Något fel är det
Jag citerar AB:
En vettvilling anfaller alltså en kvinna. En man med insikten att detta kan gå illa, detta är inte rätt, ingriper. Nu skall mannen som försökte hjälpa in i spjället. Hur det är möjligt förstår endast jurister. Det klarnar dock lite när man ser hur de resonerar:
Vi tar sista stycket. "De allra flesta kan besinna sig ...". Jag skulle hemskt gärna vilja veta på vilka vetenskapliga grunder han baserar det uttalandet. Inte juridiska "vetenskaper" utan på psykologiska och kemiska. I en traumatisk situation så vill jag påstå att det faktiskt är tvärtom. De flesta kan inte alls besinna sig. Det strider mot kroppens kemi och hjärnas fight-funktion.
Sen kör han med en fullständigt vansinnig jämförelse. Skjutning sker oftast inte i närkontakt med ett offer så fallen är inte ens jämförbara. Man också verkligen diskutera varför jag inte skulle kunna få skjuta våldsverkare. Till exempel i mitt hem. Mitt hem är min borg och den som väljer att invadera och hota mina barn skall inte få kröka ett hårstrå på deras huvud. Min rätt går före avskummets.
Hur kan någon, i efterhand, göra en bedömning av att ett slag är nog men inte två, där det första inte berörde den adrenalinstinne alfahanen alls. Fem slag, tio slag, då kan vi börja kolla om det var nödvändigt.
UPPDATERING:
Har snokat runt lite. Aftonbladets artikel hade uteslutet en hel del verkar det som. Han som slog hade gammalt groll med den slagne och hade dessutom till viss del förberett sig med den där domkraften. Så nu blev rätt eller fel lite knepigare. Men i övrigt står mina tankar fast; det går inte att i efterhand snacka om att besinna sig vid våldsamma händelser. Vi funkar inte så.
Kommentarer
Trackback
