Ipse Cogita!

Man lyssnade inte då. Gör man det nu?

 

Satt och flurade lite häromsistens. Ungefär så här: Hitler var tydlig med hur han ville att judarna skulle tas bort. Den som läst hans bok (dålig men intressant) kan inte tveka, judarna är orsaken till det mesta av all djävulskap. Han predikade sitt budskap klart och tydligt. Folk verkar ha hört men troligen ej lyssnat. Det vill säga: de hörde men de analyserade inte och drog inte ut resonemanget i en förlängning.

 

Det visade sig att det han sa menade han. Judarna skulle bort och det omsattes i handling. Han talade klartext och folk måste ha trott att — jaja, men inte fan kan han få för sig och mörda hela judiska folket. Trots att han sa så.

 

Domen från eftervärlden har varit stenhård. hur i hela fridens namn kunde det hända. Han var tydlig, han sa vad som skulle ske och det hände. Var de rent dinga i roten?

 

Idag har vi islamister som klart och tydligt talar om vad de vill med oss i väst. Vi skall bort och de skall in. Priset är död och förintelse. De säger så, lika tydligt som Hitler sa om judarna och om möjligt ännu tydligare. De lindar inte in någonting. De är tydliga vad de tycker om kvinnor, sexuellt annorlunda, yttrandefrihet, religionsfrihet och hela konkarongen. De vill vår utplåning och de säger det.

 

Vad är det då som gör att vi fortsätter att höra men inte lyssna? Vad är det som gör att vi klemar med hemvändande terrorister som inte ens skulle få komma tillbaka? Varför får de behålla både medlemskap i nationen och bidrag? Och allt annat vi gör — trots att de klart och tydligt säger att vi skall utrotas.

 

Jag finner det mycket märkligt. Det är självfallet så att fascism, nazism, kommunism och islamism är exakt samma skrot och korn. Varför gullas det då med kommunister och varför verkar folk tro att islamister nog inte menar vad de säger.

 

Den här fällan har vi gått i en gång (troligen flera gånger); varför går folk med öppna ögon in i en ny fälla. Och vem tar ansvar för det.

 

Den här gången kommer inte efterkommande att förlåta oss. De kommer att säga ungefär som så: ni visste verkligen vad de sa de skulle göra; ni levde dessutom i en värld där all information fanns lätt tillgänglig.

 

Men människan är väl konstruerad att göra samma dumheter om och om igen.

 

Jag.Blir.Tokig.

Vi hör islamisternas meddelande, vi förstår vad de säger, men vi vägrar tro att sådan ondska kan finnas.
För säkerhets skull vänder vi oss till våra ledare för att få vägledning, de bannar oss då för att vi tvivlar på islamisternas godhet, media hänger ut oss, vi förlorar heder och jobb, vänner och i vissa fall familj.
Vi gör som de vanliga tyskarna gjorde på trettiotalet, vi kryper ihop och stänger ute världen, vi väntar på en förändring vi hoppas och fruktar.
Ansvaret för den kommande katastrofen vilar så gott som uteslutande på våra ledare, media och islamisterna.
Samt till någon liten del på oss som inte reser oss och kastar av oss det ok våra landsförrädare till ledare är.

Pilay:
Tack, och visst är det förunderligt.