Ibland blir jag så förtjust
Lars Lerin har fattat galoppen. Mänsklig och lugn samtalar han med Frida. Han samtalar, kör inte med en massa nojsande eller försöker sig på att visa framfötterna i taskig intervjuteknik. Det är ett samtal där båda delar med sig. I all enkelhet.
För mig tillför denne underbare man ett djup och en medmänsklighet som jag önskar jag själv hade. Personligen har jag den lilla egenheten att jag blir förbannad på dumhet. Önskar jag kunde hantera den lite bättre. Man behöver inte alltid skrika högt för att få fram vad man menar.
Lars Lerin visar att det går; han är jag svårt betagen i.
Just saying ...
Kommentarer
Trackback
