Ipse Cogita!

 

Det blir tydligare och tydligare att USA behövde en omskakning. Demokraterna verkar att helt ha tappat greppet och republikanerna har problem att samla trupperna. Alla verkar vilja sabba det mesta. Enighet verkar svårt att uppnå.

 

Men omskakningen kan i värsta fall bli riktigt farlig. Stora makter förr har börjat bråka i slutet av sin storhet. Stora idérörelser har övergått till fundamentalism i slutet av sin levnad, en sista kraftansträngning innan sammanbrottet. Kanske är det det vi ser inom silam till exempel. 

 

Och hur skall USA komma ur sitt dilemma med mer hugg i ryggen än hjälp framåt tillsammans. Skall det bli landsbygd mot stad, kust mot inland eller någon annan konstellation. Hur mycket osämja krävs innan det kan bli riktigt allvarligt. 

 

Att skylla på Trump är trångsynt. De som röstat för honom är till stor del de som ville ha en ändring i hela det politiska systemet. Om då detta system fortsätter på sitt gamla vanliga sätt så inser folk till slut att ingen lyssnar och Trump kunde inte ändra på det. 

 

Man kan lugnt säga att det är ytterst viktigt vad USA nu gör i Mellanöstern. För America First är för många amerikanare inte att hoppa in i krig igen. Speciellt om man inte har en mycket långsiktig plan för vad som skall ske sen.

 

Trump kommer man så klart att skylla på om det går galet. Men det är inte korrekt, något sitter långt djupare än så. Just nu är det förlorarna i valet som i så fall har mycket större skuld. Men inte ens det tror jag är förklaringen om det brakar snett. 

 

Det sker något inne i kärnan på landet. Det har pyrt länge kan jag tänka mig. Det oroar mig. Utan ett enat och starkt USA — en ytterst osäker värld och tid väntar oss.