Ipse Cogita!

 

Som boende på Limhamn så ser jag så klart fram emot att kunna åka färja till Dragør. En bajer, en liten nubbe, en räkmacka och den obligatoriska rostbiffsmörgåsen. Det sitter som en smäck. Det tros en hel del på projektet. Det skall eventuellt permanentas nästa år, turerna över sundet.

 

Det finns dock ett par hakar. Dels skall projektet vara självfinansierat, dels skall man få svensken att i handling göra det man säger sig stötta i ord. Det sista brukar göra att det havererar. Vi har haft många projekt här nere i samma riktning. Hela den svenska befolkningen står upp som en man (eller kvinna för tusicken) och betonar vikten av gamla traditioner och färjor, bara för att när någon försöker genomföra drömmarna vända ryggen till, stilla visslande och med oskyldig min.

 

Ett annat hinder för framgång torde vara betoningen på cyklar. Det görs en tämligen stor affär över att man kan ta med tvåhjulingarna. Cyklande folk har en asketisk inställning till livet. Det är en oroande faktor. Det kanske bara blir mellanmjölk och kexchoklad i cafeterian. Då blir det till att ta med egen skaffning. Inklusive nubbe i termos. Jag misstänker att myndighetsSverige kommer att ladda för att djävlas.

 

Drömmar är till för att vaknas ur. I Sverige. Här skall det utmålas nostalgiska tillbakafärder men inte en dj...vul tänker dra ett strå till stacken.

 

Det görs tydligen ett försök redan i år. 28-31 juli. Att jag kommer att tura då kan ni vara fullständigt övertygade om. Minnena över hur semestrandet började förr kommer att skölja över mig och hustrun. Tankarna kommer att framträda, som de när vi diskuterade med folk från inlandet om vatten som hinder eller möjligheter. Ni vet, kustbor ser havet som en möjlighet att ta sig fram, inlandsbor ser det som ett hinder att komma vidare.

 

Ljuvliga tider tider väntar. I dagarna fyra. Till att börja med. Rapport kommer när turerna genomförts.