Föräldrar helt på bommen?
Vi hade en lärare på besök häromdagen. Hon var urförbannad. På svenska skolan och den dårpippivärlden men även på föräldrarna. Hon är från Sydamerika den här läraren och undervisar i spanska. I Malmö.
I hennes klass (25) är det 60 % utländska barn och resten svenska. Killarna från MENA-länder vill inte jobba i grupparbeten med tjejer (oavsett ursprung), det koms och springs som man vill, och allt det där vanliga numera i svenska skolan.
Värst (enligt min lärare)? Att de nytillkomna skall lära sig spanska. De kan inte ens svenska. Hur vill du ha det då? Jag vill att de som inte kan svenska skall ägna sig åt svenska i stället för spanska. Gör det då. Får inte. De skall följa svensk läroplan.
Men vad säger föräldrarna då, de måste väl tycka något? De bryr sig inte, dessutom är det verkligen synd om de som valt spanska och nu inte kommer att lära sig ett skit. Men deras föräldrar måste väl gå i taket? De har sagt till och gett upp, de talar till en vägg säger de.
Det där var ett exempel som gör att jag frågar mig va’ fan föräldrarna tagit vägen. Det är väl bara att ta ungarna ur skolan tills det blir bättring. Om alla gör så skulle det nog bli bättring snabbare än det hinner ringa in.
Men jag inser att dagens föräldrar har ett helvete. De skall ständigt jaga det korrekta och dessutom hinna med att spinna loss på gymet, hinna dra i sig en latte och se ut vilken bärsele minstingen skall ha.
Nu är jag på det humöret att jag måste dra till — skärpning för helvete!
Ni skall tillse att ungarna får det dom skall ha i skolan. Prio ett. Punkt. Levererar inte skolan skall ni föra ett djävla liv och ta era bärselar, kids, latte och åka till stads- eller kommunhuset och inte röra er en millimeter förrän det blir ordning på torpet.
Nu gäller detta inte enbart föräldrar. Svenska folket måste för tusan säga till på skarpen i viktiga frågor. Inte i en massa smått skit som ingen bryr sig om. Häromdagen var jag på ICA. Framför mig stod den svenska ordningssamma tanten. Hon sorterade streckkoderna på rätt håll i en lång rad. Det där tar tid. Jag hällde upp mina varor i en hög. Lilla fru duktig sa att "så gör man inte". Sånt kan de hålla på med di svenske. Inte mycket vikingar kvar. Inga amazoner heller.
PS När jag betalat sa killen i kassan till mig, "viskande", det går faktiskt snabbare om man inte sorterar när man lägger upp varorna på bandet. För mig och kunden.
Se där!
Kommentarer
Trackback