Ipse Cogita!

 

Oxie vårdcentral. Mina gamla tanter (och gubbar) har denna vårdcentral som sitt naturliga val. Det ändrar jag gradvis på. Om de svarar alls i telefonen så är de oerhört otrevliga, läkartider fås inom en månad (jo du läste rätt), kot sagt — katastrof.

 

Jag har skrivit många brev och mail till cheferna som brukar försöka glida undan när de efter evigheter svarar. Men nu är jag inte en som ger sig så det slutar med ett möte. Då har de laddat upp vill jag lova. Chefer, halvchefer och för säkerhets skull jurist. Tramsigt är ordet.

 

Det slutar alltid med att de inte kan hjälpa att de är urusla, det är alla andras fel och sen återgår allt till samma gamla travande i träsket. Så blir det så klart även denna gång.

 

I detta fallet kan man inte skylla på någon annat än sig själv. Det är inget nytt fenomen. Det har pågått i årtionden.

 

En herre, 95, har helt upphört med att ens försöka ha kontakt med skitstället. Han är en kraftkarl och löser sina problem, de är många, genom att låta sina sympton bli så allvarliga att han måste åka ambulans till akuten. Där får han den vård Oxie inte kan erbjuda.

 

Världsbästa vården? Haaaaa, haaaa, haaaa!