Något är fel
En man i 65-årsåldern mördas. Två killar, då 13 år, gjorde det. Det tycks ställt utom all tvivel. Men nu vet man inte vem av dessa två som mördade, vem som höll i vapnet. Vet man inte det så går man fri. Det är när rättvisan fungerar på detta sätt som man kan förstå om ett antal personer jagade rätt på förbrytarna, tog livet av vederbörande och alla blånekar. Då går man fri. Eller gäller det andra regler då?
Det här har hänt förr och det måste vara något fel. Offret måste smida lömska planer i sin himmel eller var han nu befinner sig. Offrets anhöriga kan på intet sätt förstå eller vara nöjda med svensk rättsskipning.
Gärningsmännen är trots sin ålder ena förslagna rackare:
"I tingsrätten skyllde pojkarna på varandra.
– Jag tyckte det var jävligt otäckt så jag gick därifrån för jag ville inte se det, förklarade en av pojkarna i förhör våldet inne i huset.
Den andra pojken säger i förhör:
– När jag ser att han hugger honom springer jag ut. Jag fick någon typ av chock eller någonting."
– Jag tyckte det var jävligt otäckt så jag gick därifrån för jag ville inte se det, förklarade en av pojkarna i förhör våldet inne i huset.
Den andra pojken säger i förhör:
– När jag ser att han hugger honom springer jag ut. Jag fick någon typ av chock eller någonting."
Man kunde ju önska att rätten läst lagar så de kunde vara minst lika förslagna. Men det är väl för jobbigt.
Kommentarer
Trackback
