Ipse Cogita!

Den stora frågan

 

Danskarna gör sitt, Sverige sitt, Tyskland föreslår pengar till Turkiet, Turkiet gör inget verkar det som, Polen kör sitt race, Ungern bygger fortsatt stängsel, Irland ligger låg, britterna Brexitar på och så vidare.

 

Sen har vi då kittet som skulle hålla ihop det hela, EU. Några förenta stater är det inte frågan om. Hur man än ser det. Förutom att ta bort kontanter, lagstifta om ljud på tysta elbilar, dammsugarstyrka och lite annat skit så gör EU ingenting. Ingenting som kan betraktas som genomtänkt, tungt och viktigt.

 

Ekonomin är under isen, säkerhetspolitiken likaså, övervakningssamhället motarbetas inte utan uppmuntras och Europas gränser liknar ett såll. Tiden går, problemen kända sedan länge men intet händer.

 

Ingen verkar tala med någon längre och talas det så finns ingen konsensus alls. Då blir det stopp i pipelinen och någon form av baksug inträffar. Den europeiska andan verkar vara den gamla vanliga, att inte komma överens, att skapa nya konflikter.

 

Att säga att jag är besviken på EU är att lägga sig i underkanten på kritikskalan. Jag är förbannad och EU är väl den enskilt största faktor varför jag ägnar avsevärd tid att hålla mig under radarn. Det är fullständigt omöjligt att vara lojal, eller solidarisk, med politiker som inte sköter vad de skall sköta. Att det sen finns tjänstemän som mer eller mindra sköter hela ruljansen gör inte saken bättre.

 

Om man sen lägger till det demokratiska underskottet så är bilden av ett fiasko, modell pyramidalt, ett faktum.

 

Arma Europa. Och. Skrota. EU.

 

Inte mycket att protestera emot i den drapan.
Att tänka sig att samla så skilda kulturer som de Europeiska under ett paraply och sedan drömma om enhet och underdånig lydnad är naivt i överkant.
EU imploderar och Europa har förlorat 50 års utveckling bara på politisk hybris.
Till detta skall läggas de olika folkens lidande och krossade framtidsdrömmar.
Uppstädningen efter de kulturmarxistiska utopisterna kommer ta flera generationer, skolväsende, förtroende, enhet, trygghet, handelsvägar och respekt, bara för att nämna några få saker de lyckats förstöra förutom själva samhällskontraktet.
Europa med Sverige i täten har lyckats förflytta sig från civilisation till statsfascistisk diktatur på bara 40 år, formidabel prestation!

pllay:
Ja, inte ser det ljust inte. Tyvärr är det svårare att bygga upp än riva ner så det tar tid innan det blir någon ordning.
Tack för synpunkter för övrigt.