Ipse Cogita!

 

De som satte oss i skiten kan gott hålla truten nu. Det är en liten strömning idag att ångra sig. Vissa politiker och vissa journalister ojar  sig och säger i princip — ooops, det blev lite fel; gärna med tillägget — om vi hade vetat ... Inte ett ord om alla som långt innan varnade för inslagen väg. Inget erkännande till de som sa att det går åt pipan. Lågt. Nu verkar det mest som om de som gjord’et fick fel sett i backspegeln och de låtsas som om alla som varnade aldrig funnits. Ännu lägre. Men vi har en lägst också:

 

En som inte ångrar sig är så klart Reinfeldt men hans uppträdande då och nu ger aningar om otillräknelighet.

 

Sen visar sig ångern vara förknippad med ren och skär dårskap också. Artikeln i SVT avslutas med:

 

"Vi har starka offentliga finanser, arbetslösheten sjunker. I grund och botten funkar Sverige väldigt bra." Säger han vars insatser verkligen satt oss på pottkanten. BNP per capita är redan en katastrof. Alla områden såsom polis, sjukvård ... ja ni vet fungerar inte. Inte alls. Hur fan han kan få det till bra, fel, väldigt bra undgår min förmåga att fatta.

 

Jag ägnade för övrigt morgonen och förmiddagen åt att hjälpa en gammal tant. Till röntgen i Malmö. Efter att ha tvingats åka taxi med folk som inte kan svenska och inte ens hittar i stan så anlände vi till sjukhuset.

 

Allt gick som på räls. Tider hölls. Intet att anmärka på. Men det beror inte på sjukhuset utan på att vi, patient och ledsagare, ligger på och fixar det som ordnas skall (inklusive transportör). Inte svårt att bedriva verksamhet när kunden/patienten styr och ställer. Med en lite mer tillbakadragen ledsagartyp så hade vi väl varit kvar än.

 

Som kuriosa kan nämnas att taxiresan hem till gumman min gick bra. Vi fick se en stor del av Malmös ytterområden vilket så klart inte var syftet med hemtransporten. Gumman var trött och ville hem. Chaffisen gick inte att snacka med alls. Han sa bara "ja" till allt och han begrep inte ett skit.

 

Men det går väl bra som Borg säger. Jag är dock övertygad om att han redan nästa år får äta upp även det uttalandet.

 

Så gick den dan. Ömsom vin, ömsom vatten.

 

Oj, jag höll på att glömma. Höftoperationen som tanten min skulle få kollad måste göras om. Nu blir det ny protes om ett tag. Jag hoppas verkligen hon klarar den. Hon är som ni förstår ingen ungdom.

 

För övrigt nämner jag inte ett ord om Malmös hemtjänst. Den finns inte. Men en liten detalj kan jag väl få trycka in. Damen min bad en herre med mycket knappa svenskkunskaper om ett glas med vatten. Han kom med vattnet i en kristallvas och påstod att det var ett glas. Om det inte var ett glas så kunde hon (min dam) faktiskt dricka ur vasen. Tyckte han. Den fan åkte ut och nu skall jag kriga med kommunen.

 

Det tar vi en annan gång.