Alla dessa benämningar

Från Morpheusblogg.
 
Just nu är det antifascister som är ute och härjar mest. I Frankrike, USA och lite överallt. De har våld som vapen vilket gör dem till fascister mer än anti. Sen finns det nickedockor som börjar köra ett race med förintelsen. Vad finns det för bevis? Egentligen? Så säger de och man kan ju undra vad de menar. Kommnisterna är på sitt vis värst, de förnekar fortfarande kommunisternas framfart med en si så där 100 miljoner mördade. 
 
Personligen har jag sedan barnsben haft oerhört svårt med totalitärt folk eller folk med totalitära tendenser. Sen får de komma från vilken del av skalan de vill. Redan i skolan fick man sin beskärda del. Eftersom jag är en fredlig typ så fick det bli att fly undan de värsta typerna. Såväl elever som lärare. Att ha föräldrar som höll en om ryggen blev en trygghet; likaså kompisar med resning.
 
Sen fortsatte eländet med folk som med totalitärt synsätt hade som största nöje att sätta sig på en. Men nu var käften välsmord på lilla mig så nu blev det bättre. Det var allt från idioter på skattemyndigheten till chefer vars ledarskap var ett under av bristande självkänsla. Det gick så långt att det blev lite kul att reta gallfeber på de värsta stollarna. Allt funkade tills jag blev trettio år gammal. Då blev jag egen företagare och gav fingret till hela drösen av totalitära skitstövlar. 
 
Myndighetskontakterna krävde dock en alldeles speciell strategi. Den var mycket enkel — undvik all kontakt med alla. In med skatten enligt gällande regler och alla ni andra kan dra åt helvete. Det har funkat väl och vid ett flertal tillfällen har jag tagit vissa myndigheter på långa turer i den byråkratiska djungeln. Några gråa hår har jag säkerligen skapat. 
 
De där totalitära tendenserna poppar upp likt giftsvampar lite då och då. Igår var det lite drag på Twitter där vissa knäppgökar försvarade omskärelse av små barn. Ja, inte alla, bara pöjkarna. Det är en sån där totalitär grej som jag helt enkelt inte klarar. Det sker så klart i stort som smått det här. Ofta med knäppgöksargument som "stöd" för tesen att vissa måste bestämma över andra. Så fort de inser att de inte får alla med sig på resan så blir de sura och börjar tala lagstiftning — kvotering och en massa annat för att tvinga folk till underkastelse.
 
Till modellen ovan måste man också, såklart, lägga islam och deras vurm för att styra alla andra i deras riktning. De är riktigt under isen i dagens värld — de mörkar inte ens att de vill ta livet av dig.
 
Således — jag bryr mig inte ett skit om vilken del av skalan man vill stoppa in mig i, allt som går i totalitär riktning kommer jag att bekämpa med all den kraft jag har. 
 
Det där med våld är egentligen ganska lätt. Jag har aldrig varit i slagsmål annat än med käften. Våld är inte min grej. Jag tycker det är bättre om man snackar om problemen och finner vägar till lösningar som kan anammas av alla. Men ibland vill vissa inte ha lösningar som är vettiga. De vill helt enkelt ha sin vilja igenom med alla till buds stående medel, likt nuvarande fascister som helt skiter i demokratiska val. De här antifa-folket gillar bara demokrati och yttandefrihet om man tycker som de. Om man inte accepterar det så slåss de med terrorliknande vapen.
 
Sådana löss skall med våld bekämpas.
 
Just saying ...
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0