Demokrati, avtal, regler och dylikt — varför?

 
Tony Blair var en katastrof som aktiv politiker och han fortsätter på inslagen väg. Nu vill han att folkomröstningen skall tas med en nypa salt (Brexit) och han vill bli rebell. Det är det nya som smugits på oss; avtal gäller men inte riktigt alla och för alla.
 
Vi har gränsavtal via EU som ingen följer över huvud taget och de som gör det får skäll. Men, säger dessa, vi följer ju bara de avtal som vi tillsammans undertecknat. Men de avtalen var inte tänkta att fungera som det nu blir, säger då stollarna. Ingen lätt sits.
 
Nu vill som sagt Blairen strunta i folkomröstningen för det kan ju gå illa. Och?
 
Vi lever således i en tid då avtal inte gäller, inte lagar heller. Kommunallagen säger väl att svenska kommuner har en självständighet. Det gäller inte heller längre. Staten sätter sig på sina höga hästar och begär att kommunerna skall ta ansvar för vad staten ställt till med. Jag tänker så klart på inflödet av nytt folk. Utan någon som helst planering.
 
Men det kanske inte gör så mycket i förlängningen. Folk måste ju snart inse att de inte heller behöver bry sig om avtal. Nu gäller det att vara fiffig. Hitta alla kryphål som finns i allt. Överklaga och stöka så mycket det bara går. Helst, vilket är min linje, krypa under radarn i allt.
 
Förfallet är stort. Oanständigheten större. Förräderiet störst.
 
Mirror

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0