Ipse Cogita!

 

Det forskas. I självklarheter. I korthet kan man väl säga att vård skall ske på rätt nivå. Korrekt. Jag har jobbat inom sjukvården som konsult i över 20 år med dessa frågor. Ingen lyssnar mest för att politiker tror sig veta bättre än folk i verksamheten, samt bekvämlighet.

 

Att folk söker akuten i onödan beror på två saker: taskig tillgänglighet och underliga system inom primärvården samt en alltmer uttunnad kunskap om egenvård. En tredje är oro.

 

Om man har ett sjukt barn så drabbas man av halvpanik. Okey, tänker man, jag går till vårdcentralen. Glöm det om det inte är kontorstid. Ring inte för de svarar inte eller så säger de att du kan komma om två veckor (vissa lovar ringa upp men de säger inte när). Min gamla tant får inget vanligt läkarbesök tidigare än om två månader. I bästa fall.

 

Lösningen är förvånadsvärt enkel: ha öppet mellan, låt säga, 07.00-20.00 på primärvården, svara i telefon. Gör så mycket som möjligt vid samma tillfälle (håll inte på och skyffla uppgifter mellan olika vårdpersonal). Ha alltid en primärvård öppen vid samma tid som akutvården och i samma hus eller vid sidan om. Vid akuten finns det redan idag triage-kunnig personal. De vet var folk skall hän.

 

När Malmö sjukhus (SUS) skulle öppna sin nya akut påpekade jag att det vore bra med en primärvårdsenhet vid sidan om, i samma byggnad. Hånskrattandet lär nu ha fastnat i halsarna.

 

Vad är hindren egentligen? Ett problem är faktiskt att egenvårdsförmågan numera är noll, folk söker helt enkelt för en fis på tvären. Det andra problemet är att det inte finns några som helst krav på service under lite mer av dygnets timmar än kontorstid. Man hänvisar till att det skulle bli för dyrt. Nix, håller inte. Medarbetare vill dock ha det lite skönt, kontorstid, så där har ni en hake.

  Personligen har jag alltid reagerat på varför folk inom vården tycks tro att man blir sjuk på kontorstid. Vardagar. Jag kan svårligen tro att kroppen vet när det är bäst att bli sjuk.

 

I korthet: ha öppet inom primärvården när folk kan komma (efter dagis när ungen är hängig till exempel) samt avlasta akuterna så att akut behandlas där och ingen annanstans.

 

Nu skall ni inte tro att det blir en bättring. Det här är välkänt sedan minst tjugo år. Påpekat lika länge. Intet händer. Det blir så när politiker och facket gör gemensam sak och djävlas med medborgarna. Jo just det, djävlas.

 

Jag skulle sen kunna gå in på samverkan mellan specialistvård och primärvård. Det vågar jag inte för då kan jag få hjärnblödning. Då skall jag till akuten. Där blir det troligen till att singla slant — liv eller död.

 

Sen skulle man tro att allt är väl när man väl kommit in i specialistvården. Det stämmer till stora delar. Dock förvånades jag häromåret. Min hustru blev opererad. Två gånger på grund av fel vid den första insatsen. Men det var okey. Hon blev dock liggande i tre veckor.

  Hon hade vissa mediciner redan när hon lades in, hon fick dessutom nya för smärta och lite annat. Hon fick sina mediciner tre gånger om dagen. Inte en enda gång fick hon rätt medicin. Alltid var det något som var fel. Som tur var var hon vaken och på banan så hon kunde korrigera. 3x21=63. Varenda dag och gång blev det fel. I Lund. På specialistklinik.

 

Det gamla talessättet att man skall var frisk för att var sjuk äger verkligen sin giltighet.