Ipse Cogita!

 

Idag fyller drottningen i Storbritannien 90 år. Mannen är med och 95. Danmark sänder direkt på TV. Sverige bryr sig inte. Ståtligt är det kan jag lova. Varför sända detta? Tja, varför inte. Stort land i Europa, viktigt land om än numera lite på dekis.

 

Men det går helt i linje med att vi i svenska medier inte gitter nämna den 6 juni 1944. Då startade slutfasen för att bemöta ondskan i Europa och resten av världen. Där spelade Storbritannien en avgörande roll. Invasionen i Normandie om nu någon undrar. Man vet inte så noga nuförtiden. Det rapporteras ju så dåligt att man skäms.

 

Men det kanske ligger i tiden att glömma sin historia; att lulla runt och tro att allt är nytt.

 

Just nu läser jag I stålstormen (1920) av Ernst Jünger, Nybyggnaden av det tyska riket (1924), Oswald Spengler och Skogsvandringen (1951)av Ernst Jünger. Om någon tror att dagens situation i Europa är något nytt, bilden eder. Nya hot, nya människor, nya gränser med mera, men problemen är gamla.

 

Vi verkar dock inte vilja lära oss av dåtiden. Vi tar avstamp i nutiden inför framtidsresan och tror vi gör rätt. Risken är överhängande att vi upprepar dumheter från förr. Vi verkar i alla fall vara på god väg.

 

Ett GRATTIS till dronningen är på sin plats.