Ipse Cogita!

 

Möllevångstorget var förr en oas med exostiska inslag. Lugnt och fint. Numera annorlunda (förrutom hos vissa "romantiker").

 

Köttaffären har bara skyltar på arabiska, svenska är inte till att tänka på. En svensk tjej med ett tydligt kors runt halsen noterar jag när jag sitter där och sippar kaffe. Hon knallar runt med ett glatt smil på läpparna. Hon går förbi mig och de två kvinnor som sitter ett par bord bort. De är klädda i för Möllan vanlig klädsel. Jag tittar mest på den svenska skönheten och tänker lite i banorna — man skulle varit yngre. Sen ser jag, när den svenska tjejen går förbi de slöjklädda damerna, att de spottar efter henne.

 

Jag är klar med kaffet. Knallar in till min vanliga irakiska frisör. Vi har ett samtal. Han jobbar, frun likaså. Har hon slöja frågar jag. Ja, tyvärr säger han. Men det behöver hon väl inte, säger jag. Nej, men trycket där vi bor är stort och vi har "vakter" som bevakar. Bäst att klä sig som de vill. Vi vill inte ha bråk. Det var därför vi kom hit.

 

Nu funderar han och hustrun, som varit här i en herrans massa år, på att flytta till Irak. Till de delar som är anständiga.

 

Kom inte och säg till mig att vårt land inte misslyckats med sin invandringspolitik. Vi sviker oss själva och de som varit här länge. Förr = slöja av, nu helt plötsligt = slöja på. IGEN.

 

Detta slutar inte väl. Inte här, inte i stora delar av Europa. Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern kommer att bli de nya fristaterna. Frankrike är kört. Storbritannien är kört. Vi är körda. Tyskland har kort tid på sig.

 

Mörkt? Ja, det vill jag lova. Personligen har jag nu hittat dörren ut. Om det är jag tyst.