Ipse Cogita!

 

De må heta Gudrun, urmodern för kvinnligt vansinne, eller Zara eller vad som helst och de må hata män bäst tusan de vill. Jag tänker inte backa om någon angriper kvinnor i min närhet. Det må vara verbalt heller med knytnävar eller penisar (populärt idag), jag kommer att slå till. Jag tänker inte fega ur alls. Jag tänker trotsa feministerna som enbart snackar. Jag tänker ta till de medel jag har, de verktyg jag alltid bär med mig och faktiskt försvara helt främmande kvinnor.

 

Eftersom jag bor i Malmö så kan ni unga killar som jag vet är drabbade av våld ni också (varför talas det aldrig om dem?), av löss som kommer i grupp, kan även ni räkna med min hjälp. Och ni gamla som staplar framåt så gott det går kan också räkna med att pepparsprayen kommer fram, fjäderbatongen viner och annat som finns i fickorna mina.

 

Jag är ingen ungdom så det kan gå riktigt galet, men att backa för avskum är inget alternativ.

 

Det är dags att i alla lägen säga till. Hittills har jag lyckats väldigt bra. Det är oftast fega snorungar vi har att göra med. Att ryta till på ICA har alltid funkat.

 

Under tiden låter jag feministerna ta hand om twittrandet och hashtaggandet. Sånt sysslar inte jag med; det får de feminina ta hand om. För säga vad man vill om dessa väna feministiska kvinnor (och män och andra kön och saker och fan och hans mormor) — truten har de med sig.

 

Någon form av ridderlighet måste få finnas, trots de som tycker det är tramsigt.