Ipse Cogita!

 

Jag är så klart en lekman i sammanhanget men jag undrar ändå varför vi nu har en sådan uppskruvad stämning kring ryssen. Skall de inte ta Gotland så skall de hitta på något annat djävulskap.

 

Jag förstår det inte. Om inte Putin är rent faktiskt sinnessjuk så är frågan vad som skulle kunna hända. Ponera de tar Gotland. Det gör de så klart på en kafferast. Vad de skall med Gotland till skulle väl vara att det ligger strategiskt till. Men gör Gotland verkligen det idag med tanke på vapens räckvidd med mera? Kort sagt — behövs Gotland som plattform?

 

Vi kan ändå leka med tanken att så skulle ske, skulle resten av EU och världen tycka det är okey? Skulle ingen reagera med en motinsats eller sanktioner? Nu är ryssen aldrig att lita på det vet vi. Förutom alla vänsterstollar (i grunden kommunister hela bunten) som skulle njuta alldeles oerhört.

 

Jag är bombsäker(!) att priset för ryssen blir mycket högt. Att Ryssland skulle ha en ekonomi i världsklass kan vi glömma. Om det blir stenhårda sanktioner så lär den krascha.

 

Och det ryska folket? Skulle de tycka att ett anfall mot landet som producerade Tumba är okey?

 

Sorry, men jag är väl dum men ryssen är nog det minsta vi har bekymmer med. Om nu inte ryssen vill gå in i vårt land och slå näven i bordet och säga: för fan, red ut era problem. Vi vill inte ha en islamistisk stat så rackarns tätt på Ryssland. Red ut, sen åker vi hem igen.

 

Jag begriper inte läget just nu. Men en sak begriper jag. Det hade aldrig hänt om våra politiker hade varit lite kalla och gett tusan i att avveckla försvaret ner till plastmodellnivå, när vi i stället skulle satsat på försvaret men på ett nytt sätt.

 

Många härförare och ledare genom årtusendena har sagt: vid fred planera för krig, vid krig planera för fred. Sverige planerar inte ett skit inom något område. Vi öppnar gränsen totalt och ser sen förvånade ut när skolan, sjukvården, polisen, bostadsmarknaden m.m. brakar ihop.

 

Landet är sjukt. Har levt för länge i tron att vi är bäst och allt går att fixa med ... Numera vet vi vad kärnan i det svenska sätter är — gå på känslor, strunta i fakta, verkligheten och omvärlden.