Ipse Cogita!

 

Innan jag ger mig i kast med utbyte av badrumshängare så hinner jag slänga in en fundering kring varför vi blivit ett antingen-eller-folk.

 

Det är förvisso ingen ny företeelse. Antingen är du med mig eller mot mig sa Bush d.y. en gång. I själva uttrycket ligger en kantighet som omöjliggör vettiga lösningar. Svart eller vitt, inga gråskalor. Inga färger över huvud taget vid närmare eftertanke.

 

Just nu är vi inne i det svart-vita samhället. Trump, Brexit, le Pen etc. är fackade i den svarta lådan. Inga nyanser alls. Allt går åt helvete. Det är egentligen ytterst märkligt eftersom vi vet att rigida hållningar sällan leder till något positivt. Ändå har vi hamnat där. Trots den vetskapen.

 

Till denna totalitära inställning skall läggas tonläget. Den som varken tycker svart eller vitt utan försöker sig på att plädera för en annan färg på paletten blir omedelbart misstänkliggjord och oftast hånad. Allt i vårt på pappret så toleranta land. Och lite runt omkring i världen också för övrigt, den värld som är stadd i förändring.