Ipse Cogita!

 

Jag var igår på en bättre så kallad herrmiddag. Inte en massa damer utan enbart herrar klädda som sig bör i mörk kostym. Det var en samlig herrar i åldrarna kring trettio och den äldste hade precis fyllt hundra. Rejäl och trevlig spännvid således.

 

Syftet är trevnad och ingenting annat. Filosofiska frågor stod lite i framkanten och mötet mellan yngre herrar och äldre var givande långt över min förväntan. Mycken humor och ett rackans ätande och drickande som herrar gärna sysselsätter sig med.

 

Vid mitt ord berättade en herre i 75-årsåldern att tiden gick så förbenat fort på gamla dar. Vissa nickade instämmande och kom med olika förklaringar för att reda ut varför. Tid hos tandläkaren idag? Jaha, så är den dagen fylld.

  En hänvisade till forskning på området som i korthet går ut på att när man är liten och under livets olika skeenden så kommer det nya intryck hela tiden; detta upphör sakta men säkert med stigande ålder. Man har så att säga sett allt. Detta skulle innebära att tiden upplevs som gående fort, inget nytt som hjärnan måste bearbeta.

 

Vi tyckte nog alla att det lät rätt klokt. En herre iakttog diskussionen under tystnad. Sen sa han i en paus, högt och klart: "det kan nog äga sin riktighet mina herrar, själv tycker jag livet är som en toarulle på sin hållare". Dylika yttranden tenderar att skap vända huvuden, nyfikna ögon och tystnad. Han fortsatte:

 

Jag tycker livet är som en toarulle på sin hållare. Den börjar full och sen drar man lite i pappret och den snurrar långsamt och man märker ingen större skillnad när man är klar, rullen är lika stor. Nästa gång blir ungefär detsamma. Mot mitten av rullen så snurrar den fortare och man märker tydligt att rullen minskar i omfång. Sen ökar tydligheten för varje besök. Det snurrar fortare och fortare och rätt som det är så sitter man där och börjar upptäcka att rullen snart är slut. Det blir lite panik då, sa han, för man vet inte riktigt om den skall räcka till ens behov och man vet att man bara har en rulle.

 

Så är det sa han och sen är det inte mer med det. Någon sa: man kan ju undra vad meningen med livet är. Då fick jag peta in min grej eftersom de tittade lite år mitt håll. Fråga inte mig, sa jag, jag är bara på genomresa.

 

Det var en bra herrmiddag. Vi skall ha fler.