Ipse Cogita!

 

Jag skall inleda med att bekänna att jag enbart skummat artikeln. Hon är inte så vass så jag undviker alltför mycket läsande av Mellinskan. Men just nu räcker rubriken.

 

En individualist för mig, jag kan ha fel, är någon som tänker själv och går sin egen väg. Oavsett vad andra tycker och tänker. Står upp även om det börjar fläkta lite. I min värld är de flesta svenskar så långt från den beskrivningen som man kan komma. De tänker inte, och de knallar gärna omkring i grupp och tycker likadant, just nu går hela befolkningen över ett stup. Att de skulle stå upp när det börjar blåsa kan vi glömma, här i pudlandets förlovade land.

 

Egoister finns det dock gott om. Tänk på dig själv, gör saker för egen vinning och skit i andra.

 

Snart kommer hon väl dragandes med att vi är solidariska också. Men si det är vi inte heller. Efter massor av år inom mitt yrke som verksamhetsutvecklare så är det lilla ordet avslöjat. Svensken är bara solidarisk så länge han/hon tjänar på`t. Om inte så försvinner solidariteten ut likt en tunn blå rök. Jag kallar det egosolidaritet.

 

Att vi skulle vara så där väldans olika andra västerlänningar har inte jag märkt på alla mina resor. Det är någon form av önskedröm om en storhet vi inte alls har. Vi är som folk är mest i väst.

 

Men det finns saker vi är som andra västerlänningar inte är, vilket också erkänns av de flesta — naiva. Vi har nog varit för mycket i en skumgummiskyddad verklighet.

 

Det måste vara rätt att vi är naiva för det har stassministern sagt.