Ipse Cogita!

 

Ohlssonskan och en annan kvinna med hybris skriver helt plötsligt om hur de måste, via det totalitära EU, rädda Polen. Gud bevare det landet. Polen går en annan väg än EU vill. Polen vill tänka själva. Visst, abortfrågan är i vårt perspektiv "fel" behandlad. Nu sa ju polackerna själva — vänta lite! Hundratusentals knallade ut på gatorna i ilska. Nu är förslaget på återremiss.

 

Men vi måste ha respekt även för de som tycker att livet är viktigt. Att som i Sverige använda abort som en preventivmetod så god som någon kunde väl också komma upp till debatt. Lite slafsigt inför livet kan jag tycka. Och var tog allas lika värde vägen i den debatten.

 

Att Polen har haft problem med judefrågan som ligger tungt över landet är självklart. Men att som Ohlssonskan gör bara dra till ett exempel utan att sätta allt i perspektiv tyder på illvilja. Men det är som vanligt, kunskapen om Polens historia och kultur är låg.

 

Ytterst anmärkningsvärt är det också att alla Visegrad4-länderna, speciellt Ungern och Polen, nu är så i strålkastarljuset. Dessa länder man knappt talat med för inte så länge sedan. Vad tusan beror det på?

 

Enkelt, de motsätter sig Bryssel som överhet på det sätt som EU utvecklas. Nazism och kommunism är totalitära rörelser som de här länderna har erfarenhet av. Till skillnad från alla andra. Speciellt Sverige som glidit förbi alla tvångsideologier.

 

Vi är ju så duktiga. Men nu är det andra tider. Nu dras vi in i nästa stor totalitära ideologi och vi gör inte mycket motstånd. Islamerna kryper alltmer in i samhället. Vårt motstånd är svagt. Obefintligt.

 

Att berätta för andra hur de skulle gjort eller göra när totalitära krafter vill ta över har varit lite av svensk specialitet. Att agera klokt när vi själva drabbas är en annan femma. Då står vi där likt lallande fånar.

 

Men för Ohlssonskan är allt lätt. Hon vill ju inte ha några gränser alls. Inte inom något område. Förutom de områden hon själv väljer förstås.