Ipse Cogita!

 

Det är det här som är så märkligt i dagens Sverige. Vi verkar leva i en kokong. Gårdagens manifestation var inget vördnadsfullt, ingen ilska mot terrorn; det var nästintill tjo och tjim. Vi är så goda att vi inte ens orkar ta med oss en massa svenska flaggor för att visa att Sverige finns. Inget blågult flagghav här inte. På något vidunderligt sätt kan det eventuellt verka stötande på minoriteter sägs det bland vissa. Men de kom väl hit just för vårt system; vår generositet. 

 

Och där Magda jobbar så finns det folk som dagligen offrar sig för att bekämpa IS. När vissa IS-terrorister sen blir sårade eller lite trötta så åker de till Sverige och sippar caffe latte. Vissa tröttnar och kör lastbil.

 

Mina polska kontakter finner det direkt stötande. De undrar bland annat om inte IS är stämplat som en terrororganisation av FN och om Sverige inte följer vad FN säger i frågan. I så fall skulle väl det vara ett pågående krig i form av terror. I krig gullar man väl inte med fienden. 

 

Den troliga förklaringen till vansinnet är att vi inte rör oss ute tillräckligt mycket. Vi har varit förskonade från krig vilket tacksamt noteras mendet har sina nackdelar. Vi verkar inte riktigt tro att onskan finns; ibland mitt ibland oss. Vi sippar samma latte och bildar oss en uppfattning av världen från någon uteservering i vårvärmen. 

 

Nu skall jag snart åka till sonsonen för att ha ett litet snack. Han vet vad jag vill skulle jag tro, så det blir en repetition. Han blir 17 på påskafton. Vad han nu skall få in i skallen är följande (en del av mitt säkerhetstänk sedan många långa år tillbaks):

 

I stan går man på den trottoar som gör att man möter bilarna. Aldrig med bilarna i ryggen. Det införde jag när en mamma med barnvagn i Malmö blev nedmejad av ligister för tio år sedan eller så. Man stoppar mobilen i fickan när man rör sig och njuter av promenaden och omgivningarna. Självfallet har man inte musik i öronen. Då hör man varken vårfåglarna eller lastbilar.

 

Att det skall vara stört omöjligt i denna del av världen att begripa att skuld skall fördelas. Alltid. Att inte göra det ger fritt fram för stollar som vill smeta ut ansvaret på alla. Det där ofoget börjar redan på dagis.