Ipse Cogita!

 

Det görs stora ansträngningar för att inte rapportera det fula som händer. Det får till följd att debatten blir ytterst hetsig. Folk ser vad som händer på sina håll, inget rapporteras eller så kommenteras det hela i överslätande termer, och så blir debatten än hetare. 

 

Jag bor i Limhamn, Malmö. Här händer inget speciellt. Lugnt och skönt så när som på en populär sysselsättning som handlar om att spränga folks brevlådor. Med utgångspunkt från det så skulle jag kunna säga att bilden av ett våldsamt Malmö är fel.

  Men till skillnad mot de flesta Limhamnsbor så har jag genom åren (cirka 2,5 år) rört mig i allt från zigenarläger till Malmös övriga taskiga områden. Där ser jag ett annat Malmö. Jag ser också invånare som ingen verkar lyssna på. Förtvivlade människor som inte gärna går ut. Som är rädda på daglig basis. 

 

Om man inte ens fattar att en stad kan vara både lugn och fin och våldsam så är man blind. Och döv. Och okänslig. Att ständigt bara lyfta fram den ena sidan slår fel. Till det är jag själv ytterst skyldig.  

  Men tänk tanken att jag skulle sitta här i Limhamn och forma min Malmöbild utifrån vad jag ser. Då blir ju hela stan en idyll. Därför koncentrerar jag mig på att skriva om eländet, skapandet av falska idyller får Main Stream Media sköta. Motvikter måste fram.

 

Sedan ett halvår tillbaka rör jag mig inte längre i andra delar av Malmö (förutom centrum). Det har helt enkelt blivit för farligt. Speciellt framåt kvällningen. Att ta fram handlingsplaner utifrån ett scenario som är Limhamn skulle innebära att vi sviker invånarna i andra delar av stan där pöbeln härskar. 

 

Och det för mig till Eslöv. Hur ända in i fågelsången kan våldtäktsrekord hamna i ett ljudlöst mörkt rum? Vem vill framföra idyllbilden som inte ens är sann? Vilken vinst ser man i det handlandet?

 

Men nu blir det andra takter. Nu har utländska medier, på allvar, börjat se på landet; landet där fejkade nyheter och fejkad statistik varit ledstjärna. Det kommer att bli ett tufft uppvaknande för de som syndat mest — politiker och totalitärmedierna.