Eller kommer även dessa giganter att splittras på annat sätt?
6.
Sen har vi de som kanske inte är så stora frågetecken längre — Kina och Indien (och ett par till). De kör med reglaget i läget full fart framåt. Men hur kommer de att söka sina gelikar? Med vilken kraft? Kineserna har väl redan idag en hel del med Afrika att göra om jag inte läst på helt fel.
7.
Australien ligger där det ligger och under Storbritanniens sfär. Hur kommer de att agera när de ser sitt närområde ändras?
Det finns så klart mer. Allt hänger dessutom ihop på olika sätt. men någon enda liten människa i Sverige kunde väl träda fram och höja rösten bortom fyrverkeriproblem och annat smått skit. ALLA kan väl inte fastna i och snöa in på genusfrågor och andra ting som i det stora hela blir mest trams.
8.
Klimatet kommer för övrigt att sköta sig alldeles själv. Med en ny president kanske till och med vetenskapsmän med kunskap släpps in i debatten. Helt plötsligt känns det som om, tack vare Trump, denna fråga kan förpassas till rutan för ett rejält omtag. Nuvarande kurs i frågan förvärrar alla andra konflikter. (Tänk att det finns folk som i verkligheten påstår att klimatfrågan är löst. Punkt.)
Jag är ju misantrop numera så jag har inga stora förhoppningar på mänskligheten. Speciellt inte på den svenska delen av densamma.
PS
Misantropi innebär att man känner ett hat eller starkt ogillande mot det mänskliga släktet, eller har en disposition som innebär ett ogillande eller en brist på tillit till andra människor. Ordet kan härledas från det grekiska prefixet miso- (som betyder hata, förakta) och anthropos (som betyder människa). Hatet är inte mot individuella människor, utan snarare mot de drag som delas av hela mänskligheten oavsett vilken tid man lever i.
Misantropi betyder inte nödvändigtvis att man är inhuman, antisocial eller sociopatisk mot mänskligheten.
Kommentarer
Trackback