Ipse Cogita!

 

Dagens utflykt i de internationella medierna ger ingen större fingervisning om att detta är en speciell dag. I de svenska totalitärmedierna slås det dock på stora trumman. Kvinnor ligger pyrt till är budskapet.

 

Eftersom jag jobbat i hundratals olika organisationer i min roll som verksamhetsutvecklare så har jag god insyn i hur olika organisationer fungerar. Det har varit inom vård och omsorg, dagis och ett antal privata aktörer av olika slag.

 

Inte i en enda organisation har jag träffat på kvinnliga chefer och medarbetare som varit väsensskilda från män i samma positioner. På min topp fem-lista över ytterst kompetenta chefer är till exempel fyra kvinnor. Driftiga, kunniga och med både hårda och mjuka nypor.

 

Läser man våra totalitärmedier och lyssnar man på vissa politiker så kan man få för sig att kvinnorna i det svenska arbetslivet är ett gäng mähän. Det är de inte. Det finns inte på kartan.

 

Vill man, utan kvotering av något slag, ha fler kvinnliga företagare så kan man ju börja med att privatisera lite inom de områden där kvinnor redan idag har en ledande ställning — sjukvård och annat inom vård och omsorg.

 

Jag värjer mig kraftfullt mot bilden att kvinnor skulle vara speciellt förtryckta i arbetslivet; jag illvrålar när man underförstått försöker beskriva kvinnor i arbetslivet som lallande idioter som inte vet vad de vill, som inte kan ta vara på sig själva.

 

Totalitärmediernas folk borde gå ut i arbetslivet lite mer. Det riktiga arbetslivet.

 

Kvinnor är vare sig bättre eller sämre än män i arbetslivet. Det är inte könet som styr i den världen. Det finns så klart konstigheter som framtvingas på grund av könet. Sänkta krav på räddningstjänstens anställda till exempel. Nu råkar jag ha jobbat med dessa också. De största kritikerna mot de sänkta kraven kom från kvinnorna.

  Sänkta krav finns det av andra skäl också. Är du invandrare så kan du jobba på sjukhus utan att kunna göra dig riktigt förstådd, även som doktor. Jag har själv, helt privat, kastat ut en japansk läkare från hustruns sjukhusbädd för att varken hustrun eller jag begrep ett jota av vad hon sa. Hon var säkert en bra doktor (kirurg) men det hjälper inte om man intet begriper av det kirurgen säger.

 

I livet i övrigt är det säkert så att män och kvinnor prioriterar lite olika. Det beror mest på att vi faktiskt är olika.