Påskatider
Vi tillhör inte precis de religiösas skara i min familj men vi gillar påsken. På den långa fredagen så blir det påskalamm väl tryfferad med vitlök. Påskafton träffas vi av tradition i en lite utökad familjesamling och det sker på traditionellt sätt med påskbord, äggapickning och påskhare. Resten av dagarna är återhämtningens tid.
Att picka ägg är en gammal historia som lär komma från Polen, 1400-tal. Jag har aldrig vunnit denna tävling trots många årtiondens försök. Har provat nykter, halvfull och på röken; inget hjälper. Dum grej det där.
Påskharen är alla barns favorit. Ingen stor tradition här i landet; det är en tysk grejsing. Eftersom jag har vissa rötter åt det hållet så har vi alltid haft påskhare.
Det går till på följande sätt: påskharen är en snabb rackare; han rusar in i huset/lägenheten och gömmer äggen lite här och där; sen far han ut genom ytterdörren och för att uppmärksamma barnen på att han varit där (det går så in i h...e fort att man intet märker) så slår han bakhasorna i dörren så att en skarp smäll hörs; det är signalen för kidsen att släppa mobiler och paddor och börja leta ägg.
Det är också en snällhetens tid, påsken. Åtminstone för oss. En tid för avkoppling och lite seriös läsning av vettig litteratur. Jag får därför avsluta med en minidikt av norske poeten Olav Hauge:
"Katten sitter på tunet när du kommer.
Språka lite med katten.
Han är mer en andra varse vad som sker på gården."
Jag tycker den är lysande. Hauge har också lite om katten i sina dagboksanteckningar:
"Jag gick förbi katten i dörren en dag [...] utan att säga någonting. Det var bara katten som satt där, men kanske hade han väntat sig ett ord han också — det kände jag efteråt."
Glad Påsk!
Kommentarer
Trackback
